sjukvården sekretess

Nej det får de inte per automatik. Vid inskrivning ska inskrivande sjukvårdspersonal fråga om de får lov att lämna ut information om att du är inskriven på sjukhuset. Adresser och telefonnummer får de inte lämna ut. Vad som krävs för detta vet jag tyvärr inte, men i regel nej.

Är du minderårig tror jag att de får informera dina föräldrar, annars ska ingen få veta något så länge du inte gett tillåtelse.

Skickades från m.sweclockers.com

Det är lite omvänt för barn. För vuxna är det nej-nej per automatik. Du måste ge ditt medkännande för att de ska få lämna ut att du vistas på sjukhuset som inskriven. För minderåriga är det tvärtom, vårdnadshavare har rätt att ta del av barnets vård. Barnet kan däremot neka detta, förutsatt att barnet anses ha rätt ålder inne och vara förståndig nog att ta ett sådant beslut. Det samma gäller om barnet misstänkts fara illa under förälderns vård.

Den vårdanställde som skriver in dig har som skyldighet att fråga dig som patient, om du godkänner utlämning av uppgifter eller inte.

@jorgen69: Jobbar på vårdcentral, vi får inte lämna ut några uppgifter överhuvudtaget till någon alls utan skriftligt godkännande.

Det stämmer bara till viss del. Barnet har fortfarande rätt att neka utlämning av information, även till vårdnadshavare. Annars lämnas givetvis all information till vårdnadshavare.

Det är förstås inte ok, även om jag antar att den oönskade personen använt sig av "social engineering" (alltså hittat på någon trovärdig rövarhistoria) för att få tag på ditt nummer. Fortfarande inte ok, givetvis.

Att dra på sig skyddsmasken ska han inte göra, då det inte SKA behövas. Att anmärka på felet ordentligt är rätt väg att gå.

Det är bedrövligt och tråkigt att det hänt, men inget man kan skylla på hela processen. Lite beroende på fallet, eftersom TS inte lämnat så mycket information här, bör han kontakta IVO och patientnämnden och se vad de har att säga.

Då hade enhetschefen troligtvis nekat till att ha utlämnat uppgifter om patientens anhöriga. En anmälan bör göras.

Nej, det stämmer inte. Minderåriga (barn) har även de rätten att neka utlämning av information till vårdnadshavare. Enda förutsättningen är att barnet anses moget nog att ta egna viktiga beslut.

Vem som helst kan inte läsa i anteckningarna, utan endast vårdpersonalen - förutsatt att de inte ligger tillgängliga för besökare!? Vem som helst ur vårdpersonalen FÅR INTE HELLER läsa anteckningarna, utan endast den vårdpersonal som varit med i omvårdnaden av din fader.

Att hon alltså skyller på tjänstefel hos annan anställd är också ganska märkligt, först och främst att ALLA skulle kunna läsa dem, och att någon annan sen faktiskt skulle ha gjort det.

Det kan en läkare absolut göra, men då ska barnet som sagt anses vara omogen och oförmögen att ta viktiga gällande beslut. Allt hänger helt enkelt på vårdpersonalens uppfattning av barnet.

Släng upp frågan på Lawline och se vad de kommer fram till. Tyvärr får man sällan ett rakt svar av en jurist men du lär i alla fall få en tolkning av lagen för din situation.

Angående "en person", finns det inga påtryckningsmedel för att slippa denne? Kan man åtala för ofredande t ex?

Skickades från m.sweclockers.com

Hur kopplar du detta till att barn inte har något att säga till om? Det handlar ju inte om att vara barn eller inte, utan huruvida barnet är moget nog att ta viktiga beslut eller inte.

Barnen intalas inga osanningar, det är helt enkelt så det fungerar och bör fungera. Barnen pushas inte heller att växa upp för tidigt för att kunna ta egna beslut om sin vård, utan vårdpersonalen avgör kort och gott om individen är lämpad att sköta sin vård och hälsa på egen hand. Anses barnet moget nog för uppdraget - fine, go ahead. Om inte, står föräldern för beslutsfattandena.

På precis samma sätt kan vårdpersonalen själva överrida och/eller temporärt ta över vårdnaden av barnet för att göra rätt livsavgörande beslut om inte föräldern gör det. Jehovas vittnen får bl.a inte få genomgå en blodtransfusion - inte ens vid livsfara. Detta gäller även barn, och det har många gånger hänt att föräldrar, på grund av deras religion, vägrat barnet blodtransfusion. Då har läkaren ansvaret, och är faktiskt också bepliktigad, att kliva in som beslutsfattare och göra vad som krävs för att rädda barnets liv.

Man vill helt enkelt låta patienten, i så hög utsträckning som möjligt, ta så många egna beslut som möjligt. Kan den inte det, är det nästa person i "lämplighetsledet" - föräldern/anhörig. Därefter läkaren osv.