Beslutsångest, vill jobba som mjukvaruutvecklare, satsa på högskole- eller civilingenjör?

Hej,

Jag skapade för lite mindre än ett år sedan den här tråden (omutbilda sig till dataingenjör vid 32-års ålder).

Jag bestämde mig till slut för att satsa på att skola om mig och nu är det då dags att söka in på högskola.

Nu velar jag istället kring om jag ska satsa på en högskoleingenjörsutbildning eller civilingenjörsutbildning inom datateknik. Lärosätet blir KTH.

Min bakgrund: Jag har redan en kandidat i psykologi efter att tidigare ha pluggat till beteendevetare. Även läst till lite extra strökurser och har då alltså 2,5 år kvar av CSN. Har jobbat med administration och kundbemötande och liknande i flera år, så inget superjobb på något sätt.

Har ännu inga barn men då jag är 31 år gammal nu (32 när jag börjar plugga) känns det som att det kanske skulle bli aktuellt inom de närmsta fem åren, så detta är också någonting som jag måste ha i åtanke. Annars är det kanske för sent för barn efter det.

Det jag mest funderar kring är väl arbetslivet, längden på utbildningen, möjligheter... Båda utbildningarna har nackdelar och fördelar såklart och just nu känns det som att jag ändrar mig varannan dag! Jag är väldigt orolig över att välja fel utbildning. Jag vill hålla på med programmering och mjukvaruutveckling men eftersom jag aldrig har jobbat inom den branschen vet jag inte alls vad jag ska förvänta mig för resultat från utbildningarna, alltså vad som värdesätts i arbetslivet i den branschen.

Det säger sig självt att civilingenjörer läser två år extra och även tyngre kurser och mer matte, så det är inte det att jag inte vet vad utbildningarna innehåller, utan jag funderar mer på hur tungt en civilingenjörstitel väger i arbetslivet jämfört med en högskoleingenjörstitel? Spelar det fortfarande någon roll flera år efter examen?

Jag tänker att för mig personligen så finns det risker med båda utbildningarna. Om jag ska ha barn och vara mammaledig kanske jag blir 38 eller kanske till och med 39 år gammal när jag är klar. Annars 37 år gammal vid examen, om jag väljer bort barn. Jag känner inget sug efter att ha barn just nu, men jag misstänker att suget kommer om ett par år. Jag är rädd för att jag kanske inte ens kommer orka rent praktiskt att avsluta utbildningen om jag skulle få barn mitt i, med sömnbrist och allting, och då har man istället bränt resten av CSN pengarna med ingenting att visa för det.

Ett annat problem är också att jag bara har 2,5 års CSN kvar, och jag är tveksam på om man verkligen orkar jobba samtidigt som man pluggar till civilingenjör? Jag har flera månadslöner sparade, men risken finns ändå att det blir svårt att lösa 2,5 års plugg utan CSN ekonomiskt och då har jag återigen bränt resten av CSN och utan examen.

Samtidigt är jag rädd för att högskoleingenjör helt enkelt inte är tillräckligt bra. Jag är orolig för att hamna på en utbildning med omotiverade människor. Jag har läst så mycket jag kunnat hitta på nätet om detta och ibland låter det på folk som att precis vem som helst kan ta sig igenom högskoleingenjörsutbildningen och att man sedan inte har några utvecklingsmöjligheter i arbetslivet heller. Jag ser massor med folk som säger att "ska du göra karriär måste du definitivt ha gått civilingenjör".

Folk skriver och säger så olika och eftersom jag inte har någon erfarenhet i branschen har jag jättesvårt att avgöra vad som stämmer. Jag är ambitiös och driven, och helt enkelt rädd för att göra fel val som sedan inte går att ändra. Studievägledaren har redan sagt att en högskoleingenjörsutbildning inte längre kan "uppgraderas" till en civilingenjörsutbildning, inte ens med komplettering. Jag måste alltså göra ett slutgiltigt val redan nu... Beslutsångesten äter upp mig.

Någon här som kan bolla lite idéer eller som jobbar inom mjukvaruutvecklingsbranschen själv som kan berätta lite?

Edit: Vet att det sägs att man lätt får jobb inom den branschen, men förr eller senare kommer lågkonjunkturen, så det är också någonting att ta hänsyn till... Idag ser det bra ut, men om 3 eller 5 år kanske läget är annorlunda och då kanske man måste vara civilingenjör för att kunna konkurrera överhuvudtaget?

Jag har provat på lite grann, tidigare i livet, och då gillade jag det väldigt mycket. Jag är den typen som gillar matte och fysik. Blev förälskad i matematik när jag ritade min första tredjegradsgraf utifrån en tredjegradsfunktion, så även om jag inte har så mycket erfarenhet kring programmering så har jag gillat det lilla jag har fått erfara och känner att jag nog har en fallenhet för det.

Jag tittade på KY i början men valde bort det. För mig känns det som att man får "mer" med en högskoleutbildning, för ett år extra, så som möjlighet att läsa till en master i framtiden om man skulle vilja det. Jag har dessutom bestämt mig för KTH, så KY faller bort.

Vad kul, grattis i förskott till examen!

Precis, oftast öppnar utbildningen bara dörren till möjligheten att få jobb inom branschen. Jag är nog inte orolig för att få första jobbet, utan jag blir orolig när jag tänker mer långsiktigt, kring utvecklingsmöjligheter och karriär. Jag är rädd av att bli låst av att "bara" vara högskoleingenjör, men jag vet inte om det fungerar så. I slutändan vill jag sikta på typ systemarkitekt eller liknande, men då är frågan om högskoleingenjörsutbildningen begränsar mig?

Ja, på studievägledaren lät det som att jag var tvungen att i princip läsa om hela utbildningen, så ja, tekniskt sätt är det väl möjligt, men extremt osmidigt.

