Ny stad - nya vänner, hur?

@markuse1: Börja på en lyftarklubb eller ett gym, skytte etc, det är oftast en bra ingång för att träffa nya människor med samma intressen.

Mvh

Uppskattar din ärlighet och att du vågar outa dina känslor på ett onlineforum.

Bor dessvärre långt söderut, men hade annars gärna varit på ett kvällshäng.

Förstår precis hur du känner. Det är ett skäl till att jag inte vill flytta från stan jag bor i nu. Men inventera dina intressen (jag tror inte på att du saknar intressen) och hobbies, och se om du kan engagera dig i nån klubb eller förening, eller regelbundet besöka ett ställe där det finns folk som du skulle vilja ha som vänner. Eller läs några kurser, kanske kvällskurser, inom ett område som intresserar dig eller som du är nyfiken på.

I din sits hade jag nog satsat på att träffa en flickvän och den vägen få en ny umgängeskrets. Så ge dig ut på krogen och passa på att ha lite skoj i nya stan!

Rent ut sagt så flyttade du inte tillräckligt långt... Skulle ha lämnat landet helt och hållet.

Sverige ligger oftast i botten när det gäller hur enkelt det är att skaffa nya vänner.

https://expatexplorer.hsbc.com/survey/country/Sweden

Med problemet om det tar slut så försvinner hela umgängeskretsen...

Skaffa en kärring och börja snylta på hennes vänner. Sen kommer det nog naturligt efter ett tag.
Lättare sagt än gjort? Kanske 🙂

Pluggar också på universitet och det är inte svårt att träffa nya människor men att skapa ett umgängeskrets utanför plugget känns hopplöst och bara tanken på att behöva supa på helgerna för att umgås ger mig ångest, sliter mig metaforiskt i håret när jag tänker hur man ska skaffa vänner som man umgås med när plugget är över.

Det är så jag känner med att skaffa vänner för livet när man är 21...

Det var då en jävligt grov generalisering av könen. Det handlar förstås inte om kön utan hur dina sociala förmågor är. Det bästa är att bara ställa en fråga rakt ut om man exempelvis inte gymmar. Gå till en Facebook grupp som innehåller någon form av intresse som du har, ställ frågan rakt ut som du gör här men fråga om man ska ta en kaffe. Det finns inget konstigt med det, om så 100 människor tycker att du är konstig så är det fortfarande bara den som svarar som räknas

Kan varmt rekommendera till exempel klättring, vet inte om det finns något klättercenter i Nyköping, det är ju proppat nu i Stockholm
https://utmärkt.se/kategori/klattring-stockholm/

Sjukt social sport!

Välkommen till Nyköping, möjligheternas stad!
Bott här hela livet, 30 år och 2 barn på halvtid. Bara skicka PM!

Förlåt, det blev en roman. En dålig. Men lite bra.

Har flyttat runt i Sverige en del. Hamnade i Norrköping efter min utbildning i Jönköping (och hemstad) med min dåvarande sambo. Lösningen för nya vänner var att umgås med hennes och mina arbetskamrater när tillfälle gavs.

Kom sedan till Linköping på jobb. Hade turen att få en bra chef och en stark Community där jag jobbade. Jag var singel när jag kom dit. Men hängde på där tillfälle gavs. Drog inte igång nått på endera ställe då jag inte var nån social magnet. Men ansågs trevlig nog att ha med på upptåg.

Flyttade till Jönköping efter ett tag då jag började få panik. Ingen flickvän, inga barn, inget hus. Inga "riktiga" vänner. Min ide om hur fantastiskt varm och fin Jönköping var fick sig en törn. Inga jag kände bodde kvar utom min familj. Var lite som Orups låt, "Stockholm". Kändes väldigt isigt. Tvingade ut mig i utelivet och hittade vänner i en bar. Inte så illa som det låter. Rätt trevligt. Men vi umgicks ju inte utanför puben.

Fick sedan för mig att fly till Göteborg till min bästa vän. VI hade väldigt kul ett helt år. Tills tjejer kom emellan. Sen var jag helt själv. Men likadant där. Blev så jävla nere och insåg att folk var skit. Tog då tag i en gammal hobby Hund. Aktiverade mig på både SBK här och på rashundsklubben. Hade väldigt trevligt.

Träffade senare min nuvarande sambo genom våra hundar. Tog ett antal år innan jag fann henne. Men nu bor vi ihop, med två nya hundar än de vi träffades med.

Vad vill jag nu säga med all denna gallimatias?

1) Säg ja till allt. Även om det ÄR utanför din comfortzone. Låtsas du är Jim Carry i Yes Man. I Jönköping insåg jag att det var bättre att gå själv till puben än att sitta hemma. Det enda stället inget hände var ju hemma.

2) Jag hade min fidonetkompisar, sedemera hittade jag andra communityn på nätet. (Räjsar mycket). De överlevde jag rätt mycket på under en del av tiden. Kan tänka mig Facebook kan göra en hel del av det genom ha kvar kontaktnätet av gamla vänner.

3) Jag umgicks på fikatillfällena på jobbet och försökte charma folk (försöker jag ännu göra). Detta mest kanske för att få ut min sociala del. Att få prata och lyssna.

4) Heja på folk, prova att svara när någon frågar hur det är genom att säga det är "Helt fantastiskt". Brukar hur konstigt det än kan låta leda till en konversation.
Vi blev vänner med ett norskt pensionärspar som råkade flytta in i området. Genom att jag slängde käft.

5) Nu skriver du att dina arbetskamrater inte är så bra. Sänk kraven, jag umgås med folk jag hade ratat för 20 år sedan. Det bästa jag gjort. Min tolerans till människor har ändrats (på gott och ont).
Om någon tar en AW, även om det är Gunnar 63 som drar igång. Häng på. Vad kan hända?

6) Jag jobbar inom IT på ett företag och det blir ju ett serviceyrke på sätt och vis. Med tanke på hur folk beter sig så har jag som motto att vara den trevligaste kunden som finns. Det har också skapat roliga möten.

Så.

Även om det varit tufft stundtals så var flytten hem ingen lösning på mina problem. Det gjorde saken ännu värre för mig. Idag har jag massor av bekanta, vänner och folk som jag knappt vill känna. För mig var det en vinst. Det finns folk som säger man inte ändras man är den man är, men inte när folket ändras omkring dig. Man hänger med åker vidare får nya värderingar.

Så grattis till ett spännande liv det är lite tufft nu. Såg nu att det var nån från Nyköping i tråden. Jag hade hängt på. Va fan kan hända.

(Obs, köp en bostad gör inte som jag och hyr. Fan vad jag missade på det)