ADHD-spärren till polisyrket tas bort

Är ju inte så svårt om man gör utvärderingar på händelser och även psykologiska tester efter exempelvis skjutning (vilket bör ske).

Jag ser iaf snarare att man om något minskar riskerna när man är mer medveten om diagnoser och hanterar dem framför "du hade inte diagnosen på papper när du sökte och vi kör att om du har den får du inte jobba" det blir ju en don't ask don't tell för personer då som kanske har ökad risk.

Det var ett svar på någon som drog en hel grupp med en diagnos över en kam baserat på att den jobba med någon som hade diagnosen och sedan gjorde påståendet att jag då troligen inte hade erfarenhet pga att den hade en annan upplevelse än jag.

Nej folk är inte som du ser dem enbart, den filosofiska diskussionen om individuella verklighetsuppfattningar ser jag som poänglös.

Jag attackera inte, jag höll inte med och att jag drar någon random upplevelse från mitt liv har ju inte mer vikt än personens egna på vilken den bygger sin uppfattning, därav poängterar mitt inlägg just problemet med att utgå från att ens egna upplevelser är representerade för alla.

Klart det är. När hörde du senast om att man skärpte kraven för tjänster som är samhällskritiska?
Ok att man reviderar kraven för antagning, men de senaste 20 åren har man alltid reviderat ner dom, aldrig upp. Och det hade förvånat mig om man anpassade utbildningen för att ta hänsyn och testa dom nya rekryter med ev diagnos, för att säkerställa att dom fortfarande är fullt kapabla i sin yrkesroll.

Jag tror du missuppfattar, poängen är varför de inte skulle få lov att prövas som all andra, inte att de automatiskt är mer lämpliga

Jag är inte tillräckligt insatt i de regelverk som finns och funnits för antagningen till polisutbildningen för att uttala mig om hur kraven förändrats, således vet jag inte om det du säger stämmer.

Dock kan jag säga såhär. Att man inte skärper kraven är definitivt inte samma sak som att man sänker dem. Sedan, återigen, att man gör denna anpassning är inte nödvändigtvis en sänkning av kraven. Man tar bort ett hinder för prövning av en grupp människor som eventuellt klarar kraven Oavsett vilken diagnos man har så är man inte sin diagnos.

Är det verkligen sänkta krav? Kraven är väll de samma i uttagning, träning och gallring.
Handlar väll bara om att fler individer får chansen att testa mot kraven.

"Normal" är en lögn vi berättar för oss själva. Autism, ADHD med mera är egentligen bara funktionsnedsättande när det leder till konflikter med det som anses vara "normalt" hos andra människor på exempelvis arbetsplatser och i relationer. Och alla har just sin särskilda uppfattningar om vad de anser vara "normalt" där man givetvis utgår från sig själv och sin närmaste grupp av familj och vänner som bekräftar den egna uppfattningen.

Autism är ett spektra där ett av dragen ofta är ett problem att förstå sociala situationer intuitivt. Saknar det medfött om man så vill. Resultatet är den autistiske personen måste aktivt lära sig och analysera och logiskt tolka sociala sammanhang. Vilket är väldigt uttröttande. Men det kan också vara det omvända. Att denne istället blir extra bra på kommunikation och respons eftersom man kan bemöta situationen just logiskt och analytiskt. Agera – snarare än att reagera. Så tittar du på personer som arbetar inom beteendevetenskap, retorik, kroppspråk etc. kan du mycket väl finna personer på autism-spektrat. Vilka når sin expertis tack vare att de finner sig just på spektrat och de möjligheter det öppnar upp.

Skulle säga att en vanlig orsak till att någon söker sig till psykologyrket är att förstå sin egen "störning" och de problem som kantat deras liv. Vilken kan vara autismspektra som feldiagnosticerats som OCD, bipolär, depression, ångest etc. Just psykologi är ett område som hela tiden utvecklas och kämpar med vanföreställningar. Både publika vanföreställningar men också även internt inom expertisen på området. Vad som var "sanningen" inom detta ämne för 20 år sedan kan idag vara ifrågasatt och omvärderat.

"Normal" är en lögn vi berättar för oss själva. Autism, ADHD med mera är egentligen bara funktionsnedsättande när det leder till konflikter med det som anses vara "normalt" hos andra människor på exempelvis arbetsplatser och i relationer. Och alla har just sin särskilda uppfattningar om vad de anser vara "normalt" där man givetvis utgår från sig själv och sin närmaste grupp av familj och vänner som bekräftar den egna uppfattningen.

Jag håller i mångt och mycket med dig, men det är kanske inte heller så enkelt som att t.ex. ADHD bara skulle vara funktionsnedsättande i relation till neuronormativitet. Det finns verkliga utmaningar också, relaterade till bland annat känslokontroll och impulsivitet som inte bara kan förklaras med olika sätt att fungera.

Det är ju det som är problemet med det moderna inkluderande samhället, alla ska med oavsett. Man tillåter inte nyanser. Det är alldeles för mycket "If you are not with us, you are against us". Att det redan finns odiagnostiserade poliser är inget argument för att släppa in diagnostiserade.
Världen och människor är inte svart eller vitt. Man behöver inte, och ska inte, inkludera allt och alla överallt villkorslöst. Om man nu har en diagnos som gör en olämplig för en viss roll så kan man väl ha så mycket självförtroende att man accepterar att yrkesutövarna har kommit fram till att man innebär en eventuell risk som är större än värdet av att ens få provas, istället för att yla om kränkthet och exkludering.
Man är inte mindre värd som människa för att man exkluderas från vissa scenarion under vissa förutsättningar. Lär man sig att se och acceptera vilka hinder som man kan ta sig igenom och vilka som är permanemta har man sparat in på mycket tandgnisslande. Därmed inte sagt att man inte kan prova, men om man inte inser att vissa dörrar är och bör vara stängda för en är man kanske mer naiv och narssisistisk än man vill erkänna.

Detta får vara mitt sista inlägg här. Jag kanske ändrar inställning i framtiden, det är ju trots allt bara min åsikt som är formad av mina erfarenheter hittills.
Semper gumby.

Edit: '...yla om kränkthet..' och '...naiv och narsissistisk...' är inte riktade mot någon särskild, speciellt inte mot den jag citerar, utan bara ett generellt utlopp av frustration från min sida.

Det är ju det som är problemet med det moderna inkluderande samhället, alla ska med oavsett. Man tillåter inte nyanser.

I framtiden kanske vi har sofistikerade verktyg nog att bestämma vilken roll som är mest lämpad för en person baserat på resultatet av mätningen.
Futurama kommer till minnes (ahh Futurama, det var tider det).

Stavas Impulskontroll… man kan fungera väl i samhället och i de flesta sociala situationer, men frågan är vad som händer när man blir arg/stressade/pressad. Situationer som kan vara svåra att provocera fram under testerna som man som kandidat vet om är ett test (lätt att logiskt sluta sig till då många med högfunktionell aspebergers är intelligenta, men man ’tänder’ snabbare när man blir provocerad känslomässigt)

"Vad kan gå fel"...
Ärligt talat, vad fan är det för fel på dagens samhälle när man inte kan kräva vissa fysiska och psykiska krav på vissa tjänster, utan alla ska med. Är vi så jvla ängsliga att vi hellre accepterar folk i kritiska tjänster som inte till fullo kan utföra sin roll, än att ha hårda krav på fysik och psykisk styrka?
Vad är näst? Blinda stridspiloter?! Psykologer med personlighetsstörningar? Poliser med ADHD? Oh, wait...