Dragon Age 4 blir renodlat singleplayer-spel

Permalänk
Medlem
Skrivet av oztin:

Single player för all del men jag saknar verkligen co-op spel i alla former. Är det ingen marknad längre? Tycker det är det som fattas på spelmarknaden.

Jag hoppar över Co-Op spel, för det är mer eller mindre som vilket singel-play spel som helst nästan.
Det är inte många singel-play spel som lockar alls längre för mig. spelade tillräckligt mycket singel-play på 90-talet och början på 2000, jag uppskattar multi play mycket mer, och de är nästan alltid kravet för min del. Sen andra kravet för att jag ska tycka de är kul är stora öppna världar / kartor, så less på alla "korridor" spel som man har spelat år ut å år in i sin ungdom.

Av dessa anledningar så gillar jag tex DayZ med div moddar, sandbox är bara förnamnet. men det finns ju aspekter i DayZ som gör de mindre kul också i mellan åt. måste inte vara Survival som DayZ alltid är, också anledningen jag gillar Battlefield, stora öppna maps, men "sandbox" kunde vara bättre i BF även om man kan vara kreativ där å

med handen på hjärtat så har jag inte tittat så mycket åt singel / co-op spelens håll på många år, men ibland så köper jag ett spel som sägs vara bra, slutar med att jag spelar några timmar å sen aldrig igen.

Vill jag "vara ifred" som man kan vara med single play spelen så har jag en hobby som löser det, bygga egen designade RC flygplan i div olika material och drivnings lösningar.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Syyynd:

DA:O var helt klart denna series kronverk.

Ja. Försökte sätta mig in i Dragon Age: Inquisition men det gick bara inte. Något kändes inte "rätt" för mig. Älskade däremot DA:O. Skulle gärna vilja veta vad det är för skillnad mellan DA:O och DA:I som gör att jag älskar det ena spelet men inte klarar av det andra spelet. Svårt dock när jag själv inte ens vet varför jag ogillar DA:I...

Permalänk
Medlem
Skrivet av oztin:

Single player för all del men jag saknar verkligen co-op spel i alla former. Är det ingen marknad längre?

Jag föredrar single player framför det som i dag kännetecknar multiplayer: Flera spelare som inte känner varandra loggar in på samma öppna server.

Samtidigt kan jag ju bara konstatera att mina absolut bästa minnen av dataspel kommer från Co-op:
1. Någon F-15 simulator på Vic64. Ena spelaren pilot, den andre skytt i samma plan. AI som motståndare.
2. Command & Conquer. Vi var två polare vid samma dator som spelade mot en kompis. Jag skötte tangentbordet och min polare hanterade muspekaren. Min främsta insats var psykologisk krigföring där jag bombarderade vår motståndare med pikar och smädelser som han ansåg sig tvungen att besvara. När han skrev kunde han inte samtidigt styra sina trupper...
3. Pansarstridssimulatorn Steel Beasts. Beroende på antal samtidiga spelare kan man antingen samarbeta genom att leda olika förband inom samma styrka eller gå ner på detaljnivå och vara vagnchef respektive skytt i samma stridsvagn.
4. Nyaste spelet i sviten: Sniper Elite 4. Tillåter att två spelare samarbetar som skytt och observatör. Jag har kört detta med min son, men det fungerade inte så bra när jag försökte ta det sakta lugnt och metodiskt samtidigt som han rusade iväg och försökte lösa andra uppgifter utan att tala om sina planer för mig.

Jag har ingenting emot olika varianter av flerspelarläge så länge det körs på sluten server (normalt en av spelarnas egen dator) där bara inbjudna kan vara med.

Permalänk
Medlem
Skrivet av rytterstedt:

Ja. Försökte sätta mig in i Dragon Age: Inquisition men det gick bara inte. Något kändes inte "rätt" för mig. Älskade däremot DA:O. Skulle gärna vilja veta vad det är för skillnad mellan DA:O och DA:I som gör att jag älskar det ena spelet men inte klarar av det andra spelet. Svårt dock när jag själv inte ens vet varför jag ogillar DA:I...

Jo, det är lite lika för mig. Har inte reflekterat så mycket över orsakerna, men spontant så kommer jag på ett par punkter som jag tror påverkade upplevelsen negativt för mig.

*Det finns en punkt i spel där det helt enkelt är för mycket "content".
För DA:O och DA2 slutförde jag kampanjen på flera olika karaktärer även fast DA2 hade stora brister(imo). Men DA:I har så mycket content och noise som känns väldigt oorganiskt, så jag tappar tråden från storyn och upplevelsen vilket innebär att intresset att fortsätta spela sjunker för mig. Har typ känslan "I don't care".

*Byte av stridssystem från DA:O till ett mer action liknande i 2an som var en av de sämsta ändringarna imo, DA:Is stridssystem bygger vidare från 2ans och känns helt enkelt inte bra eller roligt, till och med sämre än 2ans även om de troligen försökte morpha in det till att göra det mer likt DA:O.

Har ca 45 timmar i DA:I innan jag fick känslan av att jag inte ens vill boota spelet, den känslan höll i sig i 2 år så jag valde att kolla på alla stories på youtube istället. Kan jämföra det med ca 800+ timmarna jag har i DA:O och ca 180 timmar i DA2.. Likt BG2 har jag alltid återkommit till att spela igenom DA:O sporadiskt genom åren.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Syyynd:

*Byte av stridssystem från DA:O till ett mer action liknande i 2an som var en av de sämsta ändringarna imo, DA:Is stridssystem bygger vidare från 2ans och känns helt enkelt inte bra eller roligt, till och med sämre än 2ans även om de troligen försökte morpha in det till att göra det mer likt DA:O.

Jag tycker stridssystemet i DA:I är mer likt DA:O än DA2.
Men det känns verkligen som en dålig kombination av dom båda, det är bland det sämsta med DA:I.
Sen tycker jag open world grejen mest känns tråkig och det blir utdraget.

Men jag gillade verkligen storyn och jag fick en väldigt stark känsla för min karaktär och det hade helt fantastisk musik och intressanta karaktärer och en fantastisk värld.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Kilroy:

Jag tycker stridssystemet i DA:I är mer likt DA:O än DA2.
Men det känns verkligen som en dålig kombination av dom båda, det är bland det sämsta med DA:I.
Sen tycker jag open world grejen mest känns tråkig och det blir utdraget.

Men jag gillade verkligen storyn och jag fick en väldigt stark känsla för min karaktär och det hade helt fantastisk musik och intressanta karaktärer och en fantastisk värld.

Jag håller med det är någon konstig bastardition mellan de båda, för visst försökte de göra det mer likt DA:O m.h.a den taktiska viewn.

De är bra på stories, storyn är spelets starka punkt.