Fira World Backup Day – vinn maffiga hårddiskar från Seagate

Det är nog när vi råkade ut för en vattenläcka. Självklart hade det enbart läckt från taket där själva serverracket stod. Paniken som uppstod när vi upptäckte det. Montera ur alla servrar i all hast och slarvade lite med hur allt verkligen var kopplat. Sedan rann det vatten ur servrarna och diskarna som vi tog ut. Förvånansvärt så klarade faktiskt en del av utrustningen sig. Paniken efteråt då vi insåg att vi inte hade så bra koll på backup och vad vi verkligen har backup på. Dyr läxa man lärt sig efteråt att alltid ha backup på viktig data.

Jag har drabbats av 2 svåra data-förluster i mitt liv.

Jag började i yngre tonnåren med musik genom min Amiga 500. Sedan blev det PC och det fortsatte på samma spår, programmen blev mer avancerade, låtarna med. Jag hade fört över i princip allt jag gjort, runt 800 låtar någonting.
Sen drabbades jag av ett virus som tog bort boot-partitionen. Livrädd och stressad så råkade jag skapa en ny partition. 10 år av mitt mest produktiva musik-liv borta samt allt annat.

Efter det så lärde jag mig att sprida viktig information över minst 2 olika diskar.

En annan jobbig grej jag råkade ut för var för omkring 15 år sedan. Man tyckte man var ball som körde systemdiskar i raid-0 för att det var ju sååå snabbt. Det höll alltsom knappt 2 år, sen rasade den. Hade ju givetvis missat att säkerhetskopiera musikmappen något år eller så samt mängder med inskannade bilder jag missat säkerhetskopiera.

Med min otur så skjuter väl snart nätaggregat och sabbar min SSD, måste gå och ta lite backuper snart...

DYNAMIT!! ....Ja... Dynamit...
En ny kåk skulle "smällas" upp där jag bodde, och inför detta behövde man gräva och spränga bort en del av den ojämna terrängen.
Tryckvågen från dynamiten skulle självklart dirigeras i den minst skadliga riktningen eftersom det fanns en swimmingpool i området som absolut inte fick spricka.
Det minst skadliga området visade sig vara min nybyggda lägenhet, var mina 24/7-diskar oxå stod förstås.

Själv var jag på jobbet om dagarna och helt ovetandes om sprängningarna, så jag kom hem vecka efter vecka o bara konstaterade att disk efter disk kraschat, samt att det var en del sand längs med listerna. Ja.... alla fogar där vägg o tak möts hade smulats ner till sand.
Helt förvirrad i bollen blev man, tills jag till slut var hemma några dagar sjuk, o insåg vad som var i görningen. Ja, man trodde man var i en krigszon...
Foton, data, texter, musik och annat gick förlorat, och där förstod man plötsligt vad man menar med uttrycket att "allt kommer gå bra såvida inte en blixt slår ner från klar himmel."

Sagan om Disken

Det var sommar och sol och juni 2008
Men jag satt hemma i min datorgrotta
Ett viktigt uppdrag hade jag framför mig
Det var dags att äntligen formatera om dig
Dessförinnan skulle allt backas upp med många klick
till den stora lagringsdisken alla filer gick.
Timmarna gick men jag kämpade kvar
Äntligen var då formateringen klar
Datorn startar upp och rapp o frisk
Enda problemet är att jag formaterat fel disk...

....Som tur var lyckades jag rädda det mesta med file scavenger! Men det var en riktigt jobbig start på sommarlovet

Oj oj finns många bra berättelser här just nu så kan bli svårt meeeen vi gör ett försök!

