Arbetstofflor på kontor

Kul! Intressant att diskutera ämnet. Det säger flera saker enligt mig. Först och främst att du har bra klädsmak. Tiger gör fantastiska kostymer, mina kostymer är nästan uteslutande Tiger. Använder dock ej kostym i jobbet så jag besitter inte ett 20-tal, på gott och ont
Intressant angående att inge "rätt" förtroende. Många gånger kan det vara tvärt om. Överklädd kan ofta ge fel intryck mot kunder. Särskilt ifall, som du säger kunderna hasar runt i vad du verkar anse vara låg status klädsel. Det kan skapa fel dynamik. Jag tror inte det finns något konkret rätt eller fel här och självklart är allt väldigt individuellt. Att myndigheter slösar bort sin tid finns det ingen klädkod som kan lösa tyvärr dock.
En nackdel (enligt mig då) med den typen av klädkod och krav skapar, vilket man ser på unga förmågor i vissa branscher. De kör linjen "dress for success" och känns lika överkladd som Jamie Foxx i Django unchained och vräker sig med uttryck som de (han oftast) inte kan backa upp med sin lilla erfarenhet. Det blir bara tragikomiskt och jag skulle hellre se dessa förmågor fokusera på att lära och prestera än att låtsas vara.
Jag personligen lutar åt att kostym i de få tillfällen det är nödvändigt. Annars hel, ren och trivsamt klädd.
Att ingen ska gå på kundmöten i foppatofflor hoppas jag alla är överens om dock.

@ZyntaX: Tack haha. Både jag och sambon har kostymen som basplagg, i princip skjorta och kostymbrallor även hemma i soffan. Samtidigt gäller det som du säger att leva upp till klädseln, för mig innebär det att glömma bort att man har den på sig och våga gå ned på knä och bli skitig. Det får inte vara plaggen som definierar vem man är.

Angående att vara överklädd - ja, om man redan från början anser sig stå lägre i hierarkin eller oroar sig för att det spelar roll. Jag föredrar att vara "dress for success" och det jag skrev med att hålla ryggen fri är egentligen samma sak här: Säg inget vi inte kan stå för, gör inget vi inte kan stå för. Har dock ej sett Django Unchained så kan inte relatera till liknelsen men anar väl vart du vill komma.

Låg statusklädsel vill jag inte säga men det säger en del om individen. Ponera att jag skulle jobba på Arbetsförmedlingen, förutom att jag skulle representera Sveriges mest ifrågasatta statliga verk så skulle jag för - allt för - många vara myndighetens ansikte utåt och att då inte vara presentabel är för mig en omöjlig tanke.

Klädkoder, uppträdande och beteende finns skrivna i flera olika policies i företagen men har väl turen att de jag arbetar med delar både åsikten och visionen, så i mitt fall är det väldigt enkelt att leva upp till.

@MsSmith: Det finns fler faktorer än att vara uppklädd i att vara rätt klädd. Många offentliga verksamheter jobbar om än inte så hårt på att matcha sina kunder på ett lagomt sätt. Att komma i kostym till ett samråd med allmänheten på fel ställe är ett klockrent sätt att faktiskt sänka myndighetens förtroende i sammanhanget. Det kan skicka fel signaler. Därmed inte sagt att man kan vara prydligt, men medvetet, klädd för det. Många sammanhang har sin korrekta uniform - inte alltid det mest uppklädda alternativet.

@Rattnalle: Visst är det så - de ska vara rätt klädda för att matcha oss
(Det är faktiskt seriöst menat även om det är med glimten i ögat, det är svennebanan att anse att man ska anpassa sig efter omvärlden. Som förhållandevis framgångsrik på förhållandevis kort tid så är det inte att vara kaxig om man kan backa upp det. Vi pysslar inte med spekulationer så som "att det kan" eller dylikt, likaså anser vi inte kostymen vara ett uppklätt plagg - vilket i sig skapar viss problematik privat då inte särskilt många håller med. Var på bröllop för ett tag sedan med kavaj som klädkod, vilket innebär kostym, vilket vi skämtade om att det "bara var ytterligare en dag på jobbet".... )

Det säger nog mer om din sociala status än något annat.

@Rattnalle: Vad jag hakar upp mig på är att han kallar det för en "maskeraddräkt i de flesta sammanhang" och ser det som ett medel för härskarteknik. Kutymen att ha en viss klädsel baserat på bransch är fullt normalt och förväntat; busschaufförer, läkare, mäklare (ledig men professionell och korrekt), vad-det-nu-än-är - men att ha åsikten att kostymen är en maskeraddräkt säger att den personens sociala status inte är särskilt hög.

Sedan ja, allt för många har allt för gamla, omodernt skurna, slitna, kostymer som har sett sina bästa dagar, absolut. Som jag skrev tidigare, det gäller att bära upp den och att det är inte kostymen i sig som är det väsentliga utan att man kan fylla den. Skrev inte exakt så men... ja

Är det riktigt läder så ska det smörjas för att inte spricka.

Jag alternerar mellan två par Milano med ESD-skydd (nu utgågna ur sortimentet). Det ena paret köptes hösten '98 och det andra några år senare, båda har redan börjat spricka i kork/lädersulan och har fått limmas lite extra.
Har börjat leta efter någon värdig ersättare...

Nu hade du redan hunnit köpa men jag kan tipsa om de jag använder främst inomhus men fungerar utomhus. Har även fått ett par inlägg/sulor formgjutna efter mina fötter så äntligen börjar hälsporren försvinna efter drygt 2 år

http://www.rehabshop.se/fot-sko/sandalerskor/sandal-fotform

Köpte dem från http://www.fotskogavle.se i butiken där de även gjorde inläggen/sulor åt mig, värt varenda krona!

@ZyntaX: Hahaha kan väl hävda att riktigt så där ser vi inte ut Den som lyckas bära upp den där och samtidigt blir tagen seriös, han eller hon vill jag anställa bums.

Till viss del håller jag med - folk värderar olika, och tur är väl det - men för mig och oss så är det inte folk vi vänder oss till utan våra kunder är företag, myndigheter och kommuner. Jag förstår att det är lite svårt att kanske förstå men de blir bara nummer och statistik, i princip. Det personliga mötet är ett nödvändigt ont som jag vill hålla ned så långt det går. Här handlar det om att ha en företagskultur och i princip bryr man sig inte om vad andra tycker. Jag sitter på den fördelen att vi har levererat bra tidigare och därför kommer man till oss - inte tvärtom, som jag upplever att många härifrån diskuterar utifrån.

Jante... nä fy det där klarar vi oss utan.