Svenska operatörer kan tvingas lagra användardata för brottsbekämpning

Jag tror/hoppas att det är mot terrorism det är riktat mot för sånt skit vill jag inte ha i Sverige

Det är ju det där som är det sjuka. Om den eventuella påföljden inte spelar någon roll, vad är det då som avgör om ett brott är allvarligt eller ej.
Om nu EU domstolen skulle gå på linjen att "viss avlyssning är ok vid allvarligare brott". Men att PTS inte har något som anger vad ett allvarligt brott är. Då kan ju fortfarande folk/myndigheter/lobbyister tolka det till sin egen fördel i varje enskilt fall.

Det som varit praxis tidigare i alla fall är väl att påföljden skall kunna bli minst två års fängelse, men PTS verkar ju skriva om saker lite som det passar dem så det kanske inte är så mycket att hurra för.

Men har inte Telia lämnat ut IP-adresser till privata aktörer dessutom (som Pontén), för endast fildelning? Där handlar det ju snarare om pengar som filmbolagen vill ha in än fängelse.

/hulle.

Skicka hotbrev och kräva pengar på hederliga privatpersoner är viktigare än bekämpa riktiga brott. -. -

Ett sådant jävla trams som är inget annat än ett spel för gallerierna.

Har inte händelserna i Frankrike varit lärorikt nog för dessa korkade flumtrattar? Frankrike, ett land som drabbats om och om igen drabbats av blodiga terrorattacker, ett land där missnöjet mot övervakningen blir bara breder ut sig och där säkerhetstjänsten och polisen jämnförs med Dupondtarna.

Åter igen ser jag att de flesta som kommenterar här inte tänker längre än sitt eget intresse - att kunna fildela. Visst kan vara emot datalagringsdirektivet av principiella skäl. Kanske vill man bekämpa övervakningssamhället, kanske litar man inte på att det som lagras inte används till skadliga syften, kanske vill man värna mot privatlivet som vi alla har rätt till. Det har jag inget emot. Det köper jag.

Men kommentarer som adfi stör mig.

Det stör mig eftersom adfi inte tänker på någon annan än sig själv. Han vill kunna fortsätta fildela och vill slå ner på datalagringsdirektivet, inte p.g.a. ovan nämnda principiella skäl, men p.g.a. att han vill fortsätta fildela. Så länge han får fortsätta fildela behöver han inte tänka på konsekvenserna av vad som händer om datalagring stoppas. Datalagringsdirektivet är till för att utreda mord, våldtäkt, bedrägerier, misshandel, rån samt en hel drös andra brott. Snälla tänk lite längre än fildelning!

Datalagringsdirektivet ogiltigförklarades av EU-domstolen. Det är sant. Det var dock endast själva ramverket som ogiltigförklarades. Datalagringsdirektivet är ett ramverk som medlemsländer är skyldiga att införa i den nationella lagstiftningen. Hur enskilda länder väljer att införa direktivet i landets lagar skiljer sig från land till land. Det är möjligt att Sveriges version, och sättet Sverige har valt att införa ramverket i sin nationella lagstiftning, skiljer sig från EUs generella ramverk och kanske innehåller de skydd och begränsningar som EU-domstolen tyckte saknades i det generella ramverket.

När datalagringsdirektivet ogiltigförklarades framfördes kritik mot att det bland annat inte fanns några kriterier för att begränsa nationella myndigheters tillgång till uppgifter. Myndigheternas användning av uppgifterna behöver inte prövas av domstol eller oberoende myndighet som kan begränsa tillgången. Just detta argument gäller inte i Sverige. I Sverige behöver åklagaren gå till tingsrätten, argumentera för sin sak och be om att få tillstånd att inhämta uppgifterna från teleoperatörerna.

En annan kritik EU-domstolen framförde var lagringstiden för de lagrade uppgifterna. Datalagringsdirektivet förespråkar två års lagringstid. När direktivet införlivades i svensk rätt ratades detta. Istället skrev man i lagen att att operatörerna får endast lagra i sex månader.

