Permalänk
Medlem
Skrivet av Jumpcut:

Hmm okej. Jag ligger just nu på ett sparande av 60% av mina nettointäkter just för att ha friheten om kanske 10 år att välja hur jag vill göra med jobb etc. I mitt fall leder det till att jag har en enklare bil och inget sommarställe (som har lockat lite). Däremot bor jag bra, äter gott och unnar mig lite teknikprylar, semester etc.

Skulle säga att jag är 75% nöjd med min vardag. Dom sista 25% är väldigt "nice to have" och inte "must have".

Passa på att njuta av livet nu när du har chansen. Imorgon kan det vara för sent.

Permalänk
Medlem

Beror på jobbet och hur mycket jag redan jobbar.

Men har jag inte planer utan bara tänkt hänga vid datorn efter jobb t.ex så tog jag ofta övertid. Kan ju lika gärna hänga på reddit/youtube på jobbet som hemma fast med 400kr/h att göra det. Så typ om mat är lagad för flera dagar, sambon är borta eller upptagen och gymmet är avklarat före jobbet eller man hinner efter och fortfarande har tid till någon hobby.

Pendling kan dra åt helvete dock. När jag jobbat inom centrala Kalix så hade jag 3min~ med bil till jobb, 10-15min cykel. Jag pendlade till annan ort i 15min för ett enormt mycket bättre jobb dock men det var fan på gränsen. Försökte få chefen att ändra så jag kunde jobba från Kalix istället för att pendla men blev inget av det.

Vid 20min pendel så börjar akassa vara mer attraktivt än jobb (iaf om man tjänar under 40k netto och jobbet inte är fantastiskt) imo.

Ni som lägger timmar per dag på pendel hur får ni ihop matlagning, gym, vänner, familj och hobbys dagligen? Typ en sväng till gymmet 2h~ (1h cardio/stretching/uppvärmning/rörlighetsövningar/bastu/dusch och 1h lyftande). Sen kanske handla och laga mat, tid med sambo och kanske barn, ha det kul med vännerna och kanske utöva en hobby.

Friheten är prio ett, jobbet kommer efter. Men är inget planerat för dagen så kan jag jobba extra för bättre frihet i framtiden (bättre prylar, längre semester, resor, bättre pension).

Permalänk
Medlem

Jag jobbar fortfarande på kvar på mitt första jobb efter examen. Det innebär (corona borträknat) ca 2.5h pendling om dagen.
Att minska pendlingstiden avsevärt kommer väga tungt när jag byter jobb.

Jag är inte särskilt intresserad av att jobba mycket för att tjäna mera pengar. Jag jobbar gärna lite extra när det är kul och faktiskt tjänar ett högre syfte. Extra pengar är då en mycket välkommen bonus, dock.

Utan ambitioner, förmåga och talang för att bli någonslags chefsmänniska så har jag insett att min livsstil som ingenjör inte kommer bli dramatiskt annorlunda beroende på hur hårt jag jobbar eller hur mycket jag tjänar. Så jag är definitivt i en process där jag medvetet devalverar värdet av pengar i mitt eget huvud. Men det är ju en jättesvår balans, tappa fokus helt på lön och du banar väg för att bli överkörd och förbisedd mer än vad som är positivt för någon part. Med små resurser så blir det också mera knepigt att få bra utväxling på sin lediga tid. Tvärtom har dock imo en mycket mera påtaglig baksida. Har du väldigt lite tid eller frihet att resa, ägna dig åt hobbies och förströelse, vad ska du då med en massa pengar till? Både min hamstrande instinkt och min tävlingsinstinkt är ganska svaga på gott och ont... Jag har ganska taskig tävlingsinstinkt på gott och ont. Eller om det är självförtroendet som sviker. Oavsett så vill jag inte fastna i något slags "rat race".

Edit: Handen på hjärtat så gillar jag faktiskt att hamstra en hel del...

Permalänk
Medlem
Skrivet av BergHa:

Beror på jobbet och hur mycket jag redan jobbar.

Men har jag inte planer utan bara tänkt hänga vid datorn efter jobb t.ex så tog jag ofta övertid. Kan ju lika gärna hänga på reddit/youtube på jobbet som hemma fast med 400kr/h att göra det. Så typ om mat är lagad för flera dagar, sambon är borta eller upptagen och gymmet är avklarat före jobbet eller man hinner efter och fortfarande har tid till någon hobby.

Pendling kan dra åt helvete dock. När jag jobbat inom centrala Kalix så hade jag 3min~ med bil till jobb, 10-15min cykel. Jag pendlade till annan ort i 15min för ett enormt mycket bättre jobb dock men det var fan på gränsen. Försökte få chefen att ändra så jag kunde jobba från Kalix istället för att pendla men blev inget av det.

