Permalänk

Skaffa hund?

TL;DR: Är det värt (eller ens möjligt) att skaffa en hund om man är student och bor på 20 m2 samtidigt som man mår fruktansvärt dåligt och har svårt att ens ta hand om sig sälv?

Hej!
Som ni förhoppningsvis förstår av rubriken funderar jag på att skaffa en liten jycke. Har alltid varit störtförtjust i hundar och alltid velat ha en. Jag har däremot alltid rationaliserat bort det pga av pälsdjursallergi och det faktum att det är ett stort commitment, kostnad och krångel med just det. Nu har dock förutsättningarna förändrats. Jag har varit i en flera år lång depression som sedan sensommaren blivit allt mer intensiv.

Jag har känt mig väldigt ensam, värdelös, oduglig och haft svårt att ens ha motivation att ta hand om mig själv. Trots att jag alltid haft svårt att ta ansvar för mig själv har jag alltid haft en väldigt stark pliktkänsla när ansvaret har varit gentemot andra. Det känns spontant som att en hund skulle aktivera mig och göra att jag faktiskt kunde ta ansvar för något samtidigt som en social, lekfull och lojal krabat som visar en ovillkorlig kärlek skulle lätta det emotionella trycket en del.

Som det ser ut nu bor jag i studentkorridor på 20 m2 och har en halvkass inkomst (studiemedel). Den ekonomiska framtiden är inte heller säker med tanke på att jag fått ett preliminärt avslag på en 4 månaders lång sjukskrivning och i praktiken ligger ett helt läsår efter med studierna (skulle krävas ca 40hp för att få tillbaks CSN utan sjukskrivningen). Den hundras jag funderar på är dock väldigt liten och klarar av att leva på en sån liten yta. Däremot är kostnadsfrågan relevant. Som jag förstått det är omkostnaderna för en liten hund ca 1000-1500kr i månaden (inkl. mat, försärkring, och annat man behöver köpa in). Det är inte optimalt men fungerar om man prioriterar sina inköp rätt.

Den stora frågan är egentligen om detta är ett klokt val att göra just nu. Kan detta bara vara en manisk episod och kan det rent av göra att mitt mående blir sämre? Spontant känns det som att kravet på kunna ta ansvar för någon annan än sig själv, den emotionella stimulans och kravet på att aktivera sig (rasta hunden, ge den motion, leka med den etc.) skulle ge en passivt sängligande och suicidal dåre någon mening med att fortsätta leva (kanske till och med börja må bättre)?

Vad säger ni om detta? Står i valet och kvalet och som ni kanske förstår är det inte ett lätt val att göra. Jag har försökt ge en sammanfattad bild av läget men kan svara på frågor om det hjälper er att komma fram till en slutsats/ge kvalificerade tips. Man skulle väl kunna adoptera bort den om det inte skulle funka men det känns dels risigt mot hunden man tagit in i sitt liv och samtidigt väldigt svårt när man skapat ett emotionellt band till den.

Permalänk
Medlem

Förstår att det kan kännas så här, varför mår du dåligt?

Permalänk
Medlem

Skaffa aldrig ett husdjur om du inte ens kan ta hand om dig själv. Börja med att få kontroll på dig själv och ditt välmående. Gå till en psykolog/terapeut och få rådgivning från professionellt håll.

Vad jag vet så tillåter inte heller de flesta korridorer djur pga delade utrymmen och potentiella allergier, plus att ytan på 20kvm blir alldeles för liten för en hund.

Permalänk
Skrivet av 0skis:

Förstår att det kan kännas så här, varför mår du dåligt?

Sorry, men är mellan mig, min psykolog och läkare ^^ Just nu funderar jag bara praktiskt på om en hund skulle kunna tänkas ha en positiv inverkan på livet.

Permalänk
Medlem

Någon kommer säkert säga hur mycket bättre det kommer bli med en hund som sällskap men de viktigaste punkterna tar du ju fram själv.

Dels allergin och att du har problem med att ta hand om dig själv, hundar kräver extremt mycket uppmärksamhet och tid om de ska hålla sig friska mentalt och fysiskt.

Resten av problemen kan jag inte ta ställning till men det är man osäker så ska man nog inte ens fundera på det.

