Att gå ur Svenska kyrkan

99% stjärnstoft hör jag ofta astrofysikerna säga i rymd-dokumentärerna.

Haha, det tror jag inte. Men det skulle inte förvåna mig i landet "uppochner"

Eller?

http://www.gd.se/gastrikland/gavle/sorg-och-gladje-nar-kyrka-...

http://www.svd.se/vi-bygger-ihop-kyrka-och-moske

Spelar ingen roll vad du svarade på eftersom du kom med ett argumentationsfel. Man kan inte bevisa att något INTE existerar..

Att "hänga upp sig" på vem som bär bevisbördan är grundläggande källkritik och att du förkastar den bevisar bara att du kanske borde lära dig ett och annat om källkritik.

Att viga samkönade är rätt om man ska tolka Jesus ord istället för Paulus. Jesus sa att man ska älska sin nästkommande som man älskar sig själv.. Något Paulus bryter emot så nu handlar det om ordning här.. Är Jesus den man ska lyssna på eller Paulus? Dessutom finns det olika syner på om det ens är Paulus som skrev Korinthbreven eller inte... Vilket i sin tur skulle göra att de breven tappade enormt av auktoritet. Sedan att "plocka PK-poäng" är ett sådant barnsligt argument att det inte ens förtjänar att bemötas.

Dels så är det där inte en "kyrka" i dess egentliga definition utan en församlingslokal och dels. så är det bra att man iallafall använder lokaler till något vettigt istället för att riva dem. Det hade däremot varit något helt annat om man rivit ut en äldre kyrka..

"Gud-teorin" kan te sig komplex, men för människor för inte så länge sedan var det mesta sunt förnuft. Man måste dock komma ihåg att ideal, normer etc förändras och det som var självklart idag är kontroversiellt imorgon (det sker mycket snabbt oftast dessutom). Än idag är de flesta av budorden sunt förnuft dock för de flesta (oavsett tro).

Okej, vari ser jag Guds arbete i världen: Detta är ett oerhört svåromfamnad punkt men får försöka komprimera ihop det till något ändå.
Detta nedan kan kännas oerhört "skumt" med det hårda skalet utanpå, stoltheten och skepticismen i högsta hugg redo och skölden av försvar för den egna övertygelsen redo. Man måste släppa sådant närhelst man talar om djupa ting.

För det första ser jag Gud som skaparen av universum och människan. Inte på det sättet att allt blev färdiggjort utan evolution utan det kan mycket väl ha varit via BigBang tex. Samtidigt ser jag att människan har fått en själ (också svårt att behandla denna aspekt om man inte tror på själen). Vi har fått ett liv och i min värld har Gud en plan för varje människas liv. Detta är dock inte samma sak som att tala om ett öde, utan vi har också fått fri vilja och kan således välja att följa Guds tänkta plan för oss eller välja den raka breda vägen fram i livet (för Guds väg är ofta smal och krokig, men det är å andra sidan är småvägar roligare att köra på i längden än motorväg om man använder den metaforen). Om vi väljer att följa Guds plan innebär det att man strävar mot de mål som man inser att man har i livet, vilket kan ske på många olika sätt via förgreningar i vägen som alla ser olika ut men leder mot samma mål.

Gud förslavar inte någon, du är fri och jag är fri att välja våra vägar. Du hjälper Gud när du hjälper dig själv och dina medmänniskor (goda människor i vår omgivning). Människor är ibland beroende av andra människors hjälp och tillsammans kan vi komplettera varandra. Han vill gärna att vi själva skall vilja ha en kontakt med honom och vara hans verktyg; och vi har fått hur mycket som helst att utforska i universum, och upptäcka vilken plan som finns för oss. Allt ifrån att leta andra livsformer och civilisationer till att lösa svåra problem, och det är helt upp till oss att prioritera hur vi tar tillvara på och förlägger åra resurser, talanger, gåvor som Gud gett var och en. Alla vet inte om sin gåva direkt utan hittar den ofta sedan. Vi är kort och gott fria att skapa vår egna (mänsklighetens liksom individens) lycka respektive olycka.

De stora miraklens tid från Bibeln är förbi kan man säga, men samtidigt finns det mirakel på Jorden som sker varje dag. Men det beror på hur man ser på saker och ting. Ser man lite avtrubbat på Livet så kan man tycka att liv är en ren konsekvens när korrekta miljöförhållanden råder tillräckligt länge.

