Att prata med "viktiga" människor

Nu har ju inte jag träffat dem i egenskap av att sälja några produkter eller tjänster. Menar väl mer att om man ser dem som vanliga människor, så släpper nervositeten och spänningarna troligtvis. Troligtvis så blir de också mer öppna och pratglada på köpet...
Det är i alla fall min erfarenhet.

Jag upplever att det absolut bästa är att vara väl förberedd och påläst om det som det handlar om. Gärna kring ämnet som helhet, inte bara det specifika du ska prata om.

Annars är det mest "övning ger färdighet" som gäller. Jag har regelbundet kontakt med politiker och andra "höga" personer, om än på lokal nivå, och jag har ofta känslan att jag vet betydligt mycket mer om det som diskuteras än motparten, vilket underlättar betänkligt.

Skickades från m.sweclockers.com

Gemensamt för alla riktigt kompetenta människor jag träffat är att de alla var så jäkla avslappnade och trevliga. Eller att de kände precis likadant som en själv gällande sina nerver, hur viktiga och häftiga alla andra var, hur man ska sköta sig i ett sånt socialt sammanhang, osv. Alla var alltid väl förberedda på ett eller annat sätt.

Du är inte ensam med dina känslor. Lita på att många har haft samma tankar som du, och behandla alla som du själv vill bli behandlad: som en jäkla mänska. Själv ser jag ingen reell skillnad på att diskutera affärer som att kallprata, förutom att den senare lätt blir skittråkig om man är en försiktig typ. Jag tycker heller inte du ska se slumpmässiga första samtal och dialoger som viktiga för att specifikt sälja in något, utan låt första mötet visa dig som person och hitta saker eller information hos dem som du kan spinna vidare på.

Om du har läst på och vet, verkligen vet, att vissa utvalda personer i detta större sällskap kan dra nytta av dina tjänster, berätta för dem. Om det är en lösning på ett visst problem de har, se om du kan dra igång en diskussion gällande just problemet och hur de försökt lösa det hittills.

I värsta fall tar du ett besök med en läkare och ber om att få betablockerare utskrivna för att dämpa din nervositet. Men det är en snabblösning och inte hållbart i längden, just p.g.a. hur det påverkar din kropp i övrigt.

Var avslappnad och tro på din egen förmåga. Skriv till mig om du kommer till riksdagen någon gång framöver så kan vi fika.

@MsSmith först och främst grattis, det verkar gå bra för dig! Kan du förtydliga om det är presentationer du ska hålla eller är det mer av en mingeltillställning. Du nämner pitchar i första inlägget, har du några hjälpmedel till förfogande?

Jag har hållit tal med flera hundra i publiken. Min metod är att jag har övat det jag ska säga hemma om och om igen. Jag har även filmat mig själv för att se vilka småsaker jag gör som jag vill korrigera.

Att filma sig själv är den ultimata konfrontationen. Det kommer finnas saker man inte gillar och det gäller att våga konfrontera det.

Utan att veta exakt vad du pratar om eller varför du träffar dem så antar jag att du presenterar något som du vet betydligt mer än dem om. Dvs du är troligen den i rummet som vet mest om ämnet. Kom ihåg det.

Sen kör du allt på engelska, det är bäst. Även om de flesta norrmän förstår svenska ganska bra så kan det bli fel, dessutom så har 25% eller så av danskarna ganska stora problem med att förstå svenska (källa: bott i norge och bor i danmark ). du behöver inte motivera det eller föklara ditt val av språk men om någon ändå frågar eller frågasätter valet så säger du bara att du vill att alla ska kunna förstå varandra.

Lycka till!

Haha jag tycker det var en ganska skön inställning från er investerare! Det är trots allt inte personligt och har ni en lösning som är bra så ska ni inte skämmas för den. Slå er för bröstet och på dem bara!

Jag har hållit föredrag för ca 500 personer i Indien eller 300 investerare/företags representanter i Sverige och för mig så spelar det egentligen ingen roll hur stor publiken är (håller en hel del föredrag och presentationer i min yrkesroll). Allt över 20 är ungefär likadant tycker jag. Mitt dilemma är alltid att jag blir torr i munnen när jag pratar oavsett om jag känner mig nervös eller inte. Men det jag fått höra är att ingen stör sig på att jag dricker ibland utan förmodligen är det som alltid att man själv är sin största fiende/kritiker i dessa sammanhang. Kom därför ihåg att saker som du kanske upplever blir fel eller är konstiga är inte ens säkert att någon snappar upp av de du pratar med.

Det du skriver om att öva men inte få det för statiskt tycker jag låter vettigt. När man själv lyssnar på presentationer så finns det egentligen inget tråkigare än när någon bara mal på efter ett färdigt manus. Men givetvis är det klokt att öva just för att bygga upp tryggheten för sig själv.

Slutligen, som många redan sagt så finns det egentligen inga "viktiga" människor. De som har som mål att vara "viktiga" är i min uppfattning ändå inga man har någon nytta av eftersom deras fokus är helt fel redan från början.

Om du inte börjar kallprata massa strunt så ska det nog gå fint.
Munnen måste inte gå konstant i ett utan välj orden istället så kommer du upplevas som sansad och professionell.

Tips är att spela in dig själv, du kommer direkt på om du håller på med något tok ticks, jobbiga ifyllnadsord utan mening eller gubbljud

Va bra att det löste sig! Jag läste först tråden idag, men kände med dig direkt. Riktigt tufft och "ångestfyllt" att inte vilja åka och känna sig inkompetent osv. Men skönt att det verkar ha gått bra.