Sveriges Annonsörer och Rättighetsalliansen svartlistar delningssajter

....Och en en gång slår Tankepolisen till.

Storebror och Nordkorea vibbar så det stänker.
Gör som dom säger, annars skall du få se..
Detta är bara ett steg emot att de styr allt och avgör vad som är lämpligt för oss att se.

Glöm bort den svarta listan, snart nog har du den vita listan över godkänt material.
Om någon inte fattade, så pratar jag om alla försök att kväva vår rätt att surfa på nätet.
Inte enkom detta.

Det finns en del sanning i det du skriver. Men du gör samma "misstag" som (i princip) alla andra på den sidan debatten: att jag kopierar en film betyder inte att det automatiskt är ett inkomstbortfall eftersom jag ofta inte hade betalat för att se den. OCH kopian jag tittar på har inte kostat producenten ett enda öre mer än om jag hade låtit bli - det är detta som skiljer en digital kopia från alla fysiska produkter (jo, jag vet att torrent oftast innebär automatisk upload, men torrent är bara en av flera olika tekniker för att dela data och har egentligen inte med grundfrågan att göra - torrent blev ju populärt först efter att flera centraliserade tjänster fått stänga ner, och kommer ersättas med andra varianter när denna teknik inskränkts).

Att ignorera det faktum att alla inköpsbeslut fattas med priset i åtanke är att helt missa hur en marknad fungerar. Streaming i dessa fall kostar gratis, och då är det värt att se filmer som annars antas vara ovärda att betala pengar för.

Det är också denna premiss som mitigeras av tjänster som spotify - om en hel katalog filmer finns tillgängligt för en fast summa så är de sevärda filmerna billigare men de mer värdelösa filmerna dyrare än det pris som en individ hade valt att spendera på respektive film. Snittet jämnar ut sig till det värde individen anser att den får och det pris som den betalar (t ex per månad) för att få ta del av tjänsten. Detta är den "nya" modellen som ofta efterfrågas i debatten men som copyright-systemet och film-distributörerna verkar vilja ignorera.

Sweclockers riktig agenda avslöjad...

tack

Jojo, jag vet. Men hade någon medlem börjat diskuterat detta och gjort en liknande lista i en helt annan tråd så hade den tråden blivit moddad. Nu "länkar" ju SweC själva till en massa sidor, listan i nyheten hade man kunnat utelämna helt om dom ska följa sina egna regler.

Fast som det står i utdraget jag gjorde så är redaktionen undantagna reglerna när det gäller notiser och nyheter. Det hade varit skillnad om någon av dem hade skrivit in listan i någon slumpvis tråd.

Däremot så bryter ju en del medlemmar mot reglerna när de antyder här i tråden att de ska nyttja sidorna som nämns till att komma åt skyddat material. Gissar att det ses mellan fingrarna på det på grund av nyheten i sig.

Det våras för Hollywood

Skickades från m.sweclockers.com

Jag gör inte det, men om spelindustrin hade tänkt likadant som filmindustrin när det gäller distribution hade jag garanterat gjort det. Nu råkar det vara så att de flesta spel släpps i hela världen samtidigt, och på lätt åtkomliga plattformar.

Det är iof. ingen mänsklig rättigheter för innehavarna att begära pengar heller om vi ska hårddra det.

Vem ska jaga pedofiler? Rättighetsalliansen eller kanske filmbolagen? För Polisen kan göra mer än en sak i taget eftersom det inte är samma del av polisväsendet som jagar piratkopierare som det är de som jagar pedofiler. Det ena utesluter alltså inte det andra.

Det ena utesluter inte det andra. Äger en ganska stort spelbibliotek sträckt över Steam/Origin och GoG Galaxy. Dessa är köpta men samtidigt nedladdade eftersom de är digitala exemplar köpta oftast genom deras egna "stores". Det är mååånga år sedan jag ägde en fysisk kopia av ett spel till PC.

På tal om att tänka svart och vitt. Folk som inte hade sett filmen om den inte gick att få tag på olagligt hade ändå inte genererat ett öre till filmindustrin så du kan ju inte sitta och förutsätta att folk skulle antingen se den på bio eller på BR om piratkopiering inte existerat.. Världen ser inte ut så.

