Hur hittade ni era yrken?

Jag förstår folk försöker hjälpa dig genom att stryka dig litet medhårs här, jag är dock inte lika snäll, ibland såhär dags på nätterna när jag känner mig gammal och bitter med mina 40+ år^^

Det är absolut skit att du förlorat jobbet pga sjukskrivning, och det är inte kul att vara i den sitsen!
Jag vet själv då jag pga olika diagnoser tvingas vara hemma och inte kan/får jobba för närvarande sen ett drygt år tillbaka, så vet absolut hur det känns
Dock har jag jobbat på samma plats sen 2014, före det 9 år på föregående arbetsplats som ändå var rätt usel'

Och klarar man inte ens av 2v på samma plats med att ratta en truck och bära lite saker, så är antingen stället absolut hemskt eller så är det kanske så att man har en latmask som biter en i ryggraden om dagarna?

Du inser att du säger att du jobbat om man läser ditt inlägg, bara sådär ett par månader totalt?
Jag hoppas jag verkligen har fel där och att du överdrivit.

Vad tror du de flesta av oss får göra?
Vad tror du att de flesta av oss blivit tvingade till, jo, ta beslut och inse att livet inte alltid är kul och att man måste jobba för brödfödan?
För mig tog det många år av att prova massor olika saker fram tills jag kom fram till något jag trivs såpass med att jag står ut med repetitionen som finns i mitt dagliga arbete (när jag inte varit sjukskriven)

Jag vet inte varför, men jag får känslan av bortklemad äldre tonåring iförd gnällkofta och som helst av allt istället vill streama spel eller bli berömd skådis etc, alternativt vänta på att man ska strö pengar över dig gratis eller ligga hemma och tycka synd om sig själv

Nåja, sådär, nu har jag lagt till lite verklighet i det här, och hoppas på att andra förstår att bli deppig av att jobba ett par månader efter gymnasiet och sen bli deprimerad och sjukskriven "skriker" att man nog borde ta hjälp av psykolog/läkare etc men också att man måste ta sig själv i kragen lite och inse att ingen kommer göra jobbet åt en

Att vara sjukskriven i det här landet är inte en dans på rosor och jag har alltid fått höra "för att orka med att vara sjuk, så måste man vara frisk" och det stämmer då man ofta får kämpa med myndigheter, papper, läkarbesök, psykolog, depressioner och ångest till följd av det (vilket jag själv upplever)

Först och främst måste du nog bestämma dig för vad du vill göra, men ha inga föreställningar om att jobb alltid är kul även om man jobbar med det man älskar
Jobb är i de flesta fall upprepningar av saker man alltid gjort förut på nåt vis, och det är få yrken som ger en sån vardag där man aldrig gör samma saker om och om igen

Men, intresse är en bra plats att börja på, så vad för intressen har du och vad skulle du kunna tänka dig att jobba med?
Kanske inte ska ha tankebanorna att bli youtuber eller liknande, då att lyckas med en sån sak inte är så vanligt

Men om du inte kan komma på något, ja då är det förstås svårt men jag tycker många härinne har givit dig utmärkta förslag till utbildningar och jobb men man måste nog rannsaka sig lite för att se vad man kan tänka sig att gilla eller vad som låter lite kul/spännande eller utmanande för en själv

Som sagt, jag lindar inte in dig i en mjuk boll i mitt inlägg, utan kan låta kall och elak men det är snarare för att jag tycker att man ska tänka till lite vad man själv har att bidra med till sitt eget liv och glädje och vardagsliv

Jag gick ut gymnasiet 1998, 3 årig el med inriktning elektronik. Därefter slöläste jag på Komvux nåt år för att få de teoretiska kurser som krävdes för att plugga till något som jag egentligen kunde valt till på gymnasiet men prioriterade Quake och zMud istället.

Morsan såg en utbildning till "IT-tekniker" som hölls av ett företag i stan som man kunde ansöka till, där det mer eller mindre var garanterat jobb efter utbildningen. Jag gick kursen, tog ett gäng såna där papperscertifieringar typ A+, MCP på NT4 server och sånt. Därefter blev jag erbjuden jobb nere i Lund men höll på med mitt körkort då och tyckte det var viktigare. För att få lite pengar strösökte jobb på nån fabrik här uppe som tillverkade konstiga maskiner jag inte riktigt visste fanns. På intervjun frågade de vad jag visste om verksamheten och det var inte ett dugg. Varför ville jag jobba här? Öhh... "okej du kan börja på måndag". Mer märkvärdigt än så var det att få jobb i början på 2000-talet.

Därefter har jag fortsatt i olika roller och är snart inne på mitt nittonde år. Idag jobbar jag som sedan tio år tillbaka professionell pappersvändare på heltid. Min IT-utbildning kom inte till nytta men jag trivs rätt bra här ändå. Dock skulle det vara roligt att läsa lite programmering, enda programspråk jag behärskar är assembler på C64 och där är det rätt tunt med jobb idag...