31 år och 8000kr sparat

Det är aldrig försent! Jag har varit sjukskriven i mitt vuxna liv men man gör sitt bästa och hoppas på att lägga undan några hundralappar åt gången. Man måste inte ha flera miljoner för att vara "lyckad"

Hos storbankerna är räntan 0% Normalt sett så är inflationen runt 2% per år. Så satte du in 100kr förra året har du bara 98kr idag rent krasst. Nästa år har du 96kr På 10 år har du alltså tappat 20%!

Om du istället hade lagt 100kr i en indexfond med 7% avkastning i genomsnitt ( givet långa perioder, iaf 10+ år) hade du efter ett år haft 107kr. Och nu kommer det magiska: ränta på ränta!
Nästa år får du 7% igen men denna gång på 107kr! Så denna gång får du 114.5kr! (nåja, det finns ju skatt och avgifter också, men säg runt 0;5% beroende på fond)
https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-...

Detta är varför småsparare har tiden på sin sida. 🙂

Ja det är nästan läskigt hur lite framförhållning folk har.
Jag och min kollega har börjat studera vi har båda sparat undan för detta.
Den sjukaste frågan både jag och hon fått är: hur känns det att ha sparade pengar?
En som frågade just det var en 46 årig man. Han har aldrig sparat något alls. Inte en krona.

För att det är bra att ha sparade pengar till annat än pension. Man vet aldrig vad som kan hända.

Helt fel inställning till sparande i min mening. Vill man leva fattigt hela livet så. Se sparande som lika med investering där du försöker få pengarna att jobba för dig än du för pengarna. Dvs passiv inkomst. Ju tidigare man börjar ju tidigare kan man börja trappa ner det hårda arbetslivet och kanske börja göra annat som ger dig mer lycka. Tex åka ut med familj eller bara vara hemma med dem.

Jag är 36 och har slutade mitt jobb 1 Jan 2021 och jag började med börsen som 30 åring för morsan tjatade, hade innan det alla pengar på sparkonto med taskig ränta (vilket var varför hon tjatade).

Nu behöver jag inte leva snålt som jag gjorde förr men iom att man börjat investera blir man mer medveten om pengars värde och blir mindre slösaktig. Win win win skulle jag säga.

Börjar man tidigt har man mycket att vinna. Nu investerar så gott som hela min familj. Morsan+gubben, mormor, bror, syster, brors två barn som är under 1 år och 2 år (jag och bror investerar separat till dem).

Tänk va paff de ska bli med miljoner på kontot som 18 åring då de får röra pengarna. Man får ju hoppas de inte går på noll direkt utan får samma sparsinne.

ISK har exploderat under dessa år och jag ser det bara som positivt att fler och fler blir mer sparsam och ser pengar inte bara som medel att handla mat och nöje för utan även tjäna pengar med.

Börjar man spara 5000 i månaden som 20-åring och får en avkastning på 8 % per år har man ca 24 miljoner på 65-årsdagen. Av det är endast 2,7 miljoner sparande, resten är avkastning. Ångrar själv att jag inte började spara som 20-åring.

Jag är 38 år. Började spara för ca 5 år sedan och siktar på att "pensionera mig" runt 45 år. Jag är lastbilschaufför i Norge.
31 är definitivt inte för sent.

Imponerad över alla er som säger att ni lägger/lagt undan 5-10K som 20-åringar till pension. När jag var 20 hade jag fullt upp med att leka av mig med allt ma nu fick göra samt försöka komma igång med mitt liv med bostad och bil och allt vad det innebär. Kan tycka det är orimligt att säga att man bör spara 5K/mån till pension i den åldern, det är ju då alla stora kostnader kommer och man behöver pengarna som mest. Idag är jag 28, har en bostadsrätt, en bil jag är nöjd med och lönen har kommit upp. Det var först för något år sedan som jag kände att nu har jag råd att börja spara mer långsiktigt i t.ex. ISK (vilket det blev för mig).

Så runt 30 känns som en vettig tid att börja ta tag i det, innan dess är det "komma igång med livet" och rent buffertsparande som gäller, tycker jag!

Månadslönen är inte väldigt låg men det mesta har med vad lönen investerats i att göra.

Alla har olika förutsättningar, så givetvis är det högst individuellt hur man kan disponera sina inkomster och tillgångar. Däremot är det viktigt att tänkandet gällande framtiden finns med en under tiden man gör sina val - Om jag gör det nu kommer det inverka på det sedan.

Det är bättre att spara 200:- i månaden i långtidssparande än 0:- ifall pengarna annars skulle gått till chips. Samtidigt kanske det är bättre att varenda krona man kan avvara går åt till insatssparande om man i dagsläget inte har råd att köpa ett eget boende. Ekonomin är en individuell bedömning och det är upp till var och en hur man hanterar det. Har du bra boende och bil vid 28 års ålder så har du troligtvis hanterat ekonomin väl, så till vida att det inte bygger på massa blancolån i botten.

Men så här i efterhand kan man tycka man gjorde fel som 18-25 åring. I mitt fall lägga över hundratusen++ på sprit(vill inte ens veta vad det kan vara för summa egentligen). Känns ju som man kunde gjort "roligare saker" för pengarna. Tex fått dom att växa istället, tills man behöver dem.

Felet i mitt tycke är att föräldrarna mina har aldrig sett någon vinning i investering av något slag, eller rättare sagt aldrig varit insatt eller vilja varit insatt eller vågat. Vilket sen smittade av sig på mig och jag gjorde likadant.

Det ända morsan sagt till mig är "du ska ha en buffert", det var typ allt hon lärde mig om pengar.

Så för mig blir 30-åring för sent då det hade kunna sett helt annorlunda ut på mitt konto.

Kan man lägga 5k på sprit i månaden så kan man lägga 1-2k på sparande/investering också

Det är så man får den svenska modellen att gå runt, i Sverige baseras ekonomin på att sitta fast i ekorrhjulet med flertals lån som man precis klarar av att betala på varje månad.

Räntehöjningar och skenande elpriser är det största samtalsämnet på arbetsplatser idag då de flesta redan nu inte riktigt har råd att bo i sina 5 miljoners villor som också ska vara topprenoverade med hjälp av lite blancolån.

Volvo, Villa och Vovve och allt ska givetvis vara på avbetalning eller leasing