Bästa metod, rädda datan från svårläst disk? (win10)

Vet inte hur uppdaterad den här är men här finns den bl.a: http://www.system-rescue-cd.org
Kom ihåg att mounta disken som endast läsbar, ej skrivbar.

Du bootar någon linuxdistribution från USB-minne och installerar ddrescue genom pakethanteraren (om det inte är förinstallerat). Jag hade använt Arch Linux eller någon dist inriktad på just dataräddning och undvikit de stora desktopdistarna som kan göra lite vad som helst i bakgrunden utan att man vill eller vet. Om du inte linuxat tidigare finns det en jäkla massa saker du behöver lära dig för att lyckas, typ använda pakethanterare, hur /dev fungerar, montera något filsystem att lägga imagen på och troligtvis annat med.

Att montera är ingen mening. Bättre att kopiera omonterad.

@Doley

Du skriver fel och på det farliga sättet om det hade varit 'dd' - ddrescue blockerar för just sådana fel, du försökte skriva imagefilen rått till din USB-disk utan filsystem - ddrescue blockerar allt sådan default av just anledningen att man inte skall skriva över fel disk av misstag då om du lyckats hade wipat din USB-disk på alla tidigare filer...

börja enligt:

'lsblk' (detta skall alltid göras inför varje session då diskarna kan byta plats vid varje omstart/Reboot - skyll på Intel och PCI-e varför det beter sig på det sättet - enhet som svarar först blir först på 'listan' och det är inte samma varje gång)

Där listas en eller flera diskar

tex så visas 'sda' med tillhörande under partitioner 'sda1', 'sda2' etc. denna brukar vara datorns systemdisk, är det fler diskar så ser du motsvarande 'sdb' med underliggande 'sdb1' 'sdb2' etc.

den krånglande disken hamnar förmodligen som 'sdb' och också tillhörande partitioner - kolla med angivna diskstorlek att det är rimligt lika.

Anslut nu din USB-hårddisk, vänta 30 sekunder så att disken startar upp och OS hinner hitta disken

'lsblk' igen

Notera den nya enheten som dykt upp med och med angiven storlek stämmande med USB-diskens storlek och vi säger för den vidare texten att den är 'sdc' och under denna har du en partition 'sdc1'

Montera nu denna disk till filsystemet med:

'ntgfs-3g /dev/sdc1 /mnt' - i senare system kan det gå bra med 'mount /dev/sdc1 /mnt' och det fungerar ändå med NTFS i skrivbar form som filsystem.

'cd /mnt'

Gör en 'ls -al' och är disken använd sedan tidigare på windows så ser du förmodligen filer där

mkdir diskimage_20190804 ;skapa undermapp

cd diskimage_20190804 ; flytta till undermapp

Därefter 'pwd' och ser att du står på rätt ställe i filsystemet

(dvs. "/mnt/diskimage_20190804")

Vad som händer är att du monterade USB-disken filsystem (som standard är NTFS) under '/mnt' så att du kan skriva filer på filsystemet och sedan skapat ett undermap där du tänker lägga din diskimage.

Därefter köra kopian av struldisken (identifierad som 'sdb' tidigare) från första till sista sektorn med.

"sudo ddrescue -r 3 /dev/sdb /mnt/diskimage_20190804/Drive_b.img /mnt/diskimage_20190804/Drive_b.log"

(är du redan 'root' som i tex. systemcdrescue-linux startad på USB-sticka behöver du inte skriva 'sudo')

Ovanstående med hela sökvägar - det gör också att det inte fungerar om du inte förberett din mottagande disk på rätt sätt och det aborterar utan att ställa till med något skadligt.

Eftersom du placerade dig med cd till '/mnt/diskimage_20190804' (kolla med 'pwd')

så kan du också köra relativt

"sudo ddrescue -r 3 /dev/sdb Drive_b.img Drive_b.log"

Med detta så kopieras en diskimage av disken från /dev/sdb till en fil Drive_b-img på filsystemet på din USB-disk samt Drive_b.log som loggfil.

Upprepa körningen ovan så många gånger du orkar och tills antalet sektorer den inte lyckas med är acceptabelt lågt.

