Ångrar ni läkare ert yrkesval?
Hej!
Jag är 23 år gammal och skrev 1.8 på HP så kan i princip välja fritt bland utbildningar. Jag har på senare tid fått upp ögonen för läkarprogrammet.
Jag är villig att lägga ner omkring 40 h/v, med lite mer under tentaperioder. Räcker detta? De (få) av mina bekanta som är läkare talar om att detta inte räcker till utan att man måste vara villig att offra i princip resterande delar av sitt liv (sociala/träning) för programmet. En gammal klasskamrat sa att hon pluggar 6-18 6 dagar i veckan. Jag är normalbegåvad och är villig att plugga 8-10 timmar om dagen 5-6 dagar i veckan. Räcker detta för de flesta?
Någonting som de flesta bekanta som är läkare har gemensamt är att de avråder mig från yrket. För mycket stress och dåliga arbetsvillkor. De pratar även om att villkoren och lönen för läkare kommer försämras ytterligare nu i samband med utökningen av läkarprogrammet och att fler utbildar sig utomlands. Delar ni läkare/läkarstudenter denna bild?
Jag ser inte läkaryrket som ett kall eller en dröm där jag ska rädda världen, vilket många nybakta studenter verkar ha gjort innan de blev desillusionerade på läkarprogrammet. Jag ser det som ett meningsfullt jobb där erfarenhet väger tungt samtidigt som jobbet är välavlönat. Jobbsäkerheten saknar i princip motstycke och man kommer, oavsett den svenska ekonomin, ha ett jobb. Går det att ta sig genom programmet trots att jag inte har samma brinnande passion för yrket som många andra verkar ha?
Vore mycket tacksam för svar då detta är ett mycket stort beslut för mig.
Edit: många verkar tro att jag enbart är ute efter pengar. Om så vore fallet hade jag läst på HHS, juristprogrammet eller något inom IT. Anledningen till att jag har läkarprogrammet som förstaval är just pga möjligheten till ett meningsfullt jobb där man verkligen känner att man gör skillnad samtidigt (!) som man har en trygg ekonomi resten av livet.