Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Permalänk
Medlem
Skrivet av emina41:

I början på 2014 så blev jag totalt förändrad, eller rättare utsagt så blev min hjärna det.

Allting började när jag satt vid datorn, det var precis en helt vanlig dag, ingen stress alls den dagen.

Bara BOOOOOOOOOOOM säger det medan jag sitter framför datorn. Det känns så svårt att förklara, men det kändes som om jag kom in i en annan värld eller nåt. Det bara slog till från klar himmel som sagt, ingen varning alls.

Jag kunde inte använda datorn längre, och det kan jag inte idag heller, jag känner mig liksom bländad på något sätt. Och så har det varit KONSTANT.

Det jobbigaste är att jag inte vet riktigt hur jag ska förklara hur jag känner mig, men det är som om jag är i en dröm, som om allting händer på låtsas, riktigt kusligt är det, vilket triggar igång min ångest.

Som nu tex när jag sitter framför datorn och skriver detta, jag vet vad jag skriver om och jag vet vad jag läser, men det känns som om det inte är jag som sitter framför datorn, det är som om hjärnan är ute och cyklar någon annanstans, frånvarande är nog ett bättre ord att använda.

Går jag ut på stan så håller jag upp händerna i luften konstant, allting är så overkligt, jag känner mig borta på något sätt.

Allra värst är det när jag sitter vid datorn, som nu, och när jag är på möten tex. Jag sitter där på möten och försöker koncentrera mig, men det känns som om jag inte är på mötet, alltså jag vet att jag är på mötet men ändå känns det inte som det.

Jag har mått så här konstant, och det börjar verkligen ta kål på mig, jag kan inte njuta av livet längre, jag har förlorat hoppas helt enkelt, att ha gått runt så här KONSTANT i 2 år har gjort så att jag har förlorat hoppet, jag går bara runt och frågar mig själv " varför slog bara detta till från ingenstans " ?

Jag har en ganska trasig uppväxt, det erkänner jag. Jag blev slagen av pappa och morbror när jag var liten, och jag har hela mitt liv letat efter en man som jag kan leva med, en man som jag känner mig trygg med, som tar hand om mig helt enkelt, hela livet har jag känt mig riktigt ensam och jag har bara letat & letat, det har alltid slutat med att jag utsätter mig för fara, jag åker iväg i främmande mäns bilar och blir våldtagen. Sista gången jag gjorde det var 2013.

Just när detta vad det nu än är jag lider av som slog till 2014 så var det inget hemskt jag just då upplevde, jag funderade mycket på att hoppa av skolan dock, jag blev tillkallad till möten hit och dit, och jag tyckte det gjorde mig stressat, jag bestämde mig trots allt att stanna kvar, sen så gick det en vecka och sen kom den där dagen då detta slog till, bara från klar himmel.

Jag har även fått diagnoserna Borderline & Autism, och dessa diagnoser fick jag 2011. Nu vet jag inte om diagnoserna har koppling till varför jag har mått så här?

Jag är också orolig att jag ska hamna i en psykos, men jag låter väl inte psykotisk? Jag är också jätte orolig att det ska vara något fysiskt jag lider av, för jag har märkt att jag får ganska mycket huvudvärk.

Jag träffar förnärvarande en psykolog och han misstänker att det är "dissociation" jag lider av.

Någon som kanske känner igen sig? Jag har som sagt förlorat hoppet nästan helt, en liten del i mig hoppas att detta försvinner, men det har hållit i sig KONSTANT och det vill inte släppa, jag vet inte vad det är som händer med hjärnan? Denna dimma/ frånvarande känsla som jag har är riktigt riktigt kuslig, vilket leder till ångest.

Jag har så många frågor. Varför slog detta till? Varför slog det till från ingenstans? Varför går det inte över? Vad är det jag ens lider av? Kommer jag gå runt så här hela livet?

Jag går galen snart! Jag vet nu tex att jag skrivit detta, men ändå känns det inte som om det var jag som gjorde det, jag känner mig så frånvarande, hjärnan hänger inte med.. !

Vad händer??!!!

Skulle kunna vara dissociativ personlighetsstörning och är det så är det inget som går över av sig själv, tror du ibsåna fall behöver gräva lite djupare tillsammans med den där psykologen du pratat med. Finns mediciner att få. Det här med att åka iväg med okända män kan vara något som kallas för skov och är en del av något som kallas för "bipolär" tillsammmans med någon form av psykos. Bad min flickvän läsa ditt inlägg och hon sa nåt i stil med hej och välkommen till min värld. Hon tycker även att du ska begära en utredning för bipolär.

Visa signatur

Citera mig gärna så jag hittar tillbaka :-)

| CPU: I5 4670K | MB: Gigabyte Z97MX-Gaming 5 | RAM: Corsair 16GB VengeanceLP | GPU: Sapphire Rx570 mini med påmoddad Noctua NF-A12 | PSU: Corsair RM550x | Cpukylare: Noctua NH-L12 | Chassifläkt: Noctua NF-S12B | Chassi: Fractal Design Node 605 | SSD: Kingspec SSD M.2 256GB

Permalänk
Medlem

Har ett problem med att jag känner mig alltid elak mot folk, även för småsaker.
Kan inte riktigt få ut det ur huvudet. Blir jag t.ex irriterad eller sur över någonting, och berättar det för t.ex min flickvän eller kompisar så resulterar det ofta till att jag känner mig jobbig osv.

Idag t.ex så pratade jag och min flickvän om hennes kompis (som varit rätt elak mot mig sen Oktober) och jag blev irriterad över det, så kände jag mig väldigt elak mot min flickvän, även fast hon höll med mig.

Förstår inte riktigt hur min fd psykolog kunde tycka att jag liknade en Psykopat, enda jag har svårt för är emotionell empati (tror han sa att det hette så?), men inget annat visar att jag skulle likna en psykopat.

Försöker få bort detta med att känna mig elak så fort jag andas, men är riktigt svårt att få ur huvudet.

Permalänk
Medlem
Skrivet av JesperT:

Sorgligt att höra. Kan föreställa mig hur det känns.
Hade också en kanin jag var väldigt fäst vid. Den dog dock en mer naturlig död vid hög ålder.
Kaniner är verkligen mycket mer tillgivna och personliga än vad många tror.

