SSD skall ha ström på sig någon dygn minst per halvår eller så och helst läsas igenom från sektor 0 till sektor slut för att trigga omskrivningar där det går för trögt.
Eftersom det är oklart hur den här 'vandringen/Garbage-kollektorn hanterar veka sektorer' i moderna SSD av olika tillverkare och om de verkligen gör det alls innan det är riktigt dåligt (dvs. om det lyckades läsas vid 6 månaderchecken utan anmärkning utifrån sett, så kan samma sektor vara oläsbar efter 12 månader), så bör man snarare läsa in hela disken som en diskimage, därefter först skriva disken från början till slut med slumptal 2 gånger med olika salt (görs snabbast med tex veracrypt) och sedan skriva tillbaka diskimagen igen
Första läsningen när man läser in diskimagen kan vara så lågt som 80 MB/s på stora delen av disken (för dataareor som läses väldigt sällan) och efter tillbakaskrivning med slumptal 2 gånger och sedan imagen sist så kan återläsningen vara uppemot 530 MB/s genom hela disken...
Ha alltid om möjligt en diskimage-kopia av SSD:n på en snurrdisk om SSD:n förvara strömlöst i långa perioder - det är förlorad data för alltid om SSD bestämmer sig för att ha oläsbara sektorer och när det sker är ingen som kan veta i förväg - mer än att det är väldigt, väldigt mycket sämre retentiontid än snurrdiskar.
Varför man skriven med slumptal ett par gånger är för att disken inte skall inse att den nya datat som skrivs är samma som redan finns och skippar att skriva om cellen, samma sak om SSD intern använder kompression (för att minska writing amplifering och därmed lägre wear levlingstakt för en skriven mängd data) - slumptal går inte att komprimera och därför måste SSD motionera hela sin NAND-flash-bank om man kör med olika slumptal i två gånger och hela diskens volym.
---
Jag personligen hade en 128 GB Sandisk som började tappa data redan efter 10-11 månader... (hade endast 4 i wear-levling - dvs. disken knappt använd alls)
Gav läsfel och total-låsning av SSD när man försökte läsa just de skadade sektorerna - provade med alla trix ddrescue kunde erbjuda med baklängesläsning etc. men nej tvärlås varenda gång och krävde power-cycle på SSD innan den kom igång igen, inte bara att de faktiskt ger läsfel efter relativt kort tids lagring - utan också beter sig som skit när det sker - på snurrande-rost-tiden hade de en graceful-beteende med ett media-error efter en viss tid och alltid lika oavsett mediafel - men när SSD krånglar idag så är de riktiga skitstövlar som kan stoppa en hel dator när som helst...
- och enda sättet att bli av med dessa sektorfel och blockeringar/låsningar vid läsning är att skriva över sagda sektorer med ny data - och givetvis går det inte att läsa ut datat som var där innan utan är på riktigt förlorad data.
---
Hårddiskar generellt håller väldigt bra över tiden i strömlös förvaring - minst 10 år vid typ 70 grader C om man ser vad tillverkarna designar för och också rent erfarenhetsmässigt när man provar 'gamla' hyllvärmare som inte har dragits igång på många år.
IDE/SATA-diskar (snurrdiskar) kan man inte tvinga en omskrivning av upptäckta dåliga men fortfarande läsbara sektorer (efter mer eller mindre stort antal läsförsök) vid en genomläsning hur många gånger man än försöker läsa om - som dessvärre många tror (då de förväxlar eller en önskar att det hanterades på samma sätt som hur SCSI/SAS-diskar hanterar situationen med patrolling och rättelse av veka sektorer under ledig tid).
Enda sättet att fräscha upp sektorer i IDE/SATA-snurrdiskar är genom att läsa av datat och sedan skriva tillbaka igen - först då utlöses verifiering och omskrivning med användande av reservsektorer om man skulle ha dåliga sektorer på disken.
---
Flashminne (alla former av SD-kort, USB-stickor och moderna flash-card för kameror och SSD-minnen) med MLC-minne och högre lämpar sig inte alls för spänningslös långtidslagring av data utan skall användas upprepande och hållas strömsatt så mycket det går - det är den krassa verkligheten idag.
I princip all flashsmedia mm. man har från kameror etc. bör man ha en backup på snurrdisk eller på optomedia eller annan lagring med bevisad lång retention-tid.
Långlivad media idag är snurr-Hårddiskar, Optomedia (DVD/Bluray - speciellt DVD+RW har det visat sig ha minst degradering av redan från början låg bitfelstakt över tiden i min skivsamling) och förstås molnlagring (så länge man betalar vill säga)
Den äldsta media jag läst av på vintagedator nu för ett par veckor sedan är faktiskt 5-1/4" floppydisk och motsvarande hårddiskar (MFM-diskar och ST506/412-gränssnitt) utan minsta hick av några läs-tveksamheter - inte en enda av ca 50 floppy som jag kört igenom visade på några som helst svagheter och då är de äldsta ändå från 1985 - dvs. över 30 år gamla sedan de skrevs.