Varför göra det mer komplicerat än vad det behöver vara?

Personligen handlar det mycket om vad jag ska göra med datorn som jag installerar på vilket säkert många håller med om, d.v.s en installation blir oerhört individuell. Skall det då skapas en "enkel" installation som passar allas behov skulle det ju finnas oändligt av dem.
Är det inte då bättre att installera en grund som man sedan bygger på med det man vill ha?
Det må vara krångligare installationsprocess men resultatet är mer tillfredsställande.

Hemma kör jag 3 arch-installationer som jag anpassat utifrån vad jag har för syfte med datorerna samt en linux mint på en laptop då jag ville prova på det. Har behållit den då jag inte har några problem med den och överlag är det ju ett trevligt os även om det är bloatat med en massa skräp.

Tycker ändå att det är bra att båda möjligheterna ges då alla blir nöjda.

Sen ska man nog komma ihåg att en windowsinstallation(brukar ju alltid jämföras mot det) är ingen barnlek för gemene man heller.
Att installera ett OS är inte en enkel uppgift och majoriteten klarar inte av det.

Jag håller inte med om att det är komplicerat att installera Debian. Både i (exempelvis) Windows och Debian måste du ange region, inmatningsspråk, tidszon samt användarnamn och lösenord. Du måste även partitionera disken. Visst, Debianinstallationen kräver lite mer interaktion men de flesta promptar (så som domän, proxy och mirror) är ju bara att klicka sig förbi.

Spelade in en liten video som demonstrerar Windows 7 / Debian 8 installationsproceduren här: https://youtu.be/zcogesW1TS8

Edit: Skulle väl vara (det mycket viktiga) steget att installera boot loader på rätt sätt som skiljer sig då.
T

"Full kontroll" är svaret. Det blir lite krångligare månne, men jag har koll på varenda bit av alltihop.
Här finns lite om just detta:

PDF-dokument.
http://www.linuxfromscratch.org/lfs/downloads/7.6/LFS-BOOK.pd...

Exempel:
* du vill lära dig mer om hur ett *NIX operativ fungerar och är strukturerat
* du vill ha en minimal installation som tar så lite disk som möjligt
* du vill ha maximal säkerhet, och då är få komponenter bra

Men det finns en uppsjö "kompletta" distributioner att välja på, själv labbar jag med Mint nu (c:a 10GB) och det gör jobbet för mig. Kanske upplevs som bloatat av vissa men då man jämför med ex. Win7 eller Win8 så är det klart mer slimmat, och man kan avinstallera komponenter i efterhand.

Risken är att det blir så förenklat att allting blir komplicerat. Det där kanske lät lite kryptiskt men om vi tittar på Arch Linux som jag använder så förespråkar de enkelhet enligt principen K.I.S.S, alltså att inte krångla till det i onödan utan det ska vara enkelt och simpelt. Samtidigt tycker många att detta är en komplicerad dist.

När jag använde ubuntu tyckte jag det var jättekrångligt eftersom det var dåligt dokumenterat hur det egentligen fungerar, särskilt när något börjar krångla. Det finns så klart dokumentation även för ubuntu men det är liksom inte jättelätt att hitta för en nybörjare. Ändå är ubuntu riktat till nybörjare och påstås vara enkelt.

När jag sedan bytte till Arch Linux då blev det enklare för mig eftersom man direkt hänvisar till deras wiki där det mesta förklaras. Sedan är det fler steg att gå igenom vid en installation, men det är ändå inte särskilt svårt. Jag föredrar alltså att ha kontroll och känner att det blir svårt och krångligt när man gömmer undan kontrollen och försvårar för användaren att ha kontroll.

Det som är enkelt för en kan upplevas komplicerat för någon annan. Det beror liksom vad man är ute efter. Föredrar man att snabbt komma igång så vill man väl ha en enkel installation men det kan bli krångligt att anpassa det sedan. Behöver man inte anpassa något så är väl det bästa något som funkar "out of the box". Problemet är att alla har olika behov så "out of the box" blir oftast en kompromiss.