Vid 20min pendel så börjar akassa vara mer attraktivt än jobb (iaf om man tjänar under 40k netto och jobbet inte är fantastiskt) imo.

Ni som lägger timmar per dag på pendel hur får ni ihop matlagning, gym, vänner, familj och hobbys dagligen? Typ en sväng till gymmet 2h~ (1h cardio/stretching/uppvärmning/rörlighetsövningar/bastu/dusch och 1h lyftande). Sen kanske handla och laga mat, tid med sambo och kanske barn, ha det kul med vännerna och kanske utöva en hobby.

Friheten är prio ett, jobbet kommer efter. Men är inget planerat för dagen så kan jag jobba extra för bättre frihet i framtiden (bättre prylar, längre semester, resor, bättre pension).

Det blir absolut inte så mycket tid över, laga mat efter jobbet, ta det "lugnt" i en halvtimme-timme vilket antingen innebär disk eller leka, sedan är det dags att påbörja läggning av sonen med bråk om tandborstning, pyjamas och så. Efter sonen sover finns det lite tid till att göra annat. Och jag pendlar inte långt alls, senaste året inte alls, men likväl finns det inte mycket tid över.

Samtidigt handlar det förstås om prioriteringar. Två timmar gym om dagen är inget för mig, inte ens om jag hade fått gymma på arbetstid. Hobbys blir mest på helgen.

Permalänk
Medlem

Utöver det jag skrev tidigare så kom jag på lite mer till varför jag värderar fritiden mycket högre än annat.

Jag har största delen av mitt arbetsliv tjänat såpass dåligt att det aldrig funnits utrymme för något sparande, framförallt inte pensionssparande. Det har lett till att jag idag inser att jag knappast kommer kunna gå i pension förrän kroppen helt enkelt inte orkar längre. Jag har alltså ingen pension att se fram emot, därför lever jag enbart i nuet och ser jobbet enbart som ett sätt att kunna njuta av min lediga tid. Det lilla jag kan spara går därför till semesterresor, saker jag tycker är kul och "leksaker" som gör fritiden än roligare.

I slutändan är det ändå så att jag ändå inte vet om jag lever tillräckligt länge för att ens kunna gå i pension, varför leva i en framtid som ingen vet ens existerar. Sedan har jag ju krasst också upplevt hur det kan gå då min pappa dog vid 56 och min mamma vid 71 så varför ens slita nu för en tid som kanske inte ens kommer?

Nej, jag försöker ta till vara på livet nu istället. Skulle den framtiden ändå komma så får jag väl hantera det på något sätt då, kanske flytta till ett land där min lilla pension kommer räcka till.

Permalänk
Medlem

Ekvationen taxi, tid och pengar gick inte ihop. Skitmånaden februari 2014 gav mig en tankeställare (330h nattpass på 27 dagar, lön 8k efter skatt) men det tog ändå ett par år till innan jag fick samlat ihop tillräckligt med energi för att hoppa av hamsterhjulet. Jag brände nog ut mig själv efter dessa år, men det ända jag kände av själv var en total avsaknad av energi och att jag blev väldigt grinig.

Efter att jag slutade där så har jag försökt hålla isär arbete och fritid. Jag har inget mot betald övertid men när en arbetsgivare planerar in en massa obetald övertid så satte jag mig på tvären.

Jag kan väl äntligen säga att jag vet vad jag "vill" göra, men för det behövs pengar

Permalänk
Medlem
Skrivet av Mental:

Det borde redan finnas minst ett par trådar här, men jag har inte hittat något med en snabb sökning.

Till arbetstid räknar jag både tiden på arbetsplatsen, samt transporten till och från. Även om jag kanske kan lyssna på en podcast, eller surfa lite på mobilen när jag pendlar, så är det inte min fritid som jag kan göra vad jag vill med.

Min arbetstid är den tid jag ger upp från den fria tiden i syfte att få lön. Lön är ju bra att ha för då kan man äta mat, ha tak över huvudet och köpa ny hårdvara då och då.

Min faktiska arbetade tid kan jag inte påverka, mitt jobb är nästan alltid heltid, 40h per vecka. Utan det är pendlingstiden som jag i störst utsträckning påverkar. Skulle ni byta 10% av fritid mot 10% mer i lön? Eller är fritiden värd mer? (eller mindre) än arbetstiden?

Tidigare i livet har jag alltid värderat pengar över fritid. Kunde jag ta extra pass eller extra timmar så gjorde jag det. När jag var timanställd på callcenter så kastade jag mig oftast över erbjuden tid. Även när man kände att det hade vart skönt att vila.
Säg att man har en ledig lördag. Och vid 8:30 ringer de och erbjuder jobb 10-22. 1H lunch. Jag är inställd på en slapp dag vid datorn, kanske någon öl på kvällen med en polare. Men jag vet att tackar jag nej är det detsamma som att tacka nej till 1500 kr efter skatt. Och i mitt huvud blev ekvationen. "om jag skulle ha arbetat idag, skulle jag då vara beredd att betala 1500kr för att slippa?"