Det viktigaste för mig är dock den individuella, personliga, för varje människa unika, kontakten med Gud. Nej, det är inte riktigt som att skriva skriva på Skype till Gud.
Att be innebär inte bara att be /om/ något, utan framförallt att samtala, tacka, fråga, undra. Vi människor är ofta dåliga på att se/höra/uppleva/förstå Guds svar dock, varför många är skeptiska till att Gudskontakt finns. Initiativet ligger framförallt på människan dock. "Sök och du skall finna...". Du måste vilja det, på riktigt, i själen, inifrån ditt hjärta. Med en halvhjärtad attityd som att "jag kan testa en gång och får jag inget svar så lägger jag ner" leder sällan till att man finner Gud. Gud lyssnar, på alla, men han lyssnar inte på det du säger med munnen utan med ditt hjärta och själ. Språk är ganska trubbiga medel för att beskriva ens inre väsen, så det gör din själ bättre själv när du samtalar med Gud. Man kan liksom inte "lura" Gud, hav känner dig mycket väl och lyssnar på vad du säger, men lyssnar framförallt på ditt inre som säger mycket mer. Han vill veta dina rädslor, vad som på riktigt gör dig glad, vad som har satt spår i din själ och vad själen vill uppnå i det (relativt sett korta) livet på Jorden. Om själen lider av synd, kan Gud rena denna med hans förlåtelse så att du kan gå rakryggad vidare i ditt liv, om du ångrar dig och lärt dig/utvecklats av dina erfarenheter.

Gud svarar, men också han gör det inte via ord och språk som du är van vid för han vill inte nå din hjärna utan ditt hjärta och din själ, om du ser vad jag menar. Du kommer att "känna" kontakten med Gud, i vardagen hans närvaro, i jobbiga situationer, under glada stunder, när du känner dig ensam och tror att du just är helt ensam. Precis som med mycket här i livet måste man vilja och lära sig att lyssna, lära, känna, förlåta, förnimma, se, höra. Och så även när det kommer till Guds svar och också de frågor som du kommer att märka att också Gud har till dig - för någon ensidig monolog från människans sida har jag förstått att han inte vill ha. Dina handlingar (om du låter dig vara ett Guds redskap) kan vara ett mycket bra sätt att svara Gud, bönen ibland ett annat. Om du letar/"lyssnar" rätt så märker du Guds reaktion på ditt svar. Och tro mig, Gud har mycket humor, kärlek, men också önskemål och du förstår varför den vägen är rätt även om det ibland är en obekväm väg.

Det kan vara alltifrån att för mig som är en introvert person öppna upp mig som jag har gjort i ett publikt forum är tufft, väldigt mycket så. Öppenheten uppskattas inte av dem med skölden framme och stoltheten i högsta hugg, det har jag erfarit tidigare i mitt liv. Jag skriver inte i försök att formulera mig så att jag blir alla till lags (det går inte och är heller inte rätt utan leder till en sorts artificiell "korrekthet" som man tex finner inom politiken där många fina ord döljer verkligheten i försök att vara till lags gentemot så många som möjligt, dock sällan med genuinitet bakom), utan min förhoppning är att genom att vara ärlig med vad jag tycker skall människor se det som ett tecken på min respekt gentemot dem. (Tänk lite som MMA, där man i synnerhet i Japansk sådan anses respektlös om man "håller igen" och inte ger sitt allt). Därför händer det alltid att somliga inte ser detta och istället tar en del saker som en förolämpning och tycker att jag är stundtals upplevs tvärt om respektlös eller liknande. Men jag kan inte diskutera Gud och min tro alltför ytligt heller. Jag skulle inte vara ärlig gentemot mig själv, forumets medmänniskor eller Gud. Egentligen diskuteras sådana saker mellan fyra ögon och inte via forum/chat etc, det är mycket mycket svårt för att inte säga omöjligt.

