Omutbilda sig till dataingenjör vid 32 års ålder (klar vid 35/36), realistisk chans till anställning? För sent?

Kööör!
För 4 år sedan sa jag upp mig och började plugga in 3:e gymn.året, sedan en 2 årig YH utbildning i .Net.
Jag hade fast jobb långt innan examen var klar och då var jag 45...
Var inte orolig, men om du är på väg in i en ny branch så är nätverkande viktigt! Använd skoltiden till att bygga nätverk, gå på seminar, aw, events etc etc
Lycka till!

Skickades från m.sweclockers.com

Mitt tips är väl egentligen att köra minsta möjliga utbildning för det jobb man vill ha.
Såvida man själv inte verkligen känner att man vill smacka på en 4-5 årig civil-ing för att man vill studera, så känns det i dagens arbetsmarknad overkill om man t ex "bara" vill börja koda.

Sen visst, lön hit, säkerhet dit. Fine. Aldrig dåligt med utbildning, framförallt inte i en föränderlig arbetsmarknad.

Men när det idag finns möjlighet, brukar se annonser mest överallt, om typ "utbilda dig i 6 månader, börja jobba hos oss sen", varför inte testa?

Vore en sjuk win om man kan köra så lite som 6-12 mån utbildning och sen komma in i yrket, det är ändå i arbetslivet man lär sig det relevanta, samtidigt som man matar ut lön istället för skuld hos CSN...

Jag har själv suttit och anställt folk, och jag tar arbetslivserfarenhet före utbildning i (nästan) varje fall...

Måste bara fråga, hur föll valet på just högskoleingenjör? Det är ju bara en av många vägar in till det ganska breda "programmerings"-yrket.

Om du inte alls är intresserad av de akademiska bitarna finns det massor av YH-utbildningar. De brukar innehålla mer ren programmering och är oftast 2 år istället för 3.

Ett annat alternativ är de olika data/systemvetenskapliga programmen. De innehåller ofta mindre matte och har fokus på lite högre nivå av programmering, inte så mycket nära hårdvaran. Detta är vad jag har läst, och jag upplever det också som lite "slappare". Vilket ju kan vara positivt om man vill hinna med mycket annat samtidigt, jag jobbade en hel del.

I nuläget ger alla vägarna väldigt goda chanser till jobb. Personligen hade jag om jag fått välja om valt en YH-utbildning eftersom jag egentligen inte alls var intresserad av de rent akademiska kurserna och hellre hade sparat in ett år.

Edit: Kan tillägga att valet kan bero lite på var man bor. Jag upplever att arbetsmarkaden för data/system-vetenskaplig utbildning och de olika YH-utbildningarna till utvecklare är ganska koncentrerad till storstäderna. Finns jobb i andra städer med, men det är lite tuffare. Ute i landet kan nog högskoleingenjör ofta vara ett bättre val.

Känner du att du verkligen vill så kör hårt! Man kommer bara att ångra det man inte gjorde.
200.000 extra i studielån är inte så farligt ändå. Många har ju lån till bil på dubbla summan, och till mycket värre ränta.

Och är du verkligen är så driven som du känner dig tror jag inte du kommer ha svårt att hitta jobb. Dessutom är det en ganska mansdominerad marknad, så många företag anställer nog kvinnor vara för att få en mer varierad arbetsplats så där har du en fördel faktiskt. (Som lastbilschaufförer ungefär)

Varför då?
Nu nämner hon visserligen ingen pappa till barnet vad jag kan se, men jag antar att det finns en tilltänkt.
En kompis sambo var hemma ett halvår med deras första barn, sen fortsatte hon pluggade och han var föräldraledig.

Överhuvudtaget i min bekantskapskrets är det ovanligt att mamman varit hemma mer än ungefär ett år.

Hade flera kurskamrater över 30 när jag studerade till Dataingenjör på Chalmers, inget konstigt med detta.
Arbetslivet är långt och man ska tycka om det man jobbar med, så kör hårt!

Jag har gjort samma resa fast tvärtom. Jobbade i IT-branschen först och skolade sen om mig till beteendevetare i 30 års åldern. Fick jobb direkt efter examen. Jobbar med analys av folks surfbeteenden på nätet.

Dubbelexamen är bara meriterande och kan leda till mer spännande jobb direkt. Ganska ung för en dubbelexamen ändå skulle jag vilja påstå! Tycker du tänker helt rätt med Chalmers / KTH då du som lite äldre än övriga i klassen förhoppningsvis har lite lättare för att ta till dig kunskaperna och knyta an dem till redan befintliga erfarenheter. Vidare finns det andra program där du ev. kan tillgodoräkna dig vissa av dina poäng redan som ex. systemvetenskap där en också läser en del programmering men även kring systemintegration och verksamhetsledning.

//Framtida kollega

Som @DavidTheDoom och andra påpekat så har du en intressant nisch om du är villig att söka dig till jobb där du kan kombinera din bakgrund i beteendevetenskap med programmering (om du känner att du glömt det du lärde dig förut så är den känslan falsk, det kommer tillbaka när du börjar försöka tillämpa kunskapen). Människa-datorinteraktion (HCI) är ett nyckelord, men det är inte den enda tillämpningen.

Ser inte att åldern skulle vara ett problem jobbmässigt, och som andra sagt så är det ofta en fördel att studera som lite äldre, en har mer erfarenhet av att organisera sitt liv inte minst (har själv studerat som både ung och "gammal" och har senare sett samma sak från lärarperspektivet - började för övrigt med datavetenskap och doktorerade senare i psykologi, hann undervisa kognitionsvetare i programmering och ingenjörer i HCI däremellan). Har du fast jobb nu så undvik att säga upp dig som sagt, det underlättar både studierna själva och ev. barnledighet under tiden.

En sak som inte föreslagits i tråden och som ni här som jobbar i IT-branschen gärna får ge er synpunkt på:

Förutsatt att du alls är intresserad av kombinationen beteendevetenskap + programmering så är ett tips att också titta på masterutbildningar. Nu är det länge sen jag hade någon som helst koll på utbudet, men utbildningar mot tex. kognitionsvetenskap eller interaktionsdesign har ofta programmering med i kursutbudet, även på masternivån. Högskolorna konkurrerar med att specialisera sig så det finns många varianter med mer eller mindre fantasifulla namn, bäst att kolla på konkret innehåll (och på om studieformen och platsen matchar var du vill bo, såklart). Du når inte samma akademiska nivå inom programmering som du gör vid tex. dataingenjör, men jag tror (och här vill jag gärna höra om ni som kan IT-branschen håller med) att du når en bra bit och kan du bara hitta ett jobb där du också får programmera själv så tar du snabbt igen det med erfarenhet. En stor fördel med master (oavsett ämne) är att du avslutar med ett rejält projekt, och detta är något som alla som anställer någon är mycket intresserade av att veta om hen klarar av.

Ja, om folk kan hitta jobb vid 40-45 så... kämpa på säger jag!