Väldigt vilsen & ångerfull efter hoppat av gymnasiet för 3 år sedan

Ta det lugnt. Söp å knarkade å levde jävel fram till jag var 35+ tills jag insåg att jag inte gjort ett skit i livet. lade ner allt å började om. Har nu fast jobb med bra inkomst, inga skulder m.m. Du är 20 år så du har all tid i världen om du bestämmer dig för att plugga. Kör hårt!

Det jag tycker om att läsa om dig är att det låter som att du är riktigt trött på att ha det som du har det nu och att motivationen ligger däri. Du vill verkligen göra något åt din situation och av ditt liv. Det är riktigt härligt att höra!

Jag blev glad av att läsa att du börjar läsa igen nu till januari! Du är på gång, fan vad bra!! Grymt! Kör hårt och ta ett steg i taget!

Skickades från m.sweclockers.com

Se till att få ett möte med en studievägledare. Börjar man så sent så kan det finnas bättre alternativ än att läsa in en hel gymnasieutbildning. Det viktiga inför ett sådant möte blir för dig att fundera på vad du vill göra när du blir klar. Vill du söka till högskola? Tekniska utbildningar brukar t.ex. ställa krav på att man ska ha läst matte, fysik och kemi. Då blir det viktigt att få in dom kurserna i din studieplan.

Vill även rekommendera att du genast börjar skriva högskoleprovet varje gång det ges tillfälle. Med ett bra resultat där slipper du konkurrera med betyg.

21 år är ju inga problem, på de utbildningar jag gått på högskolan skulle jag säga att åtminstone hälften var närmre 25 när de började. Så om du läser 3 år på komvux nu så är det vid en högst vanlig ålder du börjar högskolan. Dessutom är det många som byter eller läser flera utbildningar på högskolan. Vill du "skynda" dig och ta det på 3 år så går du ut tidigare än många andra.

Skulle snarare se det som att du har en trevlig tid framför dig, studietiden är ju den bästa i ditt liv typ. Sköter man studierna bara så är livet väldigt fritt i övrigt. Min rekommendation är för övrigt att du inte jobbar under studietiden om du haft problem med studierna tidigare, bättre ta att lägga energin på plugget. Antingen stödjer dina föräldrar dig så du kan bo hemma gratis eller så tar du studiemedel. Studiemedel för komvux och högskola är helt separata.

Det där om att man skulle hamna i en "sämre" urvalsgrupp om man läst på komvux stämmer för övrigt inte om man läst typ 1800 poäng på komvux eller nåt i den stilen, då räknas det som att man inte läst upp sina betyg. Så det kommer inte att gälla dig.

Det går till så att man skriver ett prov, det består av olika delprov och tar ca en dag att skriva (kostar några hundralappar). Tillfälle ges två gånger om året om jag minns rätt. Det är ett annorlunda prov där man får ett resultat baserat på hur bra man presterade mot alla andra deltagare och det brukar gå bättre ju fler gånger man skriver det. Det resultatet kan sedan användas för att söka till högskolan med. Det krävs fortfarande att man är behörig för programmet men är det många som söker kan det vara enklare att komma in med högskoleprovet. Det var länge sen för min del men jag tror man kan söka med både betyg och hp resultat och på så sätt vara med i båda urvalsgrupperna, dock inte helt hundra på det.

Det kan självklart variera och ibland kan det krävas höga resultat men jag trasslade själv mycket på komvux efter gymnasiet och hade skitbetyg som inte räckte till mycket när jag var klar där. kunde likväl komma in på utbildningarna jag var intresserad av på dom flesta högskolor tack vare ett resultat strax över medel på högskoleprovet (1,2). Har för mig att mitt år hade det varit tillräckligt för att läsa till civilingenjör i datateknik på både kth och chalmers. Jag valde dock att läsa till högskoleingenjör i linköping och där behövdes bara 0.7 om jag minns rätt.

Jag menar inte att du ska sattsa allt på högskoleprovet och skita i att få bra betyg i kurserna du läser men det skadar ju inte att lägga ens ägg i flera korgar Det låter som du är motiverad, mitt enda andra råd till dig är att du skyr distanskurser som pesten. Ok det kanske funkar för dig men både jag själv och alla jag känner som inte skött skolan ha saknat den disciplin som krävs för att sitta hemma och plugga heltid utan ordentligt lärarstöd, nära datorspel och andra distraktioner. Lycka till

Tänkte bara flika in i diskussionen. När man använder uttryck som "kört" så funderar jag lite på vad man syftar på. Kört för man passar inte in i mallen som samhället anser? Alltså du är fortfarande ung. Du kommer ha massor med möjligheter. Det enda som du kommer få ångest över i framtiden är saker som inte gjorde dig glad eller fick dig växa. Men det betyder inte att man ska hoppa på varje tillfälle som kommer förbi. Men vi människor har en jävla förmåga att resa oss ur alla problem. Det viktiga är egentligen sin mentala hälsa inte hur många vuxenpoäng eller högskolepoäng man har.

