Skrivet av Söderbäck:
Ja det är dumt på flera sätt i nuläget. Jag håller med dig!
En grej jag funderat lite över är just frågan om hur mycket som är rätt nivå i ersättning.
Jag tror att alla kan vara överens om att privatkopieringen minskat en hel del de senaste 20 åren. Folk privatkopierar inte alls i samma utstäckning längre. Samtidigt har inte copyswedes intäkter gått ner på samma sätt.
Det lämnar... en del att önska. Minst sagt.
Samtidigt slås jag av tanken - men tänk om de plockade in för lite pengar innan då? Att ersättningsnivån kanske är mer skälig nu än för ett gäng år sedan i förhållande till intäktsbortfallet?
Klart att det är ett provocerande tankesätt. Men frågan är värd att ställa iaf.
Eller bättre formulerat - hur vet vi egentligen vad som är rätt nivå av ersättning? Det är väldigt svårt att svara på. Min åsikt är att det sticket i ögonen när privatkopieringen störtdyker och deras intäkter står oförändrade. Men jag kan inte säga vad som är rätt eller fel nivå på ersättning ändå.
Oavsett ska inte copyswede själva få välja omfång eller prisnivåer för sin verksamhet. Deras uppdrag är att maximera uttaget av slantar. De kan inte också agera kontrollorgan för det här för de är såklart partiska i frågan. Nuvarnade upplägg är dåligt hur man än vänder och vrider på det.
Hur rätt pengarna fördelas i detaljnivå är däremot inget jag funderar närmre över. Det är upp till de intresseorganisationer som företräder upphovsrättsinnehavarna att se till att de hamnar rätt. Ja det är upp till upphovsrättsinnehavarna att se till att deras företrädare gör ett rimligt jobb - det är väl en bättre formulering. Deras ensak som privata aktörer att ordna i egna led.
Här är det kanske av relevans att titta lite närmre på copyswedes uppdrag. De har nämligen mer än ett sådant. De sköter ersättningar för vad som sänds i TV - men det är en annan verksamhet än den delen som samlar in privatkopieringsavgifter.
Det finns alltså olika ben i organisationen som sköter olika saker och pengarna flödar inte fritt mellan dessa delar utan de har lite olika sysslor.
Här kan man läsa lite mer om vidareanvändning av radio och TV:
https://www.copyswede.se/tv-radioaktorer/att-vidareanvanda-tv...
Alltså - om en kanal klipper in material från en annan kanal så sköter copyswede ersättningar för denna typ av verksamhet också. Vem ska ha pengar - i vilka led och så. Det är inte bara kanalen utan även de som gjort ljud, artister, manusförfattare, journalister och liknande. Rörigt värre!
Att den delen finns är säkert rimligt. Så allt i copyswede är inte dåligt heller.
Det är inte samma gren som privatkopieringsdelen riktigt.
Poängen är att pengarna inte riktigt går från avgifter på hårddiskar till de som sänder grejer på SVT.
Kanske kan ge lite tröst.
Privatkopiering handlar om att personer kopierar musik dom köpt, eller spelar in tv-program, eller från radio.
När det kommer till inspelning, så handlar det om att folk får egen kontroll över uppspelning och kan höra/se samma material flera gånger, fast dom bara betalat en gång. I detta avseende är det möjligt att ersättningsnivåerna kanske var för låga under 80 och 90, kanske rent ut av en bit in på 00-talet. För detta var något folk faktiskt sysslade med. Däremot, så var en del av inspelningen i avsikt att se något vid senare tillfälle, men bara en gång, och i den bemärkelsen inte vad avgiften var tänkt att ersätta för.
