Recension: Eizo EV2750
EV2750 är Eizos senaste Flexscan modell i 27 tum, 2560x1440 upplösning. Likt småbröderna EV2450 och EV2455 är det en IPS-panel som erbjuder väldigt tunna kanter. Panelen (LG LM270WQ4) återfinns även i Dell U2715H och Asus MX27AQ.
Eftersom det finns få recensioner av skärmen, och de som finns inte är särskilt detaljerade, tänkte jag bjuda på en liten närmare titt. Förhoppningsvis till forummedlemmarnas intresse, även om det inte är en typisk gaming-skärm.
Vem är då skärmen till för?
Flexscan-serien marknadsförs som kontorsskärmar, med Eizos EcoView som anpassar skärmen efter omgivningen och sätter den i energisparläge när du lämnar datorn. De har även funktioner för att ändra ljuset efter tid på dygnet.
Förutom EvoView har jag dock svårt att förstå mig på marknadsföringen. Visst fungerar skärmen utmärkt i kontorsmiljö, men behöver du en handplockad och farbrikskalibrerad panel för att jobba i Office?
Jag betraktar för egen del Flexscan-serien som riktigt bra allround-skärmar. De är bra på allt, med väldigt få kompromisser. Du kan utan problem spela på dem likväl som redigera bilder. De fungerar bra i alla miljöer. Allting med Eizos sedvanligt höga kvalitet.
Vill du istället ha en riktigt snabb gaming-skärm är Foris mer för dig. Behöver du hårdvarukalibrering och riktigt hög precision i färger är det ColorEdge du behöver.
Designen
Till att börja med måste säga att EV2750 i vitt är det sexigaste jag sett i skärmväg. Det går inte riktigt att göra den rättvisa på bild. Om du - likt jag - börjar dregla lite över de snygga produktbilder och filmer som finns, så kommer det inte i närheten av känslan när den står installerad på bordet.
Nu är det för all del en smaksak. Jag älskar för egen del den minimalistiska designen, med den sobert vita färgen och de tunna svarta kanterna.
Rent praktiskt är designen väldigt funktionell. Skärmfoten är mycket stadig. Allting går mjukt och fint att justera, men tillräckligt trögt för att hålla sig där du vill.
Skärmen har bra anpassning i höjdled. Den går att rotera nästan 360 grader, tilta och snurra så den står på högkant.
Det finns även inbygda högtalare. Jag har inte provat hur de funkar, men de finns där i varje fall.
AG-coating och IPS-glow
Ytbehandlingen har någon slags satin-finish som gör att bilden ser väldigt ren och klar ut samtidigt som den mycket effektivt motverkar reflektioner. Den håller absolut toppklass.
Här har jag fotat skärmen med ett fönster bakom mig:
Det är närmast omöjligt att fota för att ge en rättvis bild. I verkligheten ser skärmen mörkare ut och ljuset sprider sig jämnare. Den är alltså klart bättre än bilden ger sken av, och då tycker jag ändå bilden är bra.
Tapeten tar jag inte ansvar för. Det var inte jag som satte dit den.
IPS-glow visade sig vara extremt svårt att fånga rättvist på bild. Det är ingen större idé att försöka. Jag kan däremot konstatera att den finns där och den märks av. Skärmens storlek gör också sitt för att den ska märkas. Den är dock på en sådan nivå att den snabbt glöms bort och ser du inte på mörkare material eller tittar på skärmen från större betraktningsvinklar kommer den inte märkas av.
Jag har för egen del väldigt svårt för IPS-glow men det är på en sån nivå att det inte stör mig.
Ingångar
USB 3.0 till 2-ports hub
1x DisplayPort
1x DVI-D
1x HDMI
3.5mm stereo jack
Specifikationer
8-bitar (ej FRC)
10-bitar LUT
Ljusstyrka 350cd/m2
Kontrast 1000:1
Responstid 5ms
Mer specs hittar ni här:
http://www.eizo.se/default.aspx?page=11&product=EV2750-BK
OSD
Menyn är enkel att navigera och enkel att komma åt. Det går även tacknämligt nog att ställa in vart på skärmen du vill ha den.
Knapparna på skärmen är diskreta och funkar hyfsat. Jag saknar lite känsla i dem, men det är inget som stör.
Annars görs inställningarna företrädesvis genom Eizos ScreenManager mjukvara.
De olika skärmlägena är:
Movie
sRGB
DICOM
User 1 och User 2
Paper
Jag kommer fokusera på sRGB och User, eftersom det är de mest funktionella lägena.
