Billån, hur lång tid brukar folk avbetala?

Varit lite olika. Våra första 5-6 bilar var olika grader av begagnade. Sedan har vi köpt ett antal bilar nya. Eller ja, jag har tagit demo-bilar med 100-300mil på mätaren och prutat hårt och varit villig att hämta dem över hela landet. Då vi köpt flera Kior och dessa har 7-års nybilsgaranti och jag fått ner priset på dem till mellan 50-100.000 under listpris så har jag gjort som så att jag lagt upp det på lika många år som nybilsgarantin är. Sedan har jag haft dem kanske 3-4år ungefär och när jag sålt dem har de ofta varit lågmilare i bra skick med flera års garanti kvar som varit eftertraktat.

Nu har jag bil via jobbet så endast en av bilarna hemma, en liten Picanto som andrabil, är köpt.

Nej, ett billån är en viss typ av lån, ingen anledning att börja hitta på nya betydelser på väldefinierade saker. Personen tog ett utökat bolån och fick in pengar på kontot, att de sen spenderades på en bil gör det inte till ett billån. Däremot kan man ju säga att han tog ett bostadslån till bilköp om man vill.

Nu var detta inte poängen utan att personen försökte vantolka det som skrevs.

On topic:
För övrigt bryr jag mig inte mycket om man lånar till bilköp faktiskt, tog själv runt 550k som finansiering nu senast när jag köpte bil. Känns bättre att göra det och ligga likvid helt enkelt.

Förstår om folk vill låta pengarna jobba på börsen istället för att vara låsta i en bil (om man är införstådd i riskerna), men att ha lån och likvider på kontot låter som dubbelbestraffning i.o.m. att man åker på både inflation och räntekostnader. Du är nog ganska ensam om att känslan av likvider på kontot är bättre än att vara skuldfri.

Både ränta och inflation är så låga nu så det spelar ingen större roll tycker jag, friheten i att vara likvid är värd en hel del (speciellt nu när det sett dystert ut på börsen). La faktiskt in extra i lägenheten förut när jag tyckte det var lite väl mycket som låg löst.

Hej.

Hoppas att du får några svar som är on topic iallafall...
Själv köpte jag nyligen en bil för 170.000.
Då betalade jag 40.000 själv, så återstoden blev 130.000 och har sedan amorterat 3000 i månaden på billånet.
Det innebär 3,5 - 4 år amorteringstid.

Vet inte om det är smart eller inte, (eller vanligt för den delen) men jag håller med ovan skribenter i tråden att om man inte avser att äga bilen för evigt så måste man ju iallafall amortera så att man hinner med värdeminskningen.

Jag är nog slutkund på den här bilen, har haft liknande upplägg på alla mina biläganden och när amorteringen är gjord så att man äger bilen själv är det ju bara att börja räkna på total ägandekostnad.
Min senaste bil var en Accord 2006 som jag hade i tio år.
125.000 - 25.000 som jag fick när jag sålde ger total värdeminskning 833:- i månaden.

Vanligtvis för att man kan tjäna mer per pengar på att investera i något som ger bättre avkastning än räntekostnaden. Ett annat vanligt skäl är att man vill ha större trygghet och flexibilitet vilket man kan få genom att ha gott om likvida medel.

För att jag vill använda framtida inkomster för att betala för framtida bilkostnader när de uppstår och inte betala mina bilkostnader för de närmaste 2-3 åren redan idag.

Då kan kan jag även ligga likvid så om det kommer någon investeringsmöjlighet kan jag ta den, eller ha friheten att göra annat som kan vara intressant.

Nej det har du rätt i, men låter det som att man älskar sina föräldrar när man planerar med att de skall dö för att betala av sitt billån?

Kalla det vad du vill, det är ett lån för att betala av en bil.

Jag tycker inte det säger någonting om ifall man älskar sina föräldrar eller inte. Tycker det låter precis som det står, ett konstaterande att det är först om personen ärver massa pengar som den kommer tycka det är värt att lösa lånet. Det är väl inge konstigt att vara medveten om att alla dör till sist?