Ja absolut. Tillhörde själv den skaran, men han blev verkligen "Pappas pojk".

Skrivet av Gustav.Henrik:

Tråkigt, tråkigt. Var tvungen att lämna bort en mindre papegoja efter 2 månader då den inte trivdes i en 2x1x1m bur utan gav bort den så att den fick bo i voljär, det var rätt trist det med men kändes ändå okej då man tänker att man gör det bästa för sitt djur.

Ja så är det. Han hade säkert kunnat leva någon vecka till men är det bara lidande kvar så får man ju inte vara självisk utan måste tänka på det bästa för djuret.

Visa signatur

ozzed.net Min egenkomponerade 8-bit musik. Gillar du musiken från gamla klassiska NES eller Gameboy och liknande är det värt ett besök. :) Jag finns också på Spotify, Bandcamp, Jamendo, Youtube, och du kan även följa mig på Twitter och Facebook.
Vet du att du har fel? Signalera detta tydligt med Argumentationsfel och gärna Whataboutism.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Harling:

Har ett problem med att jag känner mig alltid elak mot folk, även för småsaker.
Kan inte riktigt få ut det ur huvudet. Blir jag t.ex irriterad eller sur över någonting, och berättar det för t.ex min flickvän eller kompisar så resulterar det ofta till att jag känner mig jobbig osv.

Idag t.ex så pratade jag och min flickvän om hennes kompis (som varit rätt elak mot mig sen Oktober) och jag blev irriterad över det, så kände jag mig väldigt elak mot min flickvän, även fast hon höll med mig.

Förstår inte riktigt hur min fd psykolog kunde tycka att jag liknade en Psykopat, enda jag har svårt för är emotionell empati (tror han sa att det hette så?), men inget annat visar att jag skulle likna en psykopat.

Försöker få bort detta med att känna mig elak så fort jag andas, men är riktigt svårt att få ur huvudet.

Är det så att du känner att du lider av det så att det påverkat din livskvalitet så finns det anledning att ta upp det med en psykolog. Det finns fall då det kan bero på kemisk/elektisk obalans i hjärnan och då finns det mediciner som hjälper.

Även om det är så att ingen annan tar skada av att du "känner" dig elak så blir det ju genast ett problem om du själv upplever att det påverkar din livskvalitet negativt.

Visa signatur

ozzed.net Min egenkomponerade 8-bit musik. Gillar du musiken från gamla klassiska NES eller Gameboy och liknande är det värt ett besök. :) Jag finns också på Spotify, Bandcamp, Jamendo, Youtube, och du kan även följa mig på Twitter och Facebook.
Vet du att du har fel? Signalera detta tydligt med Argumentationsfel och gärna Whataboutism.

Permalänk
Inaktiv
Skrivet av Ozzed:

Blev idag tvungen att få våran 8 månader gamla dvärgvädur avlivad. Bettfel och till följd av det infektion, som resulterar i att han inte vill äta, som gör att han får fel på proteinbalansen och allt är kört, typ. Vet att en del människor tycker att "djur är ju bara djur". Ni kan sluta läsa här. Ni andra, krama och pussa era djur för man vet aldrig hur länge man får ha dem. Fan också Jag kännde verkligen ett speciellt band till kaninen. Sov gott, Duncan. <3

Åh fy fan. Jag vet hur fäst man kan vara vid ett djur. Skulle våran katt behöva avlivas skulle min fru bli helt förstörd..

Permalänk
Medlem
Skrivet av anon42512:

Åh fy fan. Jag vet hur fäst man kan vara vid ett djur. Skulle våran katt behöva avlivas skulle min fru bli helt förstörd..

Ja. Även katterna hemma hade fäst sig vid honom. Det är tungt att se dem undra vart han tagit vägen. Går ju liksom inte förklara för dem att han inte kommer tillbaka heller, men de vänjer väl sig vid förändringen så småningom.

Visa signatur

ozzed.net Min egenkomponerade 8-bit musik. Gillar du musiken från gamla klassiska NES eller Gameboy och liknande är det värt ett besök. :) Jag finns också på Spotify, Bandcamp, Jamendo, Youtube, och du kan även följa mig på Twitter och Facebook.
Vet du att du har fel? Signalera detta tydligt med Argumentationsfel och gärna Whataboutism.

Permalänk
Medlem

Idag var den första dagen på ungefär två veckor som jag inte vaknade sju på morgonen och inte kunde sova mer. Fundera över varför det kan ha varit så. En halvtimme efter att jag klivit upp vid 10-tiden så förstod jag, det var helt tyst hos grannarna ovanför. Varje morgon så har dom fört ett helvetes liv, tror det är fyra ungar under 4 års ålder. Dom leker rivningsfirma, gallskriker, grinar, spelar blinka lilla stjärna på högsta volym osv. Varje morgon har jag blivit väckt av detta och det pågår från ca 7:30 fram till omkring 13-14 tiden innan det blir tyst en timme eller två. Idag har det varit tyst hela morgonen, hela förmiddagen och det är fortfarande tyst. Har inte behövt haft hörlurarna på med musik på hög volym för att dränka allt skrikande och bankande.

Kan det vara så att det är jullov på dagis också? Vet att grundskolorna börjar igen ungefär nu så det kanske är så att dagisen börjar nu den här veckan också?

Visa signatur

O2+ODAC - Denon AH-D2000
MiniDSP SHD - Emotiva UPA1 - Had Oy högtalare

Permalänk
Lego Master

Pannan har pajjat. Vaknade halv två inatt av att en extra brandvarnare jag hade satt in på känsla gick igång. Nån säkring gått, luktar bränd elektronik i hela bottenvåningen. Serviceteknikerna säger "vi får se om vi hinner idag". Minus 10 ute.

Jävla dag.

Visa signatur

* Vänsterhänt högerskytt med tummen mitt i handen.
* A franchises worst enemies are its biggest fans.
* 🖥️ i5 12600K | Z690 | 32GB | RTX 3070 | Define R6 | 48" 4K OLED | Win11 | 💻 Surface Go 3
* ⌨️ G915 Tactile | ⌨️ G13 | 🖱️ G502 X | 🎧 Pro X | 🎙️ QuadCast | 📹 EOS 550D | 🕹️ X52 Pro | 🎮 Xbox Elite 2
* 📱 Galaxy Fold4 | 🎧 Galaxy Buds Pro | ⌚ Galaxy Watch5 Pro | 📺 65" LG OLED | 🎞️ Nvidia Shield

Permalänk
Medlem
Skrivet av emina41:

I början på 2014 så blev jag totalt förändrad, eller rättare utsagt så blev min hjärna det.