Åh, visst ser jag brister i mig själv - tro inte att jag ser på mig som någon som är förmer. Är övertygad om att jag inte alls är duktig i kontakten med Gud, men jag vet att jag har en kontakt och jag är också övertygad om att alla som /verkligen vill/ (dvs inte bara säger det med munnen och hjärnan utan med själen) också får den. Själv är jag inte så gammal och har mycket kvar att lära och utvecklas också som person. Jag är människa och gör saker som jag ångrar ibland, precis som alla andra. Det handlar inte om att bli någon sorts "supermänniska på Jorden som inte gör fel/syndar".

Åh, detta är så svårt att få det till att formulera så att det låter så som man menar. Språk är ännu rätt svåra att uttrycka annat med än ren informationsöverföring.

Nåväl, jag måste stanna här även om Guds arbete skulle kunna skrivas om och diskuteras så mycket mer och på så många andra sätt. Jag hoppas att du förstår att detta ovan endast är ett försök att få med några bitar av något så stort som Universum självt. En bra fråga du hade, men en svår uppgift att avhandla.

@Tumnus

Nej absolut inte, det är väl bara bra att kyrkorna kommer till användning då ingen vill betala för de ändå.
Vi som väljer den utgången.

Ja det gjorde du men när man tänker på "Kyrkor" så är det oftast involverat en separat byggnad med ett eller flera klocktorn. Det är även i allmän mun som man brukar särskilja bönelokaler/församlingsgårdar med kyrkor i och med att den förstnämnda varken har en kyrkogård eller klocktorn i sin närhet.. vilket i tidigare definitionen var ett krav för att det skulle få kallas kyrka. Dessa "Kyrkor" som involveras i artikeln ovan brukar sällan ha genomgått de ceremonier som är kravet för en kyrka vilket gör att de särskiljs från just traditionella kyrkor.

Att jag ifrågasatte källan är för att man blivit bombarderad av falska artiklar från både AP och FT samt av felaktiga påståenden de senaste åren om hur kyrkor dagligen går över till att bli moskér samtidigt som man driver ut präster mot deras vilja.. när det i verkligheten oftast handlar om att kyrkan rivs och ersätts med en bönelokal alt. att det är påhittat helt.

Absolut även om jag inte räknar det som en kyrka. Det är alltid bättre (i stort sett) att gamla lokaler används istället för att nya byggs. Sparar tid, pengar och är bättre för miljön.

Nej. Jag sitter och argumenterar mot någon som har ofantligt svårt att inse att allt inte är svart och vit. Att alla inte tolkar skriften som du tolkar den. Ska man utgå från Jesus och hans läror så har du fel.. Jesus sa själv att genom honom skulle ett nytt förbund slutas. Att man ska behandla andra som man själv ska bli behandlad (Luk 6:31).. Eller ska man skita i detta för att du känner dig benägen att göra det? Eller du kanske anser att Paulus är mer att lyssna på än den människa som är central i kristendomen? Du vet.. Sonen? Gud inkarnerad genom treenigheten?

Ska man ignorera evangelierna bara för att du gillar att kalla homosexuella för syndare? Ja det står i Bibeln att samkönade förhållanden är en synd men i NT är det mest från obskyra brev påstådda komma från Paulus. Paulus i sin tur är inte Jesus. Han är inte gud.. Vill du påstå att gud gav fel budskap och "Paulus" gav rätt?

Dessutom har jag aldrig kallat mig för kristen. Jag är agnostiker och det enda kristna som kan appliceras till mig är att jag är döpt och att jag har konfirmerat mig (detta mest pga. brist på annat att göra). Inte ens påvestolen menar att homosexualitet i sig är en synd... (Benedictus XVI).

Ja, det är som du beskriver – en väldigt positiv utveckling.

Tro på Gud kan man göra och ha sunt förnuft, vara för vetenskap etc. Finns många som inte har en tro och gör karriär som inom Vatikanen, katolicismen ser ju på påven som Guds högra hand, vilket är befängt och dessutom har Vatikanen inte tagit avstånd från sin folkmordspolitik, polske påven Johannes Paulus II var definitivt ondskan personifierad:

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/the-pope/10787986/P...