Med 'cat Drive_b.log' kan man lista det i hur långt den kommit i processen och om det fins områden på disken som ännu inte är lästa eller sparad till senare försök då det misslyckades vid den första körningen - det är en textfil - editera inte denna eller ta bort något i denna då ddrescue tittar och uppdaterar i denna medans kopieringen pågår och för varje ny körning och gör också att den fortsätter där den var efter första körningen och inte börja på ruta 1 igen (och förstör data som redan är utläst och kanske inte går att läsa igen från krånglande disken)

Med '-r ' kan du ställa in hur många varv den skall försöka innan programmet avslutas '-d' skulle jag inte använda till en början då det troligen slöa ned läsningen betydligt.

på samma sätt kan du också ta en partition i taget med "sudo ddrescue -r 3 /dev/sdb1 Drive_b_p1.img Drive_b_p1.log" för första partitionen etc..

---

När du sedan är klar så _kopierar_ du denna Drive_b_p1.img till en _annan_ fysisk USB-disk - en arbetsdisk där du kan göra vad du vill med diskimage utan att vara rädd att förlora denna - gör du bort dig så kopierar du från imagen från första USB-disken igen.

Varför 2 fysiska diskar är för din egen skull och skall hålla reda på att den ena är _orginalet_ (då disken du läste ut med ''rescue' kanske inte längre går att läsa) och läggs undan när man inte kopierar ut diskimagen och den andre kan du göra vad du vill med - inklusive att klanta dig på riktigt!!!.

Att hålla på med diskräddning kräver alltid minst 2st _stora_ USB-diskar, oftast 3 stycken - man _måste_ ha ordentligt med armbågsrum!!! och 2 exemplar för att skilja ut fysiskt vilket som är _ORGINAL_ och arbetsdisken man kan arbeta på i vidare filextraktion, eventuellt kan en 3' USB-disk också behövas för att lägga alla filerna man extraherar ut och arbetsdisken inte är stort nog.

USB-disken med original-Imagen från den strulande disken rör man _aldrig_ till annat än att läsa ut ny kopia av diskimagen ifrån - ja tills man är klar med hela jobbet och inget mer finns att rädda och alla glada och nöjda - då först kan man återanvända diskarna till annat - inte en sekund innan dess!

Filextraktion:

(på arbetsdisken med en kopia av diskimagen från USB med diskimage - _inte_ orginalet!!)

I linux kan man montera både hela diskimage och partitioner var för sig med 'losetup'

för hela disken:

först 'lsblk' där kommer du se ett antal sda, sdb etc. men kanske också filer som heter 'loop0' 'loop1' - håll reda på numret av den sista 'loopx'

med 'losetup -P -f Drive_b.img'

så skapas ett antal ytterligare loop-filer (listas med lsblk) - lika många som antalet partitioner som var på disk-imagen. säg att det fanns 'loop0' och loop1' - när du körde loosetup ovan så dök det upp 'loop2', 'loop3', 'loop4' - så är loop2 den första partitionen på diskimagen , loop3 den andra partitionen på diskimagen etc.

för att montera dessa så behöver man skapa nya direktorys med 'mkdir /mnt1, 'mkdir /mnt2'

lika många som antalet partitioner

sedan 'mount -o ro /dev/loop2 /mnt1' för första partitionen

'mount -o ro /dev/loop3 /mnt2' för andra partitionen etc.

innehållet i dessa partitioner kommer nu att synas under 'mnt1, mnt2 etc. och kan kopieras ut.

dvs med 'cd /mnt1' så kommer man förmodligen se filer i partition 1 som sedan kan kopiera ut till valfri media. (din 3' USB-disk...)

Varför 'ro' är satt är för att göra partitionen monteringsbar även om NTFS-filsystemet inte har avslutats på korrekt sätt - och det gör inte win10 om man inte håller ned 'höger shift-knappen' samtidigt när man klickar för att stänga av datorn utan lämnar filsystemet i 'öppet' läge, samma som om man stängde av strömmen mitt under körningen, eller en totalfrysning eller spontan omstart av OS typ.

Förutsatt att du monterat diskarna på samma sätt som tidigare och att disken som ska räddas fick samma device-beteckning så starta bara ddrescue med exakt samma kommando som första gången förutsatt att du angav loggfil då förstås.
Använde du kortversionen utan komplett path till filerna så måste du stå på samma ställe också.