En annan kritik var säkerheten för de lagrade uppgifterna. Bland annat att direktivet inte föreskriver tillräckliga garantier, vilka gör det möjligt att säkerställa ett effektivt skydd mot riskerna för missbruk och otillåten tillgång till eller användning av uppgifterna. Direktivet garanterar inte att uppgifterna oåterkalleligen förstörs efter lagringstidens slut. I svenska versionen av datalagringsdirektivet ställs det krav på operatörerna och att de ska införa rutiner och säkerhetsåtgärder mot otillåten behandling, lagring (över 6 månader) eller otillåtet avslöjande av uppgifterna. I Sverige SKA det som lagras förstöras efter 6 månader.

Det ska bli spännande att se hur EU-domstolen ser på hur Sverige har infört datalagringsdirektivet. Det kan gå hursomhelst. Sverige har varit mer långtgående i att införliva skydd och kontroller mot missbruk. Om det Sverige har gjort är tillräckligt återstår att se.

Flame away!

Det stämmer inte. Var har PTS sagt det?

Låt mig begå grova brott ifred, vafan!

Jag misstänkte att du syftade på det. Om jag hävdar att det fortfarande inte stämmer? Nja, på sätt och vis stämmer det inte. Jag hade gärna haft mer tid att utveckla varför, men jag ska till Sjöbo marknad direkt efter jobbet och kommer att komma hem sent och känner att jag måste svara nu på morgonen.

Du hänvisar till något helt annat. EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet tar i första hand sikte på bestämmelser om krav på lagring och hur dessa ska vara utformade. Det som EU-domstolen tog sikte på var uppgifter som sammantagna gör det möjligt att dra mycket precisa slutsatser om personers privatliv. Exempelvis kan man utifrån uppgifterna veta var du har varit, vem du har ringt, hur länge du har ringt någon m.m. Det är också detta som Sweclockers artikel syftar på och som vi väntar på förhandsavgörande från EU senare på hösten. Den juridiska striden om detta har stått mellan PTS och Tele2.

Det vite som PTS utfärdade mot Bahnhof (ej Tele2) som du hänvisar till gäller endast abonnentuppgifter.
Bahnhof vägrade lämna ut abonnentuppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Jag citerar förvaltningsrättens dom mot Bahnhof:

Sammanfattningsvis kan man säga att den lagring som utgör endast abonnentuppgifter kräver, såsom PTS argumenterar för, inte ett minimistraff i straffskalan. Det enda kravet är att förundersökning om brott är inledd. Det andra, det som Tele2 gick upp i rätten och där vi väntar på ett förhandsavgörande, där finns det fortfarande långtgående krav som måste tillfredsställas innan myndigheterna kan få ut de uppgifterna. Några av dessa krav har jag skrivit om tidigare i denna tråd.

Men det som du hänvisar till och det som PTS skriver om, gäller inte integritetskränkande uppgifter. Iallafall inte på samma sätt som de uppgifter som EU har slagit ner på. PTS kan inte ha en annan syn än vad EU-domstolen har, om EU-domstolen inte har kritiserat, eller för den delen ens ha uttalat sig, om abonnentuppgifter.

EU-domstolen menade att det är möjligt med vissa lagrade uppgifter dra mycket precisa slutsatser om personers privatliv om det inte finns tillräckligt starkt skydd mot ett missbrukande av dessa uppgifter. De syftade inte på abonnentuppgifter. Polis eller åklagare kan knappast ta några slutsatser en persons liv utifrån en enkel abonnentuppgift - som dessutom redan finns tillgängliga i teleoperatörens kund och faktureringssystem.

Eftersom abonnentuppgift är mindre integritetskränkande än den typen av lagring som EU-domstolen slog ner på, så krävs det endast en misstanke om brott för att få ut dessa uppgifter. Därav PTS slutsats att brottsbekämpande myndigheter ska kunna få ut abonnentuppgifter oavsett brottets eventuella påföljd. Det var därför Bahnhof fick ett vite från PTS.