Vill minnas att det var en varm sommardag i tidiga tonåren då vi var så "smarta" att vi brukade köra ett sommarlan vid en stuga vilken låg precis bredvid en sjö. Vi hade så många gånger tidigare suttit inomhus med öppna dörrar och klagat över värmen och oftast tagit ut frustrationen genom spontana outburst i form av skällsord mot varandra medan man hetsade att komma först i något FPS.
Just denna gång tänkte vi skippa den dåliga lukten av ostbågar och segheten i hjärnan efter någon dag inomhus så vi tog en utomhus variant av en förlängningskabel och ett gammalt matbord placerade allt detta ute på en brygga.. Dels var detta något "cool" men även en grym bild så absolut genomtänkt och idiotsäkert.
Efter ett tag på bryggan bestämde vi oss för att åka och handla lite tilltug/redbull för att bunkra inför natten, då vi bara behövde åka en liten bit bort la vi allting under bordet och drog en pressening över allting för att "skydda" allting och visst var det väl någon som var tvungen att påpeka hur dumt detta var men denne blev nedrösta och förlöjligad av grupptrycket.
Vid de här laget kanske ni börjar ana vad som kommer hända...
När vi sedan kommer till butiken och försöker komma överrens om hur vi ska lyckas fördela vem som ska köpa vad så tar det ett tag och utan att vi märkt detta inne i butiken så har det börjat mulna och blåsa.
När vi väl kommer ut och märker detta är allas tanke, VI MÅSTE TILL BRYGGAN NU!
Vi hinner tillbaka till huset och ska precis gå ut för att hämta in allting då vi ser ute på vattnet hur en vägg av regn får vattnet att studsa..

För att avsluta denna långa historia så kan jag berätta att presseningen hade blåst bort och vi ha till början av bryggan innan regnet skrattade oss i ansiktet och blåste in över 5 stationära datorer tillsammans med 7 skärmar!

Minns ni den grymma bilden på bryggan? Den var sparade på en av alla HDDs i datorerna..

Livets allra viktigaste, i tryggt förvar på den stora backup-hårddisken. Alldeles ny, alldeles förträfflig. Vad kunde väl vara säkrare? Allt annat visade det sig. En ocean av 3,5" disketter hade gjort ett bättre jobb att trygga dokument, mp3-filer som laddats ner pinsamt långsamt över ett sjungande 56k-modem.

Men det värsta - alla pixliga och gryniga bilder från digitalkamerans tidiga era.

Den helt nya, alldeles förträffliga och underbart stora hårddisken visade sig vara en IBM Deathstar, eh, deskstar. Den dog på bara ett par månader.

Snipp snapp slut, så lärde jag mig att alltid dubblera filer fullt ut!

Jag sysslade mycket med musikproduktion i min ungdom. Musikproddanted upptog så gott som hela min vakna tid och jag var i full färd med att realisera min dröm som framtida hitmakare. Jag hade precis gjort slutmixen på en låt som jag hade jobbat med i veckor. "Det här kommer bli mitt genombrott" hann jag tänka när jag sparade ner projektet.

Jag fick då ytterligare en musiksnutt i huvudet som jag bara var tvungen att plita ner i programmet så fort som möjligt för att inte riskera att glömma bort slingan. Jag tänkte att jag bara sparar om projektet med ett nytt namn när jag är färdig, istället för att öppna ett nytt projekt som jag borde. Tyvärr hade jag glömt bort den lilla detaljen när musikslingan var inspelad, och jag råkade därför spara över min potentiella superhit.

Efter många fruktlösa försök att restaurera låten, och efter många sömnlösa nätter som har spenderats på att försöka komma ihåg hur låten gick, gav jag upp min musikkarriär.

Än idag kan jag vakna kallsvettig och med sorg minnas tillbaka på den tiden då jag nästan blev en ny Max Martin.

Hade den fetaste Minecraft-världen/sevrern som man lirade på me polarna omkring sjätte klass. En inte så vacker dag så vägrade datorn starta, då viste jag att alla mina Minecraft-världar, inklusive servern, var förlorade till tomheten.
</3

Det jag kommer att tänka på är från 2009.

Hade precis flyttat till huvudstaden för att studera. Passade på att uppdatera min dator med det bästa man kunde hitta inom budgetsegmentet. Min gamla dator köptes av min bror, för att användas i hans bands replokal.
Så jag plockar ur backup hårddisken, lämnar över datorn till bror min och tar tåget till huvudstaden 10 timmar bort.