Permalänk
Inofficiell ambassadör

Jag är absolut ingen expert (alls) när det gäller psykologi. Men jag är ekonom, jag tycker inte det låter som att du har det ekonomiska underlaget att skaffa hund just nu. Med det sagt är det ju otroligt svårt att kvantifiera det ökade välmående som du (kanske) får ut av hunden.

Har du som första steg möjlighet att "barnvakta" någons hund över en vecka eller så? Så att du får lite smak på livet som hundägare? Då borde du få chansen att testa båda dina teser: Dels om du alls orkar ha hund och om din boendesituation fungerar för hunden. Dels om det faktiskt hjälper dig.

Som sagt, är ingen expert på området, men hoppas att jag kan ha varit till åtminstone någon hjälp

Visa signatur

Mobo Aorus B550 Pro V2 CPU Ryzen 5600X RAM Corsair Vengance 16GB @ 36000 MHZ
GPU MSI GTX 1080 ti Gaming X Skärm Acer X34A

Permalänk
Medlem

Du kan låna en grannes och gå ut och gå med den. Det är perfekt då man får det trevliga sällskapet och slipper ta ansvar när man inte kan/vill ta hand om den.
Sök hjälp. Din skola har en kurator.

Permalänk
Skrivet av Bamsebjörn:

Skaffa aldrig ett husdjur om du inte ens kan ta hand om dig själv. Börja med att få kontroll på dig själv och ditt välmående. Gå till en psykolog/terapeut och få rådgivning från professionellt håll.

Har kontinuelig kontakt med psykiatrin. Man brukar snacka om att man vid depressiva tillstånd ska aktivera sig. Borde inte det vara en ypperlig metod att aktivera sig och finna motivation att faktiskt ta hand om sig själv/någon annan?

Permalänk
Inaktiv

Att du ens funderar i kring dessa tankar "Man skulle väl kunna adoptera bort den om det inte skulle funka men det känns dels risigt mot hunden man tagit in i sitt liv och samtidigt väldigt svårt när man skapat ett emotionellt band till den." borde var svar på din fråga. Nej, du borde inte skaffa hund.

Det är ett otroligt ansvar att skaffa hund, det är som att skaffa en bebis som aldrig blir vuxen. Du måste ta hand om den i ur och skur. Du kommer vara hela hundens liv, den kommer leva för dig. Det är väldigt taskigt mot hunden om du inte kommer kunna ta med den på saker och ting i ditt liv. Dvs om du tänker lämna den i din 20 m2 stora lägenhet helt själv i stora delar av sitt liv och tvinga den att längta efter dig, för det kommer den göra.
Mitt råd är att inte skaffa hund så länge du är själv, är ni 2 personer är det annat, för då kan man se till att hunden är helt själv så lite som möjligt. Dessutom bör du vara beredd på att ge upp utlandsresor och andra roliga aktiviteter där hunden inte kan följa med, för det är taskigt att lämna sin livskamrat i sticket!

Permalänk
Inaktiv

Låna djur av en granne eller släkting om du vill vara nära ett djur. Jag tycker personligen att en hund är ungefär samma ansvar som att skaffa barn, känner du dig redo för det?

Överväg att skaffa en innekatt kanske? Kostar mindre i drift, är minst lika klappig och den klarar sig själv under någon dag eller så om du ska göra något.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Grishnackh:

Har kontinuelig kontakt med psykiatrin. Man brukar snacka om att man vid depressiva tillstånd ska aktivera sig. Borde inte det vara en ypperlig metod att aktivera sig och finna motivation att faktiskt ta hand om sig själv/någon annan?

Det är bra, fortsätt med det. Absolut, men att binda sig till en hund är inte den vägen enligt mig, jag är inte psykolog så kan inte rådgöra dig där. Ta frågan till personen som hjälper dig professionellt som sagt, de har garanterat många tips om hur du kan aktivera dig på andra sätt.

Ett husdjur är inte något man skaffar för att aktivera sig eller ha som tillfällig leksak. Det är ett liv som du placerar i dina händer och som skall hänga med livet ut (vilket i detta fall kan vara allt från 12-20 år), då ska du vara beredd att kunna ta hand om djuret hela denna tid, samt uppfostra och ge den uppmärksamhet hunden kräver. Så som ditt sinnestillstånd ser ut just nu så är min hypotes att du inte kommer kunna hantera det ordentligt.