I sRGB-läget går det inte att ändra mer än ljusstyrka. User-läget tillåter dig att ändra ljusstyrka, kontrast, gamma, skärpa ("SuperResolution"), Over Drive, färgmättnad, färgskiftning och RGB-sliders.
Kalibrering och profilering
För att mäta skärmen har jag en ColorMunki Display colorimeter tillsammans med ArgyllCMS och DisplayCAL.
Jag kommer kalibrera och profilera skärmen mot sRGB. För att mäta den okalibrerade skärmen och verifiera skärmen efter kalibrering använder jag ISO12646:2008 testkarta. Till kalibrering och profilering används 536 "patches", dvs olika färger som mäts upp.
Noteras bör att jag här inte är ute efter att hitta en optimal kalibrering/profilering för skärmen. Det tar för lång tid och syftet här är att få en bild av hur skärmen presterar utifrån givna förhållanden.
Jag kalibrerar exempelvis mot sRGB vilket inte nödvändigtvis ger den tonkurva skärmen är mest bekväm med. Ett par andra alternativ är att kalibrera mot gamma 2.2 (sRGB är inte gamma 2.2), eller att låta tonkurvan vara.
Justeringar till tonkurvan som sker i grafikkortets LUT innebär ofrånkomligen en degradering i antalet toner som kan presenteras. Grafikkortets LUT har en upplösning på 8-bitar, vilket innebär 256 olika toner. När tonkurvan justeras förlorar man toner, och med en upplösning på 256 toner märks det snabbt. Det märks som bandning eller posterisering i gradienter.
Lättare bandning är något man får leva med på skärmar som inte har stöd för hårdvarukalibrering. I praktiken märks det dock inte utan visar sig främst på testbilder. Vid lite större förändringar till tonkurvan kan det dock bli ett problem. Av denna anledning blir det viktigt att skärmen från början har en bra tonkurva. Helst ska vi inte behöva röra den alls.
User och sRGB
Båda lägena ger i stort sett identiska resultat. När man ändrar mellan dem på skärmen känns sRGB en aning ljusare, vilket kan bero på en aning kallare färgskiftning i gråtonerna.
User-läget ser en hårsmån bättre ut och eftersom det tillåter mer kontroller kommer jag kalibrera med det.
Okalibrerat User-läge
Kontrast 884:1 är vad man kan förvänta sig av den här typen av IPS-panel. Det är inte lika bra som Samsungs PLS-paneler, och det är inte i närheten av de bästa VA-panelerna. Här bör det dock nämnas att kontrastförhållanden är väldigt överreklamerat och ofta missförstådda.
En skillnad på 10:1 och 20:1 är dramatisk. Mellan 100:1 och 200:1 är klart synlig, och mellan 500:1 och 1000:1 är skillnaden betydligt mindre. Ögat är begränsat i hur stora kontrastförhållanden den kan se, och desto högre kontrast desto mindre blir skillnaderna. Ett förhållande på 1000:1 är ungefär gränsen för vad vi kan tillgodogöra oss.
I det här fallet upplevs skärmen som mer kontrastrik än min tidigare skärm som hade 1100:1 i kontrastförhållande. Jag återkommer till varför senare.
Vitpunkten enligt sammanfattningen ligger väldigt nära 6500K, men som vi kommer se senare är sammanfattningen lite missvisande. I själva verket är den en aning för kall. Det är dock bara något som märks när man jämför före och efter kalibrering.
Jag valde att sätta ljusstyrkan till ~100cd/m2. Det är en nivå som både funkar bra på dagen när det är lite ljusare i rummet och på kvällen med en liten lampa tänd.
Genomsnittligt dE på 1.91 för en okalibrerad skärm är helt okej. Typiskt W-LED så är det blått som sticker ut och ger max dE på 6.33. Gråbalansen är också relativt bra. Det kommer finnas lite att hämta från kalibrering och profilering. För den som tänkte köra skärmen som den är det dock helt okej. Inget sticker ut allt för mycket.
Här ser vi närmare resultat från testkartan. Blått och rött är det som sticker ut mest. Längre ned kommer vi se att skärmen har en färgrymd på 100% sRGB med en volym på 120%. Blått och rött är det som ligger mest utanför färgrymden.
Det bör noteras att det här inte är någon lätt färgkarta. Den har många färger med flertalet blandningar - betydligt fler än vad exempelvis X-rite kör för kalibrering med ColorMunki Display.
