Tv på avbetalning

@Sando
Uppskattar dina inlägg i tråden. Håller med om att konsumentkrediter har en mer legitim roll när man drabbas av oförutsedda utgifter.

Att inte ha sparat ihop en tillräckligt stor buffert är betydligt minde klandervärt än bristen på självkontroll som förtida nöjeskonsumtion innebär.

Som andra varit inne på tycker jag nog att man borde prioritera att ordna en buffert om man väljer att köpa TV-apparater och dylikt på avbetalning eftersom man annars inte skulle ha råd.

Köper man saker och ting på till exempel ett års avbetalning så känns det som att man ligger ett år efter i sin ekonomi och ständigt kämpar för att komma tillbaka till plus minus noll – det är säkert okej för vissa, men personligen hade jag tyckt att det var påfrestande och en källa till oro.

Hade jag befunnit mig i den situationen hade jag istället sett till att dra in på utgifterna och konsumtionen i kanske ett år för att bygga upp en buffert, så att jag istället ligger "ett år före" i min ekonomi. Efter sitt inköp spenderar man då istället tiden med att ligga på plus och spara ännu mer pengar, snarare än att ligga på minus och kämpa för att betala tillbaka pengar man är skyldig.

Sedan finns det givetvis personer som väljer att ta saker på avbetalning eftersom de hellre vill investera pengarna för att få någon form av avkastning, och det är så klart en helt annan historia.

Se ovan, det var exakt vad jag skrev!

Sant, men min tolkning var att det var aningen ironiskt menat och att man dels måste vara i ett "absolut behov av en TV nu", samt att man måste kunna visa ett strikt samband mellan införskaffandet av TV:n och en framtida ekonomisk vinning.

Mjuka värden kan inte alltid mätas på ett sådant sätt. På samma sätt kan inte ett företag titta på kostnaden att införskaffa ett pingisbord på kontoret och direkt jämföra detta med de eventuella positiva effekter ett pingisbord kan komma att föra med sig.

I majoriteten av fallen så så köper man en TV för att ersätta en existerande TV, man köper en dator för att ersätta en existerande dator osv. så underhållningsvärdet har du haft hela tiden (även om det ökar med nytt köp).

Är man proaktiv så ser man redan innan att behovet/suget av en uppgradering är på väg och lägger undan en slant i förväg. Flera i tråden påstår att de betalar av lånet på 3-6 månader, och det är såpass kort tid att det är rimligt att både förutse och spara till en köp i förväg.
Fördelen med "konsumptionssparande" är att man vid inköpstillfället har alla fakta på om man har råd med prylen eller inte. Om du istället köper samma pryl på avbetalning så vet du omöjligen till 100% om du har råd att betala den sista avbetalningen.

Anser man sig ha råd att köpa nåt på avbetalning så har man också råd att i valfri form lägga undan pengar inför nästa konsumptionsköp. Skillnaden är att det ena är mer ansvarsfullt ekonomiskt medans det andra är mer riskabel ekonomiskt beteende.

Var ett svar på blommans kommentar:
"På samma sätt kan ju en privatperson investera i sitt välmående för att göra bättre ifrån sig på arbetsplatsen och dylikt."

...så ja, ser man möjligheter att öka eller trygga sina inkomster genom välmående från en bättre TV så är det en bra investering.

(men du och jag vet att en ny TV hemma sannolikt inte ökar/tryggar ens inkomster)

Beror ju lite på omsättning, användningsområde och pris naturligtvis.

Har själv haft kollegor som köpte Betacam-bandare på 80/90-talet för ett antal hundratusen kr styck och konkade eftersom den ekonomiska påfrestningen blev alldeles för stor på kort sikt i jämförelse mot lönsamheten. På konsumentsidan tänker jag att risken lätt blir att man får omvända problemet, dvs man drar på sig så mycket lån och krediter att man inte har deg så det räcker till varje månad.

Av det skälet köper jag alla "nöjesprylar" med befintliga pengar och har alltid en vettig buffert. Alla för göra som de vill och såvida man klarar ekonomin så går det ju bra. Jag vet bara hur lätt jag har att shoppa loss när jag känner mig ekonomiskt oberoende utan att vara det...

Fast å andra sidan så hade du kunnat köpa dessa via lån.

Lek med tanken att du köpte dessa för fem år sedan.
Säg att dina lån hade legat på 20% kontantinsats/80% lån med en ränta på 2%.
Du hade haft 220k över som du kunnat trycka in i fonder/aktier som historiskt sett har gett i snitt 7% per år.