Permalänk

@Grishnackh: Go for it, enda tips jag kan komma på är angående den ekonomiska biten om du kanske låna typ 10k av föräldrar eller liknande för att själva inköpet inte ska slå hårt på din redan ansträngda ekonomi. Sedan mannen, kom igång med studierna igen! Få skiten klart och gå vidare med livet!

Put it this way, jag var total suicidal och deprimerad under ett av mina studieår men gick till skolan varje och drog en kandidat på planerad tid. Det går om du bestämmer dig!

Visa signatur

| CPU: AMD Ryzen R5 1600x @3,7GHz w/ Corsair H90 AIO water cooling | GPU: KFA2 GTX 1070 ti EX 8GB | RAM: Corsair Vengeance Red LED DDR4 16GB 3000Mhz | STORAGE: M2 Samsung 960 EVO 250GB + Samsung 860 EVO 1TB + WD Caviar Black 1TB 64mb/7200 | MOBO: MSI B350 Tomahawk | PSU: Corsair RM750x | CHASSI: Fractal Design R5 | OS: Win 10 | MONITOR: Acer XF270HUA 27" IPS 144hz Freesync |

Permalänk

Skulle absolut testa att ta hand om en hund först. Kanske anmäla dig till nån dog-walking grupp på fb?

Jag var utbränd när jag och min sambo skaffade hund. Det var jättepositivt för mig men det var också för att de jobbiga bitarna fick jag hjälp med av min flickvän. När jag tittar tillbaka på det så vet jag att det inte alls hade haft en positiv effekt om jag varit själv, för mycket press helt enkelt. Det är trots allt more or less som att ha ett barn.

Hundar kan ha en enormt stor positiv inverkan på oss människor, men det är också ett jättestort ansvar att ha en egen.. Är du dessutom ekonomiskt pressad lär det blir ännu värre.

Permalänk
Skrivet av Xyborg:

Jag är absolut ingen expert (alls) när det gäller psykologi. Men jag är ekonom, jag tycker inte det låter som att du har det ekonomiska underlaget att skaffa hund just nu. Med det sagt är det ju otroligt svårt att kvantifiera det ökade välmående som du (kanske) får ut av hunden.

Har du som första steg möjlighet att "barnvakta" någons hund över en vecka eller så? Så att du får lite smak på livet som hundägare? Då borde du få chansen att testa båda dina teser: Dels om du alls orkar ha hund och om din boendesituation fungerar för hunden. Dels om det faktiskt hjälper dig.

Som sagt, är ingen expert på området, men hoppas att jag kan ha varit till åtminstone någon hjälp

Det ska jag absolut kolla på. Har en ganska begränsad bekantskapskrets i den stad jag bor. Dessutom är alla unga och relativt nyinflyttade studenter så det finns inte många med hundar. Däremot skulle det kanske gå att finns på annat sätt (grupper online eller ngt)

Skrivet av Zipparn:

Du kan låna en grannes och gå ut och gå med den. Det är perfekt då man får det trevliga sällskapet och slipper ta ansvar när man inte kan/vill ta hand om den.
Sök hjälp. Din skola har en kurator.

Ja, det bästa är nog egentligen att göra något sådant. Då kan man plocka russinen ur kakan. Skolans kuratorer är meningslösa däremot ^^ Det enda de i princip kan göra är att rekommendera en att gå på privat KBT som har noll effekt (på mig iaf), skicka en till vårdcentralen som skickar en vidare till akuten som i sin tur skickar en vidare till psykiatrin. Sen kan inte de heller svara på huruvida det skulle ha en positiv inverkan på ens mående då de inte kan uttala sig bensäkert.

Permalänk
Skrivet av Constantine:

@Grishnackh: Go for it, enda tips jag kan komma på är angående den ekonomiska biten om du kanske låna typ 10k av föräldrar eller liknande för att själva inköpet inte ska slå hårt på din redan ansträngda ekonomi. Sedan mannen, kom igång med studierna igen! Få skiten klart och gå vidare med livet!

Put it this way, jag var total suicidal och deprimerad under ett av mina studieår men gick till skolan varje och drog en kandidat på planerad tid. Det går om du bestämmer dig!