Så det är alltså per automatik Storebror och Nordkorea liknande fasoner för att staten vill att du följer lagen? Säger du samma sak när du går in på ICA och inte får plocka på dig fickan full av plockgodis?

Exakt var skriver jag det?
Gör du det?

Å andra sidan, så förstår jag inte varför en transaktion mellan mig och en hårdvarutillverkare i asien skall beläggas med en"straffskatt"? Det förstår inte de på Samsung heller.
Jag antar dock att deras advokater har lite bättre koll än Spelar-Allan på SweC.
Att de sedan förlorade i rätten, kan man snarare tillskriva Sverige, poängen är att rätten ifrågasattes, och vann lika lite som de hade gjort i NordKorea

Här handlar det om att strypa delar av internet och bojkotta. Faktum är att vi inte ens får diskutera dessa sajter med sitt hela namn.
Bara för att det är en lag här, så innebär det inte att det är rätt.
I Nordkorea är deras pådyvlade religion att dyrka härskaren, det är det lag på.
Gör du inte detta, så kan du få vilket som helst i straff, alltifrån arbetsläger till att bli skjuten av luftvärnskanon, som en i härskarens släkt blev.

Är det här rätt? Det är ju lag på det.

Netflix till exempel har avsevärt sämre utbud för svenskt konto vs amerikanskt konto. Tycker du detta är fullt rimligt?

Många sidor som är lagliga är inte villiga att strömma öht till Sverige heller så media branschen får skylla sig själva.

Skickades från m.sweclockers.com

Intresseklubben antecknar. Sorry "Alliansen" men denna akt motverkar syftet jag antar dom hade med svartlistningen.

Vad skönt att denna grupp finns, så nästa gång en sajt är nere kan man gå in och kolla på deras lista!
Det blir som verifierad lista. Det blir helt bakvänt!

Detta leder mer trafik än att förstöra i det hela.. vilket skämt, naivt och töntigt initiativ.

Försök få till avtal så att Warner, Sony, HBO etc. försöker släppa och licensera sitt material till flera "platformer". Idag måste konsumenter köpa 4 olika tjänster för att titta på allt.

Vi behöver Spotify för Video, med tillägg för nyare filmer, eller vad som helst, istället för att jaga privatpersoner.

Jag ville med förra inlägget just bara börja med att kommentera ett av dina argument - förlust av inkomst. Jag ville nyansera den delen och förklara varför piratkopia:potentiell laglig kopia inte är 1:1. Det är faktum. Det som kan vara värt att diskutera är hur många av piratkopiorna som ersätter lagliga kopior, men dessa uträkningar är sällan väl genomförda. Är det 2:1? 2000:1? Såklart olika från film till film (Jämf. Sharknado med Star Wars?).

Skillnader mellan att stjäla godispåse och kopiera data var ju också det jag var inne på: fundamentalt olika saker. Vedertaget och välbegripligt. Ökning av datamängd sker inte på bekostnad av originaldata, gynnar lagringsmarknaden, datatrafikmarknaden och är drivande för innovation inom olika sektorer (inte minst marknadsföring och affärstrategier). Stjäla en godispåse har inget med denna diskussion att göra. Det som har med diskussionen att göra är att spinna vidare kring IP (intellectual property) - ägandet av idéer.

Sen var det din kommentar om att jag skiter i att betala för filmer jag verkligen är sugen på. Vad vet du om detta? Rimligtvis inget. Ditt påstående blir alltså ett värdelöst påhopp som polariserar debatten. Debatten är redan ganska svår eftersom intresseorganisationer har som uppgift att skydda intresset hos de som representeras (https://en.wikipedia.org/wiki/Principal%E2%80%93agent_problem) detta handlar alltså inte om att försöka hitta en rimlig väg framåt, utan om att skydda det som är.