Med åren (det har ju snart förflutit 20 år i arbetslivet här) så har jag börjat tänka annorlunda. När jag flyttade ned till Stockholm för jobb 2012 så hamnade jag i Ulriksdal, och jobb i Märsta. Det blev ca 55 min pendling i vardera riktning eller runt 40-45h i månaden. Det vill säga, jag lade en arbetsvecka i månaden på att ta mig till och från jobbet. Den insikten fick mig att skaffa bostad på promenadavstånd. Enligt resonemanget; jag är på jobbet 5 dar i veckan, och åker in till stan 1-2ggr i veckan, vettigare att ha nära till jobbet än till stan. Här var det ju inga problem, jag hade möjlighet att flytta och det kostade mig inget ekonomiskt att få mer fritid, win win!

Idag dock, har jag skaffat ett jobb med en bra ökad lön, men med pendling in mot stan. Och flytt är inte ett alternativ. (Bostadsmarknaden i Stockholm är vidrig) Pendlingen blir nu antingen 3h20m med SL och promenad eller 1h50m med bil (per dag) Och fritiden minskar ju då i samma omfattning. (Bilen spar tid, men kostar mer pengar per månad)

Men jag saknar att ha nära till jobbet och mer fritid, men jag vet inte riktigt vad jag anser att fritiden är värd i pengar. Ska jag ta ett jobb med lägre lön men mer fritid? Hur resonerar ni, hur värdesätter ni fritiden rent ekonomiskt? Hur mycket fritid är ni beredda att växla in mot pengar osv.

Jag är uppvuxen i Norrtälje, alltid alltid alltid pendlat in till sthlm för att jobba 3 timmar ToR, idag skulle de nog vara närmare 4 timmar ToR med tanke på hur trafiken har ökat där nere sista åren.

Men för mer än 6 år sedan hitta jag en Dalkulla i Falun, jag flyttade, gick ned i lön osv. det var de helt klart värt. 10min til jobbet.

Hur som haver, bästa jag gjort att komma ifrån sthlm och få utöva min fritid.
Som bonus efter mina då 15+ år i sthlm inom IT gjorde att efter några år blev underkonsult till företag i Sthlm via arbetsgivaren i Dalarna, Folk i sthlm frågade mig om jag skulle flytta tillbaka och min svar blankt nej. Men till slut så fick jag flera arbetserbjudanden med olika upplägg för remote arbete osv. och när jag hade valt vilket gäng jag skulle ta anställning hos så dubblerade jag min lön också, dubbelt upp jämte vad jag fick i lön när jag flytta till Dalarna. När jag tog jobbet så hade jag höjt lönen, så de var bara 1/3 ökning på lönen då plus en förmånsbil. Förmånsbilar är mycket vanligare att de ingår i lönen här uppe än nere i Sthlm, men de gick arbetsgivaren med på.

Så jag bor där jag vill bo, förvisso behöver jag (när de inte är Corona tider) åka ned till sthlm. Men de gjorde jag för Dalabolaget också så ingen skillnad. Men jobbar remote så mycket som möjligt, har en helt ok Sthlm i Dalarna, bor billigt på landet osv osv.

sen iom mitt yrke så händer de då å då att jag får en kund utanför Sverige, sist var det åt ett par företag i Danmark i Jan 2020, just innan Corona började sprida sig. Så var jag där nere i 2.5 veckor för å lära känna folket där nere hos kunden för att sen jobba hemifrån i 10 månader med ett projekt.

för min del så var de värt att flytt från sthlm så man får närmare till arbetet och mer fritid samt bo där man vill bo så att säga. Stockholm är ingen stad jag är speciellt impad över. Lönen jag gick ned till var för att vara utanför sthlm ändå helt ok. och redan då hade jag mer pengar över än när jag bodde i Norrtälje och jobba i sthlm, allt är billigare här än i stan, så trotts läger löner så blir det mer över.

men nu så har jag lyxen att ha en bra sthlm lön, men bor i Dalarna gör att jag har både tid och råd med fritid tillsammans med min sambo.

Så av personliga erfarenheter så kan jag rekommendera att flytta dit du vill arbeta, och om du jobbar inom IT så är det idag inga problem, det handlar oftast om att kunder (iom att jag är konsult) har ett visst kontroll behov så de vill ha folk på plats av den anledningen. Men jag tror många arbetsgivare tänker om även efter Corona å vi alla har vaccin, och de handlar om lokalkostnader för bolaget. kostnaden för kontoren kan reduceras kraftigt då fler jobba hemma behöver man inte lika stora kontor längre.