Kan avsluta med att det finns jätte många som inte gått så jätte många år på universitet men ändå klarar sig fint ekonomiskt. Ett tips som jag vill avsluta är, läs på om ekonomi. Börja inte livet med krediter. Skaffa aldrig krediter. De enda två undantagen är när du ska köpa bostad eller om du ska köpa en bil för ditt arbete kräver det. Annars så ska du aldrig konsumera med andras pengar. Det känns jobbigt att leva så i början om man inte är van men efter ett par år så börjar ekonomin bli stadig för man uppskattar stabiliteten bättre och ge de ytterligare ett par år så kommer du anse dig vara rik i jämförelse med dina vänner. Rik kanske ekonomiskt men också känslan att vara skuldfri och kan dra när du vill eller köpa vad du vill är de bästa för må fint mentalt enligt mitt tycke.

Du är 20 år, du har hur mycket tid som helst på dig!
Plugga till något du vill jobba med, om du pluggar inom vård och omsorg och absolut vill jobba med det så byt direkt.
Så länge du läser något i rätt riktning så kommer du komma fram dit du vill i slutändan.

@Xenoz: Kolla på folkhögskola, du kan läsa in gymnasiet på ett år där.
Gör högskoleprovet också, även om du inte har pluggat så gör det nu för att lära dig hur det funkar etc så går det lättare nästa gång.

(Har inte läst andra poster)
Annars finns ju möjligheten till Yrkesutbildning via Arbetsförmedlingen. Finns väldigt många yrken där det behövs folk.

Det är bra att studera gymnasiet genom komvux. Det du bör tänka på (tips) är att skriva upp på bra ställe/ställen sista dag att ansöka till kurser. Sista datumet att ansöka är ca 8 veckor innan startdatumen här (annars kan det kännas som att man ofrivilligt skolkar från komvux studierna typ):

Period 1: 10 januari - 12 mars
Period 2: 19 mars - maj 21
Period 3: 28 maj - 30 juli
Period 4: 8 augusti - 9 oktober
Period 5: 15 oktober - 20 december

Därefter ifall du försöker få ihop till en Gymnasieexamen (2400p) så har du en länk med alla kurser du måste ha och kan välja bland här (De varierar beroende på om det är ett samhällsvetenskapsprogram eller ett naturvetenskapsprogram som du har valt. I Naturvetenskapsprogrammet inriktning naturvetenskap får man t.ex. välja kurser för 550p själv. Fast de måste vara från listan.):

Samhällsvetenskapliga programmet: Skolverket Samhällsvetenskapsprogrammet

Naturvetenskapliga programmet: Skolverket Naturvetenskapsprogrammet

Slutligen så måste du ha gjort gymnasiets projektarbete 100p för att få en Gymnasieexamen.

Bra! Det här är det viktigaste av allt och det är ett jättestort steg att du insett det! Håll i med skiten. Gör ett schema och håll dig till det!

Vi har en missuppfattning i Sverige där de flesta tror att man är körd utan någon utbildning.

Skulle nog säga att det är tvärtom, 90% av lärarna jobbar endast för att kunna försörja sig själva - dem skiter i din personliga utveckling precis som att dem tunga arbetsgivarna skiter i vad som står på ditt papper. Böckerna och utlärningsmetoderna är extremt utdaterade och är utformade för "one size fits all" – dvs tilltala massan.

Jag blev utesluten från mitt kommunala gymnasium efter 1,5 år pga hög frånvaro, kände helt enkelt att det var lönlöst att gå till lektionerna då man inte lärde sig något värdefullt alls.

En lärare gav mig bland annat G för en uppsats när min polare fick VG (han kopiera mitt) så det talar ju lite för sig själv.

Jag slutförde gymnasiet sedan vid 21 års åldern hos en fristående skola (dock ej fullständiga betyg) men skulle inte säga att det hjälpte mig i arbetslivet precis. Under tiden satt jag hemma på fritiden och nötade digital design och tog mig an olika frilansprojekt som senare ledde till heltidsanställning.

Och för att ge dig perspektiv så tjänar jag över 40 med 3-4 års arbetslivserfarenhet (dessutom ingen studielånsskuld).

TLDR: Bry dig inte om skolan eller utbildning, hitta något du brinner för och jobba hårt för att uppnå dina mål, lära kan man göra sig på internet.

Nu måste inte ett liv innehålla högskola för att räknas. Du kanske ska satsa på någon yrkesinriktat program likt elektriker, bygg eller vård som du tidigare skrev om.
Själv gick jag el-tele elektriker och sen ett år extra med automation. Jobbat som industrielektriker i nästan 15 år och gick sen över till säljaryrket sen snart tio år. Säljer inom samma gebit som min utbildning så det passar mig perfekt.
Ser man lönemässigt så tjänar jag klart över medellön och aldrig haft studielån.

Lycka till och kämpa på, låt motgångar ge dig kraft att ta dig över nästa krön. Sen går det nerför😀