Allting började när jag satt vid datorn, det var precis en helt vanlig dag, ingen stress alls den dagen.

Bara BOOOOOOOOOOOM säger det medan jag sitter framför datorn. Det känns så svårt att förklara, men det kändes som om jag kom in i en annan värld eller nåt. Det bara slog till från klar himmel som sagt, ingen varning alls.

Jag kunde inte använda datorn längre, och det kan jag inte idag heller, jag känner mig liksom bländad på något sätt. Och så har det varit KONSTANT.

Det jobbigaste är att jag inte vet riktigt hur jag ska förklara hur jag känner mig, men det är som om jag är i en dröm, som om allting händer på låtsas, riktigt kusligt är det, vilket triggar igång min ångest.

Som nu tex när jag sitter framför datorn och skriver detta, jag vet vad jag skriver om och jag vet vad jag läser, men det känns som om det inte är jag som sitter framför datorn, det är som om hjärnan är ute och cyklar någon annanstans, frånvarande är nog ett bättre ord att använda.

Går jag ut på stan så håller jag upp händerna i luften konstant, allting är så overkligt, jag känner mig borta på något sätt.

Allra värst är det när jag sitter vid datorn, som nu, och när jag är på möten tex. Jag sitter där på möten och försöker koncentrera mig, men det känns som om jag inte är på mötet, alltså jag vet att jag är på mötet men ändå känns det inte som det.

Jag har mått så här konstant, och det börjar verkligen ta kål på mig, jag kan inte njuta av livet längre, jag har förlorat hoppas helt enkelt, att ha gått runt så här KONSTANT i 2 år har gjort så att jag har förlorat hoppet, jag går bara runt och frågar mig själv " varför slog bara detta till från ingenstans " ?

Jag har en ganska trasig uppväxt, det erkänner jag. Jag blev slagen av pappa och morbror när jag var liten, och jag har hela mitt liv letat efter en man som jag kan leva med, en man som jag känner mig trygg med, som tar hand om mig helt enkelt, hela livet har jag känt mig riktigt ensam och jag har bara letat & letat, det har alltid slutat med att jag utsätter mig för fara, jag åker iväg i främmande mäns bilar och blir våldtagen. Sista gången jag gjorde det var 2013.

Just när detta vad det nu än är jag lider av som slog till 2014 så var det inget hemskt jag just då upplevde, jag funderade mycket på att hoppa av skolan dock, jag blev tillkallad till möten hit och dit, och jag tyckte det gjorde mig stressat, jag bestämde mig trots allt att stanna kvar, sen så gick det en vecka och sen kom den där dagen då detta slog till, bara från klar himmel.

Jag har även fått diagnoserna Borderline & Autism, och dessa diagnoser fick jag 2011. Nu vet jag inte om diagnoserna har koppling till varför jag har mått så här?

Jag är också orolig att jag ska hamna i en psykos, men jag låter väl inte psykotisk? Jag är också jätte orolig att det ska vara något fysiskt jag lider av, för jag har märkt att jag får ganska mycket huvudvärk.

Jag träffar förnärvarande en psykolog och han misstänker att det är "dissociation" jag lider av.

Någon som kanske känner igen sig? Jag har som sagt förlorat hoppet nästan helt, en liten del i mig hoppas att detta försvinner, men det har hållit i sig KONSTANT och det vill inte släppa, jag vet inte vad det är som händer med hjärnan? Denna dimma/ frånvarande känsla som jag har är riktigt riktigt kuslig, vilket leder till ångest.

Jag har så många frågor. Varför slog detta till? Varför slog det till från ingenstans? Varför går det inte över? Vad är det jag ens lider av? Kommer jag gå runt så här hela livet?

Jag går galen snart! Jag vet nu tex att jag skrivit detta, men ändå känns det inte som om det var jag som gjorde det, jag känner mig så frånvarande, hjärnan hänger inte med.. !

Vad händer??!!!

Trodde detta var normalt
Lär dig leva med det det är easy

Permalänk
Medlem
Skrivet av Ozzed:

Är det så att du känner att du lider av det så att det påverkat din livskvalitet så finns det anledning att ta upp det med en psykolog. Det finns fall då det kan bero på kemisk/elektisk obalans i hjärnan och då finns det mediciner som hjälper.

Även om det är så att ingen annan tar skada av att du "känner" dig elak så blir det ju genast ett problem om du själv upplever att det påverkar din livskvalitet negativt.

Får nog bli att ta upp det med en kurator/psykolog då!

Permalänk
Medlem

Hade önskat att de fanns jobb-lotter där man kunde skrapa fram en heltidstjänst. Hade blivit så jävla glad då. Hade sluppit gå hemma och varit lika mycket till nytta som en soldriven ficklampa.

Har sedan några månader tillbaka börjat spontanringa och besöka vissa företag. Dock verkar detta INTE vara uppskattat trots att min mor som är 60-talist har vid upprepade tillfällen sagt att ja inte kan sitta på arslet o skicka cv på mejl utan gå direkt till arbetsplatserna.

Någon i Helsingborg (läs HELA SKÅNE) som behöver något gjort? Helst på daglig basis..

Visa signatur

i7 5820k @ 4.6Ghz, 980Ti

Permalänk
Medlem
Skrivet av Harling:

Får nog bli att ta upp det med en kurator/psykolog då!

Jag hade gjort det. Har förr dratt mig för att uppsöka vård om det så är fysiska eller psykiska problem, men har kommit till den insikten att vad fan liksom. Man lever bara en gång och vi har kommit så långt i läkevetenskapen att det finns noll anledning att gå runt och ha besvär för det mesta kan de fixa idag.

Visa signatur

ozzed.net Min egenkomponerade 8-bit musik. Gillar du musiken från gamla klassiska NES eller Gameboy och liknande är det värt ett besök. :) Jag finns också på Spotify, Bandcamp, Jamendo, Youtube, och du kan även följa mig på Twitter och Facebook.
Vet du att du har fel? Signalera detta tydligt med Argumentationsfel och gärna Whataboutism.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Laccy:

Glömde skriva inom citattecken!

