Helgsnack: Vad väckte ditt datorintresse?

En C64:a och sedan en 386:a 25mhz.

följande väckte mitt IT intresse, samt nyfikenheten för just teknik och kan tacka dessa för att jag fortfarande arbetar inom IT de senaste 22 åren =).

Tecknade tv serier från 80 talet som:
Transformers G1 och G2
M.A.S.K G1 och G2
He-Man G1
Jayce and the Wheeled warriors G1
Ulysses 31
G.I Joe A Real American Hero
Inspector Gadget
Starzinger
She-ra

Tv serier från 80 talet som:
Knightrider vem vill inte ha en bil som kan prata?
Airwolf Den säger allt.
Macgyver för hans uppfinningsrikedom
Automan super cool att bara skapa det man vill ha för stunden

TV serier från 70 talet som:
Land of the Giants (jepp visades även på 80 talet på TV)
Lost in space (jepp visades även på 80 talet på TV)

Samt min första dator, som var en Commodore 64 och det gör fortfarande ont i hjärtat att jag sålde min första dator,
som påverkat mig så mycket som den.

Dessutom tog pappa alltid hem kretskort mm som slängdes på jobbet, som jag skruvade och pillade runt med, detta var innan Commodore 64.

Sedan fick jag min första dator. En Commodore 64. På 80 talet gjorde vi inget än att spela spel på C64 datorn, kopiera spel i dubbel deckaren till C64.an och titta på coola TV serier som utvecklade mig och mina barndomskompisar till att arbeta med något inom IT idag =). Tv var bättre och utvecklande förr än den skiten som visas på TV idag =).

Fast detta vågar man aldrig skriva i CV:et

Kompisen hade en C64 brödburk med International Karate, sen var det kört… Ordnade en C64, spelade, programmerade lite basic men ville lära mig mer, så skaffade en maskinkodsmonitor och började skriva maskinkod (assembler är för noobs! ). Där någonstans var det kört på riktigt för min del, snöade in på demoscenen och jo, det blev assembler också men först på amigan, första riktiga jobbet var som servicetekniker hos en av de stora amerikanska hårdvaruleverantörerna på den tiden där jag fick lära mig deras unix-dialekt. Har arbetet med de flesta unix-varianter och senare blev det förstås linux.

Jag kom från landet, inga jag umgicks med hade datorer. Man hade inte så stort informationsutbud, men jag fick klädtidningen Ellos och de hade någon dator. En fantiserade över denna och mycket annat. I högstadiet fick jag prya på ett ställe, fick lite pengar och köpte mig en datortidning. Fick lära mig vad cpu, ram etc var. Fantiserade sedan om datorer, kollade på Siba tidningen om dessa, önskade och tjötade och fick tillslut föräldrarna att köpa en dyr.

När jag sedan började gymnasiet tyckte vissa datanördar jag var dålig och en sa att jag var sämre än en som hade haft dator i en månad. Men det är skillnad på att sitta med datorn själv utan någon att prata med och knappt någon informationskälla och bo i ett samhälle att umgås med folk med datorer.

Jag upplever att jag själv var sen emot vissa andra och skaffade dator runt 1994, men det var inte så mycket jag kunde göra åt saken. Att min äldre bor valde Nintendo Nes istället för C64, gjorde att det blev den leksaken vi körde med. Jag minns än idag en gång brodern sa att han ville ha en C64, då sa föräldrarna och varför önskade du dig då en Nes?

*edit*
Min åsikt idag är att i princip alla ungdomar har föresättningar att bli riktigt bra på datorer det är inte längre en klassfråga. En billig dator för 1000kr och såklart bredband (vilket dock är dyrt) och barnen har allt som behövs.
De barn som istället vill bli bra på skidor, köra motorcross etc, ja inte alla föräldrar har råd med detta.

Morsan hade en vännina vars snubbe köpte en IBM PC i början av 80-talet (för djävligt mkt pengar, alla tyckte han var knäpp). Han hade också en ZX Spectrum 48 som jag fick köpa billigt. Sedermera blev det en Atari ST och copyparty då polarna och jag drog igång en klubb. Och på den vägen var det.

Farsan köpte datortidningar. Så där fick man demos på diskett.
Morfar hade lite spel på sin Win 3.11 dator som man fick spela när man var där och när han inte använde den för att katalogisera sina blommor och blomland :).

En kollega till min farsa som spelade Tetris på en IBM XT under sin lunchrast, varpå jag insåg att det fanns en värld där inne som inte bara var textläge. 1987? 🤩

Fick låna första PCn 1989, köpte första egna 1993.

Räknas Pong på Intellivision?

Annars via farbror som importerade och sålde PC (med intel 80286 tror jag) hemifrån, någon gång under första halvan av 80-talet. Test Drive och Sim City var imponerande saker för den lille knatten jag var då. Sedan hemdator som vår familj köpte via samma farbror, Spectravideo SV-328. Och på den vägen blev det.

När GTA3 släpptes och det inte fungerade på päronens dator.
Ibm Aptiva P2 266mhz.
Minns att det stod att det krävdes minst 16mb videominne.
Efter detta började jakten på diverse loppmarknader osv.
Att resterande hårdvara föll efter fanns det ingen kunskap om.
Ej heller att datorn i fråga saknade agp port.
Men där efter exploderade datorintresset.
Och jag lyckades tjata till mig en egen dator.
En HP med 2ghz Celeron och 64mb integrerad Intel grafik. (Delat grafikminne)
Okunskapen spelade in där också ja..
Men GTA fungerade och jag var hel nöjd.

