Gå ner i vikt - tråden

Började träna och gick ner från 95kg till 78kg på en 6 månader medan jag var utomlands ett år, är 187cm. Dock när jag kom tillbaka till Sverige har jag kommit tillbaka till mina dåliga vanor och är uppe på 95 igen

Dags att bita ihop och börja träna igen!

Har precis börjat med lite seriösare viktminskning jag med.
187 cm lång och vägde som mest kring 135 kg men väger mer än jag ser ut enligt dom flesta, som tror jag ligger strax över 100 kg bara.
Var ungefär en månad sen jag bestämde mig för att gå ner och vägde ca 130 kg då.
Har tagit mig ner till 117 kg nu och målet är väl under 100 kg. Tror nånstans 90-95 kg kan vara en lagom vikt för mig. Har vägt kring 80 kg i mina tanigare ungdomsdagar men såg då väldigt smal ut.

Åt otroliga mängder förut men 130 kg nånstans var som ett tak och kom inte högre än så. Räknat lite på konsumtionen och låg nog på 5000-10000 kcal dagligen. Förmodligen åt det högre hållet oftast.
Tränade förut också men det var lite oregelbundet.

Håller mig mellan 1000-2000 kcal per dag nu och tränar oftare, nästan varje dag. Får hoppas att man lyckas hålla i det bara. Matsmältningsapparaten mår betydligt bättre när den inte behöver jobba ihjäl sig dagligen. Och man behöver inte skita flera gånger om dan (:

Statusuppdatering:
Hittat tillbaka igen efter typ 10 veckors jävla förkylning.
87kg i morse: nu börjar resan på riktigt. Men pigg.

Vi kör!

Invägning 2.4 96.8 kg. Har alltså bara gått ner 1.4 kg på fyra veckor den här gången. Detta var även förväntat då jag inte haft några restriktioner alls på vad jag ätit över påsk. Godis, memma med vispgrädde och kokta ägg i mängder. Har faktiskt gått upp 0.8 kg den senaste veckan. Nu blir det nya tag och jag siktar på att vara under 90 kg till början av juni även om det blir svårt.

86 idag.
Detta trots jävlart oavbrutet påskgodisätande. Avverkat säkert 3kg godis denna vecka. Och en 275g chipspåse. Och en påskbuffe igår.
Vetefan hur det gått till om jag ska vara ärlig

Skickades från m.sweclockers.com

Jag har efter -8kg hamnat på en ”platå” igen, vad är era bäst(a) tips för att komma vidare?
Se över typ av kost, minska kost, eller lägga om träning?

Det känns bara så trist att behöva ändra en fungerande rutin, men min bästa gissning är att den rutinen var fungerande för utgångsläget, som var för 8kg sen. Nu med 8kg mindre så antar jag att man behöver göra en ny plan?

Vilken trevlig tråd, och på mitt favoritforum dessutom! Helt missat detta.

Jag och sambon började vår viktnedgångsresa den 13e februari. Vårat andra barn föddes i november och vi har väl gått upp lite väl mycket i vikt båda två dom här två graviditeterna (Hon har ju åtminstone en ordentlig ursäkt, jag sympati-åt väl mest haha).

Vi gick med i viktväktarna och jag hade en startvikt på 83,3kg. Nu 7veckor senare väger jag 76,6kg. Alltså gått ner 6,7kilo på 7 veckor! Oerhört nöjd! Jag har dock börjat gå ifrån viktväktarna lite och använder istället appen "MyFitnessPal" då man räknar kalorier istället. Detta känns mer rätt då jag vill försöka bygga muskler inom en snar framtid.

Viktväktarna är, utan tvekan, ett fantastiskt hjälpmedel om man vill tappa i vikt.

Eftersom jag är värdelös på självdisciplin så behöver jag någon som "kontrollerar mig".

Viktväktarna funkar bra för mig, äter varierat och äter "vad jag vill".

Gått från 140 till 117 sen 1:a Januari.

Samt att jag dragit ner på mitt alkoholintag och försöker få in mer vardagsmotion.

Läste en artikel i somras som var väldigt intressant, skulle vara spännande att höra vad ni tror om detta.
En gång tjock, alltid tjock?

Jag finner det ytterst intressant då jag över ett antal månader gick ner nästan 10kg genom viktväktarna. (Var dock inte något mer aktiv)
Slutade sen med det och med handen på hjärtat så äter jag nog lika stora portioner som tidigare igen. Vilket resulterat i att jag snart gått upp dessa kilon igen, det som är intressant här är att det är ungefär lika lång tid det tog för mig att gå ner i vikt, som det tagit för mig att gå upp det igen.

Någon mer som stött på detta och vad tror ni om det? Är det svårare att behålla vikten låg om man en gång har varit högre, så att säga?

Hur länge har du stått still?

Så är det helt klart. Bäst är att aldrig nå för hög vikt - tänk inte "jag kan bara gå ner sen, så det gör inte så mycket att jag går upp".

Vatten kan ju göra att vågen visar mer också.