Härligt! Precis det svar jag ville höra ;). Jo, fast det är nog individuellt. Beror helt på vad man har för mediciner, symptom (enbart ångest eller även depressiva inslag). Med ångest kan man vara motiverad (kunde fortfarande ta mig till skolan när det var det primära problemet). Men när det blir sekundärt kan det vara ett helt företag att ens få i sig något ordentligt att äta.

Men ärligt, det är skönt att få både positiva och negativa aspekter på huruvida det är en bra idé eller inte. Då är +/- listan lättare att göra sen.

Permalänk
Skrivet av anon114633:

Att du ens funderar i kring dessa tankar "Man skulle väl kunna adoptera bort den om det inte skulle funka men det känns dels risigt mot hunden man tagit in i sitt liv och samtidigt väldigt svårt när man skapat ett emotionellt band till den." borde var svar på din fråga. Nej, du borde inte skaffa hund.

Det är ett otroligt ansvar att skaffa hund, det är som att skaffa en bebis som aldrig blir vuxen. Du måste ta hand om den i ur och skur. Du kommer vara hela hundens liv, den kommer leva för dig. Det är väldigt taskigt mot hunden om du inte kommer kunna ta med den på saker och ting i ditt liv. Dvs om du tänker lämna den i din 20 m2 stora lägenhet helt själv i stora delar av sitt liv och tvinga den att längta efter dig, för det kommer den göra...

Jo, det var precis det jag menade med det. Den ekonomiska biten går väl alltid att klara av men det är just det du pekar på som gör dilemmat rätt svårt. Skaffar man en hund ska man ha 100% commitment till den från dess att den är valp tills dess att den kolar vippen. Kanske formulerade det lite klumpigt men att adoptera bort den skulle aldrig vara aktuellt.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Grishnackh:

Härligt! Precis det svar jag ville höra ;). Jo, fast det är nog individuellt. Beror helt på vad man har för mediciner, symptom (enbart ångest eller även depressiva inslag). Med ångest kan man vara motiverad (kunde fortfarande ta mig till skolan när det var det primära problemet). Men när det blir sekundärt kan det vara ett helt företag att ens få i sig något ordentligt att äta.

Men ärligt, det är skönt att få både positiva och negativa aspekter på huruvida det är en bra idé eller inte. Då är +/- listan lättare att göra sen.

Jag tycker inte du skall lyssna på denna person då den uppenbarligen aldrig själv har ägt en hund och inte inser ansvaret som kommer med förskaffandet av husdjur. Du mår vara deprimerad, men jag tror inte att du är dum i huvudet. Bara för att du får ett positivt svar utav tio, betyder det inte att det är okej. Ta frågan till din psykolog, att du ens överväger att låta ett forum ''bestämma'' detta åt dig visar väl bara hur otroligt oförberedd och inte lämpad du är för att ta hand om ett djur.

Som andra har sagt, börja med att ta hand om/rasta vänners/bekantas husdjur. Då aktiverar du dig genom att ta dig ut ur lägenheten och samtidigt får delvis ta hand om ett djur, det är en bra början.

Permalänk
Medlem

Att låna hund kan ju vara allt mellan att gå promenader med någons hund då och då, till att vara hundvakt veckovis för bortresta hundägares räkning. Då kan du reglera mängden av både djurtid och committment utan att det behöver vara en ekonomisk belastning alls. Börja enkelt och trappa sen upp.

Visa signatur

Här hade jag en historik sen 1990-talet, men den blev tillslut för lång. Aktiva maskiner 2022-framåt:
Work/Play/Everythingstation: AMD Epyc 7443p, Pop OS host, Win10 + Linux guests (KVM/Qemu)
Work/Play nr 2: AMD Phenom II 1090t, Debian + Win 10 (dual boot)
Server x3: Epyc 7252 (TrueNAS Core), Atom 2550 (FreeBSD, backup), Opteron 6140 (Ubuntu, off prem backup)
Retrohörna under uppbyggnad: Dual Pentium Pro 200MHz, Pentium P54C 90MHz, Gravis Ultrasound MAX

Permalänk
Medlem
Skrivet av Grishnackh:

Sorry, men är mellan mig, min psykolog och läkare ^^ Just nu funderar jag bara praktiskt på om en hund skulle kunna tänkas ha en positiv inverkan på livet.