Men jag trivs bättre på "landet" än i betongen som jag tycker hela sthlm är, även där de inte är miljonprogram
jag har svårt att motivera boende och levnadskostnaderna i sthlm, man har ju mindre pengar över där även om man har högre lön. så om man bara tittar på den skillnaden så är sthlm inget alt för mig, så bra är inte sthlm, så mycket mer å göra finns det inte i sthlm osv. sthlm är mer för mig en "inne feeling" / "hippt" å sånt bryr jag mig inte ett skit om.

jag kan jobba på som fan, men om jag inte får betalt som jag tycker min energi är värd så blir det inget mer med det.
jag har inte haft fritid på över 15 år, den tiden är borta, all energi på jobb som inte givit mig den lön som energin var värd.
så jag drog från sthlm. resultatet blev dock att man "saknades" å fick mer lön retroaktivs av en annan arbetsgivare som inte en frågar om övertid, jag själv bestämmer min tid.

hoppsan, osammanhängande great wall of text, men det är mina erfarenheter å tankar efter att ha flyttat från "sthlm" ja sthlm län iaf. iom att jag är uppvuxen i Roslagen men jobbade alltid i Sthlm, då jobb i Norrtälje inte fanns om man ville jobba med IT.

ja nej sthlm är inget för mig. men jag behåller lönen om jag kan xD

Permalänk
Medlem
Skrivet av Fenix:

Ekvationen taxi, tid och pengar gick inte ihop. Skitmånaden februari 2014 gav mig en tankeställare (330h nattpass på 27 dagar, lön 8k efter skatt) men det tog ändå ett par år till innan jag fick samlat ihop tillräckligt med energi för att hoppa av hamsterhjulet. Jag brände nog ut mig själv efter dessa år, men det ända jag kände av själv var en total avsaknad av energi och att jag blev väldigt grinig.

Efter att jag slutade där så har jag försökt hålla isär arbete och fritid. Jag har inget mot betald övertid men när en arbetsgivare planerar in en massa obetald övertid så satte jag mig på tvären.

Jag kan väl äntligen säga att jag vet vad jag "vill" göra, men för det behövs pengar

ja den är inte alltid lätt å få ihop, jag har haft som dig ett gäng tunga år, men jag hade tur, men alla har inte tur som jag tyvärr.
En del skulle nog säga att "det är bara att byta jobb å flytta" osv. de är inte så jävla bara. Speciellt när man inte har energi för det.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Galvanizer:

Passa på att njuta av livet nu när du har chansen. Imorgon kan det vara för sent.

Vad menar du egentligen? Är det ett generellt carpe diem? Eller lev dagen som det vore den sista?

Hur ska man förhålla sig till det här rådet? Ska man bränna sina sparpengar då man kanske inte vaknar upp imorgon? Sannolikheten är väl ändå att man lever ett långt liv. Snälla hjälp!

Permalänk
Medlem
Skrivet av lindahlj:

Vad menar du egentligen? Är det ett generellt carpe diem? Eller lev dagen som det vore den sista?

Hur ska man förhålla sig till det här rådet? Ska man bränna sina sparpengar då man kanske inte vaknar upp imorgon? Sannolikheten är väl ändå att man lever ett långt liv. Snälla hjälp!

Det beror helt på hur man prioriterar i livet.

För egen del så känns ”lagom” ganska rätt. Dvs spara till framtiden men se även till att njutning finns i nutiden.

Spontant tycker jag 60% sparande låter lite väl mkt fokus på framtiden. Om man inte bor hemma hos föräldrarna och slipper betala eller har extremt hög lön.

Men men. Allt är relativt. Och vi har ju inte helt insyn i personens liv och det bästa är väl helt enkelt att man gör ett medvetet val, tycker jag

Permalänk
Medlem
Skrivet av lindahlj:

Vad menar du egentligen? Är det ett generellt carpe diem? Eller lev dagen som det vore den sista?

Hur ska man förhålla sig till det här rådet? Ska man bränna sina sparpengar då man kanske inte vaknar upp imorgon? Sannolikheten är väl ändå att man lever ett långt liv. Snälla hjälp!

Jag tolkar det som jag själv ser på livet, vänta inte i 10-15 år med att leva som du vill utan se till att forma livet som du vill ha det redan nu. Handlar inte bara om pengar utan allting som t.ex. tid.

Permalänk
Medlem

Som arbetslös inte alls.
Man behöver pengar för ledig tid ska vara kul i långa loppet imo.