Väl på plats hämtar jag ut min nya dator. Monterar ihop och installerar allt.
Kopplar in backup hårddisken och inser till min fasa att det är operativsystemdisken jag tagit med.
Ringer min bror för att sätta upp en ftp server och flytta över filerna den vägen. Alla 4 Tb.
Min bror var vänlig och satte upp maximal hastighet på 250kb/s. Tog mig nästan 2 veckor att flytta filerna. Och bror avslöjade inte sitt lilla hyss med hastighetsbegränsningen förns på julafton, året efter.

Det är väl det jag kommer på, som rör en hårddisk fadäs.

Data förlust av råge!

Jobbade på ett bolag men ska inte nämns vilket.
Detta var innan vi hade versionshantering i form av perforce, subversion, tortoise osv.på företaget.

Vi använde Windows commander att synca mot filservern för att se till att alla filer var nya och att man har det nyaste ifall något nytt tillkommit dagen innan eller under natten.
Vi hade leverans till kund under samma dag och mängden av data som skulle upp till kund var rätt stort, även om man räknar med dagens mått.

Kommer in på morgonen och sätter mig vid kollegan, mumlar tillsammans att vidrigt jobbigt att man måste hålla tungan rätt i mun när man gör syncningen, men i alla fall jag sätter i gång. Ibland låste det sig och man var tvungen att rensa lokalt, dvs deleta lokalt och synca mot filservern för att kicka igång och slippa problem.

Som sagt jag börjar deleta och märker att raderingen går långsamt och tänker att "sjutton, måste fråga kollegan.

Jag: " Du, varför går det så segt?"
Kollegan tar av sig lurarna som han lyssnar musik i och svarar: "Hmm, ja - du håller på att deleta filservern...", Och sätter på lurarna igen som inget hänt.
Jag:"Ursäkta?... Vad menar du?"
Kollegan:"DU HÅLLER PÅ ATT DELETA FILSERVERN!"

Nu går det upp för oss båda att filservern deletas, och jag ser hur filer raderas i hög takt! Kollegan hade inte processat förrän jag frågade "ursäkta?"

Jag försöker stoppa det, men förgäves och kollegan skrattar högt och ropar:" haha, va fan händer!?"

Jag börjar må fysiskt illa och blir alldeles blek, läpparna alldeles blå och jag håller på att svimma, kollegan tar tag i mig sätter mig på en stol med huvudet mellan benen och hämtar chefen och någon som kan hjälpa till nämligen IT-killen. Jag har panik och kan knappt prata och hyperventilerar. Chefen med med lugn röst försöker få mig att lugna ner mig och ropar till it och frågar när den senaste backupen var gjord.

Då säger han "Lugn, ingen fara vi har backup på band sedan i natt, jag ringer kund och ber om uppskov på 1-3 dagar om det behövs... Ingen fara, vi borde ha versionshantering. Inte ditt fel."

Det enda som gick runt i mitt huvud "Jag har deletat 55miljoner kronor... Jag har deletat 55miljoner kronor, jag spyr... Jag spyr..._"

Leverans samma kväll fick uppskov, och allt var tillbaka nästa dag. Panik i teamet och på företaget men nästa dag hade vi perforce som versionshanterare.

Detta är min historia om när jag deletade bort 55 miljoner kronor på leverans dag och vilket ledde till att vi fick Perforce som plåster på såren. Jag blev gott om händertagen.

Ett av mina värsta upplevelser någonsin... Och dataförlust er. Önskar detta inte till någon haha!

Bakgrund:
Detta var början av 90-talet, då jag fortfarande var i post-Sovjet Ryssland.
Mamsen hade varit i Murrica (USA), och där fått och släpat tillbaka hem till lilla mig en hyfsad/okej laptop. Vi snackar "rimligt" tjock bärbar, alltså inte en attachéportfölj släpbar.

Skärmen var monochrom grå-grön, vad jag kan gissa från minne, en tidig liquid crystal display, tror nästan utan bakgrundsbelysning, typ som på en klassisk digital miniräknare, tror dock den hade ett antal toner. Hade legendarisk responstid och eftersläp!
Typ sådan här:
https://www.circuitstoday.com/wp-content/uploads/2009/08/lcd_...
https://en.wikipedia.org/wiki/File:BBC_STN_Matrixanzeige_540x...

