Ersättning vid praktik efter sjukskrivning.. Någon med koll?

Akassan förr. Man fick ut runt 10 000kr eller vad det nu var. När denna tog slut så gick det över till aktivitetsersättning som låg på samma nivå. Detta kunde man sedan få förlängt år efter år.
Om man där emot fick ett jobb under tiden, så kunde det resultera i att ens akassa sänktes, vilket innebär att man år efter år helt plötsligt fick lägre ersättning för att man under en kort period hade haft ett deltidsarbete. Samma sak var det för övrigt med ett 100% lågt betalat jobb.
Min poäng är att systemet har varit skevt länge med att det ej alltid lönar sig att arbeta.

Sedan visst har försäkringskassan och arbetsförmedlingen blivit hårdare. Detta av flera orsaker, men det är mer en politisk diskussion kring huruvida vi ska lägga mer pengar på att låta fler personer slippa arbeta. Där vissa idag tvingas arbeta med stora smärtor och annat.

Exakt.. Att systemet är sjukt med att man förlorar pengar på att arbeta, bör ju vara något alla är emot oavsett vilket politisk åsikt man har. Åtgärderna för att lösa problemet är dock väldigt politiska, där folk har helt olika lösningar.

Ger inte Arbetsförmedlingen aktivtetsersättning för praktiken? :C

Är dock inte första gången man hör att ex deltidsjobb på under 50% stundvis ger mindre betalt än att helt enkelt ta akassa/sjukersättning på 100% vilket såklart är tråkigt.

Jag har själv varit i en längre sjukskrivning, men hade en anställning i ryggen hela vägen så när jag väl började arbetsträna så var det företaget som fick betala ut, så jag har tyvärr ingen praktiskt erfarenhet som er relevant till ert fall

Har din fru verkligen varit sjukskriven i flera år? Du skriver att hon slussats runt mellan ställen, vad har det varit? Hennes ersättning hon fick innan verkar också väldigt låg för att vara från försäkringskassan vid heltidsjukskrivning.

Men det är tyvärr så det fungerar i Sverige idag, folk som behöver hjälp får det inte. Pengarna går istället till att anställa massa människor på AF/FK som inte orkar ta ett jobb inom det privata, för där måste man faktiskt producera något för att motivera sin anställning.

Jag fattar inte heller. Hon har varit 100% sjukskriven men slussats runt på dagisverksamheter? I flera år? Man brukar 'prövas' var tredje år, är det det som är dagis?
Min fru är 100% sjukskriven och har nu vad som förr kallades sjukpension. Hon får ut över 10k. Hennes sjukresa har varat i 30år så vi har varit med om dom flesta stegen där.
Tyvärr måste man utbilda sig själv vad gäller regler och möjligheter, handläggare på FK, sjukvård, AF, akassa, osv har sällan helhetsbilden och tar bara ansvar för sin bit. Och, ni har ett eget ansvar här vilket kan vara svårt att förstå när folk säger åt en hur det ligger till. Ni måste vara aktiva och ha en egen plan, fråga utredarna, ha egna tankar om hur ni skulle vilja ha livet och rådfråga dom hur möjligheterna är och hur man kan göra. Var inte passiva och bara sitt och lyssna o nicka, då får ni minimum engagemang.
Vad är verkligen historien här?

Sjukskriv igen på heltid för att få ut max pengar. Sen gå med i någon frivilligorganisation eller volontär jobbare. Detta för att få social interaktion och stimulans o känna mening.

Låter som en fullt korrekt ersättning när vi talar om en person med aktivitetsstöd utan att kunna ta ut något inkomstbaserat, då man då får 365 kr om dagen om man också uppfyller kravet för a-kassa. Hade hon varit ensamstående hade hon även fått försörjningsstöd och kanske blivit tillsagd att ta praktik närmare boendet.

Uppfyller man inte kravet för a-kassa kan man få så lite som 223 kr om dagen för att delta i praktik eller program. Månader har allt mellan 19-22 vardagar och skatt dras. Det är där TS fru har hamnat.

