Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

ja livet suger skit utan jobb, går ju för tusan inte få nåt heller, allt kräver erfarenhet,, man blir bara deppad kolla på alla annonser osv.. såg för nån vecka sen dom sökte efter en diskare på deltid.. jo ok tänkte jag tills jag såg krävs "1-2års erfarenhet" ? hm... trodde alla normala människor kan klara av att diska lite? det gör man väl hemma nästan dagligen? så om man har aldrig diskat på nåt matställe kan man aldrig få ett sånt jobb eller?.... helt värdelöst man tappar bara motivation till nåt när man inte har kontakter eller familj som kan hjälpa en heller.i corona tider... kanske man ska gå hänga sig själv istället så slipper man lida iaf...

Tror inte du riktigt fångade inläggets andemening.. Du kanske var satiriskt ironisk, men det tvivlar jag. Isåfall världen längsta ironi-inlägg. Hatten av isåfall.

@HazZarD
Vad är dina skills? Du sitter ju här på SweC så du har säkert dator-intresse och kan du felsöka dina egna datorproblemså klassar du till vilken 1st-line tjänst som helst där ute. Jag skulle rekommendera söka allt med support ovasett vilken erfarnhet som står.

Fixade äntligen punkteringen på cykelns bakhjul slangen hade torkat vid ventilen över vintern (står i ett gemensamt "cykelhus" som är låst ) När det var ihopskruvat inser jag att någon granne har stulit min cykelpump en sådan som sitter fast i ramen och kostar max 99kr så gör väl inget men vad fan... Vet att pumpen satt i sin hållare eftersom jag använde den när jag testade om det bara pyst ut genom ventilen.
Tog bilen till mina föräldrar för att låna en cykelpump, när jag kommer hem så går pumpens slang av pga gummit torkat ut.
Sen kom jag på att jag har en starthjälp i bagaget som även har en däckpump inbyggt. Men nej den lånade jag ju ut till en vän i höstas och har bett om att få tillbaka flera gånger. Antagligen kommer han tycka jag tjatar nu när jag ber honom igen om att få tillbaka mina grejer.

Så nu har jag en cykel med två bra cykelslangar men ingen luft i bakdäcket och är grinig på mina kriminella grannar och min "vän". Ska ta mig ett glas öl och trösta mig med.

Krocka på det viset är inte svårt om ena eller båda förarna sitter och smsar eller pillar med radion.
Jag har åkt med en som vid jobbets parkering drog ur nyckeln ur tändningslåset och rullade in på parkeringsplatsen för att spara tid. Problemet var bara en gång att han svängde lite för mycket så rattlåset gick i samtidigt som det kom en mötande bil gissa hur det gick.
Jag är tveksam men om det är så borde pumpen vara tillbaka i morgon. Cykeln står ju kvar eftersom jag inte har luft i däcken. Jag har nog aldrig varit så stressad så att jag lånad något och glömt lämna tillbaka.

Det är även hyresrätter i ett kommunalt bolag så det finns en och annan underlig individ i området. De kan sitta och grilla på gräsmattan utanför och dagen efter ligger deras matrester i rabatterna tror inte de bryr sig särskilt mycket om andras grejer.

@Elektroman:
Nej inget coronatest innan man åker ner. Man blir testad där nere och har man corona så får man sitta i karantän där på ett hotell i 2 veckor.

Fast...jo, det gör du.
Finns hjälp att få, även om du skrev att det inte ger nåt.

Nice med en tråd att kunna ventilera i. Är nere i ett jäkla mörker just nu så kanske hjälper att ventilera då jag inte pallar snacka med psykolog/kurator. Gjort tidigare och det ger mig verkligen ingenting. Jag lider egentligen inte av psykisk ohälsa i grunden, utan det är situationer jag blivit utsatt av på senare år som gjort att jag utvecklat social fobi, panikångest m.m. Var lyckligt gift en gång i tiden men förlorade min ex-fru till missbruk (inte död, men bildligt talat) aldrig riktigt kunnat återhämta mig från all den psykiska misshandel jag blev utsatt för under de år missbruket pågick i vårat gemensamma hem med två små barn i ekvationen. Är nu ensamstående varannan vecka med barnen men har svårt att känna glädje när jag är med dom. Blev förmodligen så utbränd under de åren som jag fick ta hand om allt, samtidigt som jag försökte skydda barnen från deras egen mor. Att vara med barnen blir även en katalysator som triggar igång förtränga minnen från den tiden.
Mitt ex är nu "frisk" och vill ha mig tillbaka. Jag vill förstås inte ha ett förhållande med henne igen. Samtidigt så tar det emot att säga nej eftersom man ändå älskar den person hon en gång var. Men då jag aldrig någonsin kan lita på henne igen så går det inte att bygga ett förhållande. Min svartsjuka och den misstro jag skulle ha till henne skulle förgifta ett eventuellt förhållande på nolltid. Skulle även inte klara av att bli sviken en gång till då mitt psykiska välmående redan är så pass dåligt. Hade en period med självmordstankar och kan aldrig utsätta mig för en situation som kan riskera att jag hamnar där igen. Så har bestämt mig för att aldrig ha ett förhållande igen, med någon. Ska försöka leva enbart för mina barn. Detta får mig förstås att inse hur pass ensam jag egentligen är. Semestern är snart slut och det enda jag egentligen ser fram emot, hur sjukt det än må låta, är att få komma tillbaka till jobbet med mina kollegor igen. Så pass värdelös är jag och min vardag, att jag hellre vill spendera min tid på en arbetsplats som egentligen knappt uppskattar att jag är där.

Söker ingen sympati härifrån. Jag vet att jag borde prata med någon men det kommer inte hända. Ville bara få skriva av mig. Tänkte att det kanske hjälper att få ur mig allting. Ha det gött!

Utbrändhet med följande depression ser jag inte som psykisk ohälsa.

Fast vad du ser det som och vad som är fakta är tydligen inte samma sak.

Om jag tittar på mitt liv just nu från ett utifrån perspektiv, så har jag det jävligt bra. Har en underbar sambo, ett jobb jag trivs med och en unge på väg. Men jag slås ändå av att jag inte är lycklig. Eller inte så att jag är olycklig eller ledsen på något vis, men det känns som om livet har stannat upp. Som att det gick för snabbt att nå hit. Jag fick aldrig uppleva att bo ensam till exempel, jag flyttade ihop med min nuvarande sambo när jag flyttade hemifrån. Det känns som om jag behövt bli "vuxen" innan jag ville det. Gått från att kunna spela datorspel till sent på natten, och dricka öl med polarna, till att knappt hinna med något spelande överhuvudtaget för att livet kommit emellan. Känns lite som att tiden går för snabbt, att jag bara vill trycka på paus och bara vara den jag var för 2 år sen igen, om så bara för en stund. Rörigt inlägg kanske, men det är skönt att ventilera sina tankar ibland.