Och för att få pengar måste man jobba om man nu inte är född med en silversked i munnen som vissa

Permalänk
Medlem

Passerar 30-sträcket inom kort och känner att ett jobb med sex timmars arbetsdag eller att gå ner till 80% vore guld. Lördagen blir ofta bara en mental återhämtningsdag där jag inte gör något av värde och på söndagen tänker jag alltid "i morgon är det jobb igen". En dag till vore nog inte fel.

Permalänk
Hedersmedlem

Intressant sidodiskussion!
Leva i nuet vs i "framtiden"

Även det är ju en balansgång, förhoppningsvis är det ju så att ju mer man spar och gnetar nu, ju bättre får man det längre fram, men som någon sa, det är ju ingen garanti för det.

Samtidigt kan man inte "lev dagen som vore den din sista" för då skulle man ju inte betala en räkning, eller ens städa.
Vad som är rätt i den balansen beror som så mycket annat dels på läggning/attetyd, och det i sin tur beror på vart man är i livet. Inte nödvändigtvis ålder, även om det så klart skiftar med stigande ålder så kan ju personer med rejält skiftande fysisk ålder vara på samma plats i livet.

Bli småbarnsfar vid 22 vs 42 skiljer sig väl en del, men de har ändå mer gemensamt än två 30åringar där den ena lever för festen på helgen och den andra har en 5åring den åker pulka med.

Risken är att man gnetar och spar så pass att det plötsligt gått halva livet och man har inte unnat sig mycket.
Mina föräldrar var luspanka efter husköp på 80talet med de galna räntorna och oljekrisen. I senare delen av livet fortsatte de vara sparsamma/snåla. Nu har båda gått i pension, huset är avbetalt, men de gör inget, reser inte, unnar sig fortfarande inget. För man kanske behöver det mer vid 75 än 65....

Jag kan väl likna det vid mitt ölintresse. Det har lett till att jag har en del sällsynta eller dyra specialöl. Som känns för fina att bara dricka, utan spars "till rätt tillfälle" men det blir liksom aldrig rätt tillfälle, och de läggs på hög.
Någon enstaka gång blir det av, men allt för sällan. Jag omförhandlar hela tiden med mig själv och skjuter det på framtiden. Har ett par öl sedan 2013 som fortfarande väntar på rätt tillfälle. Och det är bara tvärdumt.
Samma sak så kan jag köpa på mig dyra delikatesser, som jag inte äter för det är inte ett festligt nog tillfälle, och tillslut inser jag att det blivit dåligt för jag har väntat för länge....

Permalänk
Medlem
Skrivet av BergHa:

Beror på jobbet och hur mycket jag redan jobbar.

Men har jag inte planer utan bara tänkt hänga vid datorn efter jobb t.ex så tog jag ofta övertid. Kan ju lika gärna hänga på reddit/youtube på jobbet som hemma fast med 400kr/h att göra det. Så typ om mat är lagad för flera dagar, sambon är borta eller upptagen och gymmet är avklarat före jobbet eller man hinner efter och fortfarande har tid till någon hobby.

Känns omoraliskt att ta övertid för hänga på reddit/youtube.

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av WDac:

Men jag trivs bättre på "landet" än i betongen som jag tycker hela sthlm är, även där de inte är miljonprogram
jag har svårt att motivera boende och levnadskostnaderna i sthlm, man har ju mindre pengar över där även om man har högre lön. så om man bara tittar på den skillnaden så är sthlm inget alt för mig, så bra är inte sthlm, så mycket mer å göra finns det inte i sthlm osv. sthlm är mer för mig en "inne feeling" / "hippt" å sånt bryr jag mig inte ett skit om.

Själv är jag född och uppvuxen på landet (Hälsingland) De första 25åren bode jag i en liten trivsam håla. Men Efter universitetet hade jag fått smak på stadslivet. Nu bor jag i stockholmsförort och jag är totalt osugen på att återvända till landet. Jag uppskattar det staden har att erbjuda. Jag gillar att gå på teater, spelningar, gillar att ha ett stort utbud av restauranger då jag är mycket mat och dryckesintresserad. Gillar att ha tillgång till saluhallarna för att kunna köpa bra och intressanta råvaror till mina egna matlagningsprojekt. Gillar att ha bra barer för mitt ölintresse osv osv.
Nära till Arlanda gör att man kan dra till London eller Paris för en långweekend (Torsdag kväll efter jobbet till söndag kväll, landar flyget kring 23 är jag i säng strax efter midnatt)

Permalänk
Medlem
Skrivet av snajk:

Det blir absolut inte så mycket tid över, laga mat efter jobbet, ta det "lugnt" i en halvtimme-timme vilket antingen innebär disk eller leka, sedan är det dags att påbörja läggning av sonen med bråk om tandborstning, pyjamas och så. Efter sonen sover finns det lite tid till att göra annat. Och jag pendlar inte långt alls, senaste året inte alls, men likväl finns det inte mycket tid över.

