Det känns som allt för många i brist på faktiska argument hänvisar till Hitlers karriär i 30-talets utmärglade Tyskland som exempel på hur illa det kan gå idag i allting. Vare sig det handlar om förstärk upphovsrätt, licens- eller ersättningsskyldighet när stora domäners länkar tillsammans med textutsnitt till andra människors upphovsrättsskyddade skriverier, politiska partiers eller åsikters framfart i vårt omgivning, kemikalieskatter, etc.
Vem i hela friden är Tino?
Om du menar att hela Internet är Facebook och Youtube hade du haft en poäng, om än en liten poäng. Så är inte fallet.
Artikel 13 handlar inte om att censurera åsikter, utan är att betrakta som ett klumpigt försök till att få lite ordning i upphovsrättshärdsmältan bland nätets giganter. Rent praktiskt tror jag inte detta kommer påverka vanliga människor utan i vissa fall påverka datornördar som gärna vill prova var eventuella innehållsfilters gräns går för uppladdning av videomaterial på t ex Youtube. Sedan är det två år kvar till implementeringen och med ett annalkande EU-val som skulle kunna påverka hur komplikationer i implementeringen möts politiskt.
Nej. Det är du som använder ordet på ett annat sätt än de flesta andra. Rent juridiskt handlar yttrandefriheten om rätten att få göra dig hörd, framför allt i text, och inte förrän texten gjorts tillgänglig göras ansvarig för dess innehåll. Alltså en begränsning i var staten, rättssystemet, får gå in och ställa dig till svars för eventuella lagöverträdelser i vad du skrivit.
Men om vi talar om ordet i mer flyktigt, nästan poetiskt, vis så känns det intuitivt att mena på att yttrandefriheten i den utsträckningen den finns ska vara total. Men på bara tiden du läst de orden lär du ha kommit på flera tillfällen där en inskränkning av yttrandefriheten är motiverad.
Principiellt är jag också för en så stor yttrandefrihet som möjligt - och en offentlig diskussion med högt till tak, där även olustiga eller direkt vedervärdiga åsikter kommer upp till ytan. Men! Det måste finnas spelregler. Med en helt oinskränkt yttrandefrihet kan andra människor upplevda rätt att yttra sig lätt minimeras efter mottagna hot om våld och mord. Har vi inte regler som reglerar detta i lag så kan yttrandefriheten så blir detta en automatisk inskränkning i den totala yttrandefriheten jag får intrycket att du ser framför dig.
Det är förstås lätt att i en trygg miljö kaxigt hävda att den utsatte bara behöver skärpa till sig, ignorera hoten och fortsätta tala. Men i så fall är det ju bara att ignorera hoten från den nuvarande lagstiftningen och hävda att yttrandefriheten är total oavsett.
Vad är värre än i Kina? Övervakningen?
För att innehåll som laddas upp på internationella Youtube och Facebook behöver säkerställa, eller i övrigt minimera, att inget upphovsrättat material utanför vissa parametrar laddas upp? I domedagsprofeternas version av Artikel 13 hade detta inneburit ett avslag i en filuppladdning. I Kina hade ett olovligt försök att sprida av staten ansett olämpligt material riskerat reducerade sociala poäng och risk för häktning, fängelse eller olustig påpassning av polisen eller underrättelsetjänsten.
Det du skriver om Ryssland är obegripligt. Vad menar du? Att diktaturen Ryssland skulle injektera striktare bud för vad som får laddas upp på Facebook och Youtube? Är det för att Ryssland ska få fler träffar på videon de själva laddar upp från händelsen? "Russia FSB epic prank on EU article 13 !!!".
Att öka presstödet är inte helt oproblematiskt heller. Att hålla en bransch på livsuppehållande statlig ekonomisk vård är inte tidsenligt. De tidningar som är beroende av presstödets nycker riskerar också att hamna i en märklig situation som granskare av de som bestämmer ersättningen.
Den fria rörligheten är inte total. I Sverige upplever jag att snacket om den fria rörligheten är ett sorts alibi för att spara in på de områden som orsakar problemen du beskriver. Det finns inget hinder för Sverige att vara med i Schengen-samarbetet och samtidigt ha en stark och närvarande gränspolis, tull med adekvat personalpool och befogenheten samt en resursstark poliskår.
Schengen-samarbetet betyder också mycket i form av spontan turism, konsumtion mellan länder, en större kulturell förståelse länder - särskilt närliggande länder - emellan. Mängder av små inslag som är svåra att räkna på men som ger utslag i en större gemensam tillhörighet inom kontinenten. Sverige ligger lite avigt till, så mycket av den fria rörlighetens fördelar på kontinenten har vi lite svårt att uppskatta som redan innan Schengen haft goda relationer till våra grannar.
Vad är problemet?
Jag får lätt upplevelsen att de som är mest förbannade över artiklarna är de som inte förstått dess innebörd utan istället låter sig uppviglas av hysteriska Internet-personligheter som tjänar trafik på domedagsrubrikerna.
Och med tanke på Sveriges historik med övervakning där personlig intergritet är en icke-fråga och där tilltron till industrin är stor tror jag EU snarare agerar som stöd för oss datornördar; där Europakonventionen och diverse EU-regleringar agerar tak för vilka ingrepp svenska regeringen kan ta sig an.
Sådana där internet-petitioner är inte värda speciellt mycket. Särskilt inte när vem som helst, överallt, kan skriva under. Det är den digitala ålders böner; där själva aktiviteten att sluta händerna och tillbe högre makter ger känslan av att man gjort något åt problemet som plågar en. Hellre än att faktiskt göra något. Som att t ex väcka opinion genom att ta debatten, diskussionen, på offentliga kanaler utanför den lilla cirkeln redan initierade. Ute i samhället är båda dessa artiklarna helt främmande och skulle vara ointressant läsning ens om dagstidningarna gjorde stora uppslag.
Vilka är globalisterna? Är det den onda baksidan till den globala marknad vi alla tycks ta del av utan minsta tanke? Eller är de sådana där reptilutomjordingar som Alex Jones pratar om?
Och nej. EU är inte ute efter att bojkotta Storbritannien. Om inte annat har EU visat stort tålamod för den lattjo-lajban-situation britterna försatt sig i med en splittrad regering som ska försöka samlas kring ett utträdesavtal. Storbritannien har tagit ställning; de önskar lämna unionen och utan ett handelsavtal mellan Storbritannien och EU tillsammans med de övriga medlemsländerna kommer handelsförbindelserna länderna emellan bli på nytt komplicerad. Att skylla detta på "globalisterna" eller EU är genuint trams.
Billig lågkvalificerad arbetskraft. Huvudsakligen ett hot för länder som fortfarande förlitar sig på lågkvalificerad arbetskraft.
Att man låtit ta in Rumänien i EU finns det fler skäl för. Dels finns det tankar om strategisk placering, med hamn mot Svarta Havet och som också kan agera buffert mot Ryssland men samt undvika att länderna ensamma ska falla under ryskt inflytande. Landet har också stora naturtillgångar som med ekonomiskt stöd från EU och inkludering till en stor inre marknad kan komma att växa och utvecklas.
Ett risktagande från unionens sida. Men jag tror det är en sund investering även om det tar ganska lång tid innan Rumänien, likt Ungern och de övriga Östeuropeiska länderna, rotar sig i den nya identiteten som demokratier med starkare kopplingar till väst än till öst om den forna järnridån. Det är ett misstag att bortse från storpolitiken i ett bredare perspektiv och istället räkna kronor i ören.