För mig är det nog ofta så att jag inte hinner säga det jag tänker, antingen för att konversationen fortsätter eller så kommer jag på det en stund efteråt. Att jag är urusel på att prata i övrigt hjälper ju inte direkt heller. Jag har ju inga problem att uttrycka mig själv i skrift. En annan sak jag har märkt är att jag har ett väldigt stort ordförråd, så det är få ord jag inte förstår. MEN jag har svårare att använda orden själv.

Jag har också extremt mycket lättare att uttrycka mig i skrift. Av den anledningen föredrar jag mejl och text meddelande i kommunikation.
Ord är jag inte jättebra på, har kasst minne så använder jag inte ett ord på länge är det borta sen.

Det som gör mig frustrerad är att det är så mångfacetterat problematik. Hade det varit ett område kunde jag fixat det genom träning men nu är det även på emotionell nivå där det är knas. När jag var yngre trodde jag att det var blyghet men så enkelt var det inte. Kan inte säga att jag känner mig blyg nuförtiden men fortfarande samma sorts problem.

Blir i princip omöjligt att forma några relationer pga. dom olika svårigheterna.
Alkohol gör obetydlig skillnad. Vet inte ens om det märks på mig om jag är påverkad förutom lite vingligare gångstil kanske ;D

Men ska inte klaga, finns dom som har det värre helt klart. Som sagt mest frustrerande !

Permalänk
Medlem
Skrivet av anon160117:

Min första lediga fre-lör-sön på två månader (första riktigt lediga helgen också) och nu frågar kompisen om jag kan ta hans pass och jobba nio timmar imorgon så han kan se sin flickvän en sista gång innan hon reser bort en månad... Dom sågs ju på nyår och dessutom är de konstant med varandra! Vill verkligen inte jobba men känns så jävla drygt att inte ställa upp....

Har ju planerat saker för ikväll och hela helgen så skulle vara ett rent helvete att behöva jobba imorgon....

säg nej dom hinner med och knulla endå.. tänk mer på dig själv gosse

Visa signatur

[Intel Core i9@13900KF Raptor Lake@5,5Ghz Oc][Asus ROG Z790 HERO[G-Skill RGB 32GB 6600Mhz cL34][WD Back 2TB NvMe][2TB Samsung 970 Evo + 2x8Tb Samsung 870 Qvo spel disk][Msi RTX 4090 Gaming Trio-X][ASUS ROG Swift OLED PG48UQ][Windows 11][1000/1000Mbits Telia fiber][Razer Ornata Tangentbord.

Permalänk
Medlem

Som ni kanske har märkt så har det varit snökaos, så alla bussarna är inställda. Jag har panik hela morgonen över hur jag ska ta mig till jobbet. Plötsligt, så ringer arbetsledaren och säger att jag får vara ledig idag Livet är underbart

Visa signatur

Sju lik i en låda, alla hade klåda.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Kalium:

Idag var den första dagen på ungefär två veckor som jag inte vaknade sju på morgonen och inte kunde sova mer. Fundera över varför det kan ha varit så. En halvtimme efter att jag klivit upp vid 10-tiden så förstod jag, det var helt tyst hos grannarna ovanför. Varje morgon så har dom fört ett helvetes liv, tror det är fyra ungar under 4 års ålder. Dom leker rivningsfirma, gallskriker, grinar, spelar blinka lilla stjärna på högsta volym osv. Varje morgon har jag blivit väckt av detta och det pågår från ca 7:30 fram till omkring 13-14 tiden innan det blir tyst en timme eller två. Idag har det varit tyst hela morgonen, hela förmiddagen och det är fortfarande tyst. Har inte behövt haft hörlurarna på med musik på hög volym för att dränka allt skrikande och bankande.

Kan det vara så att det är jullov på dagis också? Vet att grundskolorna börjar igen ungefär nu så det kanske är så att dagisen börjar nu den här veckan också?

I feel you brother. Ungen snett ovanför våran lägenhet för sånt jävla liv att jag gick upp och fråga ifall de slår ungen, varför skulle han annars föra ett sådant jävla liv. Samtidigt föreslog jag att 1dm tjock skumgummi matta hade varit jävligt lämpligt för ungens rum, eftersom han stampar så jävligt. Jag skämtade att bli väckt runt 5.30-7.00 på vardagarna funkar, för då försover jag mig inte, men på en lördag vill jag kunna sova längre.

Att farsan började med att "jag tänker inte be om ursäkt för min son" hjälpte inte mycket, jag menar ett mer humant och förstående för sina grannar hade hjälp han mer, med tanke på att han sedan förklarade att sin son har AHDH. Tough shit, det har jag med men mina föräldrar lärde mig ändå att uppföra mig. Speciellt under sådana utfall(som jag känner igen själv), som i sin tur hjälpte mig att "jobba" bort det.

Ger inte deras hippie uppfostrningsmetod 2 sekunder.

Skrivet av Felparkerad:

Som ni kanske har märkt så har det varit snökaos, så alla bussarna är inställda. Jag har panik hela morgonen över hur jag ska ta mig till jobbet. Plötsligt, så ringer arbetsledaren och säger att jag får vara ledig idag Livet är underbart

Snökaos pytsan. Fortfarande förbluffad över att varje år är folk chockade över att det kommer snö. Vi bor i norra Europa, där snöfall är normalt.

Visa signatur

Node 804 | CPU: i7 4770k | RAM: Corsair vengeance LP 16gb | GPU: MSI GTX 780 SLi | MB: ROG Maximus VII Gene |
Node 304 | CPU: G3258 | RAM: HyperX 8gb | GPU: Nvidia GTX Asus 750Ti | MB: MSI Z97i-AC |

Permalänk

Fick komplettering på en 15 sidors rapport idag...kändes lagom skoj. Försöker dock släppa det då jag har körprov och uppkörning på torsdag

Permalänk
Inaktiv

"Allmänt gnällinlägg"

Växte upp under 80/90-talen och var till viss del lyckligt ovetande om hur världen såg ut då, Jasplanen över villakvarteren var kul att se, men jag hade ingen aning om varför. Inte heller skyddsrummens allvar förstod jag. Nu är det längesedan. Men samtidigt gick vi mot en bättre värld. Murar föll och demokratierna spred sig. Nu är det tvärtom.