Denna ser väldigt lik ut, de två slider-reglagen ringer en klocka! Kanske en Compaq LTE386 (HAHA! hade "LTE" i första bärbara datorn i början av 90-talet!)
https://computer-retro.de/Laptops.html
https://www.youtube.com/watch?v=7AaP0DMxVrQ Doom on the Compaq LTE Lite

Var text-UI (TUI) tror någon form av DOS eller annat pre-GUI OS.
Detta ser väldigt liknande ut:
http://toastytech.com/guis/textnc.gif
http://www.obsoletecomputermuseum.org/necultralite/screen_sho...

Av allt jag kunde göra på den, vilket var anledningen för gåvan, för att jag skulle utvecklas sades det, vilket jag kände en viss skuld till att göra, dock blev det istället såklart bara spelande.
Hade en handfull spel på den, arcade Volleyball minns jag helt säkert, tror jag hade Digger på den också.
När huvudena hoppade, rörde sig, fanns en svag spökbild av var det de var just nu, eller rättare sagt skulle vara, så man fick förutsäga så att säga, och ett långt eftersläpande spår av var de varit tidigare.
https://images.sftcdn.net/images/t_optimized,f_auto/p/6edc2bd...
https://www.youtube.com/watch?v=gUpKJ5CfphM Digger (Old game)

Så till hela poängen med posten:
Efter en tids ägande, kunnande av vilka filer jag ska trycka enter på för att starta spel, fick jag som 6±1 -åring för mig om diverse filer som jag aldrig använt (som *.bat, *.sys, utan filändelse, et cetera) att "varför ska jag JAG ha de här filerna på MIN dator? för JAG ser ingen anledning till att de är användbara till något, utan bara tar plats i datorn/textutrymmet helt i onödan! nu ska jag rensa lite rent här!"
Det var bland annat systemfiler i C:\> root och också i ett par systemundermappar.
Detta är ju såklart extremt barnligt, naïvt och oerfaret tänkande! Och det påvisar skillnaden mellan, att ha en idé i ens huvud, och hur den idén sedan förhåller sig till den faktiska verkligheten och i praktiken.
För det som hände var att operativsystemet inte startade igen. Då insåg jag långsamt kopplingen mellan mina handlingar och detta utfall, och hur jag gjort bort mig så in i attan och själv förstört min finaste grej! Sedan skyllde jag det hela, till de vuxna, på min något år yngre kusin, att han hade gått in och gjort det på min dator. Och det var mitt sätt att göra mig av med min egna skuld.

Tråkigt nog tänker och gör många "vuxna" idag på detta sättet, begåendes väldigt förvånadsvärt liknande tanke-misstag! Så lärdom finns även det i historien, studera den, för att inte upprepa...

Rubriken; Våta drömmar...
För säkert 25 år sedan höll jag på att modda en hel del. Jag hade fått för mig att fixa en en gedigen vattenkylning till mitt blåa Chieftec Dragon chassi. Fenorna under luckan som de två 120mm fläckarna skulle sitta bakom skulle bli föremål för min dremmel. Köpte den fetaste vattenpumpen (40l/min), plexiglas, och silikonlim. Fick till tanken att passa in perfekt i den välvda fronten. Testade systemet utanför chassit och allt verkade funka som en klocka.
Det går ett par dagar och jag drömmer att datorn läcker. Jag vet inte om det var det faktiska droppande ljudet som satte igång mardrömmen eller de nästan 2 månaderna av fixande, men jag vaknar med ett ryck! Försöker lugna mig med att det bara var en mardröm och att datorns nattkörning (för att utnyttja ledig nattlig telefonlina som man gjorde på den tiden) var ok.
När jag tycktes se en droppe falla från skrivbordet vart jag kallsvettig på nytt... Den matchande glykolblåa färgen med chassit hade börjat sippra ut ur chassit.
Som man säkert förstår utifrån tävlingens ramar så gick det åt helvete. Jag hade tur fullt upp med att förklara varför jag inte ville sitta vid datorn lika mycket längre inte alls hade med den glykol-blåa fläcken på mattan att göra. "Nej mamma, det är säkert, jag vill hellre ut och cykla med polarna". Blev till att köpa nytt efter ett tag. Det enda som inte hade tagit skada av antingen dremmeln innan eller av min färgmatchande pool var pumpen som jag lyckades sälja för att spara till nya datorn...
Nu kan man skratta åt det varje gång man fyller på spolarvätska i bilen och luktminnena kommer tillbaka.