Hehe, det var ett intressant försök att deducera till något i form av konkreta punkter, men det finns några skillnader som gör det hela icke-jämförbart med ett bisamhälle + Nordkorea. Det kan dock för dagens "moderniserade människor" verka verklighetsfrämmande stundtals, men som egentligen är sunt förnuft för många:

Du arbetar inte /åt/ Gud, likt bin blint gör för för sin drottning. Du lever och samarbetar, umgås och drar lärdom, samlar erfarenheter och utvecklas /med/ Gud. Häri ligger den stora stora skillnaden som gör det hela mycket annorlunda än ett sorts bisamhälle, men utifrån är det lätt att missa detaljer som gör att man kan tyckas se på det som tex ett mekaniskt bisamhälle om man inte funderar på skillnaden i dessa olikheter.

Och, nästa stora punkt är att man gör det för att/om man vill det själv, att hålla kontakt med Gud och hans Godhet och välvilja. I slutändan är strävan efter godhet i världen något som Gud gärna vill att vi själva skall sträva efter, med just Herren som ledstjärna, för människor är instabila fritänkare som ibland/ofta styrs av begär, lust, åtrå, egoism, själverkännande, status, rikedom, avund m.m. Saker som är naturligt att känna, men också är viktigt för människan att känna igen och lära sig att ha styrkan att sådant som är av ondo (åtrå behöver inte vara av ondo, det beror självfallet på kontexten osv, men du förstår säkert vilka sorters kontexter jag talar om).

Om Gud skapade dig och gav dig en själ och en kropp, så vet han också hur människan han skapade är - att vi både kan göra gott och ont, rätt och fel, känna lycka och sorg osv. Han förstår mycket väl att vi ibland inte tänker efter innan vi gör något, att vi kan hamna i fel sällskap etc - och det här är ett exempel så det är viktigt att ha en tro på Gud från barnsben för att kunna ta sig ur det och inte hamna i en spiral i det av människan skapade rättssystem, gäng, kriminalitet vilket ju längre det tillåts pågå också tar dig längre från Gud. Det är inte lätt att hitta Gud när man redan åkt dit om man inte redan har sin tro att förlita sig på. Människor kan inte alltid förlåta dig, människor kan inte rena själen från synd (oavsett om du ångrar eller drar lärdom av synder eller ej). Det kan endast Gud göra, via tron på Jesus.

Hur jag vet att jag inte talar med mig själv, som du undrar? Som jag skrev så talar inte Gud i konkret mening (som en röst i huvudet eller liknande), nej (inte för mig åtminstone). Det är inte någon röst, inte något halvsömnigt tillstånd, inte när man tagit ett par glas vin. Du kommunicerar med din själ, som är som din avslöjande entitet, med Gud. Du känner hans svar, du kan till och med se Guds verk konkret utav händelser i ditt liv, som du kommer att förstå är (eller kommer att bli) viktiga i ditt liv. Och du kommer att förstå att det inte endast är "slumpen" eller sannolikhet (har själv läst åtminstone grundläggande sannolikhetslära en gång i tiden). Det är skillnad, för du kommer helt klart att förstå vad som är en konsekvens av sannolikhet och vad som är Gud. Det är nästintill oförklarbart i detta format, utan måste upplevas. Annars är det så enkelt för något utifrån att bara säga "slump", "sannolikhet" tex.

Samtidigt vill inte Gud tvinga sig på i ditt liv. För att det är ditt liv. Men däremot vill han att var och en ska ha fått chansen att ta del av Evangeliet och bedöma själv om man vill vara ett Guds barn eller ej (därav missionärsyrket - att varje människa skall ha fått /chansen/). Så länge man själv aktivt säger nej kommer Gud att respektera ditt val, för det är ditt liv som han gav dig. Han vill inte ha en marionettdocka som blint tror på honom, det är just därför han kommunicerar om du själv vill och tar initiativ. Gud tar också initiativ, men precis som människor idag är blinda för mirakel, som du själv skriver, så är det lätt att missa Guds försök i synnerhet om man inte associerar någon händelse som en möjlighet till att det är Guds tecken till dig.

Varför tron upptar så stor del av livet...jag tror att det är för att när man funnit Gud och ser att hans godhet och mål överensstämmer med vad man också förstår är godhet så vill man ju inte lämna den (finns så klart folk som tappar sin tro och är man inte så stark i sin tro som man trodde (tex om man inte fått ha med sig och utveckla sin tro och kontakt med Gud redan när man var barn) så kan jag tänka mig att det blir mycket svårare.

