Om det är en SATA SSD-disk så kan du prova med att _bara_ ansluta den breda spänningskabeln - inte den smala datakabeln, över natten. Det får inte känna av att något är anslutet eller svarar på sina dataledare om den skall börja köra en eventuell recovery-funktion och kanske hoppar igång igen - dock ingen garanti att datat fortfarande är intakt även om det ofta är så.
Med PCIe NVMe vet jag inte om de har liknande rescue-mekanism på samma sätt som SATA-SSD har på en del modeller, dvs spänningssätta utan att det är någon logik inkopplad på dess PCIe dataledare (går alltså inte att göra direkt i en M.2-adapter eftersom chippet i denna svarar på M.2:s PCIe-pinnar)
Om det är en M.2-disk så lever de helt på att moderkortet har stor resevoar av kapacitans så att spänningen sjunker tillräckligt långsamt så att kontrollern inne i M.2 hinner stuva undan data och lägga sig i en säker startpunkt innan spänningen blir för låg - har man inte denna kapacitiva reservoar (som tex. samsung T7 har i sin kapsling i form av 50 st parallellt kopplade kapacitiva keramiska kondingar på en hel kortsidan i sin kapsling) så får man det läget som du beskriver.
Samsung T7 och motsvarande modeller även från andra tillverkare är (förhoppningsvis) gjord att klara strömförsörjningsglapp i USB-kabel, vilket 99% av de de köpta externa M.2-adapter-lådor som man själv sätter i M.2-diskar i från tex Icebox och många fler _inte_ har i sig.
Med andra ord har man M.2 i en USB-adapter så bör man själv löda dit en elektrolyt på > 50 µF 6.3 Volt över + och - över USB 5 Volt-matningen _i_ kapslingen då de oftast inte har några kondigar alls i dessa och därmed kan en USB-glapp i samband med i och uttag ge katastrofala effekter av den sorten som du råkat ut för.
Om du måste rädda innehållet på aktuella minne[1] blir det att kontakta diskräddningsföretag typ IBAS och det kan kosta från 10 till 100 kkr eller så om det inte är enkla fel. Att rädda data från SSD/NVMe är ofta mycket dyrare än att rädda data från krachade hårddiskar numera (vilket historiskt bruka ligga runt 10 kkr om det inte är ett känd standardfel som man rutinmässigt hanterar och det kan då ligga på ungefär halva pengarna).
- jag skulle inte hoppas på att bara byta tex. kontrollerchip från likadan annan M.2-minne då skadorna förmodligen är logiska och beror på halvfärdig skriven flashdata som nu är helt korrupt för att man ryckte undan spänningen mitt under skrivandet och det kan gälla metadatat/FTL-lagret i M.2 då det är sådant som hela tiden uppdateras när enheten används och blir det intregitetsproblem där så kan det hela hänga sig.
[1]
Om man behöver göra sådant så har man redan fel datahanteringsstrategi - viktig data skall alltid finnas i minst 3 olika oberoende media och man gör en extra kopia innan man tar bort från någon annan media - det gäller också när man flyttar data mellan datorer - aldrig ta bort data ur källdatorn innan man vet att datat fins i oskadad skick på måldatorn + en oberoende lagring till, då överföringen med USB-sticka/eSSD anses osäker och kan förloras på vägen precis när som helst - och med högre sannolikhet ju viktigare datat är enligt murphys lag!.