Temperaturen börjar dra mot det kallare hållet efter mellantonerna och nedåt. Det gör att gråskalor ser en aning kalla ut, något som dock märks först vid en före och efter jämförelse. Att temperaturen för mörkare toner drar iväg åt skogen är fullt normalt och i regel inget som syns.
Här ligger vi fint till men som synes är det en aning för mycket blått.
Gamman är välartad och det är inga större avvikelser från 2.2 förrän vi närmar oss extremerna. Jag ser det som tillräckligt bra för att låta den vara orörd i de flesta fall. Skillnaden i tonalitet kommer vara väldigt liten.
Något som däremot märks är att svärtan är en aning krossad. Därför upplevs också kontrasten som väldigt hög.
Kollar vi här kan vi se att de första tre värdena är närmast omöjliga att urskilja. Ljusa värden, som vi ser här, går däremot alla att urskilja.
Det här har varit typiskt för nästan alla IPS-paneler jag sett. Undantagen jag kan komma på är Eizos ColorEdge och NEC;s SpectraView.
Okalibrerad sRGB
Eftersom resultaten är så lika kommer jag inte gå igenom dem här. För den som vill läsa finns rapporten här:
http://s000.tinyupload.com/index.php?file_id=0194625254661305...
Efter kalibrering
Inga konstigheter där. Samma lika som innan.
Här får vi också en bild på färgrymden. 99.9% sRGB med en volym på 120%. Som synes ligger alla primärer en bit utanför sRGB.
Det här får lov att ses som ett mycket bra resultat. Genomsnittligt dE på 0,38 och max på 1,7 är ungefär så bra det blir med vanliga skärmar. Vill man ha påtagligt bättre får man titta på proffsskärmar istället. Möjligt att det kan gå att få ned avvikelserna en aning genom en längre profilering (denna tog dock närmare en timme så det är i så fall små skillnader att spela med).
Mer detaljerad testkarta.
Färgtemperaturen har kammat till sig riktigt fint.
Samma sak med gråbalansen.
Tonkurvan ser utmärkt ut.
På lagom.nl's test är det bara den mörkaste nivån som knappt går att urskilja. I de ljusaste förlorar vi dock den allra ljusaste, nivå 254, som endast med mycket god vilja går att urskilja från den vita bakgrunden. På det hela taget ser jag dock resultatet som en förbättring.
Gradienter visar efter kalibrering en svag bandning. Som jag nämnde tidigare är det något man får räkna med när man börjar ändra tonkurvan i 8-bitar. Det är inget som kommer märkas i praktiken. Skärmen är tillräckligt bra i grunden för att det inte ska behövas så pass stora förändringar.
Uniformitet och back light bleed
Back light bleed är i princip icke-existerande.
Bakgrundsbelysningen är också mycket jämn och fin. Det är inte heller några stora skiftningar i färgtemperatur. Här ska det även tilläggas att det är svårt att få perfekta mätningar, eftersom jag måste hålla colorimetern för hand mot skärmen. Ligger den inte helt an mot skärmen finns det risk för fel.
Responstid och input lag
Jag har inga möjligheter att mäta det på ett tillförlitligt sätt, så det blir endast en fråga om min subjektiva upplevelse. Testade spela lite Witcher 3 och Battlefield 4 och hade inga problem med varken responstid eller input lag. Körde skärmen i standardläget för overdrive.
Skärmen är givetvis inte lika snabb som de värsta gaming-skärmarna, och det är inte heller syftet. Den är bara tillräckligt bra för att man obehindrat ska kunna njuta av datorspel. För mig räcker det gott och väl, medan en hardcore-gamer förmodligen vill ha en annan skärm.
Slutsats
Eizo lever upp till sitt goda rykte. Design och byggkvalité är i toppklass. Allting är bra redan från fabrik och efter kalibrering är den tillräckligt bra för seriösa hobbyfotografer eller grafiker.
Anmärkningsvärt är också hur ingenting sticker ut som dåligt. De kanske låter som ett tråkigt kriterie, men med de flesta andra skärmar är det alltid något de misslyckas med. Är de bra på det ena och det andra, så är de nästan alltid dåliga på det tredje. Så är inte fallet här. Skärmen är bra rakt igenom.
Uppepå det erbjuder Eizo en garanti på 5 år och en väldigt bra pixelgaranti.
Visst är priset högt men i detta fall får man vad man betalar för också.