Värt att notera är att många blandar ihop godhet med naivitet och pacifism och gärna dessa två sistnämnda tillsammans. Detta är dock vitt skilda koncept jämfört med godhet som ligger så långt ifrån varandra som det nästan är möjligt och det är livsfarligt för både individ och samhället ur ett makroskopiskt perspektiv när dessa begrepp och idéer sammanflätas till ett.

Och slutligen, till skillnad från bisamhällen och Nordkorea så är det inte så att budorden (som Gud ändå får anses tycka är de viktigaste grundpelarna i en människas liv) egentligen är speciellt främmande eller konstiga. De är vad jag kallar sunt förnuft så det är ju inte så då att jag tycker att jag måste slaviskt följa något som jag egentligen inte vill eller inte håller med om eller inte tycker om. Finns det några budord som gör att du skulle känna att du blev tvingad till att följa slaviskt mot din vilja tex och som skulle få det att kännas som en "Nordkoreansk frihet"?

Att man (själen, inte kroppen och hjärnan) kommer till helvetet om man tex mördar folk och varken besitter ånger eller har en dialog med Gud så är det inte så konstigt att själen är tyngd av synd, och i himmelriket kan inte själar med synd finnas (annars skulle samma sak ske där som på jorden där vi har våra problem i samhället). Om du (din själ) blivit förlåten av Gud (vilket jag inte kan svara på hur Gud avgör om man skall bli, utan är upp till var och en som söker förlåtelse i dialog med Gud att förstå) betyder det att din själ är renad från synd och är lika välkommen till himmelriket som alla andra själar där. Och Gud vet som din skapare om du ljuger eller talar sanning när du ber. Ljuger du så syndar du bara mer och hjälper varken dig själv, Guds vilja eller dina medmänniskor.

På samma sätt som man måste ta hand om sig kroppsligt behöver man också ta hand om sig andligt, för själen behöver tas om hand om på samma sätt som kroppen. På samma sätt är det skillnad att älska någon med kroppen/hjärnan/intellektet eller att göra det ur själen. Själsfränder heter det just för att bandet är mycket starkare på ett helt annat plan och människor med sådana band är svåra att skilja åt, de kan gå igenom alla livets prövningar tillsammans och endast komma ut starkare och närmare varandra efteråt. Jag kan säga att jag inte har hittat någon själsfrände bland människor ännu, och vet inte om/när/hur så kommer att ske, men min poäng här är just att det är på detta sätt kommunikationen med Gud också sker, via själen, och därför kan man förstå hur bandet mellan varje människa och Gud kan växa sig starkare med alla erfarenheter man tillsammans tar sig igenom i livet. Och ett starkt sådant band med Gud behövs, för livet är ju sällan en dans på rosor. Men man ska heller inte tro att Gud endast behövs när saker och till är illa i livet. Tvärt om är många av de bästa stunderna när man får dela glädje med Gud och just kunna få känna Guds godhet och själv känna tacksamhet för livet i sig och för Guds närvaro i det.

Som sagt, jättesvårt att förklara
Men kort sagt så tror jag att man som ateist kan känna sig stundtals lite rädd för att "råka fastna i något" som just nu känns "skumt och främmande". "Tänk om jag blir hjärntvättad" och så vidare. Och detta är också en parallell till det du nämnde att människor blir troende för att livet blir överväldigande annars. Man skulle kunna formulera det omvänt för ateister också. Man vill inte ens försöka våga möta Gud, för tänk om det visar sig att man finner kontakt med honom...då kan livet plötsligt känns överväldigande också. Överväldigande blir livet alltid när ens övertygelser står på prov helt enkelt. Gud vill dock inte att du skall lämna honom och därför ser han till att finnas där för dig, alltid, och bara man förstår hur man skall "lyssna" så kommer man också att "höra" hans svar. Order "bara" kan av misstag få det att kännas som en bagatell dock.

