Ska jag uppgradera från Linux Mint 21.2 till 21.3?

OK, jag omformulerar mig.
Från: "TPM är bara intressant..."
Till: "TPM är bara ett krav om du ska installera windows 11..."

Slutsatsen är fortfarande densamma: TPM (precis som secure boot) är ingenting som man behöver i Linux.

Däremot är det intressant att det dyker upp när man startar datorn, det betyder att BIOS/UEFI förväntar sig att TPM ska finnas, men inte hittar det.

Jag skulle gå in i BIOS och försöka stänga av TPM för att slippa felmeddelandet.

TPM står för Trusted Platform Module.
TPM är ett litet chip som sitter på moderkortet på datorn.
(det finns andra lösningar, som TPM inbyggt i processorn och en mjukvaruversion av TPM)
Senaste versionen, TPM2, kom 2015. Det tog ett tag innan det slog igenom, men man räknar med att alla datorer från 2019 har TPM2. Givetvis kan datorer innan 2019 också ha det, men ju äldre datorn är, ju mindre chans är det..
TPM2 är ett av kraven för att köra Windows11. Har datorn inte TPM2 kan man inte köra Win11 (jo, man kan, men Microsoft tycker inte om det).
TPM kan användas för att spara olika säkerhetsnycklar i datorn. Har man t.ex. krypterat hårddisken kan man spara krypteringsnyckeln i TPM.
Om du kan slå på/av TPM, borde inställningen finnas under Security i BIOS.

Enklaste sättet att se det är om disken är markerad med ett hänglås i programmet diskar, när man bootar från en Live-ISO.
Men har du inte valt att kryptera disken / din hemkatalog under installationen så ska disken inte påverkas oavsett om du har TPM på eller av.

Linux ska mig veterligen inte tappa bort krypteringen på samma sätt som Windows och ditt inloggningslösenord ska fungera.

Om du inte har hemkatalogen (/home) på en egen partition kan det vara intressant att installera om systemet och sätta katalogen /home på en egen partition. Rootkatalogen (/) behöver vanligen inte mer än 64GB, resten kan användas till en partition för /home. Fördelen här är att vid en uppgradering som kräver en ny installation (I bland behövs det om man utgår från en för gammal version, där en stor skillnad inträffat) så kan man installera om men se till att /home inte formateras under installationen så behåller systemet dina privata filer.

Självklart ska man ha en backup ändå, men man kommer långt här. Man kan även ta bort dolda filer och kataloger när man installerar om man upptäcker en konflikt. Så skapas dessa om, men man bör ändå koll på vad man gör. Vet man att det strular och man behöver formatera om så kam man lätt ta en *.tar.gz av sin hemkatalog och sedan manuellt återställa sina privata filer.

sudo tar -cvf filnamn.tar.gz /home

Komprimerar katalogen /home och alla användare i en fil som skapas i den katalog du befinner dig i, så se till att vara där du vill spara, eller ge en absolut adress.

I Linux Mint kan du dubbelklicka på en *.tar.gz-fil för att öppna den som standard i GUI. Men att skapa den, speciellt om du ta alla användare så kan kommandoraden vara bättre. Behöver du bara din användare så kan följande kommando utan sudo fungera.

 tar -cvf filnamn.tar.gz ~

~ är en förkortning av din hemkatalog.

Vanligaste orsaken till en konflikt som bråkar mot hemkatalogen är en uppgradering av programvara som ändrar sättet att läsa en inställningsfil.

En dold fil eller katalog börjar alltid med en punkt. Dessa är vanligen inställningar eller filer som man vanligen inte behöver se. Linux har inget med dolda filer så som Windows har (hidden / system). en dold fil i Linux är snarare onödig att att se än hemlig att se.