Men under de åren jag varit kostmedveten så jag har upplevt att man kan ha ätardagar en eller flera gånger i veckan då och då helt utan problem! Det farliga är ju att man riskerar att falla tillbaka till dåliga vanor igen. I mina ögon så behöver man käka lite skit ibland för att stå ut hehe.

Inte rent fysiskt och kemiskt, men mentalt är det nog svårare. Om du ätit dåligt i 10 år är det sannolikt lättare att falla tillbaka i dåliga vanor än om du tidigare bara ätit dåligt 1 år. Sen kan man ju även resonera som så att en person som ätit "dåligt" i 10 år till stor del gillar dessa matvanor och känner sig stark och pigg på denna diet. Om man sen börjar äta nyttigt - ofta genom att skära ner på energiintaget - så kan man ju känna sig svag och trött. Då blir ju den upplevda skillnaden att man fysiskt inte kan hålla dieten = fysiskt svårare att behålla vikten.

Fysik och sinne är starkt sammankopplade när det kommer till viktnedgång och man måste tämja de båda för att få en viktnedgång som håller i längden

108kg till 92kg sedan 1:a November.
Cyklar några timmar i veckan, äter lite vad som helst 1 gång per dygn, dvs kaloriunderskott och fasta.
Mer eller mindre slutat med socker, bröd, pasta.
Ska ner till 80kg innan jag gör något vettigt med kosten.

EDIT; Har mer eller mindre tränat hela livet, dock inte de senaste 5 åren.

"en gång rökare alltid rökare" "en gång alkoholist alltid alkoholist" etc etc.
Så är det med allt som blir ett beroende.

Dom flesta blir tjocka för dom har någon form av beroende till mat/sötsaker osv.
Många överviktiga äter för det blivit ett vant beteende, stress, rastlösa etc etc.

Jag själv åt för jag älskar mat och sötsaker. Men även för jag hade invanda beteende, ex när jag kollade på en serie eller film så var jag tvungen att ha något gott att dricka och äta/tugga på. För det hade jag gjort så många år.

Det tog mig låååååång tid att vänja mig bort vid det, fortfarande kommer samma känslor några år efter då och då.

Precis som man hör ex mossan, som rökade i typ 35 år, hon får ofta sådana EXTREMA känslor för att ta en cigg vid vissa situationer, fast hon varit rökfri i över 20 år.

Ett beroende kommer alltid finnas där typ, för den absoluta majoriteten iaf.

Måste erkänna att jag tycker det är lite för roligt att räkna kalorier!
Hur som helst, tänkte prova med lite matlådor en längre tid framöver, anpassat med lite lättare mål och lite protein.

Så här ser den preliminära planen ut just nu, men finns mycket flexibilitet och anpassning.
Räknar alltid med att man kommer överskrida dom exakta siffrorna, därför kan dom se lite låga ut

Fett lagars i fett celler som givetvis kan öka sin kapacitet vid behov.
Om man tappar fett så töms dessa fett celler, men det är mycket lättare att fylla dessa celler igen än att öka dess kapacitet.

Sedan brukar man reducera metabolismen vid vikt förlust vilket givetvis stör calorie in < calorie ut relationen.
Det är därför folk bokstavligen behöver svälta sig själv bara för att behålla vikten efter snabb viktförlust.

Det enda som funkar är att ändra livsstilen.
Hail hydrate.

Hehe
Jag har tänkt tanken att folk alltid har lika kroppskonstitution oavsett hur lång tid som går; de som är slanka som 25-åring är oftast slanka som 40-åringar också. De som är rejält överviktiga som 25-åringar kan däremot pendla ganska mycket upp och ner, men oftast är de rejält överviktiga även som 40-åringar också, även om de under tiden hunnit vara med att springa ner till att vara slanka. (jobbat på samma ställe i 15 år; därav reflektionen 15 år).
Det som är intressantast är ändå de som är lite lönntjocka/småplufsiga, alltså lätt överviktiga, typ man, 85kg, otränad, 180cm lång. Fortfarande, när femton år passerat, är personen runt 85kg, otränad, 180cm lång. Som om kroppen är nöjd och har hittat hem. Kroppens egen trivselvikt, dit kroppen omedvetet alltid strävar efter att nå.
Själv har jag en trivselvikt på uppskattningsvis 382 kilo, eftersom jag fullständigt älskar att äta och dessutom inte har något stopp... Detta gör att jag faktiskt inte kan slappna av helt, utan måste tänka på vad jag äter och hur mycket jag gör av med.

Det tog 5 veckor att gå ned 8kg och nu har jag stått still i 6v.

Oj då. Om du verkligen stått still så är jag övertygad om att något förändrats.
Har portionsstorlekarna smugit iväg? Har du varit mindre aktiv? Har det slunkit ner några extra kalorier någonstans?

Även om något förändrats så kanske du fortfarande ligger på ett underskott, om än inte fullt lika stort. Rätt som det är kanske det lossnar igen. Håll ut!