Upp till dig om du vill berätta.
Hundar har historiskt levt bredvid människan och hjälpt oss med allt från sällskap till och jakt och vallning. Hundar är fantisktiska på många sätt och vis, betvivlar inte att sällskapsdjur kan verka förebyggande i situationer som känns jobbiga, men djur innebär stort ansvar både tidsmässigt, socialt och ekonomiskt. En hund är beroende av dig, och så som du beskriver det att en hund skulle kunna få dig att må bättre är du därmed också beroende av hunden för att må bra. Frågan är då vad skulle hända med ditt mående om du av någon anledning inte kan ha kvar hunden eller om den blir sjuk och måste avlivas.

Om du tänker tillbaka, har du alltid mått dåligt så länge du kan minnas?

Permalänk
Skrivet av Bamsebjörn:

Jag tycker inte du skall lyssna på denna person då den uppenbarligen aldrig själv har ägt en hund och inte inser ansvaret som kommer med förskaffandet av husdjur. Du mår vara deprimerad, men jag tror inte att du är dum i huvudet. Bara för att du får ett positivt svar utav tio, betyder det inte att det är okej. Ta frågan till din psykolog, att du ens överväger att låta ett forum ''bestämma'' detta åt dig visar väl bara hur otroligt oförberedd och inte lämpad du är för att ta hand om ett djur.

Som andra har sagt, börja med att ta hand om/rasta vänners/bekantas husdjur. Då aktiverar du dig genom att ta dig ut ur lägenheten och samtidigt får delvis ta hand om ett djur, det är en bra början.

Låter knappast ett forum bestämma åt mig. Tror jag mest var ute efter att få det jag funderat på bekräftat och eventuell annan input. Men som jag sa tidigare, psykologer har en tendens (har haft ett par) att inte vilja ge några konkreta tips i beslutsfrågor eftersom de inte kan garantera något specifikt utfall. Deras svar brukar vara något fruktansvärt flummigt som man inte kan få ut något vettigt ifrån.

Ja, det var faktiskt något jag inte övervägt. Ska garanterat försöka hitta någon i området som avlastning då och då.

Permalänk
Medlem

Om du samtidigt vill få lite fickpengar så kan du ansöka om att bli hundvakt på https://se.dogbuddy.com/. Har inte användt det själv, men svärfar är en stor förespråkare

Visa signatur

| Stationär: 6900 XT, 5800X3D | Laptop: Asus UX32A | Nas: Synology DS1813+ | Smarthem: Homey |

Permalänk
Medlem
Skrivet av Grishnackh:

Sorry, men är mellan mig, min psykolog och läkare ^^ Just nu funderar jag bara praktiskt på om en hund skulle kunna tänkas ha en positiv inverkan på livet.

Jag tror den som är i bäst position att uttala sig i ämnet är just din psykolog iomed bättre insyn kring omständigheter och förutsättningar. Hade jag varit i din situation hade jag lagt tung vikt på vederbörandes åsikt.

Om det blir slag av saken, tänk på att välja en hund med rätt mentalitet, inte bara ras. En hund är en individ, du vill nog ha en som är kontaktsökande och intelligent, så du kan träna den att påminna dig om saker, något jag själv har lite erfarenhet av. Sidnot, jag skapade en liten tråd om henne i somras om du vill få lite insyn, dock ej gällande träningen. Behöver du tips och råd gällande träning i ett sånt scenario där det blir verklighet är det bara skicka ett PM, jag hjälper mer än gärna.

Permalänk
Medlem

Nej, du ska absolut inte skaffa hund.

Visa signatur

i7 8700k – Scythe Mugen 5 Rev.B-kylare // Galax RTX 3080 SG // 16GB G.Skill DDR4 3200 // Corsair RM750i // Phanteks Eclipse P400 TG

Permalänk
Medlem
Skrivet av Grishnackh:

Sorry, men är mellan mig, min psykolog och läkare ^^ Just nu funderar jag bara praktiskt på om en hund skulle kunna tänkas ha en positiv inverkan på livet.

Det kommer kännas bra en stund, men när morgonpromenaderna börjar skjutas upp för att du inte orkar ta dig upp ur sängen i vettig tid så börjar det sen snöbolla iväg därifrån och hunden blir nu istället ett måste som du inte klarar av att ta hand om. Detta kommer i sin tur bidra till att du mår sämre för nu går det även ut över ditt husdjur.

