Western Digital och Toshiba förbereder NAND-minnet BICS5 med 128 lager

Fast nyheten handlar om TLC.

Det om något är väl vad som absolut kan offras om man jämför med vanliga hårddiskar och vill konkurrera med dessa.
Sen finns säkert även en marknad för SLC, men den är nog väldigt liten i jämförelse. Livslängd och latens är ju inte saker som visat sig vara ett jätteproblem på SSD:er, i alla fall inte för vanliga användare.

Man brottas ju fortfarande med problem på TLC med data som går förlorad utan strömtillförsel. Hur blir det då med QLC? 2 år klarar sig SLC i 20 grader. MLC 8-12 månader i 20 grader. 20 dagar klarar TLC i 20 grader. NAND QLC har 7 dagar. Det går fetbort för mig då min dator står avstängd off the grid 3 veckor emellanåt.

Dessutom vad skall man stora diskar till när man inte kan lagra något på dom? Rena speldiskar och serverdiskar lär vara enda användningsområdet.

Skickades från m.sweclockers.com

Som sagt, det finns säkert en marknad, men jag tror inte många är beredda att betala priset...
Hur vanligt är det egentligen med tappad data på TLC, trots utan ström en månad (genuin fråga, inte ett påhopp)?

Förr eller senare kommer vi till den punkten där retensiontid vid spänningslös förvaring kommer att ha betydelse - idag har man förminskat och helt ignorera problemet när det kommer på tal och det är jättemotstånd att övh. prata om det på många håll - man håller för örona och vill inte veta det förrän man står inför katastrofen istället för att förebygga...

Hårddiskar än idag trots höga packningstätheten designar fortfarande att innehållet skall hålla minst 10 år på skivorna utan att behövas skrivas om - därav att man använder laserupphettning och magnetresonans för att försöka rå på de magnetiskt väldigt hårda materialen man använder i de senaste generationens diskar - då varje bit behöver i stort sett samma magnetisk energi lagrat men på allt färre korn för att vara termiskt stabilt och med tillräckligt liten sannolikhet att för många korn byter polaritet (av kvantmekaniska effekter på samma sätt som att elektroner kan byta plats förbi en ogenomtränglig lager till andra sidan utan att passera barriären som just sker i E och EEprommar och Flashminnen, både när de programmeras och med tiden tappar data) så att det riskeras att misstolkas.

När Flashminnena inte längre håller sin data korruptionsfritt innan man ens sålt laptop/mobilen eller vad det nu är från affären - då kommer man förstå att detta faktiskt är ett problem redan på konsumentsidan och har varit så lägre i proffesionell/industriell sidan inom infrastruktur där saker och ting kan vara strömlöst i längre tider innan det driftsätts vid tex. Byggen som kan ta år, krav på reservdelar som kanske står i 10 år för att sedan tas i bruk etc. (och jag skojar inte, infrastruktur har grejor som måste hålla betydligt längre än 10 år)

och nej - det stoppas inte in industriklassade saker på leverantörssidan då de håller kostnaden så lågt det går, ofta efter konkurrensutsatt upphandling och resultatet blir därefter då upphandlarna sällan (läs aldrig) kommer ihåg sådana detaljer...

---

vem vet - vi får kanske se lösningar med snurrdisk som backup för flashminnet redan inbyggt från början när man är förbi QLC-minnen i packningstäthet

@hårdnackad: Err, hårdiskar kanske satsar på stabilitet på serversidan/profssidan men konsumentsidan har *alltid* handlat om mer GB för pengarna och skit i allt annat *hostSMRhost*.

När konsumenter ser två diskar på 256, 512 eller 1TB och priset är markant högre för ena varianten, så är det ganska givet vilken som säljer.

Speciellt OEM är nog intresserade, kan det spara några kronor eller öron per dator så vet vi alla vad dom kommer göra.

^5-6 år är väl ändå lite i underkant att räkna på livslängd på en dator. (ofta så blir det ju så att när en speldator ersätts, så får den leva vidare som surfdator)

Men bortsett från det, vad händer med bärbart? Laptops har ju en tendens att kunna bli liggande en längre tid utan användning. Och numera så är det ju vanligt med SSD i lappen, ofta lite billigare diskar, med tendensen att använda TLC eller till och med QLC för att hålla ner priset på lagringen.

Jo - det kommer att bli ett allt allvarligare bekymmer när även QLC-minnen börja bli ett antal år gamla och i mer sällan använd utrustning - men den dagen den sorgen eftersom tillverkarna (utom just snurrdisktillverkarna - faktiskt) verkar inte bry ett skit om det utan bara tittar på på mesta lagring på så liten kiselyta som möjligt.

Snart är SSD/NVMe-minnen att betrakta som batteribackuppad RAM-minne där man har ett antal veckor på sig att få det strömförsörjt igen innan det börja tappa data.... vi är allt närmare den totala digitala glömskan/blackout där viktigare saker som aldrig skrivs ned på annan media än flash-minne - kommer att förloras för alltid - och då menar jag inte bara fotografier på familjen utan mycket viktigare saker än så.

Själv vill jag ha minst 4TB ssd's med lång hållbarhet, mindre viktigt med latens och hastighet, 400MB+ och jag är nöjd.

Har en nas med 32TB för media, men vill byta ut mina hdds mot ssd, men det är för dyrt idag med tanken på utrymmet jag behöver.

Skickades från m.sweclockers.com

SSD har stor andel 'sjukdomar' delat gemensamt med snurrdiskar - dvs. det kan bli problem på kontrollerkortssidan eftersom sådan är uppbyggd samma sätt hos båda med massor av lödda kretsar och komponenter och om när det går sönder på den delen går inte att förutsäga - det kan gå sönder efter 14 veckor som nyinstallerad eller det kan hålla över 10 år utan problem... i detta skiljer det inte ifrån snurrdiskar i haveribenägenhet då det är slumpmässigt mellan exemplaren om och när det blir problem.

varför din 240 GB gick sönder på fyra år är svårt att sia om då det inte är nämnt någon märke, hur många TBW skrivet (indirekt hur många P/E-cykler förbrukat) och hur stor del av diskens totala lovade mängd var förbrukat.

Om det är en noname-SSD som kraschat efter 4 år så är det inte helt förvånande medans om det är en samsung-disk som kraschat så är det mer förvånande även om dessa inte heller är helt 100% säkra.

totala mängden skriven byte kan ofta läsas ut med disken medföljande managerprogram och mycket kan läsas i SMART som antal P/E-cykler och med kännedom om det är MLC eller TLC-minne kan ge en uppskattning på vad som är kvar om man inte kan läsa ut sådan från SSD:s datablad.

post 177 (decimal) eller 4D hexadecimalt i SMART brukar ange status på hur mycket som är förbrukat - först en betygssättning och är current mycket större värde än threshold så finns det marginal kvar och raw-värdet på samma rad anger hur många gånger samma flashblock har skrivits om.

om 'current' är typ 80 och 'treshold' typ 0 så kan man i stort sett säga att man bara 'slitit' på disken till 20 % av dess totala kapacitet och 80% är kvar.

Om jag förstått det rätt så ska väl alla NAND-varianter gå att använda som SLC, dvs en TLC går att köra som en SLC men kapaciteten sjunker förstås till 1/3.

I så fall skulle man teoretiskt kunna köpa en 3TB TLC (eller 4TB QLC, eller 2TB MLC) och använda den som en 1TB SLC, det borde räcka att byta firmware.

Vore väldigt trevligt om man kunde ladda ned sådan alternativ firmware från tillverkarna, så fick man välja själv.