Hur stor roll spelar kärnor/trådar/arkitektur/hastighet för prestanda i Linux?

Om du gör en "ps -fu root" så ser du ca 200 systemprocesser som alla drar nytta av flera kärnor så snart du börjar använda dessa kerneltjänster. Windows har ju också gått åt detta håll vartefter trådantalet i våra processorer har ökat.

Att avinstallera mjukvara i Linux tjänar ingenting till (om du inte har platsbrist på SSD). Bättre då att välja en slimmad fönsterhanterare samt att börja lära sig att bygga om kärnan. Just kärnan, som alltid ligger i minnet, har ju i de stora distributionerna stöd för "all världens hårdvara" vilket knappast behövs i hemma-burken. Det första jag gör när jag installerar en helt fräsch kärna är att rensa ut stödet för 50+ nätverkskort, det räcker gott med de som sitter i burken. Sen kan man ju fundera på om vissa saker som du använder sällan skall vara inbyggda i kärnan, eller laddas som moduler. Jag har egentligen inte sett någon vinst med detta, någon enstaka sekund snabbare boot kanske?

Tips när du bygger kärna: använd din gamla ".config" som referens mot den nya. (sortera båda och diffa dem).

I stort sätt är det minimala vinster, men det känns ju alltid bättre om man inte drar runt med en massa ryggsäckar som inte behövs.

Vad händer när, i mitt fall Fedora, skickar ut en ny kernel-uppdatering och jag sitter med en custom-variant?

Jag skulle säga att detta är en lite underlig fråga. Det är nästan ”vad är minsta rekommenderade hårdvarurekommendation för Linux” men ändå inte eftersom du säger att det får gå på en välutrustad maskin.
Svaret är väl som vanligt att det beror på. En minimal Linuxdistribution med textgränssnitt känns rask till många uppgifter på jämförelsevis rätt gammal hårdvara, samtidigt som Wake from sleep tar eoner jämfört med vilken modern Mac som helst även på en sprillans ny laptop. Så du behöver nog komma med lite mer specifika förutsättningar.

Då får du kompilera om din custom kernel igen.

Finns väl noll prestandavinst med en egenkompilerad kernel idag.
Kanske kan vara kul att kompilera en egen kernel en gång om man gillar att meka. Man lär sig ju lite. Gjorde det själv i början av 2000 massor med gånger för att se om jag kunde. Tveksamt om det ens då fanns någon vinst med det.

Den kärna du är bootad på skall inte påverkas, men allt runtomkring (backup-kärnor) kommer att röra på sig. Jag kör inte Fedora, men du kanske kan spärra kärnuppdateringarna helt i "/etc/dnf/protected.d/" och köra kernel-uppdateringen manuellt framöver? Mycket av hantverket går ju att skripta i bash.

Edit: Fungerar detta för dig?

https://www.reddit.com/r/Fedora/comments/10qn278/how_to_preve...

https://discussion.fedoraproject.org/t/dnf-still-wants-to-ins...

Well, jag menade mer om den egen konfiggade kärnan ersätts av en ny från Fedora när de tycker det är dags? Det är väl rätt troligt om man inte spärrar för kernel-uppdateringar, om man tänker efter.

Å andra sidan ska det väl inte spela nån större roll om den egna kärnan bara är, så att säga, strippad från överflöde och inte moddad med tillägg. En ny kommer ju då att att ha de där överflödet aktiverat igen, vilket ju inte är hela världen

Jag ska nog prova nångång. Bara för att.

Misstänker lite det. På båda frågeställningarna.

Hur som, jag har ju lyckats kompilera både Yamagi Quake II samt firmware till min Ender 3-skrivare. Fast där var det mer av tvång. Long story.

Körde även OpenELEC (var det väl?), kompileringar på min Raspberry Pi 1 en gång i tiden. Det tog tid... Hade jag varit smartare så hade kanske kompilerandet kunnat göras på en PC istället... Har för mig att anledningen till kompileringen, var att få in Spotify-kod i XBMC...