Detta skulle förvandlat dina 220k till 308k över en femårsperiod. Dvs en "vinst" på före skatt 88561:-.
Du hade fått betala i runda slängar 22 000:- i ränta under dessa fem år beroende på vilken typ av lån du tar, samt att du behöver skatta 30% när du realiserar vinsten.

Du skulle få 62 000:- efter skatt på dina aktier/fonder.
Minus räntekostnaden på 22 000:-, men du får göra avdrag på 30% av dina ränteutgifter vilket blir 6 600:-.
Vilket i slutändan betyder att du skulle haft 46 600:- extra efter en femårsperiod gentemot att casha. (Plus dina ursprunliga 220k, givetvis)

Nackdelen är väl att du inte har samma peace of mind samt att du har en högre månadsutgift under dessa 5 år då grejorna ändå skall ammorteras.

Poängen här är att efter 25 år, utan att slänga in mer stålar så skulle din aktiedepå vara värd 1.2 miljoner om denna 7%iga ökningen håller i sig.

Jag har otroligt svårt att se hur det är smartare att betala av grejorna kontant från ett långsiktigt perspektiv OM man har utrymme i sin ekonomi för månadsavgiften från lånet.

Kort sagt

Tight budget = Bättre att köpa det kontant
Säkrare ekonomi där man kan klara högre månadsutgifter = Bättre med avbetalning.

Inte ens mångmiljardärer går och cashar en båt för ett par hundra miljoner (Bortsett från oljesheikar) pga att de får mycket högre avkastning på pengarna genom investeringar.

Jag ser inga problem att köpa en tv på avbetalning av den anledningen ovan.

Om mina besparingar kan jobba medans jag har en tv på avbetalning. Vad är problemet med det? Om jag köper en tv för 30 000 papp idag vad är den värd om 3 år? Samma med bil, dator. Nä vissa saker kan man med fördel ta på avbetalning. Att ha en avbetalning är ju inte samma sak att man inte har sparande? Eller har jag missat nått? Tycker poängen Lodisen gör är klockren.

Men absolut jag har också levt på gränsen för jag ville "unna" mig en tv, stereo dator, med absolut noll marginaler.
Det är ju inte att rekommendera. Men att blankt säga nej till avbetalningen är väldigt konstigt i mina ögon.

Njae, rätt många hobbyfotografer startar ju sina företag med privat utrustning. Precis som jag skriver för Sweclockers som en hobby och får viss ersättning för detta.

Du kan även göra vissa former av avdrag i deklarationen för just hobbyverksamhet som drar in stålar.

Den enda produkten jag har på avbetalning är mitt mobilabonnemang + huslån.

Sluta med konsumtionslån! har man inte råd får man spara, jag har själv inget högre än gymnasieutbildning och arbetar som operatör på en fabrik med medioker lön men de räcker till det mesta förr eller senare om man håller nere kostnaderna.

Läs vad jag skrev här: #18638539

Du får gärna motivera varför man skall sluta med konsumptions om man är ekonomiskt ansvarig. Så länge räntan är lägre än avkastningen på börsen är det enligt mig dåligt att INTE låna.

När sa jag någonting om att jag inte skulle sparat i värdepapper? Det är en del av ett sparande som annars skulle gått till småköp etc. Där ligger en enorm besparing genom snart 10 år, ränta på ränta är magiskt.

Vi pratar egentligen om att köpa en TV för en summa. Jag drog bara till mitt exempel att jag inte har betalat ränta på ett lån jag egentligen inte behövde. Kom de pengarna genom utdelning eller sparande på ett nollräntekonto framgår inte i min text.

Sen att själv äga allt är en otroligt skön känsla i sig som jag själv värderar enormt.

Nej, även "mindre" summor som 20 000:- växer väldigt mycket över åren.
Det är ju inget fel att köpa saker och ting kontant. Jag menar bara ur ett långsiktigt perspektiv är det oftast inte det bästa alternativet ekonomiskt.

Varje tusenlapp som investeras blir 7000-8000:- på en 25-30 årshorisont (Detta gällar bara vid långsiktigt sparande. Behöver man stålarna tidigare än så, så kan ju börsan alltid krascha utan att återhämta sig innan man behöver använda pengarna) sedan är det ju upp till var och enn om det är värt det.
Många känner dock inte till ränta på ränta effekten, så det kan vara bra med praktiska exempel.

Räntan på en konsumtionskredit utan säkerhet är egentligen aldrig lägre än avkastningen på börsen. En delbetalning på typ Elgiganten har effektiv årsränta på runt 20% (även med nollränta), medan börsen förväntas ha ett dåligt årtionde framför sig, till och med så pass att vissa pratar om att man på medellång sikt ska hoppas på att behålla värdet.

