Elden Ring - Action-RPG

Det verkar inte riktigt vara balanserat för att du ska ha en tokmaxad gubbe när man börjar. Tree Sentinel dog på typ fyra slag när jag körde NG+, lättare än många fiender på slutet av den vanliga genomspelningen. Så jag sket i NG+, börjar en ny genomspelning från början istället så att det inte blir allt för enkelt

Jag har förstått att det är en zon som är bra mycket större än vad jag lyckades hitta på min första genomspelning så dit ska jag också vad det lider. Men jag stressar inte med min sorcerygubbe heller, har inte ens börjat peta på Stormveil för jag tänkte ta allt jag missade i Limgrave och Weeping peninsula först. Gör ju ingenting att vara lite överlevlad heller kan jag känna, tycker att sorcery än så länge är mycket jobbigare att spela som än melee.

Knäckte Malenia igår. Bråkig som fasiken.
Kör "ren" Sorcerer (Inga vapen förutom stav) och ingen Summon (dom var bara gratis blodpåsar åt henne).
Tog nio försök innan hon gav sig, näst mest av alla fiender så här långt. Bara "Flying Dragon Greyll" i Caelid tog fler (Tio), men där var jag underlevlad.

Skönt nu kanske det är smooth sailing framöver då... (Nej, jag trodde inte på den själv.)

Börjar dock tröttna lite nu (145h in, försöker alltid rensa alla områden innan jag går vidare), det är mycket återanvända fiender och grottor som ser likadana ut och jag hittar ingen mera intressant utrustning så det skulle gärna få ta slut snart.

Ett bra spel dock, men det har varit lite för mycket rullspel och för lite rollspel för min smak.

Finns det något single-player spel som du lagt över 160h på som inte känts för mycket rullspel?

Några. Fallout 3, New Vegas och 4 har jag lagt runt 200h vardera på och Morrowind, Oblivion och Skyrim ligger alla på mellan 800 och 1000 timmar.
Cyberpunk tog slut efter 120h och där var jag besviken för jag ville ha mer.
Skillnaden är att det finns annat att göra än att slåss konstant, jag kan bryta av grottkrälandet med att fixa med mitt hem eller prata med medhjälpare eller lite folk i en stad, det lättar liksom upp lite grann.

Elden Ring är ett bra spel absolut, men för min egen del blir det för mycket att slåss med kniven mot strupen över så lång tid. Det är utmattande.

Lite drygt 16 timmars speltid, level 29, krävdes innan jag var vass nog att piska Margit. Det kan inte gärna vara något att skryta med. Det tog ledigt 30 försök och ungefär två timmars kontinuerligt stryk innan aset stöp i backen. Däremellan fick jag springa iväg med svansen mellan benen och bättra på mitt svärd, min FP och min uthållighet ett par gånger. Uppskattningsvis 100 stycken frammande adelsmän blev kanonmat. Tillfredsställelsen av att höra I shall remember thee, Tarnished var inte så liten.

Jag svingar långsvärd i ena handen, och alternerar mellan besvärjelser och sköld i den andra. Det känns som ett rejält mellanmjölksalternativ och de flesta runor ramlar ner i det som gagnar melee på olika sätt. Jag har försökt att undvika spoilers, men vad jag förstår så går det att specca om vad det lider - givetvis efter att ha haft ihjäl något otrevligt vidunder. Är det här någonting som är aktuellt först vid mycket högre level?

Det är efter nästa stora "Vidunder" som du kan specca om. Jag var level 55 när jag fick ned den, men jag var magiker, det "skall" vara lättare som närstridare.

Kan tänka mig att det är så. Jag hade lite högre level än du (också magiker) men det kändes helt kört. FP räckte helt enkelt inte. Var tvungen att googla och stack iväg och hämtade rock sling som gör fysisk skada, då smälte vidundret på ett ögonblick...

Själv tycker jag att världen känns som ett bisarrt lapptäcke, mera som ett nöjesfält än en trovärdig värld. Men jag erkänner på rak arm att jag har noll koll på världen, jag har lyssnat på alla NPC:er, men inte läst ingame lore. Men jag skall kolla lite lorevideos på Youtube och kolla vad jag missat.

Efter 150 timmar så knäckte jag nu Elden Ring, Level 225 när det var klart. Undersökt allt noga och rensat alla grottor, slott och bossar.
Skum sista boss förresten, han kändes halvt omöjlig i början men sedan dog han på mitt fjärde försök utan att jag ens hade koll på att jag var nära att döda honom... Han kanske gav upp.