Det är många som säger att h.ing + master är lika gångbart, men sedan har jag även sett att många menar på att det kommer aldrig att väga lika tungt som civilingenjör och att det är lika bra att plugga till civilingenjör på en gång om man ens funderar på att gå den vägen.

Jag kan liksom inte släppa tanken på att civilingenjör ÄR bättre, men jag vet inte om risken är för stor att ta. ElleroOm jag efter de fem åren känner att det var onödigt att plugga till civilingenjör och att jag lika gärna kunde ha pluggat till högskoleingenjör och fått samma resultat.

Jo, så försöker jag också tänka. Jag tror bestämt att högskoleingenjör är lugnare och mindre tungt än civilingenjör, så jag hoppas på att kunna jobba vid sidan av studierna för att kunna skaffa arbetslivserfarenhet så fort som möjligt. Det är jag inte alls säker på att det går när man pluggar till civilingenjör. Samtidigt så är en civilingenjör alltid en civilingenjör. När man har jobbat i 20 år spelar de där två extra åren av arbetslivserfarenhet mindre roll, men då vet jag inte heller om den examen man har spelar någon roll efter så lång tid...

Nej jag är fullt medveten om att det tar lång tid och mycket erfarenhet att bli systemarkitekt. Jag siktar på det som slutmål så att säga -- jag tänker långsiktigt.

Jag har nyligen läst in behörighet (gick samhälle i gymnasiet) så studievanan sitter just nu. Läst extra matte och fysik parallellt med att jag jobbat. Planerar även att läsa extra matte och programmering under sommaren. Jag är driven så studievanan är nog inget problem. Om inte annat ska det bli skönt att "bara" kunna plugga, och inte kombinera plugg och jobb samtidigt.

Men jag tvekar också kring att plugga 2,5 år "extra" utan CSN, för precis som du skrev så är risken att jag blir helt utan examen då, och det är verkligen det sista jag vill. Men sedan vet jag inte, de tuffaste året på civilingenjörsutbildningen ska ju vara direkt i början, så det blir de sista 2,5 åren, de kanske är lättare så man hinner jobba vid sidan om?

Från vad jag har läst så kommer civilingenjör alltid väga tyngre än högskoleingenjör + master. Om det stämmer eller inte vet jag inte, det är därför jag är här nu för att fråga, hehe. Men det blir ju inte samma utbildning bara för att man bygger på, eftersom civilingenjörer läser en massa annat som högskoleingenjörer inte läser.

Ja, det är väl lite där jag fastnar... När jag tänker heltidsplugg så tänker jag heltidsplugg. Om utbildningen bara kräver 60% så känns det som att den ändå är lite för enkel för det jag vill ha...? Jag vet inte. Det är såklart en fördel att kunna jobba vid sidan om, och det hade jag också tänkt göra, men jag hade väl tänkt att jag får offra mina helger så att studietiden ändå blir 40 h/vecka. Jag kanske är helt knäpp och tänker helt fel, men det känns konstigt om utbildningen går på 100% men inte kräver 40 h/vecka...

Ja karriärtrams är jag faktiskt intresserad av, hehe. Men inte riktigt chefskap, i alla fall inte så som det ser ut nu. För mig är karriär och det långsiktiga målet i stil med systemarkitekt eller liknande. Jag vill åt det tekniska hållet, inte riktigt personalansvar. Men jag vill ändå utvecklas och få större ansvar med tiden inom det tekniska området, och jag är rädd för att bli låst som högskoleingenjör. Men det låter på dig som att man inte blir det, vilket låter positivt!

Ja, jag tänker väl lite likadant, att jag inte vet om jag vågar chansa. Risken att det går fel finns såklart, man ska inte tänka att "det händer bara andra", det kan lika gärna hända mig också.

Mina tidigare val i livet kommer från att jag hade ett stort psykologiintresse under gymnasietiden och innan dess också. Jag visste från början att jag ville plugga psykologi och valde aktivt samhällsprogrammet. Det betyder inte att jag inte också är intresserad av datorer och matte. När jag pluggade till beteendevetare visade det sig att statistikkurserna var de kurser jag levde för. Men sedan är det också sant att jag har en del att ta igen i matten, trots att jag har läst in extra matte för behörighet är det inte allting som sitter som det ska, vilket är anledningen till att jag ska plugga in extra matte nu under sommaren så att allting är färskt när jag väl börjar.

Nej det är ju inte lätt för dig att avgöra, men jag har jobbar 32 tim/vecka (tjänsteledig på 20%) och pluggat ytterligare 20-25 tim/vecka för att få in behörigheten så snabbt som möjligt. Jag kan såklart inte jämföra heller eftersom jag inte har den blekaste om hur krävande civilingenjörsutbildningen är, kanske har du rätt i att jag inte vet vad som väntar mig om jag skulle gå den utbildningen. Har läst om många som har blivit utbrända, som har hoppat av, som inte har orkat, som inte har tyckt att det var värt det, etc, och återigen ska jag inte tänka att "det händer bara andra" utan det kan hända vem som helst, även mig.

Tror att du har rätt, tack för detta inlägg. Jag tror det var detta jag behövde höra.

Med de förutsättningar jag har så är det kanske högskoleingenjör jag får välja. Jag önskar innerst inne att jag kunde läsa till civilingenjör, så är det ju, men faktum är att jag är 31 år gammal, har 2,5 års CSN kvar, och kanske vill hinna få barn också innan jag blir för gammal.

Problemet är väl att jag är en sådan som alltid tänker att "vill man så går det". Det känns som att på något sätt borde jag få det att fungera med att plugga till civilingenjör. Men då blir nog frågan om det är värt det helt enkelt.