När det kommer till att kopiera köpt musik, så blir det lite mer komplicerat. Om man köpt musik, och inte samtidigt använder mer än en kopia, så var avgiften orimlig. Folk gjorde kopior och gav bort, i dessa fall, rimlig. Att kopiera för att spela upp samma låt på annan enhet, men bara en enhet åt gången, innebar inget försvarbart intäktsbortfall, för rättighetsinnehavare. Om någon förlorade då, så handlar det om tillverkare av uppspelningsenheter. Om folk behöll kassettdäcket i bilen, istället för att gå över till CD eller kombo, eller enhet med ingång för att koppla in bärbar CD-spelare, så var det dom som förlorade intäkten. Samma gäller förstås tillverkare av bärbara cd-spelare när folk gick över till mp3. Tanken att folk skulle köpa extra exemplar på andra medium, är inte försvarbar, då det inte var på exemplar dom sparade in pengar, utan på att inte köpa den tekniska utrustningen.
Att kopiera en CD, för att kunna ha en i bilen och en hemma, skulle aldrig ha ersatts av en försäljning av två exemplar, det är det ingen som seriöst tror på.
Idag är det väldigt ovanligt att folk skapar egna kopior som dom har egen makt över.
Man kanske spelar in TV, men då dom flesta inspelningssystem kopieringsskyddar och bara tillåter uppspelning på den enheten, så är det inte en del av det privatkopieringsersättningen ska ersätta. Samt att det fortfarande i mångt och mycket handlar om fördröjd uppspelning vid ett tillfälle. Och hade det varit legitimt, så hade det varit inspelningsutrustningen som hade sett avgift, enbart, men det är inte legitimt, när kontrollen av kopian inte lämnas fritt till användaren. Sen har inspelning av tv minskat avsevärt, för att folk gått över till streaming.
När det gäller musik, så finns det personer som överför sin samling från CD till andra format. Men inte för att på något vis kunna utnyttja CDn. Dom står i förråd eller slängs. Ett minimalt antal personer säljer begagnat, men inte ens bland alla som säljer begagnat, så har alla en kopia, så den begränsade begagnatförsäljningen av musik vida överstiger, trots att den är så liten, antalet som nyttjat rätt till egen exemplarframställning.
Så nej, idag är avgifterna fullständigt orimliga, då det som dom är tänkta att ersätta knappt existerar.
Under 80-90-talet så förekom det kanske i större utsträckning än det kompenserades för. Men som sagt en del av dom som möjligtvis skulle kompenserats för möjligheten att föra kopior var tillverkare av uppspelningsutrustning, där användare inte uppgraderade utan kunde skapa en kopia i annat förmat och fortsätta använda samma utrustning.
Det går inte att debitera lagrinsmedia eller enheter som tillåter lagring, för att folk skapar kopior, om dessa kopior inte fyller funktionen att kunna spelas upp samtidigt. Att göra back-up, är inte att likställa med en ny framställning av ett exemplar. Att ha samma låt i form av fil, på två enheter samtidigt, är inte att likställa med att framställa en kopia för separat eget bruk.
Och idag är det få som för över musikfiler till anda enheter dessutom.
När det kommer till offline-sparande, så har det inget med privatkopieringsersättningen att göra. Dessa filer är låsta till tjänsten och är en del av det man betala för, för tjänsten. Om någon ersättning ska tas ut där, så är det i förhandlingar med tjänsten. När det gäller fillm/serier, så handlar det oftast om förskjuten uppspelning dessutom, som inte är vad avgiften ens är tänkt att täcka. När det kommer till musik, så är det fullt möjligt att filen i alla fall spelas flera gånger. Men det är inte ett fullständigt eget exemplar, utan det är tjänsten som skapat en intern kopia, alltså inte något avgiften ska ersätta. Ej heller rimligt att tro att denna fil skulle sålts som fler än ett exemplar, om möjligheten för att spara offline inte funnits.
Det enda rimliga stället att ta ut kostnaden är på urprungsmediet, som då inte får vara kopieringsspärrat på något vis, och då måste också staten säkerställa att möjlighet i form av utrustning för att göra en kopia är garanterat, och att den inte innebär merkostnad.
Men som sagt, när en kopia inte är i syftet att spela upp samtidigt, och därav inte används som en helt fristående kopia, så förlorar ingen artist något på att du skapat en extra kopia av din CD, och än mindre den fil du köpt, där man inte ens kan hävda att själva förflyttandet från en media till ett annat kanske bör vara ålagt med någon form av ersättning till rättighetsinnehavare.
