Jag skrev väl snarare att jag inte är särskilt teknikintresserad i mitt huvudinlägg? För det är jag egentligen inte. Gillar att maxa prestanda och få ut det mesta när jag exempelvis klipper film, men jag är också av principen att det som funkar också funkar. Jag känner att jag har en telefon för att ringa och sms:a, kanske spela masken på sin höjd.
Jag ogillar absolut inte principen bakom smartphonen. Det handlar mer om att jag inte känner något behov. För att svara på dina påståenden så:
Musik lyssnar jag bara på i mitt hem, på jobbet eller i bilen. Saknar det inte när jag är on the go. Alltså är en smartphone utesluten för mig.
Kameror har jag gott om, och jag håller endast på med foto som kreativ syssla. Alltså är en smartphone utesluten för mig.
Telefon har jag ju redan i Nokian. Alltså är en smartphone utesluten för mig (fast det blir väl svårt om GSM släcks ner).
GPS har jag redan i bilen och om jag ska gå till fots föredrar jag att studera kartor och utveckla mitt lokalsinne hellre än att förlita mig på en mobiltelefon. Alltså är smartphone utesluten för mig.
Plånbok har jag redan, med kort i som funkar. Alltså är smartphone utesluten för mig.
Och sedan hela det här med att ha tillgång till internet var man än är... Har du öht någon idé om hur många timmar jag spenderar framför datorer som är uppkopplade till nätet? Snittar absolut på mer än 10h/dygn, antingen hemma eller på jobbet. Behöver jag verkligen ha mer internet än så i min vardag? Nej, det kan jag inte påstå. Det är snarare skönt att koppla bort sig från internet när man äter lunch eller fikar med kollegor.
Sammantaget har det gjort att jag inte har sett något skäl att gå över till smartphone under väldigt lång tid. Dels är det en ekonomisk fråga då jag alltid känt att man kan göra roligare saker för pengarna. Dock kommer jag, lite senare i år, att infinna mig under omständigheter som kan komma att kräva det och då kände jag att det kanske kan vara värt att försöka. Inget konstigt eller fel med det i min bok, men hela kontexten blir ju smått komisk då jag känner mig som en stenåldersmänniska när jag försöker få bukt på den.
Ifrågasätter absolut ingen som har en smartphone eller som nyttjar den till stor del. Det är bara bra att folk känner sig nöjda med sina prylar! Jag har bara gjort personliga avvägningar och länge kommit fram till att den helt enkelt är överflödig för mig.
Jag är 25. Min farfar är dock 86 och bytte nyligen upp sig till en iPhone 6s (från 4). Han var dock datortekniker på IBM under 50-talet så antagligen tillhör han nog en minoritet av 30-talisterna i Sverige.