Samtidigt handlar det förstås om prioriteringar. Två timmar gym om dagen är inget för mig, inte ens om jag hade fått gymma på arbetstid. Hobbys blir mest på helgen.

Aj fan jobbigt, har en 9åring här ibland men har sköter ju sig nästan helt själv. Kring 20~ säger han att han är trött så går han och lägger sig.

Gymmet är för att må bra, nu och senare. Det är ganska starkt bevisat att man mår mycket bättre när man blir gammal om man tränade bra när man var 20-30. Speciellt kvinnor som brukar få problem med benskörhet. Lyfta tungt på gymmet när man är 25 kan rädda en från bruten höft när man är 65+.

Skrivet av IsaaKeN:

Känns omoraliskt att ta övertid för hänga på reddit/youtube.

Beroende på vad man har för jobb så tillhör det. Finns gott om jobb där man bara behöver göra något ibland. T.ex om man kör cnc fräs/svarv så kan programmen ibland vara 10min, 20min, flera timmar. Så allt som spelar roll är att man är där när det ska bytas.
Har kompisar inom andra industrier (dryck, papper, prefab) som har liknande där de ibland sitter 30min till flera timmar utan att göra något alls (helt korrekt, det är deras jobb). Inom pappersindustrin kan du få 1000kr/h netto för att bara vakta en maskin över natten för att någon måste sitta och titta på mätarna ganska konstant (och närvara om det skiter sig).

Har även haft övertid inom transport där chefen sa: far hem och sov eller något vi ringer sen när du behövs eller när ni slutar.

Permalänk
Medlem
Skrivet av BergHa:

Beroende på vad man har för jobb så tillhör det. Finns gott om jobb där man bara behöver göra något ibland. T.ex om man kör cnc fräs/svarv så kan programmen ibland vara 10min, 20min, flera timmar. Så allt som spelar roll är att man är där när det ska bytas.
Har kompisar inom andra industrier (dryck, papper, prefab) som har liknande där de ibland sitter 30min till flera timmar utan att göra något alls (helt korrekt, det är deras jobb). Inom pappersindustrin kan du få 1000kr/h netto för att bara vakta en maskin över natten för att någon måste sitta och titta på mätarna ganska konstant (och närvara om det skiter sig).

Har även haft övertid inom transport där chefen sa: far hem och sov eller något vi ringer sen när du behövs eller när ni slutar.

I sådana fall förstår jag, dvs om man väntar på något eller ens närvaro ev kan behövas, jag uppfattade det som att du tog ut övertid för att slösurfa trots att det inte fanns några arbetsuppgifter kvar att göra.

Permalänk
Medlem

Vid flytten av arbetsplatsen så var jag redo att byta jobb om det blev mer än +5 minuter till bilkörning ( 5-30 minuter extra om det är kö ).

Då har jag bara 15 minuters körning under en normal dag.

Ändå så trivs jag på arbetsplatsen, men pendla mer än 30 minuter åt ett håll kommer jag aldrig mer göra, bara räkna på hur många timmar man kastar bort i sitt liv på det.

Finns ingen poäng med att jobba om man inte har fritid, visst kan man spara extra till pension eller annat men då är man så sliten som människa att man inte får ut något av det.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Fenix:

Ekvationen taxi, tid och pengar gick inte ihop. Skitmånaden februari 2014 gav mig en tankeställare (330h nattpass på 27 dagar, lön 8k efter skatt) men det tog ändå ett par år till innan jag fick samlat ihop tillräckligt med energi för att hoppa av hamsterhjulet. Jag brände nog ut mig själv efter dessa år, men det ända jag kände av själv var en total avsaknad av energi och att jag blev väldigt grinig.

Efter att jag slutade där så har jag försökt hålla isär arbete och fritid. Jag har inget mot betald övertid men när en arbetsgivare planerar in en massa obetald övertid så satte jag mig på tvären.

Jag kan väl äntligen säga att jag vet vad jag "vill" göra, men för det behövs pengar

Typ sånt här borde alltid finnas med i ekvationen - när jobbet tar så mycket energi att hela ens liv äts upp inifrån. En människa kan bara vara aktiv ett visst antal timmar om dagen, efter det behövs vila och sedan sömn. Om en person jobbar all aktiv tid så finns det ingen tid kvar att göra något annat på, då borde den tiden anses ovärderlig.

En balans bör det vara, jag tror inte 8 timmar 5 dagar jobb i veckan är rätt lösning för alla.

Permalänk
Medlem
Skrivet av lindahlj:

Vad menar du egentligen? Är det ett generellt carpe diem? Eller lev dagen som det vore den sista?