I slutändan är det nog inte många som vill ha det "mer komplicerat än det behöver vara" utan det är mer en fråga om tycke och smak. Som tur är finns det ju många alternativ att välja på och förhoppningsvis finns det något som kan passa om man letar lite. Jag tycker det är skönt att man med open source låter användare anpassa programvaror så det passar dem själva (därav alla olika distar som finns). Vissa vill ha det si och andra så. Vore trist om alla skulle bli tvingade att köra någon debian med någon förutbestämd förenklad installation. För mig var en av anledningarna att jag bytte från Windows att jag ville ha större frihet att själv få välja vad jag skulle använda min dator till och hur jag vill använda den.

Jag är alltså emot åsikten "Linux borde vara standardiserat" som många verkar ha och då menar de att det bara skulle få finnas en enda standardiserad dist (hur nu detta skulle vara möjligt med fri källkod som alla kan ändra efter behag). Jag föredrar att det får utvecklas fritt och att det tillåts och uppmuntras att skapa anpassade alternativ för allehanda syften.

Hej tråden. Total Noob här.

För egen del är det min egen tro på att inlärningströskeln är så hög som håller mig kvar i Windows.
Det kanske är en bild som inte stämmer längre, men de få gånger jag sett olika linuxdistar (tio år sedan?) så verkar det som att man måste välja och ställa in en massa.
Jag är övertygad över att om man släppte distar som var tydligt pekade mot nybörjare skulle man få en mycket större användarbas.

Kanske är SteamOS ett steg i rätt riktning med att väcka intresse hos folk?

Näe, krångligt med installation, det tycker jag nog inte, Red Hat 7.2 som jag installerade för 12-13 år sedan var rätt enkelt (I stort sett bara tryck nästa på de flesta frågor), det enda är väl att du kan/bör ha lite koll på partitionering vid vissa installationer, speciellt om du vill köra Windows parallellt.

Det är en vanesak som med allt annat, efter en 3-4 installationer så känns det mesta bekant och normalt.
Det är inte fler eller krångligare frågor än med Windows XP, Vista etc. Beror ju på distribution också förstås.

Dagens stora distar typ Ubuntu är ruskigt enkla att lägga in, likt Windows eller OS X.

Vill man testa att installera så rekommenderar jag VirtualBox (eller någon annan virtualiseringsprogramvara) så man kan prova sig fram i virtuell miljö utan att sabba sitt vanliga OS (lätt att det skiter sig när man joxar med dual boot). I och för sig kan man ju öva sig på att göra en dual boot inuti virtualbox också så man vet hur man ska göra innan man gör det skarpt "bare metal".

Det är egentligen en vanlig tankefälla. Windows och OSX till exempel är norm mer eller mindre. Hypotetiskt om Linux blivit som Windows idag till exempel så skulle alla tycka Windows var ologiskt kanske och svårt att konfigurera.

"Komplicerat" är relativt. Jag tycker helt ärligt att Windows 10 är mer komplicerat att använda än min Arch-installation. Det är för att jag sitter mestadels i terminalen eller i en internet browser i Arch, medans W10 sprider ut konfigureringen, har massvis med extragrejer som tar plats, kräver saker från mig såsom uppdateringar osv. De flesta har dock intrycket att Arch tex är väldigt komplicerat när det faktiskt kan vara hur simpelt och minimalt som helst. Det samma gäller Linux.

Det vackra med linux är att varje distro fyller ett syfte. Självklart kan ett linux vara komplicerat och svårt för en person, medans ett annat är hur användarvändligt som helst.

Japp, och mycket som har ett GUI mer eller mindre resurskrävande än ett konsollkommando.

Jag gillar inxi och alla de där on the fly resursövervakarna. Tar i princip ingen kräm.

@crno:

Vad du kallar "häftigare" och "krångligare" operativsystem är ofta "tomma" vilket låter användaren installera enbart det dom vill ha och på så vis göra dessa OS otroligt lätta snabba och skräddarsydda, typ archlinux.

Drar du där emot ner Ubuntu får du ett "plug and play" os med enormt mycket bloatware och funktioner du kanske aldrig kommer använda som blir betydligt tyngre och långsammare, framförallt om du har begränsad hårdvara.