Försäkringssystemet är utformat för de som jobbat heltid en tid och behöver stöd en kortare period.

@kundun: Du borde veta att det är totalt uteslutet med sjukersättning om inte läkare bedömer att du aldrig kommer kunna arbeta någon gång i ditt liv. Man kan ha sjukersättning på 25, 50 eller 75 % också förvisso, men många kommer hinna leva ett helt liv innan de får den prövningen. Det TS stöter på är att hon går från sjukpenning eller aktivitetsersättning till aktivitetsstöd.

Kan man inte få inkomstbaserade ersättningar är golvet väldigt lågt i våra försäkringssystem. Hade man dessutom inte hög inkomst, är långtidsarbetslös och sedermera blir sjukskriven för att sedan arbetsträna så kan du max få 65 % av tidigare lön om du deltar i ett program. De som inte skyddat sin akassa eller SGI halkar ner ännu mer.

@Karaff: Menar du att hon ska pendla 40 mil om dagen? Förstår inte ditt inlägg där, då skulle hon inte göra något annat än att åka fram och tillbaka, och sen är dagen slut. Även om det handlar om tåg är det 4 timmar på tåget varje dag. I det senare fallet bör reseersättning stå för allt utöver/förutom 600 kr.

Är det arbetsprövning, arbetsträning eller arbetspraktik hon är på? Prövas hon av försäkringskassan eller av arbetsförmedlingen? Om hon är 100% sjukskriven; vad har arbetsförmedlingen med henne att göra?
Försöker gärna hjälpa men det är gott om frågetecken?

Är det via ett arbetsmarknadspolitiskt program så är det ju rehabersättning via FK som gäller?

@kundun: Är det inte ganska lätt att gissa där? Har hon tidigare haft sjukpenning så är hon inte längre berättigad till denna enligt Försäkringskassan, hade hon varit det hade hon inte deltagit i jobb- och utvecklingsgarantin och fått aktivitetsstöd utan istället haft rehabiliteringspenning eller aktivitetsstöd + sjukpenning. Det sista är något läkaren måste ordna genom att skriva två (olika) intyg.

Jag inleder med och säga att jag har inte direkt stenkoll, men kan utifrån vad du beskriver komma med lite tips och råd. Politik och annat lämnar jag därhän. Du får ta svaren som dom är, då jag baserar dom på den information du bistått med.

Arbetsförmedlingen: Eftersom din fru varit sjukskriven en lång tid och har en nedsatt arbetsförmåga enligt dig, så begär att få en annan handläggare. Jag tänker specifikt på en grupp som är specialiserad på personer som står långt från arbetsmarknaden/har speciella behov. OSA-anställning kanske kan vara något och finns närmare er?

Rehabkooordinator: Finns det en sådan på din vårdcentral kanske? Det kan vara bra och försöka ta hjälp av en sådan som kan hjälpa till i kontakten med olika myndigheter och som ofta har mer information än en själv. Det kan avlasta dig på sikt också. Koordinatorn kan också vara med vid olika möten och hjälpa till med frågeställningar där.

Här i Stockholm finns en del olika "organisationer" eller vad dem kan kallas som kan hjälpa till med att komma ut i arbete, praktikplatser osv. Två av dom jag känner till är MIA-projektet och Jobbcenter. Vad jag förstår så är dom hierarkist under arbetsförmedlingen. Kort sagt - AF behöver godkänna att dom hjälper till. Det kan ju inte skada att ringa och fråga dom ifall det finns något liknande nära dig? Andra ställen kan vara kyrkan också. Inget krav på religion eller så.

Du kan också se över ekonomin med hjälp av en budget och skuldrådgivare. Ja, det kan tyckas vara konstigt, men det kan vara bra och ha ett tredje öga som kikar på ekonomin och ge råd och stöd. Kanske finns det någon ersättning att söka? Detta är en gratis tjänst som kommunen erbjuder.

Min erfarenhet av FK är krasst att läkarintyg inte är vad det var. Det är bara en rekommendation. Sen bestämmer FK själva vad utfallet blir.