Ungern, Turkiet, Polen. Minskad yttrandefrihet, fria medier tar stryk. Förbannat sorglig utveckling precis när vi alla vet vad som händer när vi går åt andra hållet.

Troligen står Sverige och Frankrike näst på tur, med så många andra. Och vilken väg ska USA ta i år? Att så stor del, flera miljoner människor röstar på gammeltänk för att dom själva tror att sitt egna liv ska bli bättre är i mina ögon helt otroligt. Vi och dom. Mänskliga rättigheter är på väg ut. Att diskutera och debattera eller att lära av historien verkar helt lönlöst. Vi är människor och hat samt extremism är det vi är bra på.

Kanske mitt egna psyke bara, som lurats till att tro att vi faktiskt är bättre än såhär. Att Sverige inte kunde drabbas. Personligen tar jag det ganska hårt, min tro på något större, som en religion är helt död. Och jag har inget annat än att att göra än att gnälla om det här, på ett hårdvaruforum

"När vi tar makten tar vi hand om såna som dig". Ja det verkar så.

Vad hände med demokratin
Vi är alla precis lika jävla sämst, min tro på mänskligheten är död.

Permalänk
Medlem

Känner att jag måste skriva av mig en del saker innan jag förstörs helt.

Under 3 år har jag haft en "vän" som jag har "tagit hand om" - Han blev utslängd från sitt egna hem, har aldrig haft ett jobb, och dissade pluggande osv osv. Under denna tiden var det bra, egentligen. Vi gjorde väldigt kul och hade MÅNGA roliga äventyr med varandra.

Tiden gick, och gick.. Mina föreldrar fick nog och skickade upp mig till Norge för att jobba som kock; något som jag aldrig har gjort förut, men jag blev tvingad. Jobbade verkligen stenhårt, gick ner nästan 80kg (no joke), fick veta vad "stress" och "hårt arbete" var, och blev väldigt självsäker med mig själv och all annan benefits.

När jag kom hem igen till Sverige, trodde jag att allt skulle gå tillbaka till "normalt", men det hände inte.. Jag var väldigt uppe i varv, och kunde inte bara sitta hemma längre och dega, utan skaffade mig praktik, som ledde till heltidsanställning ganska direkt pga min dedikering och jag visade verkligen mina framfötter.

Under denna tiden jobbade jag bara; och började försumma min relation till min "bästa vän" som fortfarande var lika lat, omotiverad, och som fortfarande bodde hos mig även när jag har sagt till han i nästan 1 års tid om hur det går med lägenhets-sökandet.

Tiden gick, jag fick erbjudande att köpa en lägenhet till ett väldigt bra pris, och läget var väldigt bra. Jag satte ned foten och sa till min "vän" som fortfarande sov på soffan, att han får fan ta tag i livet och skaffa sig ett eget place. Men jag var inte kall och bara kastade ut honom, utan gav honom 3 månader på sig att skaffa sig ett eget place, vilket han inte gjorde utan bodde hos någon annan.

Jag hade samtidigt under tiden haft en relation med en tjej som jag tyckte om, och som jag hade öppnat upp mig lite med, och allting var frid och fröjd, och livet var på topp!

Sen kom 2015.. Hade fått en thailands resa utav familjen i födelsdagspresent, samt julklapp i början på feburari, och var borta i 2 veckor i det underbara paradiset <3 .

Under den tiden; hade min "vän", och min "tjej" gått bakom min rygg och legat med varandra samt haft en hemlig relation som ingen visste om. Han berättade det ungefär en till två veckor efter jag hade kommit hem från min resa utomlands, och han var jätte nervös att jag skulle flippa när han sa det. Men jag.. Jag blev chockad, och sa "Grattis mannen, det var roligt att det hände".. Inte mycket annat sades, och han gick några minuter senare.

Jag var tvungen att gå ut och gå av mig, så jag inte hade rivit sönder hela lägenheten och alla saker jag ägde.

Jag ville bara skrika, gråta, och slå på allt jag såg. Men jag har växt upp i en miljö där man ska vara stark, och hålla allt inom sig och inte visa känslor. Och det var precis detta jag har gjort..

1 år sedan (nästan på dagen), har gått sedan detta har hänt.

Jag mår så jävla dåligt. Jag är så fylld av ledsamhet, depression, ensamhet, sorg, och känner mig korrupt utav all hat som jag inte har släppt ur mig.
Jag har försökt att prata med folk, men dem tar mig inte seriös eller "bryr sig inte".
Jag är dum i huvudet som inte pratat om det förens nu, för jag tänker att "folk har sina egna problem, varför skulle dom vilja lyssna på mina?".
Mitt hjärta är krossat i 1000-tals bitar, och det känns som att jag aldrig kommer kunna bli "hel" igen.
Jag försöker varje dag att släppa det, och jag vill verkligen göra det. Men varje gång jag tänker på det, så känner jag bara hur jävla orättvist det är..

Varför ska dem få vara glada, och allt går så bra för dem.. Dom förtjänar det inte!
JAG HATAR DOM, OCH JAG VILL ATT DOM SKA DÖ, BLI UPPSTYCKADE OCH MATADE TILL GRISAR!!

-----

Detta var mitt "lilla" utsläpp.. Det känns väldigt skönt att få skriva av sig, och det tänkte jag fortsätta med att göra.

Jag önskar er en fortsatt trevlig dag i vårat kalla vinterland <3

Visa signatur

Citera för svar!

Permalänk
Medlem
Skrivet av Carlj:

I feel you brother. Ungen snett ovanför våran lägenhet för sånt jävla liv att jag gick upp och fråga ifall de slår ungen, varför skulle han annars föra ett sådant jävla liv. Samtidigt föreslog jag att 1dm tjock skumgummi matta hade varit jävligt lämpligt för ungens rum, eftersom han stampar så jävligt. Jag skämtade att bli väckt runt 5.30-7.00 på vardagarna funkar, för då försover jag mig inte, men på en lördag vill jag kunna sova längre.