Det fina i kråksången är att man kan välja. Finns ju varianter som är jätteenkla att installera och med allting förkonfigurerat och andra varianter där man måste konfigurera allting manuellt och allt på skalan däremellan. Vad man väljer beror på ens eget tycke och smak och syfte.

Som exempel finns det strömlinjeformade anpassade distar för särskilda ändamål, t.ex. agera enbart router eller enbart mediaspelare som är enkla att installera utan att vara bloatade. Då har man förkonfigurerat ett system för ett enda syfte.

Eller så finns det distar som installerar typ allt som finns för att vara så generella som möjligt och distar som installerar så lite som möjligt för att låta användaren bygga upp något själv. De är båda olika filosofier för att skapa något generellt och som användare kan man välja fritt vad man föredrar.

Även distar som är kända för att vara fullkonfigurerade kan man ofta göra anpassad minimal installation med och även där bygga från grunden. Man kan ju också avinstallera sådant man inte behöver från en större installation. Allt går att anpassa efter eget behov.

Precis, valfrihet. Jag bygger ju min egen kernel till och med. Väljer bort saker jag inte vill/behöver ha stöd för. Det går att slimma in absurdum och jag har krachat så många system under inlärningsfasen att jag tappat räkningen haha

Det ger mycket att lära sig hur det fungerar och när man väl vet hur det fungerar vill man inte ha det "färdigt" eftersom man är mer angelägen om att få det som man vill ha det.

Att sätta upp en Debian-server t.ex. kan ta lång tid eftersom varje program kräver sina särskilda inställningar för det syfte man har. Det är också viktigt att dokumentera vad man gör eftersom man glömmer bort det. Sedan är det så att man ofta måste kolla upp hur man gör en viss sak - man kan inte hålla allt i huvudet.

Med Debian får du ett system som är "färdigt", dvs. ett system som väntar på att ställas in som du vill ha det. Det är busenkelt att installera och sätta igång. Men det kräver kunskap, det kräver att du kan söka på nätet, det kräver att du kanske har ett par böcker hemma i bokhyllan om hur det funkar. Med just Debian finns det hur mycket som helst på nätet, många guider, flera wikis med färdiga lösningar.

Mint, Ubuntu, Elementary OS är färdiga för att passa så många som möjligt, med XFCE, LXDE, Cinnamon konfigurerade och "snygga".

Just det här med att man har så stor frihet gör det roligt och "häftigt" att använda datorn. Det är kul att lära sig men det kräver också att man lägger ner tid och energi. Ibland fattar man inte varför det inte funkar och man kan behöva ägna sig flera timmar åt att fixa en enkel sak - men för mig ger det tillfredsställelse att få det att funka och nästa gång vet jag hur jag ska göra det.

Angående vad som är mest krångligt. Rätta mig om jag har fel.
I Windows kan jag klicka och leta runt efter saker och inställningar. De kan vara krångligt men jag kan nog hitta det till slut.

I Linux så tycker det är så snabbt och enkelt att bara skriva in något i terminalen. Men det är ju inget man kan lista ut eller leta sig fram till...
Och när jag försökte använda Linux och sökte felsökning på nätet så hittade jag svaren "skriv detta #¤%"%#¤% i terminalen" - och visst det löste ju problemet men jag hade ingen aning om vad jag hade gjort.

I många distar med ett grafiskt ui är det ju också bara att klicka. Alla inställningar finns ju inte grafiskt såklart men oftast de "enkla" som man behöver typ upplösning, skärmdelning, bakgrundsbild, språkinställningar, klocka, ljud, färgteman, nätverk, uppdateringar, användare m.m.
Så det där håller ju inte riktigt kan jag tycka. Ska du pyssla med avancerade inställningar så visst, då är det nog en massa kommandon i terminal som gäller även på ett välutvecklad GUI.
Är det ett okänt kommando så kan man ju alltid googla på det och läsa vad det gör om man är orolig?

...och det där tycker jag åtminstone är intressant information. Jag läser det ofta bara en gång, fortsättningsvis väljer jag ut det som är nödvändigt