Jag hade egentligen tänkt mig att avstå från den här tråden men okunskap, omognad och brist på förståelse är mer närvarande än jag trodde.
Först av allt vill jag säga att självklart ska du få spela. Men nu i början är det knappast en strid som är värd att ta. Era liv har förändrats oerhört och jag kan tänka mig att din sambo känner sig slutkörd, har ont efter förlossningen, oroar sig över amningen, inte får sova, måste hantera hormonkaos som pågår och utöver det, vad jag förstår från det du skrivit, så är hon långt ifrån familj och gamla vänner där hon vanligtvis skulle kunna söka stöd.
Ditt jobb, tills ni hittat en bra rytm och rutin med er nya familj, är att få henne att känna sig mindre ensam i allt. Hennes jobb är att inkludera dig i föräldraskapet och låta dig vara med barnet på ditt sätt. Här måste du dock ha förståelse för att hon har redan knutit an till barnet i många månader och det gör det väldigt svårt att lämna ifrån sig ansvaret till någon annan även om det är till dig, pappan. Du kommer förstå det när du fått ordning på din anknytning ordentligt och utomstående ska börja hantera barnet framför dig.
Det här med amning och flaskmatning är en annan sak som kan vara väldigt känslig. Det beror på att en del barn föredrar flaskan framför bröstet väldigt snabbt om de får prova båda. Det kan ställa till det ordentligt med amningen och i allra värsta fall förstöra den helt. Så om hon känner sig osäker eller har problem med amningen har jag full förståelse för att hon blev arg när du gav barnet ersättning, även om det var av välvilja.
Jag tycker du ska läsa på ordentligt om barnets första tid, om amning, om BVC, tips och trix. Föreslå bärsjal, köp en uppblåsbar pilatesboll du kan studsa på för att söva barnet. Men läs även på om alla de krämpor, problem och all oro som nyblivna mammor så gott som alltid upplever. Så slipper du göra fler fadäser som med ersättningen och får verktyg att hantera er nya situaiton i. Läs även texter riktade till dig som nybliven far. Pappologi kan vara ett alternativ där. 1177 är en bra källa till kunskap. Installera en baby-app där du får notifieringar om vad som händer med bebisen. Vilka utvecklingssteg som sker, varför hen är extra gråtig eller vad den lär sig att förstå i omvärlden.
Det här förutsätter såklart att er relation egentligen är hälsosam, om ni har större problem än att ni blivit föräldrar kommer bara familjeterapi kunna ge er en väg framåt.
Nu kanske du känner att det här handlar ju bara om vad du ska göra för henne. Det beror på att det är så. Det är hon som måste ta det största ansvaret i och med att du jobbar och hon ammar. En del av att vara vuxen är att kunna ta ett steg tillbaka från sina egna behov när den andra behöver extra mycket stöd oavsett hur dumt man egentligen tycker att det är. Jag vill även påpeka att vara hemma med barnet är oerhört mycket jobbigare än vad det går att tänka sig, särskilt i början. Läs på om det också.
Din tur kommer och du kommer få möjlighet att göra det som är kul för dig, men just nu är inte läget att börja bråka om det.
Några handfasta tips:
Tvinga dig inte till tid med barnet. Föreslå gemensam promenad, att du får köra vagnen, sätt på mössan igen om den åker av etc. Så hon får se att du kan. Det är extra viktigt om hon är så beskyddande.
Fråga varför hon känner som hon gör på ett bra sätt utan att anklaga. "Jag upplever att du är obekväm när jag ska ta hand om barnet. Stämmer det?", om hon svarar ja kan du säga "Det gör mig ledsen. Varför tror du att det är så?" etc.
Skaffa en babyvakt/övervakningskamera. Var smart och ta en som fungerar på dator och telefon. Då kan du sitta vid datorn med ljudet i hörlurarna även när du spelar och titta på telefon/surfplatta om det är något som låter och reagera direkt. Föreslå att du tar kvällar och nätter så hon får sova. Då får du din speltid där förutsatt att du släpper allt så fort det behövs. Det här kan du troligtvis inte göra förrän barnets behov att äta varannan/var tredje timme har försvunnit. Håll dig uppdaterad på hur barnet följer sina kurvor hos BVC och om du har möjlighet följ med dit så ofta du kan.
Med tanke på många av de svar du fått här vill jag även påpeka att du ska behandla din sambo som en människa vars känslor och oro är äkta och viktiga. Inte som "något kvinnor håller på med".
Jag såg någon vars väninnor allihop hade sagt att hon bara testar dig. Det säger mer om hans/hennes vänkrets än ditt förhållande.
Nu måste jag avsluta vad som troligtvis är mitt mest välmenande och längsta inlägg på ett forum sen flera år tillbaka. Det kanske har blivit lite hattigt, men jag hoppas jag belyst några punkter värda att reflektera över som tidigare inte dykt upp i den här tråden. Förhoppningsvis är något av det även till din hjälp.
Edit: @Handsolo Jag inser att jag snöat in mig lite väl mycket på vad andra än du skrivit om situationen så en del detaljer som t.ex. släkten långt borta stämmer inte. Men, i stort så tycker jag inte att jag behöver ändra något särskilt. Däremot reagerar jag mer på att du verkar ha en attityd om att utan dig skulle ingenting fungera. Det är nedvärderande mot henne, det gör antagligen att hon känner sig ännu mer utlämnad till andra. Att du använder saker som att du drar in alla pengar och att du fixar allting gör inte direkt under för hennes självkänsla heller.
Vad sägs om att istället för att spela när du har bebis och bebis är vaken att du ägnar tid åt att lära känna hen istället? Om hon är så överbeskyddande som du säger så ger du inte direkt ett bra intryck av att sätta dig vid datorn när du har bebisansvaret. Det tycker jag visar på ett stort ointresse och att du inte bryr dig om att ta den värdefulla tiden när det bara är du och bebis till att jobba på er anknytning.