Det var 1995 och jag jobbade som junior teknisk support för den dåvarande svenska agenten för Quark Inc. som var den dominerande mjukvaran för sättning - en position som idag upptas av Adobe Indesign - men 1995, då var det Quark och QuarkXpress som var mjukvarustandarden för all grafisk produktion i världen.

Jag blev uppringd av sättningsansvarige för SF, Svensk Filmindustri, som hade en viktig lansering inför helgen, men deras hela fil hade blivit korrupt och jag skulle dit för att "rädda" dem. Ung och kaxig, åkte jag till Solna för att utföra mitt mirakel.

Jag anlände runt 3-tiden på eftermiddagen och mötte killen som ansvarade för produktionen. Han var stressad och uppjagad eftersom hans enda fil blivit korrupt och den skulle på tryck dagen efter. Det var helt enkelt "brådis" på ren svenska. Jag satte mig ner och kopplade upp mig för att titta på hans fil.

Filen var korrupt och jag började med att kopiera över filen på en extern hårddisk som jag hade med mig. Det hela gick till så att jag läste av headern av filen och skulle skriva om HEX-koden så att den blev korrekt. Det började bra, vi fick tillbaka någon portion av filen, men ej hela och det var inte användbart.

Så jag beslöt mig för att prova att göra en restore av hans hårddisk och se om det fanns mer data. För att få plats raderade jag min externa hårddisk och sagt och gjort - jag siktade in mig på hårddisken och formatterade.

Ett rasslande hördes en bit längre bort - på andra sidan av hans dator. Jag funderade en sekund och tänkte varför hårddisken meddelade att det var nu helt plötsligt en annan hårddisk som var "formatterad".

Det dröjde någon mer sekund. En evighet flöt förbi när jag insåg att jag hade formatterat hans hårddisk. SF's hårddisk. Hans hela arkiv.

Jag svalde lite luft. Och lite till. Och tittade på hårddisken igen som att den mirakulöst skulle ångra formatteringen. Men ingen mirakulös meddelande kom fram som sa "formatteringen ångrandes och alla filer är återställda på din kunds hårddisk".

Nej, inget sådant meddelande dök upp. Jag tittade på killen och tryckte fram ett lågmält; "Visst var det den där jag skulle formattera?". Det måste ha låtit som den klenaste bortförklaringen denna sidan om galaxen för han sa kort; "Nej, du formatterade mitt arkiv."

Alla som jobbat med dator vet att det inte går att säga så mycket för att fylla ut dialogen här. Det går inte säga att jag bjuder på lunch eller ger dig en gratis konsulttimme. Nej, man måste bara försöka hjälpa till så mycket som möjligt och jag började därför att återställa hans externa hårddisk.

Jag satt där till 23:00 och det var inte för att jag inte ville sitta längre utan för att hans tålamod, SF's tålamod, kanske hans frus tålamod var slut.

Det kanske inte behöver sägas att jag inte debiterade mina 1200kr/timmen för det arbetet för det var det absolut värsta i dataförlust som hänt mig och kanske hela svensk filmindustri.

Hade backup på allt viktigt på en 2.5 hdd som förflyttades mellan olika system som funnits genom tiden.
Vid flytt så rensades det ordentligt och behovet av backup försvann mer och mer när familjemedlemmar börjat använda cloud tjänster som erbjuds av tele bolagen.
Tänkte inte på disken förens för något år sedan då bitcoin gick upp rekord högt. Då var det läge att plocka fram disken med mina 2.7 tungt förvärvade bitcoins. Wallet låg ju säkert på den.
Efter 3 dagars letande så framkommer det att den disken åkte på tippen för något år sedan.
Hade jag haft en tillräckligt stor disk som passat i NAS'en så hade jag sluppit detta missöde.