Seagates produktplaner talar för hårddiskar på 100 TB till år 2025

Javars, men vore det inte bättre om de som nu kommit på detta använt sin hjärnkapacitet till att ge oss SSD's med motsvarande kapacitet och pris? Jag vill mena att det är slöseri med humankapital.

Vi är nu inne på väldigt spekulativa argument, så jag kan enkelt kontra med att det finns gott om forskning som behöver enorma mängder digitalt lagringsutrymme, och att spendera ett stort premium för att allt det ska vara ssd'er är ett stort slöseri med forskningskapital.
Överförenklat med flit för att matcha argumentnivån; hjärnkapacitet är inte en simpel resurs.

...Egentligen är min poäng att varken du eller jag är stora nog att kunna avgöra "rätt" svar.

Personligen tror jag det vore bättre att försöka finna en ersättare till ssd tekniken då den tycks vara ogynnsamt krånglig att skala upp. Därmed tycks det mig slöseri att lägga allt för stor forskning på något som kanske bara kan förbättras ytterligare en magnitud eller två innan teknikens problem blir så stora att de inte är värda resurserna som krävs för att lösa dem.
Men givetvis måste vi fortsätta forska på ssd tekniken ett tag till ändå, då ingen värdig ersättare kommer det närmaste decenniet vad det verkar.

Betyder det att det kommer komma SSD med UV radering av cellerna om några år

Den biten kan jag hålla med om, men samtidigt... om du hamnar i denna sits, har du redan missat en av de mest kritiska bitarna med datalagring. Kopior på Kopior.

Och om du nu väljer den mer prisvärda HDDn, har du då ens en anledning att inte ta 2 och slippa detta?

Företagen redan nu skriker ju efter stora SSDer med QLC eller vad som helst för "cold storage" dock. Nimbus gjorde ju redan en 100TB SSD för detta bruk, med låg prestanda, men enorm kapacitet.

Och företag som facebook mm vill ju gärna ha detta. Och problemet med HDD här är ju att du får en HDDs responstid och livslängd, även om den bara spinner utan jobb. Med denna lösning får du ju rätt bra söktid även på kall lagring, och ofta kan du med bra lösningar köra dem tills de ger upp.

Så tror HDD även där är sakta på väg mot backup endast. Dvs en lagring där du skriver stora mängder data, men inte ofta, och sedan stänger ner dem. Och om du behöver läsa den, spelar prestandan inte någon roll, utan det är mer, "steget innan du förlorar data".

För hemmet, så de som lagrar allt kommer ju ha 10TB+ HDDs... De som inte lagrar mycket lär redan har allt eller det mesta på SSD, och ev en HDD som backup (kan man ju hoppas), alt molntjänster, men du vill helst ha båda. 2025 tror jag inte folk kommer titta på 1TB HDD och 250GB SSD än...

Här ser jag ingen fördel med "du kan lättare rädda data från en HDD", då de flesta som hamnar i den sitsen inte lägger 10kkr på ett räddningsföretag ändå. Den är förlorad när disken rasar, för istället för att köpa en bra HDD, och byta den innan den rasar, köper de en 2-3års garanti skräp HDD, och när den i bästa fall börjar hicka, klicka och harkla sig, ignorerar de det i nån månad till, och sedan är det försent.

Floating gate, 2D cell är från 1980-talet, Ja.

Detta är var vad vi körde fram till något år sedan, och typ gör på en del ställen än idag i budget NAND, men övergav pga liten litografi, cell-urladdning och programmeringstiden började bli.. usel, för SSDer.

Intel/Micron höll den vid liv lite till med sitt 3D NAND, som i både 32 och 64 lager har visat både styrkan och svagheten med dessa celler. Men då FG ändå bygger på samma grund, så är dessa än idag 16nm TLC, med en liten 3D nivå. Och planen för gen 3 verkar vara en krympning, alla 2D... för de kan inte göra mer än 64-lager tydligen.

Samsung, Toshiba/WD bla, och även nu Micron själva, har dock valt att gå över till en Charge Trap lösning. Denna bygger inte på 1980-talets teknik, utan istället för att lagra elektronerna i en "cell" (en avbruten bit av NAND grinden som en kondensator), med isolering som läcker ut detta med tiden, pga varje gång du ska tömma cellen skadar du isoleringen. Så till slut läcker alla elektronerna ut ur cellen via skadade isoleringen.

Charge Trap lagrar istället elektronerna i isoleringen själv. Så den har små "hål" som de kan hamna i, som håller dem en och en. Fördelen är ju att när isoleringen slits... även om en elektron faller ut ur sitt hål pga en spricka, så påverkas inte de andra. Du får mao inte total kollaps bara för den blir sliten och det går att kompensera för rätt bra. Fördelen är också att pga den andra designen, och att du kan stapla dem mer effektivt, kan du gå till större litografi och fler lager. Ursprungliga var ju 40nm-ish, men idag ska de vara runt 30nm, och man jobbar på att kunna nå 20nm pålitligt. Finns en hel del att skala på mao.

Så... SSDer idag är faktiskt en nyskapelse, där man tagit grunden från 1980, och gjort något nytt med det.