Inte heller beaktar du effekten av ökad spridning tack vare streaming och fildelning. Eller tror du på största allvar att lika många hade sett alla filmer om vi inte haft dessa distributionsvägar? Då menar du kanske att eftersom dessa extra tittare inte genererat någon direkt inkomst till filmbolagen så spelar det ingen roll? Svaret på det är mångfacetterat, men enkelt sagt så skulle ju inte reklam ha någon funktion som föregående påstående var sant. Distribution (popularitet) ökar hur många som ser, och ser om, filmen i fråga - viljan att titta sprider sig bland människor. Skådespelare, musiker, producenter osv osv tjänar alla på ökad spridning av sina skapelser.

Att vi alls har en så inflammerad debatt kan bero på två stora saker 1) lagen är inte riktigt anpassad för informationsflöde i dagens samhälle, och har inte harmoniserats internationellt 2) filmbolagens intresseorganisationer lägger mycket pengar och energi på advokater och lobbyister som jobbar på status quo istället för anpassning till nya modeller av copyrighthantering (läs de återkommande debattinläggen på t ex DN som signeras av 10 stortuppar inom svensk kultur och en handfull människor kring t ex rättighetsalliansen osv - argumentationen bemöter aldrig kritik, erkänner aldrig fel, och håller kvar utdaterade påståenden som vore de dogma. Detta leder inte till en respektfull diskurs, utan till en polariserad och hatisk debatt).

Här är några intressanta artiklar med olika vinklingar om ämnet, som redan behandlar diskussionen på en högre och bättre nivå...
2012: http://freakonomics.com/2012/01/12/how-much-do-music-and-movi...
2014: http://copyright.nova.edu/copyright-piracy-entertainment-indu...
2014: https://www.theguardian.com/technology/2014/may/06/piracy-fil...
2015: https://theconversation.com/from-convicts-to-pirates-australi...
2016: http://adage.com/article/media/mindshare-tru-optik-make-pirac...
2016: http://www.thehindu.com/opinion/lead/the-new-war-on-piracy/ar...

Notera:
1) enkla enkäter som testar hypoteser kommer förmodligen att ge svar på vilken av hypoteserna som är "sanna" - dvs metodik behöver analyseras för att värdera rimligheten (jämför med t ex kliniska studier och deras metodik);
2) data från 2010 eller tidigare är redan för gammal för att beskriva dagens användare - antalet användare och tjänster har ökat, globala användningen av internet ser annorlunda ut och har evolverat;
3) i sverige har vi tillgång till böcker, film och musik via bibliotek, och vi har en "kultur är till för alla"-mentalitet - därav bla att inträde till museum tas bort när sossarna styr landet. För oss är det en jämlikhets- och rättviseprincip. Det kommer såklart att färga debatten.
4) relaterat till (3) så har vi laglig rätt till privatkopiering, och det bekostas med "kasettavgift". Trots detta finns inga motkrav på DRM-frihet, och avgiften har höjts lite hursomhelst under åren. Det finns uttalad oro om att kasettavgiften används för att till viss del upphäva "kostnaderna" för piratkopiering, och debatt kring ämnet blandar ofta ihop pirat- och privatkopiering vilket gör att diskussionen haltar.
5) pragmatism vs idealism: hur det borde vara är olika beroende på vem man frågar, men desvärre gäller det också för förståelsen om hur det faktiskt ÄR. Innan man kommer vidare i debatt om hur det borde vara, bör man vara överrens om hur det ÄR just nu. Detta gäller egentligen all politisk debatt.

Jag förstår argumentet, men det kan inte anses ett korrekt sätt att beräkna kostnaden för piratkopiering. Du säger det själv: förhållandet är inte 1:1, alltså är det inte korrekt att säga att "vi förlorar SÅ mycket på piratkopiering". Jag bestrider ditt påstående att det inte finns något annat sätt att se på det.
Det finns två underliggande siffror:

1) Priset som det kostar att köpa/se verket x antal som sett verket utan att betala. Tusen nedladdningar betyder teoretiskt 1000 gånger produkten inte har betalats för. Detta är vad du menar.

2) Inkomstbortfall beroende på att de som kopierade istället för att köpa orsakar färre intäkter. Tusen nedladdningar betyder förlust av 1000 betalande kunder. Detta är vad jag syftade på (här är vi långt ute på supply-demandkurvan).

