#swedengate, era upplevelser

Född -77 och det är ju en självklarhet, man hade egna mattider där föräldrar gjorde mat åt en. Eller är det brukligt att äta hos någon för att 1 timme senare äta igen hemma? Lagar man mat åt 3 personer och den 3:e inte dyker upp eller inte äter för att de redan har ätit blir man kanske lite... irriterad? Personligen brukar jag inte laga mat åt 5 personer om jag är inställd på att det bara är jag och nån till som ska äta heller. En rätt vanlig fråga var ju: "stannar x längre och äter middag här?" så de visste innan de började laga mat, vilket oftast resulterade i att x ringde hem och frågade om det var ok.

Skillnad är väl om man har planerat eller ringde hem och frågade om det var ok att man åt någon annanstans. Detta gäller väl även mest middagar och inte mellanmål eller en "macka + te" efter skolan.

Aldrig någonsin att en gäst oavsett typ allra minst inte blir frågad om denne vill ha mat eller inte.

Jag har råkat ut för det en gång och jag blev lite ställd - helt plötsligt gick kompisen iväg och åt, och kom sedan tillbaka som om inget hänt - Inte sagt något, inte frågat eller något sånt.

Däremot har jag väldigt många gånger råkat ut för motsatsen - Tackat nej att få mat (då jag antagligen precis käkat), men prompt blivit smått nedknuffad i en matsalsstol för att äta bör man, annars dör man...

Ni som inte erbjuder era barns vänner etc mat när ni äter - Skämmes, det är rent hyfs!

Edit*
Född '94, så vi snackar tidigt 2000-tal med föräldrar som är 60-talister.

på 90-talet i mitt område så var det sällan man åt hos varandra, flesta av mina kompisar bodde nära så man hade max 5min promenad hem och ofta fasta tider när man åt mat så då gick man bara hem o åt och kom tillbaka. Hade man en långväga kompis hemma eller var hos någon så bjöds det på mat. Kändes inte konstigt då men nu känns det ju lite udda kanske

Jag vill minnas att det hänt någon gång. Det känns liksom bekant med en awkward känsla, men kan inte sätta fingret på riktigt hos vem det var eller när.

Mer vanligt var ändå tvärtom, man fick mat där man var och inget var konstigt med det. Som barn i Sverige kände man sig berättigad till mat regelbundet oavsett var man befann sig.

Man undrar lite om definitionen av gäst, det kan ju skilja. En gäst för mig är en person sedan tidigare känd för familjen som kommer förbi, ofta planerat men ibland spontant. För andra kanske en gäst är en hantverkare eller dylikt? I det fallet hade jag bjudit man på kaffe men middag känns lite konstigt... Kanske tanterna springer ut och trycker ner espresso och gabagool i halsen på brevbäraren i Sydtyrolen när han kommer med posten?

Dem gånger man lekte över middagstid bjöds det nästan alltid på mat men oftast blev man hämtad eller drog hem innan det blev för sent. Vi åt ofta runt 5-tiden med familjen och väldigt många av mina kompisar jag var hos åt middag tidigast 7-8. Så det blev oftast för sent för att situationen skulle uppstå allt för ofta.

Sen förväntade jag mig inte att bli serverad mat varje gång jag hängde hos en kompis över middagstid, om det bara var nåt spontant efter skolan. Övernattningar o annat planerat var det ju däremot självklart. Född sent 90-tal förresten.

Edit: Sen när man var i tonåren hängde jag oftast med 3 stycken andra hos någon vilket gjorde att man drog hem när den man var hos skulle äta och själv tog något. Kan ju inte förväntas att familjen man är hos ska laga mat för typ 8 pers en vardag.

Det är inte så roligt alltid för oss från kulturer med motsatta problemet heller, nästan omöjligt att tacka nej! Lättare att äta en gång till än att säga nej, flera gånger, till precis varenda sak som går att bjuda på.

"nej jag vill inte ha soppa heller, nej du behöver inte laga nått nytt, nej tack du behöver inte springa till affären"...

Har aldrig hänt mig, född tidigt nittiotal. Skulle varit mycket märkligt. Jag åt hos kompisarna och kompisarna åt hos oss, det gick nog jämt ut i slutändan.