Ni Nya småbarnsföräldrar

Låter konstigt.
Jag tränar 9-11h i veckan, sitter vid datorn 2h~/dag(spel/lek med annat) och jobbar 8h/dag. Vissa dagar ryker ju såklart de där 2h man får på kvällen, men det är mer ett undantag än regel.

Och då har jag en (snart) 5åring, 3åring och en 1månaders.
Vad är det som gör att du inte kan spela? En bebis på 3 månader gör ju inte så mycket direkt.

Hur mycket tid som finns till spelande beror på.
- Det går i vågor beroende på barnens ålder.
- Hur "krävande" barnen är som personligheter.
- Vilken personlighet man själv är som förälder. Umgås man med barnen även när man inte absolut måste, eller tar man första ögonblicket som ges att spela eller att sticka till gymmet?

Jag har två barn som båda lärt sig gå tidigt och alltid varit ivriga att krypa/gå/springa runt och undersöka allt, och vilja ha social interaktion. Sen kan man träffa andra föräldrar som bara sätter ner sin 1,5-åring på mattan och så sitter barnet stilla på gumpen och plockar lite med nån leksak i 40 min. Klart man som förälder får tid för annat då.

Kommer ihåg att det var lite jobbigt i början, men det berodde nog mest på att man inte riktigt fick sova ordentligt på natten. Vakna var 3-4e timme etc.

Men nu när dottern är strax över 2 år fungerar det rätt bra att lägga någon timma om dagen på ens hobby. Brukar få henne i säng vid 19.00 - tar väl en halvtimma att natta (om man inte somnar själv!)

Spelar bara CS:GO och andra FPS spel som inte kräver att man loggar in varje dag och underhåller något. Att försöka hålla ikapp polarna om man körs ett MMORPG kan man ju fet glömma. Polarna plöjjer ned 6-8 timmar om dagen.

Men se det såhär, om 10 år kan du göra mer eller mindre vad du vill medans polarna står och byter blöjjor

Hej, välkommen till helvetet, om du aldrig sätter dig ner dom närmsta 18 åren så kan vi börja.

Du har precis som många andra blivit lurade att tro att alla barn är likadana och att föräldralivet är slappt.
Lika bra att vakna upp nu, du har blivit lurad.

Vår son började efter närmare 14 månader sova "hela nätter", ur vår synvinkel så är att inte behöva gå upp på nätterna och mata honom, hela nätter. Han tappar dock fortfarande nappen 0-5 gånger per natt, där 0 är något som börjat hända bara senaste veckan (18 månader).
Vi hade iof problem med kolik i början. Men det gick över runt 3-4 månader. Sömnen var det dock fortsatt problem med. Att han dessutom bara sov 40 minuter på dagen gjorde inte saken bättre. Folk som vet allt kommer säga till dig, gör så här, gör så där, ni gör fel, så här ska man göra. Ta det med en lastbil salt, det är värt att testa olika saker, men i slutändan får ni gå på instinkt, jag repeterar det jag sa i början, alla barn är olika. Vissa barn behöver mindre sömn, andra behöver sömn, men vill inte sova. Ta det lugnt, ni är inte ensamma, men troligen så kommer ni mest märka alla jävlar runt er som har barn som sover 20 timmar per dag sen vecka 1. Det suger, det är okej att vara skadeglad när sagda bebis blir förkyld och sover dåligt.

Ur egen erfarenhet så hjälper det inte att natta dom tidigare, i vårt fall senare, för att ändra när dom går upp. Igen, alla barn är olika, detta behöver inte gälla ditt barn. Försök se de positiva sakerna istället! Det enda vi hade tur med när han väl började sova någorlunda var att han la sig runt 19, sen 18, sen försökte han tidigare, men då sa vi stopp!

Du får helt enkelt välja hur du spenderar den vakna tiden du får över, antingen så gör du saker du gillar, eller så sover du. Du kan inte få båda, än så länge!
Dela upp ansvaret och hjälp varandra när det är svårt, ni är förhoppningsvis två att ta er genom "de svåra småbarnsåren" som man hört så många gånger.

Ska försöka hålla mig kort, så finns det ett ljus i detta mörker?
Absolut, det blir bättre! Håll ut! Stötta varandra!

Tänk på hur du/ni själv var när ni var små, i mitt fall var det oundvikligt att få en "High-Maintenance Baby".
Se det som karma antar jag.

PS. Håll dig borta från Familjeliv och liknande. (Inget skämt)

Edit: Also this:

Jag kanske övertolkar här och då ber jag om ursäkt för det.
Min exfru gjorde samma sak med vårt första barn, vilket ledde till mycket osämja mellan oss. I och med att hon stannade hemma (vilket hon själv ville) så var det ju hennes "jobb" att ta hand om barnet 8-17, eller vad det nu är för arbetstider. Det betyder inte att barnet är din huvudvärk när du kommer hem och att hon har fritid. Var är då din fritid? Barnet är ett gemensamt ansvar och det är viktigt att man hjälps åt samt ser till att alla får vad de behöver. I fallet med min exfru så mådde hon heller inte bra, vilket var en av anledningarna till att hon lämnade över. Kanske något att kolla upp.

Att hon sedermera blev exfru var något som hände långt senare.

Mina kvällar ser oftast ut såhär (finns såklart undantag):

- Barn 1 (2 år) somnar 19-20.
- Umgås med sambo / leka med barn 2 (8 mån).
- Få barn 2 att somna runt 20-21.
- Andas ut med sambo när vi äntligen är "själva".
- Spela lite mellan 22-00.

Vissa kvällar somnar barn 2 tidigare, ibland senare. Ibland somnar sambon och barn 2 tidigt och då kan man ju spela från 20.00 med lite tur.

Spelande / dator kommer hur som helst alltid i sista hand numera, om det inte är något jag "måste" fixa (typ HTPC, nätverket, whatever).

Hörrudu, var hittar man en sådan och ingår det en städerska, kokerska allt i allo också

Själv har jag fått dra ner på mitt spelande rejält för husfriden skull....

Det är så många som nämnt detta, men jag tänker ändå kommentera det igen:)

Att man spenderar de 2-3 timmar som barnet är vaket när man kommit hem med barnet istället för att få spela är inte ett problem! Det är en ynnest och en chans att starta sin relation med barnet inför att man själv skall vara hemma med dem. Jag brukar säga det att när barnen var små, så var jag aldrig den sämsta föräldern, jag var den näst bästa föräldern. Det går inte att konkurrera med någon som ägnar 8-10 timmar varje dag med barnet, men det går att skapa en egen relation med barnet. Och i ärlighetens namn, den relationen slår allt som en dator har att erbjuda. Den ger kanske inte så mycket de första månaderna, men när barnen börjar uttrycka sig mer och lämnar tittutåldern:)

Sedan tänker jag att det kan vara värt att nämna också att "småbarnskolik" kan visa sig vara mjölkproteinallergi. Speciellt viktigt för barn som får ersättning, men vår yngsta reagerade till och med när mamma (som ammade) drack mjölk/ åt mat med grädde. Det gick över efter 3-4 månader...