Att farsan började med att "jag tänker inte be om ursäkt för min son" hjälpte inte mycket, jag menar ett mer humant och förstående för sina grannar hade hjälp han mer, med tanke på att han sedan förklarade att sin son har AHDH. Tough shit, det har jag med men mina föräldrar lärde mig ändå att uppföra mig. Speciellt under sådana utfall(som jag känner igen själv), som i sin tur hjälpte mig att "jobba" bort det.

Ger inte deras hippie uppfostrningsmetod 2 sekunder.

Du kunde ju i alla fall kommunicera med dina grannar. Jag måste lära mig somaliska eller arabiska eller vad det nu är om jag ska ha någon chans. Pratade med pappan i familjen en gång och jag förstod inte honom och han förstod inte mig men jag tror han försökte säga att han var ledsen och att det inte skulle hända nå mer. Det var ingen skillnad alls dom närmaste dagarna, veckorna, månaderna. Har ringt till hyresvärden och klagat typ tio gånger men dom gör inte ett skit, trots att jag skickat ljudinspelningar och allting.

Men ja, man kanske skulle ringa polisen eller nåt och säga att man misstänker barnmisshandel, för ibland låter det tamigfan som det.

Visa signatur

O2+ODAC - Denon AH-D2000
MiniDSP SHD - Emotiva UPA1 - Had Oy högtalare

Permalänk
Medlem
Skrivet av anon4992:

"Allmänt gnällinlägg"

Växte upp under 80/90-talen och var till viss del lyckligt ovetande om hur världen såg ut då, Jasplanen över villakvarteren var kul att se, men jag hade ingen aning om varför. Inte heller skyddsrummens allvar förstod jag. Nu är det längesedan. Men samtidigt gick vi mot en bättre värld. Murar föll och demokratierna spred sig. Nu är det tvärtom.

Ungern, Turkiet, Polen. Minskad yttrandefrihet, fria medier tar stryk. Förbannat sorglig utveckling precis när vi alla vet vad som händer när vi går åt andra hållet.

Troligen står Sverige och Frankrike näst på tur, med så många andra. Och vilken väg ska USA ta i år? Att så stor del, flera miljoner människor röstar på gammeltänk för att dom själva tror att sitt egna liv ska bli bättre är i mina ögon helt otroligt. Vi och dom. Mänskliga rättigheter är på väg ut. Att diskutera och debattera eller att lära av historien verkar helt lönlöst. Vi är människor och hat samt extremism är det vi är bra på.

Kanske mitt egna psyke bara, som lurats till att tro att vi faktiskt är bättre än såhär. Att Sverige inte kunde drabbas. Personligen tar jag det ganska hårt, min tro på något större, som en religion är helt död. Och jag har inget annat än att att göra än att gnälla om det här, på ett hårdvaruforum

"När vi tar makten tar vi hand om såna som dig". Ja det verkar så.

Vad hände med demokratin
Vi är alla precis lika jävla sämst, min tro på mänskligheten är död.

Jag är bara allmänt bitter och nihilist, men jag gav upp på mänskligheten för länge sedan när tanken kom att vi aldrig blir bättre än såhär. Vi kan utveckla oss teknologiskt, medicinskt, biologiskt men inte dem evolutionära sociala bitarna - dem är vi fast med. Demokratin ger oss möjligheten att bli precis det du beskriver - vi har då bara oss själva att skylla.

Sedan många år tillbaka gör jag det minsta möjliga för att täcka mina behov, observera händelserna och sedan dö av ålder eller från konsekvenserna mänskligheten har orsakat eller blivit offer för.

Visa signatur

PS3 Slim 320GB (1TB) | Wii U Premium | Xbox 360 250GB | X1 1TB | PS5 + Corsair MP600 Core 2TB | New 3DS XL + Katsukity's Capture Card | PS Vita 32GB | Ryzen 5800X3D, 32GB DDR4 3000Mhz, 240GB SSD, 4TB SSD (Kingston KC3000), Radeon 6700XT, 3TB+4TB HDD, B450M-DS3H | Nintendo Switch

Permalänk
Medlem

@Krabb Salva: Sällan man inte får komplettering på en rapport, iaf på högskolenivå. Fick det på en 20 sidors labbrapport i fysik för labbassistenten tyckte inte om mallen jag följt (mallen länkas på kurshemsidan). Aja bara att fixa och lämna in igen så löser det sig

Visa signatur

| i9-10850k | RTX 3080 suprim X | Corsair 7000d | Strix z590-E | 2x LG 27GL850 | RM850x |

Permalänk
Medlem
Skrivet av TimeLeap:

Känner att jag måste skriva av mig en del saker innan jag förstörs helt.

Under 3 år har jag haft en "vän" som jag har "tagit hand om" - Han blev utslängd från sitt egna hem, har aldrig haft ett jobb, och dissade pluggande osv osv. Under denna tiden var det bra, egentligen. Vi gjorde väldigt kul och hade MÅNGA roliga äventyr med varandra.

Tiden gick, och gick.. Mina föreldrar fick nog och skickade upp mig till Norge för att jobba som kock; något som jag aldrig har gjort förut, men jag blev tvingad. Jobbade verkligen stenhårt, gick ner nästan 80kg (no joke), fick veta vad "stress" och "hårt arbete" var, och blev väldigt självsäker med mig själv och all annan benefits.

När jag kom hem igen till Sverige, trodde jag att allt skulle gå tillbaka till "normalt", men det hände inte.. Jag var väldigt uppe i varv, och kunde inte bara sitta hemma längre och dega, utan skaffade mig praktik, som ledde till heltidsanställning ganska direkt pga min dedikering och jag visade verkligen mina framfötter.

Under denna tiden jobbade jag bara; och började försumma min relation till min "bästa vän" som fortfarande var lika lat, omotiverad, och som fortfarande bodde hos mig även när jag har sagt till han i nästan 1 års tid om hur det går med lägenhets-sökandet.

Tiden gick, jag fick erbjudande att köpa en lägenhet till ett väldigt bra pris, och läget var väldigt bra. Jag satte ned foten och sa till min "vän" som fortfarande sov på soffan, att han får fan ta tag i livet och skaffa sig ett eget place. Men jag var inte kall och bara kastade ut honom, utan gav honom 3 månader på sig att skaffa sig ett eget place, vilket han inte gjorde utan bodde hos någon annan.

