Veckans fråga: Hur ofta installerar du om operativsystemet?

Förra burken skaffade jag januari 2013. Den W7 installationen den fick dag ett är samma som rullade till 2019 då jag byggde burken i signaturen som ersättare. Då bytte jag dessutom grafikkort två gånger och processor en gång.

Rätt eller fel? Oklart. Den fungerade felfritt genom alla åren iaf så antingen tog jag väl hand om den heller så hade jag tur

Nuvarande har W10 som rullat i den sedan jag byggde den. Men jag ska blåsa den när jag uppgraderar processor och grafikkort tänkte jag.

Aldrig eller mera precis bara när jag bygger ny dator.

Installerar aldrig om operativsystemet om det inte hänt något alvarligt, alternativt ny stor release. Senaste ominstallationen var från Vista -> 7 år 2009. Nuvarande huvuddatorn har kört Windows 10 med samma installation sedan 2016. Sköter om oset väl så ingen idé att installera om. Tar flera veckor eller månader innan jag är på banan och har allt installerat jag använder och systemet konfigurerat som jag vill ha det.

Innan var det rätt ofta, men Windows 10 har ju omkullkastat allt det där. Sedan Windows 10 introducerades har jag "ominstallerat" EN GÅNG när jag verkligen saboterat installationen (satt och utvecklade en USB-drivrutin i Visual Studio och lyckades sabba till det REJÄLT). Rejält glatt överraskad hur fint Windows 10 kan "städa upp sig själv" utan att behöva plocka fram installationsmedia -- imponerande!

Mina linux/bsd-holkar installerar man aldrig om, såklart

Man jobbar inte så idag.

Min bild vi börjar med windows 3.11. Denna låg på en väldigt massa disketter, tog en förbannat tid att ominstallera. Man drog på omformatering till det sista. Många hade även märkesdatorer och ville ej bli av med det som fanns när datorn var ny.

Sedan kom windows 95 på cdrom. (fanns såklart diskversion) Då började folk leka experimentera och windows började krascha. Samma sak med windows 98 och SE, men då blev cdrombrännare vanligt och folk gjorde image/fil-ghostkopior. Så jag skulle säga att runt år 1997/1998 slutade folk att formatera om datorer stup i kvarten, då man körde in imagefiler istället.
Åren gick nya OS kom, folk jobbade på samma sätt. Med Windows Xp ghostade jag om maskinen 4 gånger per år. En gång efter varje tentaperiod för att få en fräsch dator.

Under denna tid blev Apple populära bland studenter, detta av flera orsaker. Som att de hade extrem rabatt för studenter. Folk sa då att deras mac som de endast kollar på mail, använder word och lite surfning är tusan så mycket stabilare än deras pc som de drar hem ett 20tal skumma program/spel i veckan och testar. Motargumentet att Windows Xp inte heller är extremt dåligt om man gör väldigt lite med den fattar de ej.
Men visst windows Xp blev dåligt av sig själv utan att göra mycket och man behövde ghosta om den ofta.

Runt 2008 blev 4GB ram inte hutlöst dyrt och i princip alla datoertekniska personer började med virtuella maskiner, vissa senare än andra. Men idag är det ovanligt att ha webservrar och annat på en egen fysisk maskin. Detta ledde till att man inte hela tiden behövde ghosta om ens host operativsystem. Sedan kom windows 7 och helt plötsligt blev "windows stabilt".

När folk började köra med containers/dockers kan diskuteras, men jag ser det mer som en förläning av att använda vm mer resurssnålt. Sedan började folk allt mer jobba på terminalservrar och annat.

Och vad står vi idag. Jo, många har deras dator mer eller mindre som en tunn klient, går den sönder så är det bara ta en ny. När både windows 10 är stabilt och man inte gör så mycket direkt på ens lokala dator så är den hyfsad stabilt utan att man kör om en image på den.

Gamers har i sin tur gått från att ha laddat hem spel från extremt skumma sidor, där spelen redan från tillverkaren hade skum drm i sig. Till mer eller mindre enbart använda sig av launcers med bra kontroll så de ej förstör något.