I fallet (1) är siffran teoretisk. Vi vet kanske hur många kopior (eller paket) som laddas ner från vissa källor en given tid, men vi vet inget om hur många av kopiorna som tittas på eller innehas av någon individ. Vi vet heller inte riktigt vilket pris som skall sättas eftersom det är olika format, kvaliteter, lanseringsdatum, marknader osv som representeras via nedladdning (ofta laddas ju filmer ner innan lansering på den lokala marknaden). Det finns inga merkostnader (för mediebranschen) till piraterna vad gäller distribution, översättning, textning, visning, kopiering, fysiska material eller annat. Så då handlar "priset" för verket om kompensation, inte om inköp. Vilken kompensation skall bolaget ha för 1 kopia av ett verk de producerat, oavsett när eller var det laddats ner? 10 000 000 miljoner? Och skatt på det sen?

I fallet (2) handlar det om att få reda på hur mång inköp som inte görs en viss tid eftersom produkterna laddas ner gratis istället. Detta är vad branschen förlorar på piratkopiering. Man talar om att färre ser den nya filmen på bio eftersom den (t ex) redan setts av hela målgruppen i ett land under de tre månader som det tog för filmen att släppas på den lokala marknaden. Hur kvantifieras detta? Det talas om att färre köper dvd/bluray för att det finns gratis digitala versioner att tillgå - hur beräknar man inkomstbortfall av det? Det som gör dessa beräkningar svåra är att tidigare filmer inte kan förutsäga hur nya filmer kommer att bli (på enskild film-nivå), och hur film som underhållningsform står sig många år sedan mot idag (historiskt tittande jämf dagens tittande).

Det köps ju knappast några VHS längre, räknar man inkomstbortfall från VHS till kostnaden för DVD? Nej, inte efter att övergången är klar. Nu finns demand för digital distribution (tänk: alla har blurayspelare men företagen vill kränga VHS), och det är det starkaste argumentet att börja jobba för enklare och tydligare sätt att distribuera filmer till folk globalt. Eftersom tekniken har möjliggjort fildelning av även upphovsrättsskyddat material på epidemiska nivåer så har vi hamnat i en jobbig sits: många förväntar sig att få konsummera anything anytime (tekniskt trivialt och ekonomiskt och kulturellt fördelaktigt), men företagen fastnar i en konträr lobby-/lagverksamhet (motrespons) som dels bromsar deras egna utveckling (försvarar gamla modeller istället för att arbeta fram nya) och hotar att förstöra hela det fria informationsflödet (genom fokus på övervakning, DRM och tuffare straff för att skapa rädsla och statuera exempel). Pirater, som enkelt förstår varför pirakopiering är fel, får plötsligt en moralisk Robin Hood-känsla där informationsfrihet (och som bieffekt- fri nedladdning) måste försvaras till varje pris. I den polariseringen vet jag var jag står iaf (i mitten, som vanligt).

Samtidigt finns en fantastisk ovilja att se till den ökande spridningen och tillgänglighetens positiva sidor för mediebranschen, dvs det mervärde som ges av att verk sprids så brett och snabbt ("what's the song at 4:20?", "like in that movie with the alien robots"). Kulturen färgas av populärt innehåll och lämnar spår som är svåra att ekonomiskt kvantifiera men formar generationer.

Om nu vilken tjomme som helst kan göra film och musik på sin hemmadator, varför skulle inte detta medföra att tröskeln för att leva på film/musik blir svårare att uppnå? Det är väl inte piratkopieringens fel?
Några problem tas upp här: (2014) http://www.indiewire.com/2014/07/guest-post-heres-how-piracy-...

I grund och botten låter det som att befintliga artister inte vill jobba för det pris konsumenter vill betala (för att piratkopiering tydligen bevisar att vi konsumenter vill betala 0:-). Det målas upp som end-of-the-line för kulturbranschen. Båda sakerna är fel. Branschen anpassar sig till nya verkligheten, vare sig befintliga aktörer vill det eller ej, och folk är beredda att betala för kultur i den utsträckning det finns att köpa. Jag hoppas bara att lag, rättvisa och integritet inte har köpts sönder tills den digitala ekvilibreringen har skett, för det kan skada oss ganska mycket i längden.