Planerar grundläggande Linuxkurs - vad vill ni lära er?

Jag har nyligen uppgraderat min dator, så att jag har stöd till PCIe-passthrough för att kunna använda Ubuntu som mitt primära OS, men sen boota upp en Windows VM för gaming. Om det är intressant kan jag gå in på detalj hur jag gjorde det och vad som krävs. Det fungerar klockrent faktiskt.

Min ärliga åsikt är att det finns flera tusentals guider kring linux bara en googling bort så jag förstår inte poängen med ytterligare en. Jag skulle snarare föreslå en support-tråd där folk kan ställa frågor och få hjälp med Linux

Sen är jag dock kanske så pass trångsynt att jag tycker att de som använder Linux är (i typ alla fall) datorvana människor som kan googla sig fram till denna typen av information istället.

Det är väl mycket kring installationen och grundläggande anpassning som tar tankekraft. Ett Linuxsystem som väl är igång tenderar att bara gå och gå.

Sedan med att följa guider så blir det hyfsat enkelt att utöka med det som kommer till senare.

Ett bekymmer med guider på nätet är att många skriver i stil med "Kör detta kommando", lägg sedan till denna rad i filen ..., aktivera skriptet genom detta ... utan en tanke på vad det egentligen är de gör. Sedan eftersom Linux av sin natur uppdateras och förändras hela tiden så blir med tiden de guiderna rentav fel sätt att hantera det på. En välskriven guide förklarar vad som behöver göras och varför, samt har en beskrivning hur en själv gör det steget. Om något där går snett i ett steg i framtiden så är det mycket lättare att hitta vad som gäller idag. Förstår frustrationen, hade själv det problemet innan jag insåg att guider är olika i hur väl de löser problemet. På senare tid brukar jag söka mig till Archlinux wiki för att komma igång med saker.

En sak är säker, en Linuxdator som har anpassats för en sak är i regel väldigt bra på det sen. ^^

Manjaro är ett bättre val då. Det är en Archlinuxvariant motsvarande Ubuntu i användarvänlighet.

Bara själva faktum att man behöver gå en kurs för att kunna använda linux är hela anledningen till att det aldrig kommer bli poppulärt. Det borde vara så användarvänligt att man förstår själv bara genom att börja använda det.

Ja precis, vfio för gaming-kortet (RTX2070). Moderkortet är ett Asrock X570 Taichi med ett 3700X med IOMMU påslaget i UEFI. Sen gällde det att hitta GPUn med lspci och skicka in alla enheterna i IOMMU-gruppen för kortet till bootloadern (grub vfio_pci ids=) tillsammans med några andra flaggor (amd_iommu=on iommu=pt).

En omstart efter det och vfio-drivern används för hela kortet. Sen kom det svåra egentligen, och det var att skapa en Windows-VM i QEMU med virt-manager. Det viktiga är att använda Q35-chipset och en UEFI-firmware utan secure boot. Sen vara det bara att via GUI lägga till RTX2070n. Man får gömma GPUn med några flaggor med i xml-filen för VMen. Jag kan lägga till hela min .xml-fil i inlägget. Sen upplevde jag det lättare att installera OS med Spice först, för att sen assigna den fysiska GPUn till VMn.

Givetvis är det en tldr, men jag använde mig mest utav denna guiden och Arch-wiki.

I Arch-wikin står det hur man kan hitta sitt mus/tangentbord och i princip toggla mellan sin host/gäst genom att trycka på båda ctrl-knapparna samtidigt (via evdev). Jag byter skärm-input fysiskt till displayport och spelar i 144hz utan konstigheter. Jag är förvånad över hur bra det fungerat hittils.

XML: https://pastebin.com/tg1dExVa

Tänk så olika man kan uppleva saker. Tycker själv det är superenkelt att förstå hur just filsystemet är organiserat i en typiskt Linux-dist (har primärt kört Ubuntu sedan 2006).

De grundläggande programmen, d.v.s. de som krävs för att huvudtaget kunna boota systemet, ligger under /bin och /sbin. Skillnaden här är att de som ligger under /sbin kräver typiskt förhöjda privilegier för att köras (Admin i Windows).

Alla applikationer som installeras av din distro läggs i /usr/bin resp. /usr/sbin. Applikationer du laddar ned själv kan installeras var som helst, men många lägger dessa under /opt/<namn>/....

Program du bygger själv kan också installeras var som helst, men standardvalet är /usr/local/bin och /usr/local/sbin.

I Ubuntu, om du vill veta vilka filer t.ex. Firefox-paketet installerat kan du kör

$ dpkg -L firefox
# Rent generellt
$ dpkg -L <applikation>

Visst finns en vettigt grundtanke i Windows, men är det verkligen så saker fungerar i praktiken? De få gånger man av någon anledning behöver reda ut var program ligger i Windows blir det ofta en övning i hantering av frustration...

Om det är något som gjort "standardinstallation" av program "rätt" är det MacOS. Där fungerar installation i praktiken som det är i teorin tänkt att fungera under Windows. Tricketi MacOS är att rätt mycket gömma det faktum att varje applikation är ett bibliotek där allt finns och det man visar i UI är en ikon som när den aktiveras kör "rätt" binär i biblioteket, varje MacOS applikation beskrivs av en "property list" (inte helt sant då MacOS också är en UNIX, så hoppas man in i terminalen ser det ut rätt mycket som på Linux).

Navigera i teminalen, nyttiga kommandon etc. Det hade jag gärna repeterat. Jag glömmer lika snabbt som en guldfisk nu för tiden...