Så nej, skaffa inte hund i hopp om att ditt liv ska bli bra igen. Bli frisk och sen överväg att skaffa en 4-fots kompis.

Visa signatur

Ryzen 5 1600, Gigabyte 1070, MSI B350M MORTAR, Crucial 16GB, Samsung EVO 500GB, Define Mini C, Corsair RM550x (╯°□°)╯​︵ ┻━┻

Permalänk
Avstängd

Spontant skulle jag säga NEJ, skaffa inte hund, men så läste jag igenom folks svar och de flesta avrådde, men de kanske inte heller vet hur det är att leva med en (eller flera) diagnoser, och det vet ju jag faktiskt hur det är, jag har haft panikångest sedan 15 års ålder och är idag 43 år.

Jag älskar hundar över allt annat och har haft ett par stycken själv men som idags läget tyvärr ej är vid liv längre (r.i.p)

Ekonomiskt är det ju inte att äga hund, verkligen inte, så många småutgifter som blir till stora utgifter i längden, det handlar om vaccinationer,försäkringar,mat, m.m. m.m., det är verkligen inte gratis att äga en hund.
Men det man får tillbaks utav hunden gör det hela värt det tycker jag personligen, en bästa vän som alltid är där och alltid oavsett hur du mår och allt, så är den alltid skitglad över att vara din kompis.

Du bör såklart tänka igenom allting väldigt noga innan du bestämmer dig, det är inte och ska aldrig vara en impulsgrej att skaffa hund, det är ett väldigt stort ansvar. Tänk även på vilken ras som hade varit mest lämplig för dig och besök uppfödare utav rasen du faller för innan du ev. slår till.

Du har många bitar att fundera över innan du ev slår till helt enkelt, och du måste tänka på att du köper inte bara en hund, du tar på dig ett ansvar som kan vara uppåt 15 år fram i tiden.
Att du bor hyffsat litet ser jag inte som något direkt bekymmer faktiskt, så länge du ser till att hunden är ute mycket och får mycket motion och stimulans, så är inte storleken på boendet ett jätte bekymmer, men då gäller det också att du ser till att den får den stimulans den behöver, får den inte det triggas lätt destruktiva beteenden som varken är bra för dig eller hunden.
En ostimulerad hund är riktigt jobbigt att ha och göra med.

Jag själv älskar lite större hundar av diverse mastiff raser, jag har ägt Dogo Canario och Fila Brasileiro. Du verkar dock vara mera inne på en lite mindre ras, det har sina fördelar med mindre hund, framförallt matkostnaderna.
En liten hundras jag varmt kan rekommendera är staffordshire bullterrier, en riktigt rolig ras, de hundarna är som clowner och har en energi som är helt enorm, jag brukar kalla dem för clowner, för de är så gott som alltid glada och redo att hitta på hyss/träna/whatever du vill. Men skulle du skaffa en sådan hund så får du vara beredd på att det kommer krävas mycket mental och fysisk stimulans!

Jag älskar rasen fila brasileiro men den är ytterst speciell och går e mot allt man "kan" som hundägare, så får man göra tvärtom, den ska endast socialiseras första månaderna och sedan ingen mer socialisering alls. tex. ett knepigt kapitell det där.
skriver detta för att du ska förstå hur viktigt det är att lära "känna" din ras innan du skaffar den, så du inte åker på dig en shock när du väl fått hem hunden do your research!

sedan matkostnader, en liten hund är såklart billigare i drift än en stor, det är ju ganska så logiskt.
det finns sätt att få ner matpriserna, man kan tex åka till norge och köpa färskfoder där och få ner priserna vansinnigt mycket, har för mig VOH kostade runt 40kr i sverige medans det kostade 8-9kr i norge där det tillverkas.
Vi brukade hämta ett par tusen kilo åt gången, men det krävs frysutrymme för färskfoder.

Finns även bra torrfoder men färskfoder är alltid bättre och man vill ju sin hunds bästa, eller hur?

Där jag bor idagsläget har en person en liten chihuahua tik och jag förvånar mig varje dag av hur lite dessa småttingar äter, så skaffar du en sådan ras eller liknande så kommer inte matkostnaderna vara stora alls även om du köper fullpris färskfoder i svenska butiker

Du har väldigt mycket att tänka på och ta ditt ansvar om du skaffar hund, bli inte en av alla som har en hund som status symbol och sedan dumpar ut dem på blocket eller hundstallet. då är det bättre att inte skaffa hund från första början.

för mig hjälpte hundarna väldigt fint med min panikångest, jag kände trygghet och att jag alltid hade mina bästa kompisar runt mig.