Hur ska man förhålla sig till det här rådet? Ska man bränna sina sparpengar då man kanske inte vaknar upp imorgon? Sannolikheten är väl ändå att man lever ett långt liv. Snälla hjälp!

Sunt förnuft kanske?

Men var o en får göra som de vill såklart.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Mental:

Intressant sidodiskussion!
Leva i nuet vs i "framtiden"

Även det är ju en balansgång, förhoppningsvis är det ju så att ju mer man spar och gnetar nu, ju bättre får man det längre fram, men som någon sa, det är ju ingen garanti för det.

Samtidigt kan man inte "lev dagen som vore den din sista" för då skulle man ju inte betala en räkning, eller ens städa.
Vad som är rätt i den balansen beror som så mycket annat dels på läggning/attetyd, och det i sin tur beror på vart man är i livet. Inte nödvändigtvis ålder, även om det så klart skiftar med stigande ålder så kan ju personer med rejält skiftande fysisk ålder vara på samma plats i livet.

Bli småbarnsfar vid 22 vs 42 skiljer sig väl en del, men de har ändå mer gemensamt än två 30åringar där den ena lever för festen på helgen och den andra har en 5åring den åker pulka med.

Risken är att man gnetar och spar så pass att det plötsligt gått halva livet och man har inte unnat sig mycket.
Mina föräldrar var luspanka efter husköp på 80talet med de galna räntorna och oljekrisen. I senare delen av livet fortsatte de vara sparsamma/snåla. Nu har båda gått i pension, huset är avbetalt, men de gör inget, reser inte, unnar sig fortfarande inget. För man kanske behöver det mer vid 75 än 65....

Jag kan väl likna det vid mitt ölintresse. Det har lett till att jag har en del sällsynta eller dyra specialöl. Som känns för fina att bara dricka, utan spars "till rätt tillfälle" men det blir liksom aldrig rätt tillfälle, och de läggs på hög.
Någon enstaka gång blir det av, men allt för sällan. Jag omförhandlar hela tiden med mig själv och skjuter det på framtiden. Har ett par öl sedan 2013 som fortfarande väntar på rätt tillfälle. Och det är bara tvärdumt.
Samma sak så kan jag köpa på mig dyra delikatesser, som jag inte äter för det är inte ett festligt nog tillfälle, och tillslut inser jag att det blivit dåligt för jag har väntat för länge....

Kan bara svara för mig själv. Jag lever i nuet men jag lever inte bara idag. Alltså, jag är fullt medveten om att räkningar ska betalas och allt detta, samt att se till ha en liten buffert ifall det krisar till vid något tillfälle. Jag unnar mig saker men inte till bekostnad på att hela tiden gå omkring med ångest över att pengarna inte räcker till hyran, en sådan fritid är inte mycket värd.

Som du säger, en balansgång. Jag ser verkligen ingen poäng med att spara för ett liv 20 år i framtiden. Även om jag har hälsan idag och aldrig varit sjuk, annat än vanliga förkylningar och en och annan maginfluensa, så kan det väldigt fort ändras. Det skulle kännas helt värdelöst att ha jobbat och gnetat och aldrig unnat mig något och sedan när tiden kommer för att sätta sprätt på sparkontot så kan jag inte göra det. Nä, bättre försöka ta tillvara livet nu istället. Idag kan jag göra saker, framtiden får jag ta när den kommer.

Permalänk
Medlem
Skrivet av BergHa:

Aj fan jobbigt, har en 9åring här ibland men har sköter ju sig nästan helt själv. Kring 20~ säger han att han är trött så går han och lägger sig.

Jo, jag ser fram emot när den tiden kommer. Sonen är 4 nu så det är inte alltför lång tid kvar.

Citat:

Gymmet är för att må bra, nu och senare. Det är ganska starkt bevisat att man mår mycket bättre när man blir gammal om man tränade bra när man var 20-30. Speciellt kvinnor som brukar få problem med benskörhet. Lyfta tungt på gymmet när man är 25 kan rädda en från bruten höft när man är 65+.

Jo, jag vet. Jag kör ett par promenader och lite med hantlar varje dag, vilket räcker rätt bra för min del.

Citat:

Beroende på vad man har för jobb så tillhör det. Finns gott om jobb där man bara behöver göra något ibland. T.ex om man kör cnc fräs/svarv så kan programmen ibland vara 10min, 20min, flera timmar. Så allt som spelar roll är att man är där när det ska bytas.
Har kompisar inom andra industrier (dryck, papper, prefab) som har liknande där de ibland sitter 30min till flera timmar utan att göra något alls (helt korrekt, det är deras jobb). Inom pappersindustrin kan du få 1000kr/h netto för att bara vakta en maskin över natten för att någon måste sitta och titta på mätarna ganska konstant (och närvara om det skiter sig).