*edit*
Många klonar upp nya vm och slänger idag. Även om arbetetsättet hör lite hemma innan dockers/containers blev populära. Men i vilket fall så kan man på ett visst sätt se varje gång man gör detta precis samma som man år 1997 installerade sin egen dator.
-Man klonar upp en ny Vm, testar lösningen där sedan fortsätter att jobba med sin dator som det ej fanns.
Ja, det är i princip samma som år 1997 omformatera sin dator efter testet av mjukvaran.

Fram till Windows 7 ungefär så gjorde jag det i princip med några månaders mellanrum. Gjorde det så ofta att jag hade setup med mina grejer klara att installeras automatiskt. XP blev exempelvis en seg sörja om man körde den för länge utan en ominstallation.
Men sedan Windows 7 och framåt så har jag, även om jag initialt installerade om Windows 7 också rätt löpande, känt att det inte alls behövs på samma sätt längre. Windows håller sig fräscht mycket längre.

På samma sätt är det med reboot. Om jag lämnade datorn igång ett par dagar så var den ofta sirap förr i tiden... Men Windows 10 har jag haft igång i månader utan reboot och inte påverkat något nämnvärt. Dra igång ett spel och det flyter som det brukar... Hade jag gjort det på en XP maskin som rullat 30 dagar utan reboot hade den nog fattat eld... hehe
Att ha Chrome och en massa tabbs öppna länge kan dock fortfarande tvinga mig att stänga ner och starta om Chrome.

När Windows inte startar längre så ca 3-5 år. Fattar mig inte pâ er som gör det flera gånger om året, har ni verkligen inget bättre för er? 🤓

Jag brukar installera vart 3:e år. Brukar sammanfalla med att jag köper ny dator vart tredje år.

Ominstallationsbehovet minskade kraftigt i augusti 2015 när jag gick över till Windows 10.

I snitt är det egentligen mindre än en installation per dator jag haft sedan dess. Jag flyttade en 1 TB SSD med Windows 10 från en gaminglaptop till en annan i maj 2016, vilket var när jag upptäckte att totalt annorlunda hårdvara leder till att man får se meddelandet "Förbereder Windows..." i 5-7 minuter, varefter Windows funkar som om det vore nyinstallerat på den nya datorn.

Windows går ju förvisso extremt fort att installera om när man använder ett hyggligt snabbt installationsmedium, tog bara ca 8 minuter på min nuvarande dator senast, men sen är det ju alla program och konfiguration.

Typ aldrig, endast om jag byter moderkort+cpu+minnen. Eller som häromveckan när min m2 bara tog kvällen o aldrig starta mer 😂 då fick jag installera om allt på ny m2.

Varannan dag senaste tre veckorna, buggar ur och allt möjligt, varje ny installation ger något nytt fel.

Är ju ingen guru direkt men lutar åt att bygga nytt och fräscht, kanske är nån ESD-skada eller liknande eller att jag behöver flasha om bios eller nåt.

Ena gången installerar den hårdvara korrekt för att vid omstart inte känna igen vare sig tangentbord eller mus.

Nästa ominstallation fungerar tangentbord och mus korrekt men då hoppar drivrutinerna för ljud iväg och inget ljud hörs.

Tredje ominstallationen fungerar allt ovan men då ska massa grejer för grafikkortet strula.

Så sällan som möjligt. Ibland tar jag en klon på min systemdisk så utifall att något händer så kan jag bara återgå till hur det var då.

Håller med andra här att det är för mycket pill *efter* en windowsinstallation där man kämpar med settings, cmd-kommandon, registerändringar, group policy settings, program och dess licenser osv, och man ska dessutom komma ihåg hur man gjorde förra gången.. Jikes no.

På en dator har jag gjort en ominstallation vid varje större uppdatering. Primära datorn däremot installerade jag Windows 10 på när det lanserades och har endast uppdaterat.

När jag köper ny dator eller om allt fuckar ur.

Oftast när jag känner att datorn är smutsig...

Typ när regedit är stökig

Gillar att formatera när jag ska installera något nytt som jag har till projekt.. sist var när jag köpte office 2019

Såsom Windows 10 uppdaterar sig så utförs i stort sett en ominstallation varje år, även om användarinställningar normalt inte påverkas. En del systeminställningar som användaren inte förväntas peta på nollas.
Bara systemet överlever processen så är det ganska uppfräschat efteråt.