Tänk tänk tänk tänk tänk tänk tänkt nu, räkna på ekonomin, tänk ännu mer, besök uppfödare m.m.

annars, bli dag-husse åt någon annans hund, så slipper du hela perioden då hunden ska lära sig bli rumsren (vidrig period) m.m

Visa signatur

Moderkort: Asus Maximus Xi Extreme - Cpu: Intel Core i9-9900K - Cpu kylare: Corsaid h100i PLatinum - Gpu: MSI GeForce GTX 1080 - Chassi: Corsair Carbide 100R Silent Edition + EVGA 1000W PSU - Hårddisk: x2 Samsung 970 EVO 500GB nvme - Minne: 64B DDR4 3200mhz - Skärmar: 2x AOC Agon AG241QX 144hz,1ms

Permalänk
Medlem

Tycker absolut att du kan skaffa ett husdjur, husdjur har en fantastisk förmåga att få folk att må bättre.

Däremot kanske inte hund, som är extremt krävande och mår illa om du är borta en hel arbets- eller studiedag. Även jag som bor i parförhållande, har stadig ekonomi, flexibla arbetsdagar och nära till jobbet har dåligt samvete av att lämna min hund hemma, och då bor vi i ett stort hus ute på landet där han kan sitta vid ett fönster och titta ut. Men kanske marsvin? De är extremt keliga och sällskapliga, och har du två så har de varandra som sällskap, medans hundar kräver mänskligt sällskap. Och kräver väldigt lite. Har en kompis som satt väldigt länge och räknade på detta och landade i att marsvin är de som mår minst illa om du inte klarar av att ge dem uppmärksamhet hela tiden eller är borta långa dagar.

Hoppas du mår bättre snart!

Skickades från m.sweclockers.com

Permalänk
Skrivet av Grishnackh:

Härligt! Precis det svar jag ville höra ;). Jo, fast det är nog individuellt. Beror helt på vad man har för mediciner, symptom (enbart ångest eller även depressiva inslag). Med ångest kan man vara motiverad (kunde fortfarande ta mig till skolan när det var det primära problemet). Men när det blir sekundärt kan det vara ett helt företag att ens få i sig något ordentligt att äta.

Men ärligt, det är skönt att få både positiva och negativa aspekter på huruvida det är en bra idé eller inte. Då är +/- listan lättare att göra sen.

Jag tog inga mediciner, började träna på gym 3ggr i veckan o aktiverade mig etc. Lycka till!

Visa signatur

| CPU: AMD Ryzen R5 1600x @3,7GHz w/ Corsair H90 AIO water cooling | GPU: KFA2 GTX 1070 ti EX 8GB | RAM: Corsair Vengeance Red LED DDR4 16GB 3000Mhz | STORAGE: M2 Samsung 960 EVO 250GB + Samsung 860 EVO 1TB + WD Caviar Black 1TB 64mb/7200 | MOBO: MSI B350 Tomahawk | PSU: Corsair RM750x | CHASSI: Fractal Design R5 | OS: Win 10 | MONITOR: Acer XF270HUA 27" IPS 144hz Freesync |

Permalänk
Medlem

Ärligt talat. Vad är ni för ena idioter som skriver att TS ska skaffa hund när han:

1. Uttryckligen skriver att han knappt kan ta hand om sig själv
2. Bor själv och pluggar vilket innebär minimal tid hemma
3. Ett hem på 20 kvadrat kanske är ett hem för dig, men inte för en hund oavsett storlek och ras!
4. Du säger själv att ekonomin är taskig
5. Att ens tänka tanken på att adoptera bort hunden innan du köpt en, vad i helvete??? Hallå??

Asså snälla, vad fan, hälften här har aldrig haft en hund och bara för ni mår dåligt och gillar att träffa Mosters hund varje midsommar så ska ni inte säga till TS att skaffa en.

Har haft hund sedan 2010 ihop med med familjen, den behöver 2-3 låååånga promenader varje dag. Hela tiden uppmärksamhet för att stimulera hundens sociala färdigheter och sinne. Hela tiden uppvaktning.