Kreditgivaren lånar oftast in för runt 5-6% beroende på säkerheter (banklicens=betydligt lägre). Sen ska personalkostnader, marknadsföring, system, lokaler och andra utgifter betalas. Sen har du kreditförluster på runt 6-7% ungefär. För att ekvationen ska gå ihop måste effektiva räntan ligga på minst 15% ungefär.

Kreditgivarens kreditgivare kan också investera sina medel på börsen och få samma långtidsränta som dig, vilket även din kreditgivare kan. Därför måste effektiva räntan på ett osäkrat konsumtionslån "alltid" vara markant högre än avkastningen på börsen.

Det finns avbetalningar utan aviavgift, uppläggningsavgift eller ränta.
Sen räknar de ju med att ett visst antal personer missar att betala, eller betalar mindre en månad varpå räntan brukar hoppa över 20%-strecket och smockas på aviavgifter med annat. Oftast även om man missar betaldagen med endast en dag.
Det är inte ovanligt att förfallodatum infaller på en Söndag och många som fastnar med skägget i brevlådan pga det.

Utöver det så får man inte glömma att de har marginaler på sakerna de säljer.
I slutändan så får de ränta sett till det stora hela, men om man sköter sig så slipper man det åka på det själv.
Annars hade de aldrig erbjudit kostnadsfri avbetalning.

Under min militärtjänstgöring var jag sällan hemma och gav bort min speldator till någon som behövde den bättre än mig, och när jag var klar hade jag endast min gamla skollaptop som precis kunde öppna spel på och inte mycket mer än så. Då spelande har alltid varit en stor del av mitt liv och det är så jag umgås med många av mina kompisar så kände jag att jag behövde något ganska omgående och jag hade ingen lust att vänta 2-3 månader på att lönen skulle trilla in. Därför valde jag att köpa dator + skärm på avbetalning i 12 månader med de villkor de flesta butiker kör på, alltså ingen ränta, 149kr uppläggningsavgift och 29kr aviavgift /mån. Dessa 497kr betalar jag gärna för att ha möjligheten att få prylarna direkt. Angående säkerhet med inkomst så hade jag investeringar/en buffert sen tidigare som jag hade kunnat köpa grejerna för, men det kändes klokt att ha kvar dem. Dessutom bodde jag kvar hemma hos föräldrarna, så om jag hade blivit av med jobbet/sjukskriven så kunde jag dra ner på mina utgifter till mer eller mindre noll. Dessutom hade jag 60 dagars öppet köp på grejerna. I detta fall tycker jag avbetalning är ok.

Jag jobbar för en större elektronikkedja och kommer dagligen i kontakt med kunder som köper saker på avbetalning. En del frågar vad månadskostnaden för en produkt blir och bryr sig inte om varken ränta, aviavgifter eller ens vad produkten kostar. Dessa människor blir förvirrade när jag pratar om 0% ränta, upplägningsavgift etc och verkar inte riktigt förstå vad de betyder, utan tänker endast på om de klarar av att äta månadskostnaden eller ej. Lustigt nog så handlar det nästan uteslutande om iPhones och MacBooks. Sedan finns det en annan typ av människor som köper spel/hörlurar på strax över tusenlappen på 24 mån avbetalning där man hos oss betalar 10% ränta, 249 kr uppläggningsavgift och 29kr aviavgift. Hur man resonerar här har jag verkligen ingen aning om.

Jag tycker avbetalning är en rätt schysst deal om man har koll på sin ekonomi. Min uppfattning är att de flesta köper rätt billiga/medeldyra grejer till hemmet för att det faktiskt behövs. Tänk typ TV för den gamla är paj, ritplatta för att ett barn har ett intresse etc. Det kan faktiskt vara så att till exempel en TV är en viktig del i en familj då man kanske inte umgås jättemycket annars. Jag tror många har möjlighet att betala grejerna direkt, men väljer att inte göra det så att det finns pengar under tiden om det skulle dyka upp oförutsedda utgifter. Detta är inte samma sak som att man inte har någon sparande/buffert.

+1 på den, det finns så många som tror att kreditgivare gör saker utifrån sitt hjärtas godhet, man ser det ofta i diskussionen runt leasingbilar, där folk tror att kreditgivaren ”sponsrar” köpen. Självklart är det som du säger, kreditgivaren vill tjäna pengar och tjänar de mer pengar på att satsa på börsen så skulle de välja det istället. Normalt affärsmannaskap helt enkelt.