Är det så att saker flyttats runt så måste du justera kommandot

Står det som nedan, rescued 0 B (vilket det står första gången) så har du skrivit fel, bryt o gör om, (kan vara bra ide att radera de felaktiga img och loggfilerna också)

Press Ctrl-C to interrupt
Initial status (read from logfile)
rescued:         0 B,  errsize:       0 B,  errors:       0
Current status
rescued:   335020 kB,  errsize:       0 B,  current rate:     162 MB/s
   ipos:   335020 kB,   errors:       0,    average rate:     107 MB/s
   opos:   335020 kB,     time from last successful read:       0 s

Så här kan det följande gånger om det funkar:

Press Ctrl-C to interrupt
Initial status (read from logfile)
rescued:   335020 kB,  errsize:       0 B,  errors:       0
Current status
rescued:   613154 kB,  errsize:       0 B,  current rate:     158 MB/s
   ipos:   613154 kB,   errors:       0,    average rate:     131 MB/s
   opos:   613154 kB,     time from last successful read:       0 s

Det man inte får skriva fel på är disken/partitionen man ska rädda ifrån för då kommer data blandas från olika enheter/partitioner. Vill man gardera sig mot det så kopierar man loggfilen innan man startar så man kan återställa den ifall man klantar sig.

Men FAT32 är ingen bra ide då man inte kan lagra filer större än 4 GB på det, men du gjorde kanske exFAT i stället?

Jag skulle säga NTFS i dessa fallen - ingen av MS filsystem är speciellt bra men NTFS är den minst dåliga och mest unix-lik samt hyffad kompatibel med många andra stora OS - dvs. har implementerar POSIX och därmed minst gnöl i avseende rättigheter mm. när man flyttar runt filer, medans det kan gnöla när man kör till/från FAT/exFAT

En sak att tänka på när man stoppar avspelningen med ddrescue för att starta senare (det kan man - när som helst faktiskt) - att om datorn har startas om så måste man _alltid_ kolla först med 'lsblk' att se om diskarna var i den ordningen som det var förra gången - annars måste man justera kommandot så att det stämmer överens igen.

Kom ihåg förutom att ddrecue inte utan flagga vill skriva mot raw-device (/dev/sdb etc.) så finns det inget som lägger fingrarna mellan om du klanta dig - att vara noga och ha exakt koll vad diskarna är och under vilka logiska namn de dyker upp under för den här sessionen - för den delen kan ändra sig och blandat korten vid nästa omstart som att du har USB-disken redan ansluten vid omboot när du startar om datorn och inte förra gången att du anslöt USB-disken först en stund efter omstart och den dåliga disken blev /dev/sdc från /dev/sdb och lagringsdisken som förut var på /dev/sdc, nu blev /dev/sdb...

ubuntu@ubuntu:~$ sudo ddrescue -d -r 3 /dev/sdb '/media/ubuntu/MX/Restore/DiskF.img' '/media/ubuntu/MX/Restore/DriveF.log'

Ja! Och viktigt att kolla att /dev/sdb fortfarande är disken du vill rädda data från. (dvs att den inte fått heta nåt annat denna gång)

Med ddrescue (och med logfil) skall du köra mot samma diskimage då den hela tiden fyller på med med bitar som inte lyckades läsas förra gången - och bara dom bitarna och inte läsa från början var gång - det är detta som är vitsen med ddrescue!! - så att köra på ny disk-image var gång så krånglar du bara till ofantligt att sedan försöka sätta ihop bitarna från de olika diskimagen

det är dock ok att göra en backup av diskimagen mellan varje session om man är orolig (men det är ingen som gör...) - men avsikten är att inte skapa en ny diskimage varenda gång.

och det är helt korrekt att man kan behöva avbryta och låta disken svalna mellan sessionerna och den vägen 'mjölka' ut data med upprepande körningar gång på gång på gång...- i somliga fall lägger folk med en påse isbitar ovanpå med en lager handduk mellan för att försöka hålla disken sval under operationen - detta är vanligt man måste göra på WD-diskar (wd-green främst kommande från WD-book)

Precis! Man ska ha samma loggfil och samma image fil varje gång. När man kört ett par gånger så kan switcharna --reverse (läs från andra hållet) samt --retrim (försök läsa det som var fel igen) vara värda att prova, -r (retries) brukar jag inte köra i början då det riskerar slita mer på disken.

Tyvärr måste jag nog göra dig besviken i förhoppning att det bara är filsystem-skada

När en disk håller på som du beskriver så är det inte 'bara' ett filsystemproblem - utan din disk håller verkligen på att rasa och filsystemskada är en konsekvens av det - inte orsaken.

