Från Nokia 3310 till iPhone över en dag - Nisslings stora kliv till smartphone
Jag har säkerligen skrivit om detta på forumet förr. Och flera (alla?) jag har mött på Sweclockersträffarna har höjt på ögonbrynen när jag tar upp luren. De fattar inte hur det går ihop. Men för mig är det en självklarhet.
Min uteslutande telefon har under väldigt många år varit en Nokia 3310. Endast batteriet är bytt, i övrigt OG från 2000. Försökte mig på iPhone 4 vid ett tillfälle år 2012 då jag kom över en begagnad av ren tillfällighet men gav upp efter bara någon dag. Nokian är för mig helt fundamental och genialisk. Lång batteritid, extremt hållbar, komfortabel och den har inget som är onödigt för min del.
Däremot finns det naturligtvis praktiska fördelar med en smartphone, vilka egentligen inte är nödvändiga i min vardag men på grund av vissa omständigheter kommer jag att behöva ha en smartphone under en kortare period senare i år. Så istället för att envisas tänkte jag för en gångs skulle försöka mig på detta och införskaffade mig först nu - år 2020 - en begagnad iPhone 5S. De extra pengarna en 6/6S kostar känns inte värt det för min del och jag har ingen koll på Android alls. Alla är ju nybörjare någon gång, och jag lärde mig trots allt gilla MacOS efter mycket om och men...
Det var tungt att behöva banta ner SIM-kortet så att det skulle få plats i äppeltelefonen. Och när Nokian ber mig sätta i kortet känner jag att den skriker efter mig, den vill inte bli övergiven... Som tur är går det att återvända om det blir för mycket.
Efter pinkoden tar det bara ca 10 sekunder innan jag börjar sakna Nokia. Ett fönster kommer upp med texten "iOS 12.3.4 finns tillgänglig" och av ren impuls trycker jag installera sätter telefonen i en uppdatering som tar någonstans mellan 20-30 minuter. Och direkt efter blir jag ombedd att skapa ett Apple-konto, acceptera avtal och välja säkerhetsgrejer... Jag förstår givetvis att det är nödvändigt men jag känner att det är svårt att inte blicka tillbaka och tänka att det var bättre förr. Ja, räcker med att backa tiden en timme.
Men så är det dags att börja använda luren! Och jag måste säga att jag gillar utformningen, rent estetiskt åtminstone. Designen ger mig mersmak av kvalité och känner en lagom vikt i handen. Däremot får jag snabbt svårt att komma åt hela skärmen med endast en hand. Det var en stor styrka hos Nokian, just att man så lätt kunde komma åt alla knappar med tummen. Men med en pekskärm så måste jag sträcka tummen rejält för att komma åt det övre vänstra hörnet. Man kanske blir snitsig på det längre fram? Jag får se om jag kan vänja mig, för jag känner mig så klumpig när jag försöker trycka med vänstra handen.
Och så är det också det här med surf och dylikt... Har ju som bekant aldrig ens behövt någon surf alls men då mig veterligen inga operatörer erbjuder abonnemang med 0GB (rätta mig gärna om jag har fel) har jag haft Fastpris Mini ett par år, som ger 2GB per månad. Paranoid som jag är att allt kommer gå åt av uppdateringar och bakgrundsprocesser får mobildatan vara avstängd ikväll åtminstone. Har ju redan använt upp hela 23MB! Som visserligen lär bli nollställt snart iofs då februari leder mot sitt slut...
Jag känner mig som en gammal gubbe när jag sitter med iPhonen. Visserligen är jag inte särskilt teknikintresserad men har hygglig koll på både generell teknologi (datorer, kameror, skärmar) och mer specifika områden (filmscannrar, professionella videodeck, bildkalibrering). Men telefoner har jag däremot ingen koll på alls. Samtidigt har jag åtminstone viljan att försöka mig på detta, även om jag tror det kommer resultera i att jag går tillbaka till den kära Nokian. Möjligt att jag uppgraderar till 3330 så att man kan spela flipper medan man pendlar, men det klarar jag nog på egen hand.
Håll ut kära Sweclockare! Jag kommer att uppdatera er hur processen går allteftersom.
