Har flertal HD som hållit lätt över +20 år, problemet är att de är så små i kapacitet med dagens ögon.
Är inte mängderna mer än 100 GB så kan det lagras på vilken äldre disk som helst från typ 2010-talet, sedan har man alltid regeln - Alltid på mer än 1 disk. dvs. alltid på minst två oberoende lagringar med samma data lagrad och gärna av olika tillverkare. - när det gäller optomedia så är det allt mer tveksamt - ett av problemen är att media inte rymmer så mycket (DVD) med dagens mått även om livslängden är anständig +10 år (_om_ man har verifierat skivorna direkt efter bränningen vill säga, många som säger sig har förlorat data på optoskivor har oftast förlorat för att man inte har verifierat efter, för att bränningen avbröts i förtid av någon orsak men inte märkte det).
Bluray är för dåligt prövat när det gäller långtidslagring och jag tycker att det finns tendens att de inte håller fullt lika bra över tiden som DVD-R och då speciellt DVD+RW som verkar vara helt obemärkt av tiden om man tittar på bit-error-takten före felrättning. +10 år gamla DVD+RW skivor har nästan samma låga BER som en nyköpt pressad DVD-skiva idag. Så, skall man långtidslagra optiskt - gör det på DVD+RW på Traxdata-skivor köpta på mitten av 2000-talet då det var MID 'richojp' som pressade dem även för Ritek - det var den tidsepoken som DVD+/-R(W) var som allra bäst, sedan har det bara gått utför...
För dagens tätpackade diskar är svårt att sia om framtiden, men det finns inget uppenbart som säger att de skulle vara väldigt mycket sämre än de som tillverkades för 10 år sedan trots att olyckskorparna kraxar (och det har dom gjort hela tiden, även på den tiden diskarna gick över 100 GB, storlek, 500 GB storlek 1000 GB storlek, 2TB storlek... enligt dem borde de inte hålla, det får inte hålla enligt dem, och så blir de överbevisade hela tiden... kommer ihåg RAID-debatten för några år sedan, att man skulle köra i 'väggen' redan vid 2-4 TB diskar där man inte skulle hinna kopiera över från den förra disk innan den nästa kraschade... idag är man på 12 TB i konsumentskikt nivå och det verkar inte vara så bekymmersamt...
Att lagra på externa (USB-)diskar är inte så dumt, möjligen att utöka lagringen så att disken hela tiden speglas/kopieras till en annan disk hela tiden så att man har sina filer på minst 2 oberoende ställen.
En disk och en NAS är också OK, en NAS och en Molntjänst är också OK, men förlita aldrig enbart på molntjänster - utan ha alltid en fysisk kopia lagrad hemma.
Det var incident med en stor välbekant molntjänst för en tid sedan där problemet inte var om data hade försvunnit eller inte utan för att användaren flaggats för otillåtna aktiviteter på sin konto och därför stängts av och det var enormt svårt för dem att få tillbaka sina konton och sina filer igen då man som brukare är i underlägen i bevis och de som försökte hamnade bara i supportringar som skickade till varandra (för att trötta ut kunden så att denne ger upp...) och där ingen kunde hjälpa till (som enligt somliga lösryckta rykten berodde på företagets egna interna problem, någon program som hade gått och flaggat massa konton som suspekta fast det inte var någon grund för det och på engelsk maner så vill man aldrig erkänna något sådant ).
Även andra molnlagrings-tjänster som plötsligt slog ihop sina lagringtjänster en dag och ingen av kunderna där fick tid att hämta tillbaka sina data igen inom tidsfristen eftersom alla försökte samtidigt och det gick jättelångsamt för alla - läs vad som hände med crashplan...
Molntjänster kan man ha som komplement, men det skall inte vara den enda lagringsformen - ha alltid en kopia på fysisk lagring hemma också - och den skall vara mastern!