Fick ett slut som inte sade mig särskilt mycket (Age of the Stars), men nu var det klart i varje fall. Kommer INTE starta en ny omgång för nu känner jag mig jävligt klar med detta.

Jag ger det en stabil 3/5. Fanns inget som stod ut mera för mig i detta än valfritt annat open world mastodontlir som t.ex Assassins Creed.

Men superkul för er som fick ut mera än vad jag fick av detta.

Tystnaden som uppstår...

Nåja, alla tycker vi olika.

Om du har problem så hade jag rekommenderar att du lägger det mesta på att öka ditt liv så att du tål fler smällar. Sådär på låg level så gör dina offensiva stats inte jättestor skillnad, fokusera mer på att uppgradera dina vapen. Det gör mycket större skillnad att öka på ditt vapen från t.ex. +5 till +6 än vad det gör att lägga några levlar på strength eller dexterity.

Hade väl kallat det näst-nästa om man går dit spelet leder dig?

Men det är hur som helst "en bit" men inte hur långt som helst bort.

Helt rätt. jag glömde bort en av dom.

Är lite avundsjuk då jag redan klarat ut spelet 2 gånger. Tappat känslan lite nu 😅 men fick över 100h första rundan. Galet

Kan väl uppdatera, jag också. Har drygt 55 timmars speltid, level 60-65, där någonstans. Jag står i begrepp att utforska Altus Plateu nu, och känner att jag har en någorlunda god koll på vilka bossar som hägrar härnäst, och vilka jag fortsatt undviker. Några saker har ju utkristalliserats sig längs resans väg, känner jag:

• UI:t är hopplöst klumpigt på PC - på samma otympliga konsolanpassade sätt som Skyrim. Det finns precis inga fördelar med det.

• Det är fortfarande lika barnsligt fantastiskt att ge sig iväg åt ett håll och se vad man hittar. Det är också lika maffigt att ge sig in i en bossfajt nu som i början.

• Jag uppskattar fortfarande att inte ha en questlog och att kartlägga världen och dess innehåll själv, men däremot önskar jag att man hade större friheter. Tack för att jag får markörer för bossar eller skatter. Låt mig nu få skriva en rad vid dem också, så att jag minns vad som är vad: "skitstort troll" eller "riddarjävel".

• För mycket handhållning är ett otyg, men jag vill inte helt utelämnas till slumpen som råkar leda mig fram till rätt sak, eller till att behöva googla fram svaret. Ett typexempel är Carian Study Hall:

Nu är jag liksom två steg bort från lösningen. Jag tror att jag vet vad jag måste hitta för att aktivera någonting som jag tror kommer att hjälpa mig vidare. Är det här någonting som jag som spelare rimligen kan veta? Har eller kommer spelet på något sätt att hjälpa med svaret? Eller är det någonting jag får hoppas att jag bara råkar snubbla över? Det är ju lättgooglat, så klart, men jag vill inte ha den sortens hjälp i spel.

Om du förstår vad som faktiskt är ”fel” på hissen kommer du hitta ett föremål som antyder hur du kommer få rätsida på problemet.

Det är inte självklart men inte heller långsökt

Fint folk svarar sent -- ursäkta. Jo, frågan är bara var ett spel slutar vara långsökt i sina svar, och helt enkelt slutar att ge några överhuvudtaget. I mitt huvud har jag ingenting som helst att gå på just nu. Jag tror att jag vet vad jag ska leta efter, men inte var någonstans jag ska börja. Det är där jag börjar undra om jag som spelare (baserat på vad spelet har lärt mig) ska kunna resonera mig fram till var det här föremålet finns någonstans, eller om jag är utelämnad till slumpen -- att jag bara råkar vandra ner i rätt grotta.

Jag kanske är helt ute och cyklar, och att det här föremålet droppas av nästa, logiska boss som jag stöter på. Men just nu känns det som att det jag letar efter kan finnas var som helst: i valfri grotta, i någon kista i nån buske, i någon fängelsehåla.

Det är svårt att prata om eftersom jag inte vill spoila något. Men jag skulle säga att du tänker rätt och helt logiskt men grejen med Souls-spel är att dom tar det längre genom att dra det ytterligare några steg.

Det jag vill säga är väll att om vi tänker ”på den platsen borde det finnas” så droppas det ofta av en karaktär/monster som har en kusin vars mammas kompis var vikarie på på skolan.