Jag hoppas att det löser sig för er på ett eller annat sätt.

Gissa på du, låt inte min strävan efter fakta störa. 😉

Eftersom det handlar om en långtidsarbetslös person som inte uppfyller ett arbetsvillkor så lönar det sig definitivt att arbeta, även 25 % är bättre än aktivitetsstödet på 100 % när vi talar om inkomst. 50 %-tjänst är bättre än tidigare sjukpenning. Då räknar vi inte ens in att hon kanske kan vara inskriven i program på 75 eller 50 % samtidigt och få några tusen extra därifrån eller på sikt kanske kan få sjukersättning på deltid.

De som har arbetat, har sjukpenning och sen vill arbetspröva kan göra det som arbetslivsinriktad rehabilitering och de förlorar ingen inkomst på att så göra. Förlorar du sjukpenning (sjukpenningskraven ökar ju längre du är sjukskriven) och inte uppfyller ett arbetsvillkor är det de där 223 kr före skatt som gäller, ensamstående får då söka ekonomiskt bistånd och leva i fattigdom. Någon som har sambo/maka/make måste såklart bli försörjd av sin partner och kan inte söka försörjningsstöd om inte den samlade ekonomin är extremt dålig som i att den andra personen har mycket låg inkomst.

Behövs inte några nya bortre gränser för att det ska löna sig att arbeta. Inkomstbaserade ersättningen från a-kassan är tidsbegränsad, är du långtidsarbetslös och sedan blir inskriven i program efter a-kassan tar slut handlar det om max 760 kr/dag – en vuxen person tjänar mer på att städa eller jobba på en snabbmatskedja. Är inte som att du kan låna till en bil för miljonen på dessa inkomster och inkomstslag. De som inte arbetat tillräckligt eller haft låg inkomst får mindre som arbetslös och det lönar sig då att arbeta och inte ha något annat stöd om det även är deltid.

Det TS ville säga kräver väl ingen fakta?

Vill han inte försörja sin fru så kan det mycket väl vara så att de får skilja sig och flytta isär, för försörjningskrav finns.

Ok då gissar vi väl då
Om man varit sjukskriven i 100% i flera år så kanske det kan vara läge att börja dra igång någon form av väg till sjukersättning. Detta är inget fk eller af gör själva utan är något man får börja dra i själv med hjälp av läkare. Är det en mer eller mindre kronisk åkomma så kommer ts fru att fortsätta åka in o ut ur sjukskrivningar, diverse åtgärder och arbetslöshet oavsett, detta gjorde min fru i 20 år. Ingen kommer att föreslå sjukersättning. Men ger man sig in i den karusellen så kan man se fram emot åratal av utredningar och undersökningar av ens sjukdom och liv.
Sjukersättningen är inte heller spikat, man kan börja på 50%, gå ner till 25 eller upp till 75/100 eller förlora den. I regel görs en ny bedömning och utredning vart 3e år. Det tog min fru 10 år att gå från 25 till 100% och det innefattade oräkneliga undersökningar, 3 utredningsrundor med magnetröntgen, psykologer, läkare, specialister etc etc
Tyvärr är väl chansen att få det som ung ganska liten men kan man bara få 25% kan livet bli mycket lättare.
Att bara försöka gå på den väg som är mest ekonomiskt lönsam för tillfället hjälper inte ts fru att få någon sorts normalitet och trygg vardag i långa loppet; vill hon studsa runt i åtgärder resten av livet?
Men jag håller med, det är kaffepengar man får, det är jobbigt och frustrerande att vara i händerna på myndighetspersoner med väldigt varierande kompetens och det sliter på en själv och ens nära o kära.

Lycka till!

Det finns alternativ till att vara ”i händerna på myndighetspersoner” om man vill slippa det. Alla kan inte göra allt, men ”alla” kan göra nånting. (det är ytterst få personer som verkligen inte kan göra någonting alls för att få någon form av inkomst)

*Politiskt sidospår raderat*

Vänligen håll er till TS:s frågeställning