Spel egentligen, initialt. Programmerade visserligen en miniräknare som fadren lånat hem från jobbet, skrev in något golfspel och gjorde (mycket enkla) program själv som typ räknade ut pythagoras sats etc, men man hade ju spelat hos kompisar och i skolan (Microbee, Star Trek, grön text på svart skärm såklart, wow). Mina föräldrar funderade tydligen på att ge mig och brorsan ett Nintendo (NES) men tyckte det var dyrt. Höll mig borta från Nintendo tills jag fick barn, ungefär. Men Nintendo är bra (fast spelen är dyra).

Spelade mycket arkadspel. Oj, så bra de var. Terra Cresta, Track&Field, ja, även Galaxians, etc.

Så, det blev C=128D inköpt som julklapp på Televerkets butik, med C=64-spelen Moebius, Antiriad och något uselt spel jag nyss förträngt. Sedan tog det ett tag innan jag köpte spel igen, närmare bestämt ett år tror jag då det fick bli en Amiga och Bubble Bobble som julklapp till mig själv. Ångrar dock att jag sålde min superfina C=128D med ca 100 disketter. Köparen ångrade sig också efter ett tag, tyckte nog att han betalt för mycket (jag håller inte med) men jag hade inte råd att låta affären gå tillbaks då jag plöjt ner pengar i Amigan. Jag upplevde Amigan som lite krångligare att programmera på sätt och vis, så den lilla programmering jag gjort på C64 tog paus ett år eller så innan jag kom igång så smått på Amigan.

Mitt datorintresse slocknade nästan när Commodore gick i kaputten 1994. PC och Mac var så ojämförligt megatråkiga och dyra jämfört med Amigan (även PCn då var rätt bra på spel), och Sparcstation-burkarna på skolan var ju inget man kunde ha hemma direkt. Har inte riktigt hämtat mig än, köpte dock en PC för drygt 20 år sedan och på den vägen är det. Har inte gjort mycket musik eller programmering på PC, gjorde mycket musik för nöjes skull på Amiga, men mina första PC (PentiumMMX 200 + Soundblaster 128) var för dåliga i jämförelse.

Jag var helt ointresserad av datorer, men höll på med musik, hörde talas om Atari och Amiga och deras goda midi egenskaper. Det blev Amiga 500, eftersom jag köpte den billigt av en kompis som tröttnat. Körde Dr T och Bars and Pipes Pro, fungerade kanon med midi-keyboard och ljudmoduler. Men som alltid, när man börjat knappa blev det mer minne, fler diskar och så småningom PC. Men gick inte över till PC förrän Pentium kommit.

Var många spel som Red Alert och Warcraft 2 som fick upp intresset men det som gjorde att jag byggde en egen dator var inför lanseringen av Half Life 2. Jag sommarjobbade för att få ihop att köpa den. Hade massa blå LED och plastfönster och man tyckte den såg riktigt cool ut. Radeon 9600PRO med Pentium 4 och en hel GB av DDR RAM. Uppgraderingen mot familjedatorn som var en Pentium 2 med 64MB RAM och ATI Rage PRO uppgraderad med Voodoo 2 var enorm. Att gå från 3GB hårddisk till 120GB kändes enormt också. Plötsligt kunde man installera hur mycket spel man ville. Innan tog bara diablo 2 upp hela hårddisken.

Det var väl att få igång allehanda spel i DOS på en 386:a som var början...

Den undermåliga minneshanteringen, m.m. i DOS tvingade en ju att börja lära sig mer av den tekniska sidan. Om man inte gav upp då, men är man envis så är man...

Lång historia kort: (Har säkert glömt en hel del, och inte säker på att saker kommer i rätt ordning)

Först en massa olika tv-spel, Intellivision, Sega megadrive m.fl.

Senare Atari 800 (inte XL) som jag började nosa på programmering med, (och upptäckten av BBS) gick väl sådär men intresset för datorer var väckt
Blev 286 efter det, senare 386 och 486 innan det blev övergång till AMD, och senare den klassiska 1000 MHz Athlon som blev först till 1GHz.

Jobbat med nät och hårdvara i drygt 30 år och intresset är fortfarande nästan på topp.

Skål alla på sweclockers =D

intellivision vi hyrde från lokala videobutiken 😁

C64 var min introduktion till datorer på allvar och det var väl då först och främst spel som sög in mig i den världen. Senare, när jag skaffade Amiga datorer (500 och 1200), så kom även kreativitet in i bilden. Jag höll på med 2D/3D grafik (Imagine och Lightwave bl.a.) och musik i olika tracker program (främst Pro Tracker). Jag har tyvärr kommit ifrån den kreativa biten lite under dom senaste åren, men jag vill försöka att sätta mig in i Blender när jag äntligen bygger ny dator. Det blir mest spel och media konsumtion just nu. Ett allmänt hårdvaruintresse har väl alltid funnits där också.

Damn!
Riktigt roligt att läsa!
Hoppas du har C64:an kvar.

Amiga 500

En IBM med 8086 var min första dator 1980, så korkat att de tyckte man skulle ställa skärmen på datorlådan av metall, när skärmen böts ut till en större och tyngre skärm så blev hela lådan strömförande.
Superhjältar och skurkar fanns bara på film då, det var space invaders, pong och liknande spel som gällde då, de var inte grafiska utan bestod av enkla streck. 😂

Ville byta mitt NES mot något mer seriöst som en Amiga 1200, men då tyckte min pappa att det var bättre att vi skaffade en riktigt dator istället. Så det blev en dator med en Pentium 75MHz om jag inte minns helt fel och på den vägen är det