Jag förstår att många känner sig förvirrade över FHMs strategier, men jag tycker det mest är medias fel. Det finns kompetenta journalister som gör initierade analyser, men de drunknar i mängden sensationalister som försöker hitta nästa vinklade detalj att skriva krigsrubriker om. FHM själva förklarar heller inte alltid saken så väl, men om man lyssnar på vad de verkligen säger så är det inte så komplicerat.
Till att börja med så finns det en massa olika möjliga åtgärder man kan göra för att försöka sig på att minska smittspridningen. Dessa åtgärders effektivitet är inte bara svåruppskattade, de ändrar sig också dynamiskt med smittläget samt hur människor reagerar på åtgärderna. En ytterligare faktor är vad åtgärderna kostar, inte bara i kronor och ekonomi, utan även utifrån andra folkhälsoaspekter. Detta ändrar sig också över tid.
Det mest effektiva sättet att hindra smitta från att spridas är att hindra smittade från att smitta friska genom att isolera de sjuka. Om alla som upplevde minsta sjukdomssymptom omedelbart isolerade sig skulle ~80% av smittofallen försvinna, R-talet sjunka långt under 1, typ 0,5, och viruset så småningom försvinna (nästan) helt på några månader. Detta är heller inte så dyrt från ett samhällsperspektiv, eftersom endast sjuka påverkas och de är ju vid varje tillfälle bara en liten del av befolkningen. Problemet är att "minsta sjukdomssymptom" inte är så lättolkat, och symptom kan ju inträffa vid tillfällen då man inte omedelbart har möjlighet att isolera sig. Eftersom man är som mest smittsam i samband med insjuknandet kan man bidra ordentligt till smittspridningen om man väntar tills man blivit ordentligt sjuk innan man isolerar sig.
Det näst mest effektiva är att minska sina nära kontakter även om man inte visar symptom. Detta skulle bara påverka 20% av smittspriningen i idealfallet, men eftersom man inte kan räkna med att alla symptomatiska isolerar sig av ovan nämnda skäl så kan man nog räkna med att underlaget är högre än 20%. Till dessa åtgärder hör: arbeta hemma när det går, undvika folksamlingar, hålla avstånd på restauranger, inga fester, undvika trängsel inomhus i affärer och kollektivtrafik.
Svar på några vanliga frågor:
Fråga: Varför använder man inte omedelbart alla tillbuds stående åtgärder och pressar ned smittan så långt det går, vore inte det effektivast?
Svar: Jo, det vore det, om det räckte med att göra det över en kortare tid. Hade vi haft låg smittspridning till att börja med och kunde isolera oss likt Nya Zeeland med effektiv smittspårning, då vore det nog en bra strategi. Men vi är inte Nya Zeeland, och smittspridningen var vitt utbredd redan när den upptäcktes. Följden har blivit att vi fått leva med pandemin i mer än ett år, och det går inte att i en demokrati hålla folk i schack under så lång tid. Det ser vi inte minst från länder där man provat - folk tröttnar och följsamheten minskar.
Fråga: Men varför sätta in åtgärder allteftersom, om det nu var bra åtgärder att sätta in, varför gjorde man inte det från början? Varför ändrar man sig?
Svar: De absolut mest effektiva åtgärderna, att vara hemma om man känner sig sjuk och att minska sina kontakter, har funnits där sedan början. Om dessa rekommendationer följdes av alla till punkt och pricka skulle vi inte ha någon smittspridning. Problemet är att efter en tid så minskar följsamheten; en minskande smittspridning och vaccinationsutsikter får folk att slappna av. Att införa ytterligare restriktioner är då ett sätt att uppmärksamma att pandemin inte är över och att det fortsatt är viktigt att följa rekommendationer. Om de nya restriktionerna får folk att bättre följa de mer grundläggande rekommendationerna så vinner man förmodligen mycket mer än enbart de nya restriktionernas effekt i sig. Typexempel: munskydd. De har bevisligen effekt i vissa situationer, men deras effekt på smittspridning i en population är omstridd. Anledningen är förmodligen, som jag skrivit tidigare, att munskydd oftast inte skyddar där smittspridning i huvudsak sker, dvs i hemmet, på privata fester, i fikarummet på jobbet. Men symbolvärdet i att "nu menar vi allvar" kan ändå ha effekt för de som glömt bort att vi har en pandemi.
Fråga: När nu snart alla riskgrupper blivit vaccinerade, varför inte bara ta bort alla restriktioner och leva som vanligt igen?
Svar: Riskgrupper är inte de enda som kan drabbas allvarligt av covid-19. Även yngre än 65 år kan bli allvarligt sjuka och till och med dö av covid-19 (Adam Alsing, 51 år, gav ett ansikte till den gruppen). Även om andelen som råkar illa ut är otroligt mycket mindre än i riskgrupp, så kan totala antalet som blir allvarligt sjuka vid fri smittspridning bli så stort att antalet IVA-platser inte räcker till med katastrofala följder. Vi behöver få ner smittan även bland yngre än 65 år.
Fråga: Jämfört med grannländerna har Sverige ett otroligt mycket högre antal smittade och döda per capita, bevisar inte det att FHMs strategi varit en katastrof?
Svar: Det korta svaret är nej. Anledningen är att demografin och utgångsläget förmodligen var väldigt annorlunda mellan de olika länderna, även om man kulturellt liknar varandra. I Sverige fanns det efter sportlovet 2020 en stor oupptäckt smittspridning från andra delar av Europa än Italien (framförallt Storbritannien och Österrike). Att resenärerna från Italien identifierades, isolerades och smittspårades gjorde att den italienska virusvarianten inte fick fäste. I Sveriges grannländer introducerades viruset i betydligt lägre grad - kanske för att sportlovsveckan där inföll annorlunda och att resemönstren är annorlunda. Trångboddhet och brist på social distansering i storstadsområdena bidrog starkt till smittspridningen, vilket man kan se på vilka som inledningsvis blev smittade. Sverige har tillsammans med Danmark betydligt större och mer sammanhängande urbana områden och tätare kontakt med kontinenten, vilket spekuleras i kunnat vara en orsak till att Sverige drabbades hårdare också under tidigare influensapandemier, som Asiaten (1957), Hongkonginfluensan (1968) och den svåra influensan (1976). Relativt mer jämförbara länder i Europa har Sverige klarat sig bra, som man kan utläsa från att Sverige har lägre överdödligheten per capita än de flesta. Dessutom så skilde sig inte ländernas åtgärder signifikant på de områden som har störst effekt, nämligen isolering av de med symptom och fysisk distansering för övriga. T.ex. nedstängning av skolor anses ha ytterst marginell effekt. I början bars det heller inte munskydd i allmänhet i norden, utan det var något som introducerade långt senare och utan uppenbar effekt. Under första vågen var också skillnaderna stora inom länderna, så att t.ex. region Skåne hade mindre smittspridning än danska grannen Själlland, trots den senares på pappret mer långtgående åtgärder.
En slutsatsen jag dragit av bristen på korrelation mellan åtgärder och smittspridning är att hur man förhåller sig till de grundläggande åtgärderna isolering av sjuka och social distansering - vilket alla gör - är absolut dominerande, och resten (nedstängning av affärer, skolor, utegångsförbud, munskydd) endast har marginell systematisk effekt i jämförelse som lätt drunknar i slumpmässig utveckling. Åtgärder som införande av munskydd fungerar nog störst effekt som symbolvärde, därmed inte sagt att symbolvärden är värdelösa av ovan nämnda skäl.