Läste någonstans att en bil har tappat det mesta av sitt värde efter sex år.
Så rekommendationen är att köpa bilar av "hyffsat" kända märken (inte Daihatzu och massa annat skräp) som är ca 6 år gamla.

Nu har jag dock en personalbil som är ny men om jag skulle köpa en så skulle det bli en bil av modell "äldre".

Jag ska betala av mitt lån på 6 år 🙂

Toyota ?

För att de istället för att köpa en bil för 50k-100kkr kontant så kan de köpa en mer fräsig för 500kkr med lån.

3 år är max enligt mig, en del kör ju på restvärde också när de tar lån så de antingen löser in bilen eller tar ett nytt lån. Betalade min på ca 2 år. Betalade då även 40% kontant, helt ny då, vet det är förlust affär men ville ha en ny bil. Börjat kika på annat då jag vill ha större men är osäker vad som händer i framtiden så inte sugen på att punga ut en bit över 300k för typ en ny v60 med osäkerhet kring drivmedel,skatter, förbud osv.

Men tillbaka till lånegrejen, handlar ju om vad man prioriterar, menar jag sparar ungefär 60% av min lön och har det gött ändå, så skulle absolut kunna ta en dyr jävla bil men inte det jag prioriterar nu. 😁

Du skrev när du var yngre, nu kanske du menade för bara ett par år sen men jag tänkte mig mer tillbaka till när man faktiskt fick lite ränta på ett konto.

Oavsett om du blev av med jobbet så hade pengar på kontot varit en bättre lösning i teorin (även om det handlar om små summor).
För just dig kanske det var vettigt, om du blåst pengarna på annat annars.

Hade du haft pengarna på kontot under året hade du som sämst haft lika mycket pengar, hade du fått ränta hade du haft mer. Att förbetala eller ha dem på kontot gör nämligen ingen skillnad när du förlorar jobbet, om något kan ha dem på kontot vara bra eftersom du har mer likviditet.

Sist köpte vi en bil för 25k som vi betalade kontant, det är snart 4 år sedan. Skulle tro att man åtminstone får 15k för den i dagsläget. Vår "nya" bil servar vi med jämna mellanrum för att den skall hålla så länge den kan, visst så har jag fått åtgärda några saker efter någon besiktning, men inga stora saker. Gamla bilen inhandlades för 7k och såldes för 7k två år senare. Hade inte lagt några pengar utöver försäkring och bensin/tvätt på den.

Skulle bilen fullständigt kapitulera så kan man köpa en ny för ungefär samma pengar, köper man en nyare bil så är värdeminskningen mer än 25k på ett år.

Visst, den har inte alls finesser såklart, men för tiden var den säker (06). Även om nya bilar högst troligt är betydlig säkrare. Jag tycker den ekvationen fungerar bra för oss. En begagnad bil känns alltid som en risk att köpa, även om den kostar över 100k, då tycker jag runt 25k fungerar bra, för du får ändå en bil som inte är en total rishög. Från 25k-50k tycker jag inte att du får nämnvärt mycket bättre bil för pengarna.

Om man bara kollar Swedbanks billånskalkylator får man fram att en bil för 300k, med 60k i kontantinsats och 5 års återbetalning hamnar på 4 401 kr/mån.

Då har man i slutändan betalat ca 24k för nöjet att dela upp betalningen istället för att köpa kontant.

Det är nog rätt många i Sverige som utan problem kan lägga 4 401 kr/mån för att "köpa" en ny bil, särskilt om man är två som jobbar i familjen.

Jag tycker personligen det är vettigare att spara ihop pengarna och köpa kontant, men då får man ju såklart ta några år i början där man väntar in bilköpet så att säga. Men sedan när man köpt bilen kan man direkt börja lägga undan till nästa bil, så efter första köpet blir det ingen fördröjning och man sparar pengar i längden jämfört med att låna.

/hulle.