Skrivet av Lagers:
Det jag menade med en buffert är inte att man ska kunna lägga undan en månadslön på en månad. Det jag menar är att ha pengar över när nästa stora inkomst kommer in. Om det är 200kr eller 1000kr spelar ingen roll. Bara man ser att man kan spara något tills nästa månad. Sedan över tid kommer man få ihop en bra buffert så man kan känna sig lite säkrare. Jag har levt på socialbidrag och haft knappt mat till sonen och mig när han var liten. så jag vet hur det är att inte känna sig trygg med lite inkomst.
Jo men det är svårt för många. Jag har också suttit i den sitsen och det är inget roligt liv, visst kanske man hade kunnat spara lite pengar men ofta handlar det ju om att dra ner på ett av de få nöjen man har kvar i så fall liksom. För mig var det inte så hemskt, för jag var ju medveten om att det var en tillfällig situation liksom, men tanken på att behöva gå och gnälla hos soc för att få några fattiga hundralappar till typ stövlar till barnen eller liknande resten av livet var ju en väldigt bra motivation för mig att ge dem fingret liksom. Det är underbart att vi har detta skyddsnät men folk verkar tro att det handlar om lathet eller något, men det är ju fan ett heltidsjobb att handskas med socialen, arbetsförmedlingen, alla meningslösa åtgärder de tvingar in en i och så vidare.
Citat:
Just det jag reagerar på när man tittat på lyxfällan. Det är ofta inte låginkomsttagare som hamnar i "fällan". Det är att de konsumerar för mycket på prylar och vardagliga slö-inköp. Och för att komma tillbaka till att köpa på kredit så är det så mycket lättare att hamna i detta när man köper nu, betalar sedan.
Jo absolut, men det är klart att det inte blir bra TV av typ en ensamstående morsa som jobbar som städare. Vart är nedvärderingen liksom? Det är ju vad folk är ute efter. "Du kan spara ett par tior om du köper Euroshopper havregryn istället..." blir ju bara tragiskt.
Jag kollar inte på lyxfällan normalt sett (går det ens längre?), men jag har ju sett några avsnitt. Ofta är det absolut folk som verkligen är i en lyxfälla, de vill ha samma levnadsstandard som de tror att alla andra har, med fin bil, elektronik, resor och så vidare. Och självklart är det ett problem att folk inte inser, eller inte vill inse, att de lever över sina tillgångar och att det kommer att sluta i katastrof. Dock händer det ju att de har med folk som verkligen inte har några alternativ, de kan inte snåla mer än de gör och det handlar inte om en "lyxfälla" utan bara fattigdom.
Men det är ju också ett problem att alla hela tiden blir matade med en orealistisk bild av andras vardag. Billiga och lättillgängliga krediter med få regler för marknadsföring och så bidrar förstås till vidden av problemet, och de är ett stort problem, men de har ju inte skapat det utan det är ju fokuset på typ att maximera sin personliga lycka eller något. Jag vet inte hur man ska lösa det förstås, men ändå.