Har även haft övertid inom transport där chefen sa: far hem och sov eller något vi ringer sen när du behövs eller när ni slutar.

När jag var typ tjugo så hade jag lite liknande jobb, dock utan tillgång till internet och innan smartphones. Extremt segt, vi försökte vara lite kreativa för att få tiden att gå, och spelade mycket kort och sånt. Det var som kvalitetskonsult på Volvo, vilket var mycket värre än det låter. Många jobb gick typ ut på att dra lite i någon detalj på varje bil och se om den satt fast eller liknande. En period kommer jag ihåg där vi var sex stycken från mitt företag på samma bana i fabriken för att kolla olika grejer, men alla jobben var väldigt enkla så vi turades om istället, tio minuter jobb följt av femtio minuter icke-jobb. Men under tiden jag jobbade där blev det allt värre, de förbjöd hörlurar, tidningar, tog bort bord och sedermera stolar också. De hävdade att det alltid fanns saker att göra, vilket kanske var sant men dels var vi ju där på uppdrag av någon underleverantör och alltså inte betalda av Volvo på något sätt, och dels så fick man alltid skit om man försökte hjälpa till för allt var förstås "konsultens" fel om något gick åt helvete.

Permalänk
Medlem
Skrivet av IsaaKeN:

I sådana fall förstår jag, dvs om man väntar på något eller ens närvaro ev kan behövas, jag uppfattade det som att du tog ut övertid för att slösurfa trots att det inte fanns några arbetsuppgifter kvar att göra.

Har personligen inte haft något jobb där man bara kan ta övertid så utan att få sparken ganska fort. Antingen frågar chefen om det eller så är jobbet strukturerat så att man ibland tar övertid för att bli klar för dagen (som när jag jobbade med transport, jag hade övertid 300 dagar i rad pga varierande omständigheter).

Permalänk
Medlem
Skrivet av Galvanizer:

Passa på att njuta av livet nu när du har chansen. Imorgon kan det vara för sent.

Alltså, tycker ändå att jag har det helt okej. Sen vill jag skjuta in ett perspektiv till. Om jag dör så vet jag att min familj får det bra, då finns det en REJÄL sudd pengar som gör att dom åtminstone klarar sig bra ekonomiskt och inte behöver gå från hus och hem.

Permalänk
Medlem
Skrivet av PlogarN97:

Det beror helt på hur man prioriterar i livet.

För egen del så känns ”lagom” ganska rätt. Dvs spara till framtiden men se även till att njutning finns i nutiden.

Spontant tycker jag 60% sparande låter lite väl mkt fokus på framtiden. Om man inte bor hemma hos föräldrarna och slipper betala eller har extremt hög lön.

Men men. Allt är relativt. Och vi har ju inte helt insyn i personens liv och det bästa är väl helt enkelt att man gör ett medvetet val, tycker jag

Vi har inga lån förutom lite på vårt boende. Vi har ganska låga utgifter i övrigt, lagar all mat själv hemma, gör mycket storkok som vi fryser in vilket blir ekonomiskt. Men det är ju också för att vi inte har den fetaste bilen (tvärtom, otroligt enkel) eller lantställe och så. Min fru jobbar som inköpare vilket gör att vi kan köpa alla kläder/skor och liknande till typ 80% rabatt. Så vi har ändå ca 10-15 tusen i lekpengar per månad.

Permalänk
Medlem

Spännande tråd! Det finns ju en del forskning på ämnet, värdet av fritid vs inkomst. T ex kan jag rekommendera denna studie: https://www.iza.org/publications/dp/4379/a-microsimulation-ap...

Permalänk
Medlem

Jag har börjat tänka mer och mer kring "hur mycket pengar behöver jag?". Ingen blir gladare av att tjäna för mycket pengar, de kommer bara samlas på hög och samla damm eller spenderas på prylar som man egentligen inte blir glad av.

Jag jobbade heltid till dess att jag fick barn. Vid det laget så kände jag att prioriteringarna ändrades och det kändes fel att sitta på jobbet när jag hade en liten plutt hemma. Ekonomiskt gick det ihop utan problem för oss så jag gick ner till 80% och har jobbat så i drygt 4 års tid nu. Har ingen som helst vilja att gå tillbaka till heltid. Nu när vi fick vårt andra barn och min föräldraledighet tog vid så lyckades jag övertala min fru om att också gå ner till 80% arbetstid, och hon trivs bra med det också. Jag är osäker på om jag någonsin kommer gå upp till att jobba 100% igen. Hittills jobbar både jag och min fru inom branscher som har lätt för flexibla arbetstider och det är jag glad för.