En hund är ingen man kan ta hand om på 1 person om man inte har jobb och råd med hunddagis eller någon som kan ta promenader osv.

Och absolut inte på 20 kvadrat. Skulle du själv vilja leva i hundbur 23 timmar om dygnet? Det är hur din hund skulle uppleva det. Inlåst där han knappt kan vända sig 180 grader utan att slå huvudet i väggen och inspärrad på heltid.

KÖP INTE EN HUND! Som en annan sade. Det är en liten bebis som aldrig kommer förstå sitt eget bästa och som kräver minst lika mycket tid som en bebis i cirka 12 år.

Om du fick barn, men du tröttnar på barnet vid 3 års ålder. Hade du adopterat bort barnet? Om svaret är nej, skaffa inte en hund....

Eller snarare. Du och framtida tjej har tänkt skaffa barn men känner er osäkra. Så ni frågar på familjeliv ifall ni tröttnar på barnet efter några år kan ge bort det. Det är hur den här tråden låter

Permalänk
Avstängd

Låter tyvärr inte som om du är i sits att skaffa hund.

Oavsett ras tycker jag nog att 20 m² är väldigt litet för en hund att röra sig på.

Sen är det otroligt mycket arbete och ansvar att hålla en hund lycklig, att skaffa en hund för att den ska göra dig gladare tror jag inte fungerar. Det fungerar åt båda hållen.

Visa signatur

Mr. Scriptman

Permalänk
Skrivet av eucalyptus:

Ärligt talat. Vad är ni för ena idioter som skriver att TS ska skaffa hund när han:

1. Uttryckligen skriver att han knappt kan ta hand om sig själv
2. Bor själv och pluggar vilket innebär minimal tid hemma
3. Ett hem på 20 kvadrat kanske är ett hem för dig, men inte för en hund oavsett storlek och ras!
4. Du säger själv att ekonomin är taskig
5. Att ens tänka tanken på att adoptera bort hunden innan du köpt en, vad i helvete??? Hallå??

Asså snälla, vad fan, hälften här har aldrig haft en hund och bara för ni mår dåligt och gillar att träffa Mosters hund varje midsommar så ska ni inte säga till TS att skaffa en.

Har haft hund sedan 2010 ihop med med familjen, den behöver 2-3 låååånga promenader varje dag. Hela tiden uppmärksamhet för att stimulera hundens sociala färdigheter och sinne. Hela tiden uppvaktning.

En hund är ingen man kan ta hand om på 1 person om man inte har jobb och råd med hunddagis eller någon som kan ta promenader osv.

Och absolut inte på 20 kvadrat. Skulle du själv vilja leva i hundbur 23 timmar om dygnet? Det är hur din hund skulle uppleva det. Inlåst där han knappt kan vända sig 180 grader utan att slå huvudet i väggen och inspärrad på heltid.

KÖP INTE EN HUND! Som en annan sade. Det är en liten bebis som aldrig kommer förstå sitt eget bästa och som kräver minst lika mycket tid som en bebis i cirka 12 år.

Om du fick barn, men du tröttnar på barnet vid 3 års ålder. Hade du adopterat bort barnet? Om svaret är nej, skaffa inte en hund....

Eller snarare. Du och framtida tjej har tänkt skaffa barn men känner er osäkra. Så ni frågar på familjeliv ifall ni tröttnar på barnet efter några år kan ge bort det. Det är hur den här tråden låter

Alltså, som jag skrev tidigare. Anledningen att jag ens tog upp adoption är för att jag vet att det har förekommit. För mig skulle det aldrig vara aktuellt och hade du läst resten av meningen hade du förstått att det inte är acceptabelt samt att jag tar mer ansvar för andra än för mig själv. Känner ett antal personer som varit ännu mer i skiten än jag är och som skaffade husdjur och där det gått bra. Sen 20 m2. Enligt de ställen jag kollat på och de hundägare jag frågat verkar det vara en adekvat yta för den ras jag funderar på. Som jag också sa är ekonomin taskig, ja. Men jag sa även att det med rätt prioriteringar inte skulle vara fullständigt omöjligt. Sen bor jag 15 minuter från universitetet och läser ett program med 4-6 timmars föreläsningar totalt i veckan. Det blir med andra ord mycket studier hemma. Vet inte var din aggro kommer från.