Närmaste jag kan tänka mig HDDna gjorde detta var när de gick från metall-skiva till glas-plattor tex, och man sen lagrade datan ovanpå ett magnetiskt skick istället. Men detta var ju enormt många år sedan dess. Det de försöker göra nu är ju något som även talats att göra med SSDer för att få enormt många skrivningar. Detta var ju för att laga skadorna i isoleringen och därför kan du använda betydligt sämre/mindre celler.

3D NAND var enklare

Hdd och lcd är lika fräscha som kulmusen.

Mekaniska diskar kommer varken dö ut eller bli obsolet bara för att vissa här tycker det skall bli så.
Det är pris per GB som avgör hurvida framtiden av denna sorts lagring ser ut och hur nära SSD'n kommer dem med tanke på dessa kriterier.

När det kommer till lagring av data finns inga vägar förbi mekaniska diskar än. Även om SSD diskarnas storlek sakta men säker ökar.
Varken stora molntjänster (datacenters) eller privatpersoner och vanliga företag har råd med dagens stora SSD'er och är inte heller villiga att lägga dessa pengar på en 40TB SSD.

Utvecklingen av SSD tektniken kommer så småningom ersätta mekaniska diskar helt men det sker inte i en nära framtid. Och det lär särskilt inte hända INNAN vissa problem som tex långtidslagring och därmed slitage är lösta. SSD diskar är ingen bra ide när man ska ha dom liggande på hyllan i ett antal år. Där ägnar sig mekaniska diskar bättre men även dom är inte ens i närheten lika bra som tex LTO band.

10x100TB diskar nu tack

Men i praktiken har band varit sämre än hårddiskar, inte för att det har varit problem med bandens lagringstålighet (om vi bortser QIC80-familjen där bandföringsbanden som driver runt spolarna antingen blir lika lättavdragna som välkokt spagetti och/eller klibbar mot själva bandrullarnas yta. och dessa band är heller inte lätta att ersätta - på nivå att det i princip inte går... då dessa band är väldigt speciella i egenskap som töjning och fjädring och anpassad till trögheten i smörjningen/fettet i rullarna så att det kryper i rätt takt och hela tiden spänner bandet när det kör fram och tillbaka) av anledningen att banden finns förvisso kvar men problemet är spelarna att kunna skriva och läsa av är det som försvinner först av olika skäl. det hela blir ännu känsligare när spelarna inte är en mass-produkt i konsument-skikt utan är så dyra att de ersätts en i taget efter formatbyten/slitage och det är mycket liten redundans.

Detta hjälper inte fast arkiv-egenskaperna och felrättningen på banden är överjävligt bra med hysteriskt låg bitfel, om det inte finns maskiner som kan spela av dessa 10 år senare - oavsett snack om att de skall klara 2 generationer bakåt förutom sin egna (för så var det på QIC-80-tiden också).

Nu när storlekarna inom förutsägbar framtid når 100 TB på en snurrdisk så blir det hårt att matcha det på bandmaskinsidan och klara att lagra 100TB på en enda kassett...

---

En HD som ligger med data på hyllan håller enligt min erfarenhet hittills väldigt länge och har hårddiskar från mitten av 80-talet med data orört och ännu fungerar utan minsta fel eller ens tveksamheter till fel.

Visst - marginalerna antas minska med högre packningstäthet, men tex. Seagate säger att magnetmaterialet på skivorna designas att hålla minst 10 år i tämligen varm omgivning (typ typiskt 50 grader C under drift) - vilket gör att det håller ännu bättre när det förvaras i rumstemperatur.

Till detta har varje disk sin egen 'avspelare' som bevisligen är kompatibel med sin egen lagrade data - gränssnitten att prata med disken är också väldigt långlivade (ST ST506/ST412-gränssnittet kanske inte vem som helst kan hantera längre eller RLL - men PATA, SCSI har funnits väldigt länge och det finns fortfarande vintage-burkar som kan hantera dem och ännu flera olika USB-adaptrar.

Jag använder mig av LTO-7 band med 6TB kapacitet för varje band. När jag öppnar bandspelaren, ser jag bara en bakeltit aktig ledningsrulle , en massa stålplåt och andra ytterst hållabra materialier. Bandspelaren är av märket Tandberg och den kostade 2000 Euros och är en stand alone.

Kommer gå över till en nyare generation, när deras kapacitet har tredubblats.
Då köper jag in en ny spelare, medans jag använder den gamle för att föra över allt till den nya generationens band.
När jag blir klar med det, säljer jag av LTO-7 Bandspelaren och alla dess raderade kassetter.

Jo, ja vet att LTO-bandarna är bättre designade utan användning av elaster och olika gummi som åldras och stelnar med tiden...

Skall erkänna att jag också funderat på LTO-familjen men kan inte med priset på maskinerna då man får en rätt stor bunt externa 8TB USB-diskar och större samt mediakostnaden (om man inte köper i storpack) gör att "break even" för lagringen blir långt mer i antal TB än jag faktiskt har behov av inom förutsägbar framtid.