Den analytiska hjärnan filtrerar (bort) oerhört mycket information mycket snabbt. En valfri optisk illusion kan snabbt bevisa att vi ser en 3D-värld som vi tycker ser okej ut bara efter hjärnans massiva och konstanta bildbehandling i realtid. Vår hjärna lägger stora resurser på att skapa en förenklad värld - varför det är lätt att förstå att ett bisamhälle + Nordkorea är en mycket sannolik slutsats att man drar när hjärnan försöker hitta alla minsta gemensamma nämnare, stereotypa drag, matcha detta mot tidigare minnen och erfarenheter, all sin kunskap och köra pattern-matching för att komma fram till att det finns paralleller med bisamhälle + Nordkorea. Obs att jag hånar absolut inte dig för denna slutsats, tvärt om har jag full förståelse för den och hur den kan ha uppkommit. För det är inte förrän man börjar gå vidare och försöker finna "detaljerna" som skapar hela skillnaden, som man kan se att de parallella linjerna man fann kanske inte riktigt var helt parallella (eller tvärt om så får man bekräftat att så var fallet i andra fall). Det är tack vare hjärnans fantastiska förmåga att göra så som man kan göra det lättare att förstå och finna paralleller mellan olika språks ord och uppbyggnad tex så det är helt rätt att börja så. Men senare när man studerat ett nytt språk ett tag, byggt upp ordförråd m.m. som man kan börja finna de många detaljer som ändå gör språken olika och unika.

Vill gärna kolla på videon du länkade till, tack för länken! Jag vill dock ta mig tid till detta så en vardagsnatt är nog inte det bästa tillfället.

Förutom religiösa själ så finns det även humana själ att stanna i svenska kyrkan (varför jag själv stannat). Bla hjälper kyrkan till i krisområden och är snabbt på plats när naturkatastrofer händer. Dessutom ger de svenskar i utlandet en samlingsplats för att fira svenskhet traditioner. https://www.svenskakyrkan.se/vart-arbete

Skickades från m.sweclockers.com

jag förstår inte varför så många är med i kyrkan.
jag har en kompis som inte är troende men hela hans familj är med och ingen vill gå ur :S

jag gick ur för länge sedan, gifte mig för 0kr med en som inte heller är med i kyrkan (vi gifte oss inte i någon kyrka)

haha, ja det vore något.
polaren ville dock gå ur för cirka 10 år sedan men hans föräldrar avrådde honom från det.

själv har jag sparat cirka 40000 på 10 år, en hel del pengar när man tänker efter

Folkmordspolitik?

Det är en rejäl besparing, och en bra anledning till att verkligen överväga om det är något man vill stödja om man inte är troende.

Vad gäller att gå ur så är det nog många som egentligen inte ser någon vits med religion och egentligen vill gå ur men drar sig för att det är osmidigt att lämna men också för vad andra tycker, speciellt personer nära en själv.

I slutändan är det ju var och ens egna åsikt som räknas och då medlemskap i SvK inte medför några direkta nackdelar av att lämna (man får fortfarande betala begravningsavfgiften trots allt (sekulera mera!)) så kan man gott lämna om man nu också vill det.
Finns pengar att spara och lägga på något vettigare.

Tänk dig vad du skulle spara om du började cykla istället för att köra bil?

Alla som är förundrade över att vi har krig i världen kanske kan läsa den här tråden ett par gånger, läsa igenom varje argument.

Vi tror att alla länder långt-bort-där-vi-inte-hittar-på-kartan är dumma idioter som inte förstår att vi i västvärlden är civilicerade och tillåter oliktänkande. Man sitter hemma och bygger sin fina hemmabio för 50.000 och går och köper fin-pizza på fredagar, och å andra sidan sparar man några kronor på svenska kyrkan.

Om man anser att kristendomen eller religon i överhuvudtaget är det ondaste av allt så kan jag förstå att man vill gå ur kyrkan. Om man dock anser att kyrkan nog kan tillföra glädje, kanske inte för sig själv utan för andra så har man nog råd att vara med, för det är förmodligen den enda välgörenheten som man bidrar med.

nja, en cykel är inte gratis, sen så blir den fan stulen eller vandaliserad direkt
lite drygt att cykla 15 mil till jobbet också

Kan din bil iof. också bli. Kollektivtrafik brukar spara en ett antal kronor.

Den som beskyller religion för allt ont tenderar vara de som gillar enkla lösningar.. Att se den riktiga orsaken till konflikter (alltså människans oförmåga att acceptera andras åsikter) är uppenbarligen för komplicerat.

Tänk på att vi som skattebetalare får betala när de gör om kyrkorna till moskéer istället.
Så du kommer inte undan, vi betalar till en gud oavsett.