För mig är det lite tvärt om vad jag upplever att många andra som kommenterat här känner. Jag arbetar som konsult där min arbetsbörda går lite i perioder. Emellanåt jobbar jag 12+ timmar om dagen veckor i streck för att andra perioder vara nästan helt ledig någon vecka/jobba ett par timmar om dagen etc. Jag har inga direkt fasta tider på jobbet, utan snarare projekt med en viss deadline, själva tidsdisponeringen för detta är upp till mig.
Diskuterade med en kollega för ett tag sedan vad vi skulle vilja få i lön för att ha ett vanligt jobb med fastare flextider och båda konstaterade att det skulle till en kraftig ökning för att vi skulle nöja oss med något annat.
Jag upplever att jag mår mycket bättre rent psykiskt när jag har väldigt mycket att göra på jobbet. Det känns som att jag tar mig någonvart och det är en väldigt skön känsla att vakna på morgonen och veta att jag har en fullspäckad dag framför mig.
Har jag inte så mycket på agendan har jag svårare att ta mig upp på morgonen och även svårare att slappna av när jag väl inte arbetar.
Jag har cirka 15 minuter till jobb med bil, något jag tycker är väldigt passande, är ingen morgonmänniska så tar den egentiden på morgonen till att bli lite trevlig.
Värt att nämna är kanske att jag är 25år och på ett annat ställe i livet än många av er andra. Har sambo, men inga barn eller liknande att ta hänsyn till, även om det är planerat om cirka 5år.
Ser med andra ord det som en balans mellan jobb och fritid. Har tidigare haft jobb där jag jobbat väldigt lite, men då blev jag ganska snabbt understimulerad och läste in mig på andra områden för att få någon form av stimulans rent mentalt.
Bäst för mig är när jag en period har det väldigt hektiskt följt av en kortare period med lite mindre jobb och återhämtning med vetskapen om att det så småningom drar igång en hektisk period igen.
