Wrestling - WWE, AEW, TNA och så vidare.

Sedan WWE slöt avtal med Netflix om att få rättigheter på det mesta i arkivet samt köra alla livesändningar är det säkerligen flera stycken där ute som återupptäckt denna briljanta, löjliga, överdrivna och unika underhållningsformen.

"Men det är ju inte på riktigt!" hör jag er säga.
Det är klart jag vet det. Det är inte heller varför man tittar på det. För ska vi vara ärliga så nej självklart är det inte en sport i klassisk bemärkelse. Istället är det ett skådespel med ett noga regisserat narrativ med hjältar och skurkar där berättelser vävs och skrivs av produktionsteam som i fallet WWE är massivt. Något som däremot är på riktigt är stjärnornas atletiska förmåga, en match mellan två stjärnor är inte så mycket en kamp mellan dem som det är ett samspel för att få matchen att framstå som just en kamp där de allra bästa gör detta med perfektion.

För mig tog allting avstamp i WWE RAW och WWE Smackdown när detta visades på kabel-TV när jag var barn. När jag som 12-åring såg Rey Mysterio kämpa ned sin motståndare med sin signatur-move 619 var jag helt såld. Med tiden släppte intresset när tonåren övergick i vuxen ålder. Nu har det dock tagit fart igen på allvar i vuxen ålder. Det var en helg när jag var uttråkad och tänkte att jag kan väl testa, med en stor portion skepsis blev en match två som blev tre. Efter många veckor till hade det blivit en del i min veckorutin.

Jag kan fortsatt inte riktigt exakt sätta fingret på vad det är som gör det så attraktivt. Skådespelet är dåligt, berättelserna är ibland förutsägbara och WWE:s minst sagt extremt problematiska historia borde göra att jag inte är intresserad. Men det är jag.

Jag förväntar mig kanske inte att det finns en enorm mängd fans just här på SweC men blev inspirerad efter att jag och min kollega @Rosenvik insåg att vi båda två gillar denna ädla underhållningsform.

Är du intresserad idag? Tittade du kanske när du var liten? Tycker du att jag är helt jävla galen?

Det är lite före min tid som barn men kollar en del gammalt fortfarande. Såg om Hell in a Cell-matchen från 1998 när Undertaker kastar Mankind från taket på buren. Det är otroliga matcher.

I dagsläget kollar jag på både Raw, Smackdown och NXT och det är kul med en del gamla rävar som är kvar. John Cena är på sin avslutsturné som regerande Undisputed Champion, Randy Orton delar fortfarande ut RKO, Stone Cold Steven Austin fyllekörde in en fyrhjuling på WM 41.

En enorm skillnad sedan jag var yngre är hur pass hög kvaliteten har blivit på Women's Division generellt. Den nådde kanske sin högsta nivå under Triple Threat-matchen nu under Wrestlemania när Rhea Ripley, Bianca Belair och Iyo Sky gjorde upp om bältet. Kan rekommendera att kika på den matchen.

Pat McAfee som kommenterar WWE är lite av mitt hatobjekt, tycker verkligen inte om hur han kommenterar. Annars är Booker T i NXT en stor favorit när det kommer till kommentering.

Humorn är nog inte lika utbredd som förut men lyckligtvis tar de inte sig själva på allt för stort allvar. Jag brukar se mellansekvenserna som en dåligt spelad såpopera, gör det hela rätt underhållande.