Snabbkoll: Gillar du retrohårdvara och -spel?

Vet inte riktigt vad jag ska svara, jag tycker det kan vara lite ballt med gamla spel och hårdvara är ju lite kult men är det mitt gamla GeForce 2 MX eller den otroligt läckra setupen på quiz-bilden? Jag svarade nej ändå, för även om jag tycker det är ballt och kul så har jag svårt att se att jag kommer att skaffa något sådant.

Ja, spel. Har inte plats för gammal hårdvara dessvärre. Använder mig av Retropie för gamla spel, funkar fint.
Har PS1, PS2, PS3, Sega Mega Drive nedpackat. Vitan används dock vid resor fortfarande.
Kommer också skaffa Amiga 500 Mini.

Om jag hade ett rum till i lägenheten så skulle det se annorlunda ut, skulle vara dedikerat spelrum med tillhörande CRT-skärm och skön fotölj. Och bokhyllor fulla med spel.

Jag gillar retro. En stor del beror såklart på att man är uppvuxen med det, men det andra är att det ofta är olika typer av spel.
Spel förr var mer pang på, man ska direkt komma in i spelet och ha roligt.
Spel idag så är fokus på mer drama och utdraget. Att man just kan lägga in långa filmklipp bidrar till detta.

Jag skulle vilja ha mer klassiska spel nygjorda. Drömmen är såklart en ny zelda 1,2, 3. Vissa kan säga nytt supermairo, men det har kommit: Nintendo New Super Mario Bros. U Deluxe
Zelda spelen däremot så är de 3D.

Alltså jag minns vissa saker med värme, men jag inser också att de oftast inte funkar bättre än det jag har idag.
Worms, tex. Jag minns första demot jag spelade i hundratals timmar med min kusin. Men det var vad man hade då. Nu? Spelar hellre Cities: Skylines.

Jag köpte en Wii just för att kunna spela de gamla Super Nintendo-spelen jag hade minnen av. La kanske 8-10 timmar på det totalt, innan jag tröttnade och satte mig vid datorn.

Jag gillar mina minnen, inte att försöka återuppleva dem idag.

Har skrivit detta flera gånger förut i forumet men mina gamla amigor använder jag regelbundet och spelar en del gamla spel då och då fortfarande. När jag fixat så jag kan ha min C64 uppe permanent kommer den användas flitigare också.

Det är helt enkelt inte samma sak att spela i emulator eller moderniserade versioner av spelen.

Sedan har jag köpt ny hårdvara till dessa gamla datorer när det dykt upp något som jag tyckt varit passande.

Jag sparar ju på äldre hårdvara.

Andra tycker jag är galen.

Ja, allt Commodore !
Och det var inte fel att bygga en ZX 81 heller.
Har dock aldrig kommit bra överens med ABC och Atari eller konsoler, speciellt Nintendo var väldigt ointressanta både förr och nu.

Kul mer i teorin än i verkligheten. Gammal PC med CRT är coolt men vem har plats? Har redan två 27 tums skärmar som tar upp hela skrivbordet. Får inte ens plats för 17 tum 1280x1024 LCDn jag skaffade för retrospel i rätta 4:3 formatet.

Valde ändå ja för gillar lära mig om gamla grafikkort och grejer.

En sak var bättre för IAF för konsol. Startade Xbox Series s och först stor update till den sedan när jag trodde det var klart skulle kontrollen uppdateras. Sen ska spelet patchas. Inte bara plug and play som med gammal mega drive eller PS2.

Jag spelar då och då spel som t.ex. HoMM2-3, äldre Final Fantasy, Chrono Trigger, etc., för att det är väldigt bra spel som på många sätt saknar moderna motsvarigheter.

Hårdvara är jag däremot inte särskilt nostalgisk för, jag lämnar gärna de gråbeiga högljudda datorerna från min ungdom bakom mig. När jag spelar gamla spel så har jag inget emot att dra nytta av teknikens utveckling, NES/SNES-spel ser t.ex. fantastiska ut på min 55" OLED-TV

Jag gillade nog PS2-tiden bäst, fast vet väl inte riktigt om det räknas som retro så jag röstade nej

Vissa delar var bättre förr..
andra inte.. jag saknar verkligen inte de förbannade jävla bandstationerna till 64:an och Atari XE.

Retorspel, javisst, tröttnar aldrig på att lira Super Mario Bros till NES, lika tidlöst som schack...nästan.
Retrohårdvara tar mest plats och skräpar ner.

Ja absolut. Jag upplever att med de begränsningar som fanns vad gällde grafik och ljud var det ett mycket större fokus på spelglädje. Nu när grafiken är i princip obegränsad så ska allt bara se bra ut och de flesta spel är mer cutscenes än gameplay, vilket blir tröttsamt. Sen är jag ju av förklarliga skäl helt såld på musiken de gamla konsolerna hade att erbjuda. Även där ligger mycket av magin just i begränsningarna som fanns.

Jag har ägnat mig mycket åt äldre spel, konsoler och hemdatorer genom hela min uppväxt och vuxna liv - men aldrig för några personliga eller nostalgiska skäl. För mig är det bara dumt att exkludera kultur på grund av dess ålder. Skulle aldrig strunta i att se en film eller läsa en bok för att lanseringen skedde för många år sedan. Sen har jag alltid tyckt om äldre hårdvara och det känns rätt fantastiskt att t.ex. Super Nintendo och Mega Drive förmodligen har en längre, mer stabil livslängd än i princip alla konsoler som gjorts de sista femton åren.

Däremot ser jag inte någon särskilt stor poäng i att spela de lir som man redan kan ut och in såsom Super Mario Bros-trilogin, Sonic, Zelda etc. Det är ju mycket mer spännande att gräva i högar av spel man aldrig tidigare upplevt för att vidga sina vyer och få nya perspektiv. Framförallt idag när det finns så pass goda möjligheter att upptäcka äldre spel på alla tänkbara konsoler och datorer om man bara är minsta nyfiken.

Och dessutom betydligt mer fokus på utrymmesoptimerad kodning.
Vet man att där finns 20kB RAM att spela på så gäller det att klämma in så mycket som möjligt inom den begränsningen.

Det var riktigt kul att se hur programmeringen utvecklades över tid med bibehållen hårdvara.

Gamla datorer och hårdvara är roligare ur ett rent entusiastperspektiv. Bra och användbart? Högst tveksamt

Kommer sällan så långt att jag hinner spela på dem, men har mängder med spel jag vill testa och uppleva igen när tid och lust finns.

Hur löser man platsen? Ett rum eget rum på drygt 20 kvadratmeter där merparten av utrymmet är avsatt för hobby och gamla datorer

Japp. Sen fanns det såklart mycket skräp då som nu. Men jag upplever att det bästa var bättre då än nu. Det gick liksom inte släppa ett halvfärdigt spel och patcha upp efterhand utan spelet man fick vid release var det som blev spelet för alltid. Det kan ju ha varit en drivande kraft i kvalitetskontrollen.

Och jag vet själv att jobbar man utefter strikta begränsningar föds en sorts kreativitet och leklust som annars saknas. Vet inte riktigt vad det beror på men så är det.