Jag hade samtidigt under tiden haft en relation med en tjej som jag tyckte om, och som jag hade öppnat upp mig lite med, och allting var frid och fröjd, och livet var på topp!

Sen kom 2015.. Hade fått en thailands resa utav familjen i födelsdagspresent, samt julklapp i början på feburari, och var borta i 2 veckor i det underbara paradiset <3 .

Under den tiden; hade min "vän", och min "tjej" gått bakom min rygg och legat med varandra samt haft en hemlig relation som ingen visste om. Han berättade det ungefär en till två veckor efter jag hade kommit hem från min resa utomlands, och han var jätte nervös att jag skulle flippa när han sa det. Men jag.. Jag blev chockad, och sa "Grattis mannen, det var roligt att det hände".. Inte mycket annat sades, och han gick några minuter senare.

Jag var tvungen att gå ut och gå av mig, så jag inte hade rivit sönder hela lägenheten och alla saker jag ägde.

Jag ville bara skrika, gråta, och slå på allt jag såg. Men jag har växt upp i en miljö där man ska vara stark, och hålla allt inom sig och inte visa känslor. Och det var precis detta jag har gjort..

1 år sedan (nästan på dagen), har gått sedan detta har hänt.

Jag mår så jävla dåligt. Jag är så fylld av ledsamhet, depression, ensamhet, sorg, och känner mig korrupt utav all hat som jag inte har släppt ur mig.
Jag har försökt att prata med folk, men dem tar mig inte seriös eller "bryr sig inte".
Jag är dum i huvudet som inte pratat om det förens nu, för jag tänker att "folk har sina egna problem, varför skulle dom vilja lyssna på mina?".
Mitt hjärta är krossat i 1000-tals bitar, och det känns som att jag aldrig kommer kunna bli "hel" igen.
Jag försöker varje dag att släppa det, och jag vill verkligen göra det. Men varje gång jag tänker på det, så känner jag bara hur jävla orättvist det är..

Varför ska dem få vara glada, och allt går så bra för dem.. Dom förtjänar det inte!
JAG HATAR DOM, OCH JAG VILL ATT DOM SKA DÖ, BLI UPPSTYCKADE OCH MATADE TILL GRISAR!!

-----

Detta var mitt "lilla" utsläpp.. Det känns väldigt skönt att få skriva av sig, och det tänkte jag fortsätta med att göra.

Jag önskar er en fortsatt trevlig dag i vårat kalla vinterland <3

Hej

tråkigt att höra att du blivit "förrådd" av de 2 som stod dig närmast. När det nu gått ett år och du fortfarande inte kunnat släppa tankarna så bör du försöka vara så stark att du söker hjälp. För att hålla inne sådana tunga känslor så länge utan att kunna släppa taget är inte bra för dig. Ring sjukvården så du kan få hjälp så fort som möjligt. (sedan så ska man inte vara rädd för att söka hjälp för samhället idag är extremt tufft att leva i)

Allmän info.
idag är det mer som dör av självmord än det är i trafiken ändå så tar man inte upp frågan så man får ner denna siffran. I trafiken har man som mål att ingen ska dö. skulle vara bra om man satte upp samma mål på självmord (jag hade en vän som tog sitt liv på sin pappas födelsedag. fortfarande flera år senare så vet ingen av hanns närmaste vänner varför han valde denna väg)

Visa signatur

Ryzen 5800X ROG STRIX X570-f GAMING FlareX DDR43600 cl 14-14-14-34 EVGA FTW3 Ultra RTX 3090

Permalänk
Medlem
Skrivet av TimeLeap:

Känner att jag måste skriva av mig en del saker innan jag förstörs helt.

Under 3 år har jag haft en "vän" som jag har "tagit hand om" - Han blev utslängd från sitt egna hem, har aldrig haft ett jobb, och dissade pluggande osv osv. Under denna tiden var det bra, egentligen. Vi gjorde väldigt kul och hade MÅNGA roliga äventyr med varandra.

Tiden gick, och gick.. Mina föreldrar fick nog och skickade upp mig till Norge för att jobba som kock; något som jag aldrig har gjort förut, men jag blev tvingad. Jobbade verkligen stenhårt, gick ner nästan 80kg (no joke), fick veta vad "stress" och "hårt arbete" var, och blev väldigt självsäker med mig själv och all annan benefits.

När jag kom hem igen till Sverige, trodde jag att allt skulle gå tillbaka till "normalt", men det hände inte.. Jag var väldigt uppe i varv, och kunde inte bara sitta hemma längre och dega, utan skaffade mig praktik, som ledde till heltidsanställning ganska direkt pga min dedikering och jag visade verkligen mina framfötter.

Under denna tiden jobbade jag bara; och började försumma min relation till min "bästa vän" som fortfarande var lika lat, omotiverad, och som fortfarande bodde hos mig även när jag har sagt till han i nästan 1 års tid om hur det går med lägenhets-sökandet.

Tiden gick, jag fick erbjudande att köpa en lägenhet till ett väldigt bra pris, och läget var väldigt bra. Jag satte ned foten och sa till min "vän" som fortfarande sov på soffan, att han får fan ta tag i livet och skaffa sig ett eget place. Men jag var inte kall och bara kastade ut honom, utan gav honom 3 månader på sig att skaffa sig ett eget place, vilket han inte gjorde utan bodde hos någon annan.

Jag hade samtidigt under tiden haft en relation med en tjej som jag tyckte om, och som jag hade öppnat upp mig lite med, och allting var frid och fröjd, och livet var på topp!

Sen kom 2015.. Hade fått en thailands resa utav familjen i födelsdagspresent, samt julklapp i början på feburari, och var borta i 2 veckor i det underbara paradiset <3 .

Under den tiden; hade min "vän", och min "tjej" gått bakom min rygg och legat med varandra samt haft en hemlig relation som ingen visste om. Han berättade det ungefär en till två veckor efter jag hade kommit hem från min resa utomlands, och han var jätte nervös att jag skulle flippa när han sa det. Men jag.. Jag blev chockad, och sa "Grattis mannen, det var roligt att det hände".. Inte mycket annat sades, och han gick några minuter senare.