Om ddrescue bara tar 45% i sina första 3 scanningsförsök (din '-r 3') så är det rätt illa och det kanske är ett läshuvud som är mer eller mindre borta (2 huvuden på 3.5" 1TB-disk anno 2010 - idag betydlig mer per skiva)

Du gör dig en otjänst om du får för dig att SMART ser alla problem - långt ifrån, de kanske bara tar 50% av felfallen - det är samma som att en bilmekaniker inte kan använda ODB-uttaget för hela sin felsökning utan bara för delar av det och då främst kontrollsystemet för tex bränsleinsprutning, lamda-värden etc. då ODB inte ser om man har problem med en drev i växellådan eller att kopplingen är utsliten, att stötdämparna inte dämpar som de skall eller att låter illa från motorn...

Att det tar långa tider redan vid start/boot är också en indikation då en disk beroende modell kan ägna avsevärd tid för att läsa en block/sektor i olika egna retry-försök internt och då väntar OS under den tiden (även i BIOS-läget, desktopdisk > 30 sekunder per retry-omgång per sektor eller som idag oftast per 4 eller 8 Kblock och frågas många sektorer i rad så kan det ta åtskilliga minuter, ja timmar... , NAS-disk ger upp inom 8 sekunder och därefter meddelare IO-error så att RAID-systemet kan göra åtgärder, tar det mer än 8 sekunder så blir disken utsparkad ur RAID i regel - speciellt i HW-RAID) om skadorna når (tex för att det är en massa slipande partiklar i disken) SA-områdena så kan inte disken längre läsa in sin firmware och kalibreringsparametrar och då är disken brickad på riktigt - det är den stora mardrömmen när man håller på med havererande snurrdiskar - därför försöker man rädda så mycket man kan - innan man starta om disken då nästa gång så kanske den inte går igång alls...

För att försöka fortsätta att rädda ut mer data från disken (och du inte tänker anlita professionell diskräddning) så är det att fortsätta med ddrescue - mot samma diskimage och samma loggfil - om och om och om igen och nöta och nöta - öka värdet på din -r (eller sätt -r 0 för oändligt antal försök - du kan ändå bryta när som helst när det passar dig med ctrl-C) så att den försöker flera omgångar i rad innan det avslutas - titta på andra flaggor för programmet och tex. läser baklänges (från hög LBA-värde till låg (tar dock tid...)) - i slutet efter en halvårs körande så kanske du lyckas med en läst sektor i veckan...

Det finns de som kör dygnet runt i ett halvår och lyckas få ut 95% och tom 99% trots väldigt dålig prognos till en början - prova att kyla disken med ispåsar med en lager eller två lager handduk mellan (för att fukten av kondensen från ispåsen inte skall ställa till något när det droppar) och se om det klarar sig längre med disk som hålls kall än tidigare försök.

Att du har problem kan bero på att att ett läshuvud är skadad och flyger högre än den andra och signalstyrkan låg och på detektionens gräns, det finns också förstärkare inne på läshuvudarmen som kan ta skada av tex. en spänningsspik på dess matning - det är rätt avancerade förstärkare där med lågbrusiga förstärkare som skall klara GHz-fart och ibland väldigt ömtåliga

Professionella diskräddare byter ibland hela läsarmen komplett (tagen från en fabriksny disk av samma serie) om de konstaterat att förstärkare gått eller har läshuvudskador med synliga skador på skivan (skivan granskas under mikroskop) och om skador också gör arrangemang att inte läsa de skadade delarna för än absolut sista momentet då man också offrar dom nya läshuvudena i läsmomentet

Det finns anledning varför diskräddning kan kosta bra bit norr om 10 papp - för de som håller på med detta måste sitta på jättelager av nya osprättade diskar från väldigt många olika serier, tillverkare och tidsepoker (det handlas både kontrollerkort och diskar mellan de olika diskräddarföretagen för att kunna lösa problemen - ingen kan ligga på lager på allt och alla typer av diskar)

Att byta läsarm är inget du kan göra hemma då man för det första behöver en renluft-box och man behöver speciella borttagare i fräst aluminium för just den disktypen då om huvudena nuddar skiva eller slår ihop mot varandra under hanteringen (tex halkar av sin parkeringsramp under hanterandet) så är dessa omedelbart skrot.

Till detta måste man ha PC3000-utrustning för att kringgå många saker i diskens kontrollerkort (komma åt SA-arean - hindra att huvudet rör på sig i vissa områden över disken etc.) och sådana saker har en sådan prislapp att man måste vara en professionell diskräddare för att finansiera sådant.

med andra ord får du för dig att öppna disken så är det slut med vidare försök med dataräddning... ...även av senare använda diskräddningsföretag.