En bra funktion som tillkommit ganska nyligen är möjligheten att reset'a mot en online-källa, eftersom de lokala filerna kan vara skadade.

Sedan win7 har behoven radikalt minskat.

Vid byte av moderkort. Dvs, en gång hittills på primärdatorn. Gör det bara när det är absolut nödvändigt, så sällan som bara möjligt. Jag specialanpassar så mycket och har autoinlogg på så mycket att det tar veckor, kanske månader, efter installationen innan allt funkar som det ska.

Distrohoppade en del på speldatorn tidigare men har ärligt talat inte orkat de senaste åren. Som förväntat gick maskinen igång på samma gamla Ubuntuinstallation när jag bytte från gammal i5 till ny 5600X.

Hade ett hårdvaruhaveri som ledde till installation på ny SSD på min Mac för ett tag sen, men där drog jag bara in TimeMachine-backupen från timmen innan haveriet så jag är inte säker på att det räknas som en riktig nyinstallation.

På jobbet är det en del av vardagen att riva VM:ar på både Linux och Windows Server och bygga om dem från scratch med Ansible både för att garantera att det kan göras och för att garantera förutsägbara miljöer som inga människor gjort manuella ändringar i.

Jag slutade med Windows privat för så längesen att semi-regelbundna ominstallationer fortfarande var relativt motiverade. Det verkar ju ha blivit bättre med tiden, om man läser inläggen i tråden här.

Bara vid nybygge.

Undviker man att ladda ner bloat programvara och virus så behöver man nästan aldrig installera om.

Förr i tiden hade jag som hobby mer eller mindre att testa olika custom Windows XP varianter, typ TinyXP, XP performance edition, m.m. men även vanliga vanilla installationer, så då formaterade jag nästan varje dag. Och då hade jag bara en dator! När jag var som värst hade jag memorerat XP SP2 cd-keyn (tror jag bara minns en del av den nuförtiden: KHF44)

Nuförtiden så försöker jag göra det så sällan som möjligt, och yrkar nästan att man inte behöver göra det längre då Windows 10 är väldigt snällt med att migrera drivutiner osv. Tror min nuvarande installation började på en Z370, 8700K baserad maskin som sedan gått fram och tillbaka mellan X570+3900X -> B550+3900X -> X570+3900X -> Z390+8700K -> B550+3900X -> X570+3900X osv (bytt mellan olika ITX och ATX chassin så...)
Och så har jag bytt grafikkort från ett 1080 Ti -> 3070 -> RX570 också där inne. Fast då har jag faktiskt ansträngt mig o kört DDU.

Nu uppgraderade jag också till läckta Windows 11 och det funkar kanon det också. Hopningsvis kan jag ta mig härifrån till stable Windows 11, annars kanske jag måste ta mig en ominstallation. Men hoppas inte det.

Är så jäkla jobbigt med alla 2FA koder och game launchers nuförtiden. Och sen har jag massa bash och powershell scripts och verktyg som ska finnas i %path% och så har jag massa program jag inte ens tänker på att jag har som är användbara ibland och dem glömmer jag alltid...

Min Mac har samma problem men där finns Time Machine så det är mer eller mindre välsignat att göra så. Min M1 Air kör samma installation jag hade på min Intel Macbook Pro innan. Var lite bök i början med x86 binaries men Rosetta fixade faktiskt att köra dem också. Men nu har jag bytt ut allt till ARM binaries på den, så mycket som går iaf.

Min mors dator har hoppat från en billig laptop med fastlödd SSD till en SATA SSD (via Clonezilla) som levt i en stationär dator, och nu sedan har jag stoppat in den i en bärbar igen. Inte formaterat om då heller

Senast var 2011-04-12 på den här datorn detta skrivs från. Äldsta 10'an är 2020-11-04 - som fortfarande har en trasig windows update (evig 0% downloading) som lär uppdateras manuellt. Harn'et tid att blåsa då kollegor kör VM'ar på den till och från.