Jag var tvungen att gå ut och gå av mig, så jag inte hade rivit sönder hela lägenheten och alla saker jag ägde.

Jag ville bara skrika, gråta, och slå på allt jag såg. Men jag har växt upp i en miljö där man ska vara stark, och hålla allt inom sig och inte visa känslor. Och det var precis detta jag har gjort..

1 år sedan (nästan på dagen), har gått sedan detta har hänt.

Jag mår så jävla dåligt. Jag är så fylld av ledsamhet, depression, ensamhet, sorg, och känner mig korrupt utav all hat som jag inte har släppt ur mig.
Jag har försökt att prata med folk, men dem tar mig inte seriös eller "bryr sig inte".
Jag är dum i huvudet som inte pratat om det förens nu, för jag tänker att "folk har sina egna problem, varför skulle dom vilja lyssna på mina?".
Mitt hjärta är krossat i 1000-tals bitar, och det känns som att jag aldrig kommer kunna bli "hel" igen.
Jag försöker varje dag att släppa det, och jag vill verkligen göra det. Men varje gång jag tänker på det, så känner jag bara hur jävla orättvist det är..

Varför ska dem få vara glada, och allt går så bra för dem.. Dom förtjänar det inte!
JAG HATAR DOM, OCH JAG VILL ATT DOM SKA DÖ, BLI UPPSTYCKADE OCH MATADE TILL GRISAR!!

-----

Detta var mitt "lilla" utsläpp.. Det känns väldigt skönt att få skriva av sig, och det tänkte jag fortsätta med att göra.

Jag önskar er en fortsatt trevlig dag i vårat kalla vinterland <3

Creds till dig! Du flyttade ut från päronen, skaffade fast jobb, gick ner i vikt - blev vuxen!
Skit i din kompis, han har gått i flera år och levt på andra som en parasit. Du har gett honom husrum, mat och din flickvän.

Dags att göra en ny "Norge". Ge honom en rejäl smäll och säg tack och adjö. Skaffa lite nya vänner med samma inställning som du.

Permalänk

@HallonsyltarN: I guess. Går Filfak så de var egentligen analysen som de inte tyckte om. Pratade med min arbetsgrupp om det o jag märkte att det hängde på mig om det skulle bli rätt om man säger så. Hursomhelst, tog körkortet iallafall så allt är väl inte skit

Permalänk
Medlem

@Krabb Salva: åh då får man gratulera då! Antar att du läser på Liu campus Norrköping? Har du vägarna förbi nån kravall på kårallen så bjuder jag på ett glas!

Visa signatur

| i9-10850k | RTX 3080 suprim X | Corsair 7000d | Strix z590-E | 2x LG 27GL850 | RM850x |

Permalänk
Medlem

Känslan när man köper ett spel på en fulsida, skriver in annat telenr för man inte vill ha massa konstiga samtal å inser efteråt att man måste ha sitt nr för att kunna få sin cdkey -,-

Man kanske skulle köpa spelen där man vet vad man får

Visa signatur

Ryzen 7800x3d, Noctua nh-d15, ASUS B650Plus, 32GB DDR5 6000MHz, KFA2 RTX 4080, AW2723DF, DeepCool PX1000G, Fractal Design North, Logitech G502 Lightspeed, Galaxy S23, PS5, Beyerdynamic - DT 770 PRO 250 Ohm + Røde AI-1, Klipsch RP500-m + Klipsch R-121SW

Permalänk
Medlem

Har en allmänt dålig dag idag. Var upp alldeles för länge i natt så fick inte ens 6 timmars sömn så jag var skitseg i morse. Gick alldeles för sent hemifrån. Lång väntetid på tvärbanan så tog det andra alternativet och åkte åt andra hållet. Men då så gick jag av en hållplats för tidigt. Fick då vänta på nästa och missade tack bättre det pendeln med kanske 1 minut. 15min väntetid till nästa som enda alternativ. Kommer väl 15 min sent.
+Att surfen på mobilen var slut så jag kunde inte kolla upp alternativa resvägar/tider. Men jag lyckades fixa det i alla fall.

Vill knappt veta hur resten av dagen kommer gå... :/

Visa signatur

En gammal cpu från AMD. Ett par äldre grafikkort i Cross-Fire. En del minne. Gamla slö-diskar. Antik nätdel. En ok kylare. Ett nedsuttet chassi. En del fungerande tillbehör.
Ett moderkort som brann upp. Ytterligare CPU och GPU från AMD. Mer minne. En SSD och ett par hårddiskar. En nyare PSU.

Permalänk
Medlem

Har en allmänt dålig dag idag. Var upp alldeles för länge i natt så fick inte ens 6 timmars sömn så jag var skitseg i morse. Gick alldeles för sent hemifrån. Lång väntetid på tvärbanan så tog det andra alternativet och åkte åt andra hållet. Men då så gick jag av en hållplats för tidigt. Fick då vänta på nästa och missade tack bättre det pendeln med kanske 1 minut. 15min väntetid till nästa som enda alternativ. Kommer väl 15 min sent.
+Att surfen på mobilen var slut så jag kunde inte kolla upp alternativa resvägar/tider. Men jag lyckades fixa det i alla fall.

Vill knappt veta hur resten av dagen kommer gå... :/

Visa signatur

En gammal cpu från AMD. Ett par äldre grafikkort i Cross-Fire. En del minne. Gamla slö-diskar. Antik nätdel. En ok kylare. Ett nedsuttet chassi. En del fungerande tillbehör.
Ett moderkort som brann upp. Ytterligare CPU och GPU från AMD. Mer minne. En SSD och ett par hårddiskar. En nyare PSU.

Permalänk
Medlem

Efter att ha tränat på första gången på ca 9år i Fredags så är träningsvärken något enorm.. Däremot så small/drog det till i axeln igår när jag skulle bädda sängen vilket resulterar i att jag knappt kan använda höger armen just nu förutom i ett få tal positioner. Enorm jävla smärta när jag ska försöka använda eller röra på höger arm

Visa signatur

AMD 5800x3d | ASUS x570 | Samsung SSD EVO 850 500GB | Corsair 32GB (2x8GB) 3600Mhz | Noctua NH-D15 | ASUS TUF OC 4090 | Fractal design R6 | Corsair RM1000X | LG UltraGear 27GL850 x2